Festligt III

Såhär gör man en foodie extremt glad för övrigt - mina vänner och familj har sån koll att man knappt tror det! Först, som jag tidigare nämnt, fick jag i present en vacker Le Creusetgryta och brüleebrännare, och nu alltså den feta River Cottage-boken (Whittingstall, ni vet) och Wagamamas kokbok (min nya dyra ovana, Waterfront i Stockholm, det är där det händer!). Efter att ha blivit student så är daglig latte på Kaf Kaf inte med i min budget, och otroligt omtänksamma vänner hade skapat små lattekuvert med stålar i varje som jag kan ta med och unna mig ibland. Helt lysande!

Min svärfamilj kom med kanske den mest spännande presenten: olika knasiga kryddor, mald verbena, hel långpeppar, tonkabönor (!!!), flotta viner, olivoljor och riktigt ordentligt lagrad balsamico - det var så att jag nästan fick dåndimpen.

Idag är det jag som porrläser kokböcker och lagar oxsvans med långpeppar och tomat i gjutjärnsgrytan. Först skall jag och Danne bara klara det där förbannade dj-a Monkeyball. Satans gåva till wii-ägare, ett tveggat svärd som först lockar in en och sedan förgör en, bit för bit smulas tålamod och livslust sönder.Läs även andra bloggares åsikter om Porr, Mat, Födelsedag, Thirty-something

På Adelsö

Jag blir tvungen att säga som Gitto: oh, vilken dag! Tänk att hon bjöd ut mig, en total stranger/fellow blogger till sin fina ö igår, ett strålande initiativ! Adelsö, där Torbjörn och Maria odlar sina flotta ekologiska grönsaker. Som besökare hos dem blev man emottagen med öppna famnen, de bjöd på smakprover, visade runt oss, och för en guldpeng fick man en gigantisk bit smarrig hallonkaka och en skönt blaskig guldkantad kopp kaffe (tänk att mitt finkaffe hemma på morgonen inte smakar så gott som det gjorde, hur kan det vara så?).

Medans jag och den charmerande Gitto suckade över de nästan osedligt svullna och alldeles mörka vin- och krusbären som hängde i tunga klasar sprallade hunden omkring i gräset. Vi plockade 7 liter i ett nafs, medans vi pratade om långa och onda styvmödrar, åldersnoja och Stockholms statushets. Från butiken fick jag med mig en vacker fänkål med helt underbart lång och yvig dillvippa, ett fett knippe lök och dito morötter samt rödbetor. Adelsöhonung, små potatisknortar av en mycket trevlig sort (det lovade Torbjörn med ett leende) och ett par färska fina vitlökar.

Gitto hade gjorde de godaste picknickmackorna på denna sidan WWII: nybakt bröd (fylligt gula av kikärtsmjöl), stuffade med feta, lök i ringar och saftiga biffar på lammfärs, rödbetor och vitlök. Lite ljummen vermouth till det, och jag var helt i hamn. Tack för det!

Jag själv bidrog med lite somrig lemonaddricka i var sin liten fickplunta med patentkork. Såhär gör du:

/ 1 liter kallt vatten / 2 påsar frukt och örtte, t ex det här / en halv vaniljstång / 6-8 små jordgubbar / 1-2 tsk lönnsirap /

Låt tepåsarna kalldra i vattnet någon timme. Klyfta jordgubbarna och låt dra tillsammans med teet. Dela en halv vaniljstång och låt även dessa delar dra i vätskan en stund (jag brukar spara vaniljstängerna när jag skrapat ur frön, de har fortfarande mycket smak kvar att ge). Söta med lönnsirap, bara en smula sådär - mumma!

Väl på fastlandet igen så kilade jag till Allhelgonakyrkan vid Skanstull. Kammarmusikens Vänner har haft Schumannfestival hela veckan, och igår var fokus på hans fru Clara Shumann. Trivsamt, små vackra lieder på tyska, av någon som i vanlig ordning försörjde och täckte upp för såväl sitt vrak till genimake som deras 8 barn. Hört den förut?

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggare, Självplock, Grönsaker, Ekologi, Sommardag, Adelsö

Mina egna 10-i-topp

En av de få utländska bloggare jag följer är Gena i NY. Hon arbetar med kostrådgivning och är high raw vegan som det kallas. Även om jag äter en blandad kost så får jag mycket ut av det hon skriver om t ex hälsa, känslomässigt ätande, om näring och vikten av att hålla huvudet kallt i kostdebatter. Hon har stor kunskap och är en inspiration för mig framförallt när jag i perioder grottar in mig mer raw food och superfoods.

Häromdagen skrev hon en längre artikel på sin blogg Choosing Raw om hennes 10 bästa superfoods. Hon menar på att superfoods för henne mer är spännande nya ingredienser i maten än löften om evig ungdom/ett längre liv och där är jag benägen att hålla med henne. Man skall ju inte tro att en tesked spirulina då och då gör underverk - sådan mat finns inte - men det är kul att experimentera med sådant som är nytt och det är något kittlande med extra potent mat i en värld full med sönderkokt broccoli.Definitionen av superfoods är inte helt skrivet i sten, och det kan ju anses vara problematiskt. Extra högt näringsinnehåll liksom; vart går gränserna för det, i jämförelse med vad? Vad för mat får kallas supermat när man gör reklam för en vara t ex? Kan man kalla acaijos för supermat om det är sötat med massa socker, t ex? Undan för undan när denna grupp råvaror blir mer och mer definierad så kommer väl sådana här frågor ge sig. Tills dess kan man ju själv ha lite roligt med konceptet. Jag gör som Gena och listar mina egna bästa superfoods, dvs de råvaror som är de sanna vardagshjältarna i mitt kök!

Mina 10-i-topp på superfoodsfronten (utan inbördes rangordning):

1. Blåbär. Trots den klena skörden i Enskede detta år så är detta fortfarande min personliga favorit. Blåbär till frukost varje dag - ja tack! Överlag så äger bär, de håller mer näring än frukt, de gör sig i vackra sallader, bakverk, smoodis och är ljuvliga bara som de är. Otroligt antioxidanta, och känslan av färska bär är den av en outsäglig lyx!2. Kokosolja. Kallpressad kokosolja är underbart. Smaken är av svagt rostad kokos, och de goda egenskaperna är många. Fint fett som är gott helt raw och passar utmärkt att steka i. Jag förgyller oftast mina smoodis med kokosolja, gör glasyrer till små söta nötbollar - och smörjer in lilla armbågen om den inte ser helt pigg ut.

3. Kakao. Gudagåva. Ger mig en pick-me-up om morgonen, bibringar en härlig edge i matlagningen och stillar det lustsökande sötsuget på bästa sätt! Jag dras till kakaon i mitt skafferi dagligen och har i vuxen ålder verkligen lärt mig uppskatta dess bittra osötade smak.

4. Nötter. Finns alltid med mig, både hemma, på jobbet och på resande fot. Det perfekta mellanmålet som på effektivt och mumsigt vis ger massor av energi. De har alla sin olika smakpersonlighet. Just nu är jag och paranötternas överdådiga fetthalt inte särskilt bra kompisar, men jag vet att vi kommer igen. Jag längtar mest till mandlar och pecannötter just nu, i vinter återvänder jag säkert till macadamianötterna som är feta små "powerhouses". Nötter är strålande att ha i sallader, tillsammans med frukt och bär, ger textur till guckor och dressingar, är toppen i smoodis och som müsli på filen. Jag älskar alla små burkar nötsmör jag köper på mig!5. Smör. Jag älskar smör! Det smäller inte högt på någon ORAC-skala och har inte superkrafter vad gäller näring, men det är magi. Smaken på ett fint smör är helt oslagbar och alla vackra grönsaker blir helt gudomliga när de dressas av en liten klick. Jag har fram tills de senaste åren alltid stekt i vegetabiliska oljor. Nu har jag dels insett att jag verkligen ogillar smaken det ger, och dessutom lärt mig att smör klarar upphettning betydligt bättre än de ömtåliga vegetabiliska oljorna pga det mättade fettet (inte sådär farligt som du trott!). Jag konsumerar mängder, och skäms inte ett skit för mig.

6. Kålgrönsaker. Jag älskar alla kålgrönsaker. Mat skall kännas, det skall finnas struktur, krisp, motstånd. Broccoli, blomkål, savoy, rödkål, kålrabbi och alla de andra, har alltid ett par sorter hemma och äter både rått och tillagat. Testa att lyfta omeletten med finskivad blomkål, woka broccoli till middagen, stuva nykålen, skiva kålrabbi lövtunn till din coleslaw och gör underbara grönkålspajer vid jul. Det är näringsrikt, ger mättnad, och en grundbult i lowcarbkosten.

7. Vitlök. Använd i säkerligen all traditionell medicin, alla huskurer mot förkylning och de flesta av världens kök för den goda smakens skull. Det är oklart vilken medicinsk effekt den egentligen har, men den är helt fantastisk i matlagningen. Jag river den rå i dressing till salladen, grillar i ugn tillsammans med rotsaker, rostar och fräser och lyfter halvtråkig mat till högre nivåer!

8. Ägg. Jag har sagt det förut, men de är verkligen riktiga små superpaket. Protein, goda fetter, antioxidanter och vitaminer, men inga kolhydrater. Krämiga, mättande, ljuvliga till frukost, lunch, mellanmål och middag. Jag får aldrig nog! 9. Hampa. En relativ nykomling i mitt liv. Just när jag hade dissat idén med proteinpulver helt så stötte jag på rent whole foods-proteinpulver av hampa och är såld sedan dess. Dess smak tillsammans med mjölk och banan är så mild och len att jag blir alldeles rörd. De skalade hampafröna är fortfarande visst värda att betala för. Jag strör dem på filen, fruktsalladen, har dem i min trailmix och har nästan alltid i en slatt i mina smoodis. Helt fantastiskt att så goda råvaror kan vara så otroligt nyttiga!

10. Avocado. Sist men inte minst. Ljuvlig färg, perfekt tillbehör till all mat i princip, lätt att krydda läckert och står sig alldeles utmärkt helt själv som ett mellanmål. Avocado är grymt för det ger dig vad du behöver när du behöver det: svalka till dina tacos, lenhet i din smoodi eller faktisk mättnad och substans när blodsockret börjat tuffa nedåt. Full med goda fetter - klår alla äpplen och päron i hela världen när man behöver sig något snabbt på eftermiddagen.

Om jag har tillåtit mig själv att göra listan än längre så hade jag lagt till sådant flott som granatäpple, oliver och fet fisk, men det finns ju gränser. Hur skulle din egen 10-i-topp-lista se ut?

Shipment from Säffle

Ni som följt mig en längre tid vet att jag testade att handla bipollen under förra sommaren. Jag stötte på det på andra superfoodsbloggar och tyckte det verkade spännande. Är lite förvånad över att jag inte ser denna råvara bland matnördar eller på restaurangmenyer, men det kanske kommer. Bra bipollen smakar av frukt och blommor, och känns som en fantastisk present från alla stretande kryp! Bina samlar in, och tack vare detta så strör jag sedan över filen, mortlar ned i dressingar eller mixar med bär i smoodis.

Pollenet samlas i små klumpar av olika färger, beroende på blommor. Det är lätt att helt göra till pulver i mortel om man så önskar. Jag handlade då av Rolfseruds i Säffle, och när jag fick veta att de bara hade lite egenproducerat pollen i år men att det är från deras egna fruktträdgård, så slog jag till. Igår kom laddningen med posten och det var av så otroligt fin kvalitet!Jag gjorde en frisk och krispig sallad med en gyllene pollendressing värd att minnas:

1 portion:
/ 2 msk kallpressad rapsolja / 1 msk kallpressad olivolja / 1 msk citronsaft / 1 finriven klyfta färsk vitlök / 1 tsk honung / 1 rågad tsk mortlat bipollen / 0,5 tsk mild curry / 1 liten nypa salt /

Rör samman och ringla över en fantastisk fetasallad, toppa med några nymortlade kardemummakärnor.

Läs även andra bloggares åsikter om Bipollen, Säffle, Superfood, Sommarängar, Fruktträdgård

Mat med guldkant: nypon

Nypon är en av mina nya favoriter på superfoodshyllan i skafferiet. Det är billigt, lättillgängligt, gott och vackert. Sedan barndomen har man en bild av nypon, som sötsliskig soppa i diverse skidspår och kring skolans lägereldar. Nu i vuxen ålder tycker jag inte att det där smakar särskilt bra längre, men den lite kärvare friska smaken av naturella nypon lockar nu destu mer.

Nypon är riktigt potenta små bär. C-vitaminhalten är helt enorm. Visserligen är detta ett vitamin som inte lagras i överskott i kroppen, allt över dagsbehovet kissar vi ut igen i princip, men om man t ex inte äter särskilt mycket frukt eller animaliska produkter så kan det vara ett schysst tillskott. Jag är stark anhängare av idén att det är bra att ha så många källor som möjligt till näring, en riktigt varierad kost ökar chansen att du får i dig allt du behöver utan att kroppen belastas på ett onödigt vis.

Enligt den vanliga devisen om stark färg i naturen = höga halter av antioxidanter, så är nypon också riktigt antioxidant, och innehåller ämnen som kopplas samman med minskad risk för både cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. Ledbesvär och inflammationer kan behandlas med nyponpulver och det är till och med så att Läkemedelsverket klassar nypon som ett läkemedel!

Nypon kallas lite gulligt för "nordens apelsiner", och på HD:s hemsida fann jag ett nyponreportage som innehöll riktigt charmiga recept både på egen soppa med vaniljstång och syltade hela nypon inför höstens stek- och långkokssäsong. Kanske kan vara något? Restaurang 1900 gör drinkar med nypon dessutom - jag undrar om alkoholen hjälper eller stjälper den goda effekten? Hur som helst, tills dess att det finns nypon att plocka ute och hitta på roliga saker med i köket så kommer jag fortsätta att köpa mitt pulver och mixa ljuvliga smoodis som funnes det ingen morgondag.

Tidigare artiklar i serien om mat med guldkant: Hampa, Bipollen , Spirulina, Rå kakao, Kanel och Gurkmeja samt Vetegräs.

Läs även andra bloggares åsikter om Nypon, Guld, Superfoods, Raw food, Drinkar, Billigt och bra

Furry-car-key

Ett tips såhär i midsommartid som inte inbegriper jordgubbar, sill och tårtor av kavring, gräddfil och bös: om du vill göra något roligt och lite udda med vanlig trist mat - testa furikake [furry-car-key]! Det är en japansk ströblandning för fisk, kött, sallader, ris, you name it! Finns att köpa i olika former och går lätt att göra hemma själv. Basen är sesamfrön och smulade alger. I den jag har köpt är svarta sesamfrön varvade med vita, norialger är nedsmulade och det där lilla extra kommer ifrån japanska torkade vinbärsblad (shizo). En sådan blandning kan man säkert variera själv med nedsmulade rosenblad och lite havssalt, t ex.Det finns furikake som inte är ett torrt smul utan en tillagad topping med t ex rädisblad och sesamolja, eller sorter där grönt te är basen. Vissa bloggare tipsar om apelsinzest som smaksättare, och jag känner mig pepp på att börja testa mig fram med egna kryddblandningar. Känns som ett vettigt steg efter leken med miso och mirin (som i och för sig bara börjat, även det, men ändå, the more the merrier).

Läs även andra bloggares åsikter om Smul, Japan, Furikake, Mirin, Miso, Nytänk, Anrikt, Tradition

Smaken av Halland

Matsightseeing hela veckan lång. Laholm har ett eget kafferosteri där kaffe från hela världen är till salu, men tillika även deras egna rostningar och blandningar. Jag blir mer och mer intresserad av kaffets smakegenskaper och de olika sorternas karaktär. Har inte ett språk för detta rikt nog ännu, men upplevde att deras egna espressoblandning som bestod av stora singelbönor smakade av vanilj och mustiga kryddor. (Någon känner kanske till om det finns smaklabbar och kurser för kaffeprovning i Stockholmsområdet? Tips tages tacksamt emot!)

Igår gjorde vi ett besök på Tant Grön, en liten gårdsbutik ute på vischan. Jag går igång som fan såklart på den lantliga idyllen och kom hem med tjusig honung, ostar från nåt lokalt mejeri och kryddor. Jag beundrar de som följer sitt hjärta så att de startar den där ekobutiken, lanthandeln eller småskaliga produkten av sådant de brinner för. De hjälper till att forma vår matkultur till något bättre, något mer långsamt och eftertänksamt. Mat gjord med stor kärlek och omsorg.Idag tittade solen fram ordentligt och vi drog till Riccardos i Möllegård. I Riccardos trädgård matas man med den godaste glassen, klassiskt italiensk med smaker efter säsong. Om det är något snask i hela världen jag inte kan vara utan, så är det glass. Det klår allt, till och med choklad, jag lovar! De stora glassmarknaderna i Rom har jag aldrig kunnat glömma, inte heller de små glasstånden i Toscana. Vart man än kommer i Italien så briljerar glasskulturen, I'm hooked. Att få en liten doft av detta här nere (4 hekto gräddspäckad doft, närmare bestämt), det är guld.

Hur laddar ni inför midsommarhelgen?

Läs även andra bloggares åsikter om Midsommar, Tylösand, Halmstad, Laholm, Prins Bertil, Pepp, Italien, Sockerchock

Knäppeti-knäpp

Matbloggare och dito nördar verkar ha en stor drivkraft gemensam: förutom att hitta nya smaker och knasiga råvaror så är viljan att göra själv stor. Vi kan själva, eller försöker i vart fall tills vi kan. När såg du senast en matbloggare som stoltserade med färdigköpt fiskgratäng, liksom?

För egen del känner jag att jag idag tagit detta ett steg längre. Jag köpte för ett litet tag sedan naturella Old Brown Sulawesi-bönor på ljuva Mauritz. De peppar alltid folk till att rosta själva, såsom de gör. Vanlig elektrisk ugn som alla har hemma funkar alldeles utmärkt. Så, om du också gillar att fylla hela hemmet med doft av hemma, mormor, gammeldags, av fika och värme (och om du gillar att samtliga brandlarm fyrar av ett glädjetjut) - ja då är hemmarostning något för dig också!

Metoden är busenkel. Sätt ugnen på 225°C. Sprid ut en hoper bönor på en plåt. Låt rostningen börja. När det börjar knäppa i bönorna (efter 6-10 minuter ungefär) så börja bevaka dem. De är då typ mellanrostade och därefter går det snabbt. Jag satt och tittade tills de hade fått den färg som jag önskade. Jag gillar mörkrostat men var rädd att det skulle slå över och bli för hårt i smaken. Jag tror jag prickade in läge att plocka ut plåten rätt bra. Smaken på koppen jag bryggde efter att bönorna svalnat på en stor plåt var super, rund och mild mörkrost. Nästa gång blandar jag in 25% etiopisk mokka, såsom Mauritzfolket själva gör - ett framgångsrecept!Läs även andra bloggares åsikter om Kaffe, Göteborg, Mauritz, Nörderi, Doft, Brandlarm, Koffein

Förortens fröjder

Jag är ingen mitt-i-smeten-tjej. När vi letade bostad här i stan så var vi nära att slå till på en sekelskiftesvåning i Aspudden. Jag vet inte vad som hände då egentligen, vi drogs in i den blida stuckatursnurren och den aggressiva priskarusellen. Hoppade av i sista stund och letade oss längre från stadskärnan (inser att Aspudden knappast är city, men Vasastan fanns inte ens på vår karta). I Enskede är det grönt och lummigt, och det är nära till den typen av förort som SD föraktar. Där bor människor som inte bara heter Karl och Johan. De har mage att ha "andra" kläder på sig och äta "annan" mat.I Göteborg bodde jag likadant, hade baklavabagerier nära videobutiken, dadelsirap och harissa i vårt lokala ICA och jag var sjukt nöjd med det. Någon kom inte på vår inflyttningsfest där för att det inte var ett helvitt område (lite läst mellan raderna, men man behövde inte ha 240p i argumentationsanalys för att fatta den saken), och jag var förbluffad.

Väl här i Stureby har vi nära till Högdalen och Hagsätra som bjuder på fantastisk discobowling, grönska och återigen: de dignande överdådiga grönsaksbutikerna. Priserna är helt osannolika, utbudet kul och enormt. Vi hoppade på hojjarna idag och köpte på oss allt gott livet har att erbjuda. Mja, kanske inte champagne, bourbonvanilj och färska räkor från västkusten, men förutom det så.Jag kom hem med perfekta avocados och aprikoser, späda morötter och rödbetor i knippe, färska blåbär, rosenvatten, okra, turkiska paprikor, bladpersilja, pistagenötter, färsk feta, oliver, trådlös och ätmogen mango från Pakistan och hela kryddor. En fantastisk lyx att ha detta så nära, en otrolig inspiration. Allt vackert jag kommer göra med det här kommer följa, stay tuned.

Läs även andra bloggares åsikter om Spänning, Cykeltur, Världen, Okra, Dadlar, Mellanöstern, Antirasism för fan, gubbdjävel

Tillfredställ med miso

Efter ett besök på Goodstore här i Stockholm så har jag numer ett riktigt flott sortiment av ekologiskt producerade japanska smakförhöjare i skafferiet, såsom mörk miso, lagrad mirin och rostad sesamfröolja här hemma. Det är oklart varför jag inte fått tummen ur tidigare, jag som älskar japansk mat. Förutom sashimi och yakiniku-luncherna som ofta förekommer under arbetsveckor så har bland de bästa matupplevelserna någonsin i mitt liv gått av stapeln vid Hasseluddens Teppanyakibord. Jag läser därtill den fina bloggen Japan till bords regelbundet, så inspirationen är det egentligen inget fel på.Nya råvaror i köket är otroligt kittlande, det gör mig också lite klädsamt nervös. Jag får ofta inte tillfälle att testa det jag handlat direkt, och då sitter de där i skafferiet på samma vis som pengar bränner i fickan. Jag dagdrömmer om vad jag skall hitta på, hur jag tror att de kommer smaka, googlar på dess egenskaper och smakkamrater (taffel är i det avseendet en extra kär vän). Så även i detta fall.

Nu i helgen kom de veckogamla ingredienserna till användning. Champions League-finalen ställde krav på att snabbt mata en större mängd munnar som samlats framför TV:n. Jag rörde ihop en glaze/marinadgucka som penslades på bitar av rostbiff. Enkelt när man väl hade grejjerna hemma, nu befinner jag mig äntligen i miso-land.

Misoglaze till kött eller fisk, 4-5 portioner:
/ 3 msk mörk misopasta / 1 msk mirin / 1 msk sesamolja / 1 msk kallpressad rapsolja / 1 msk vatten / salt&peppar / smör /

Rör ihop miso, mirin, olja och vatten till en kräm. Pensla på köttet/fisken på båda sidor och låt dra någon halvtimme. Stek i smör på hög värme, salta och peppra på båda sidor. Servera t ex med en matig sallad. Salladen till just denna fotbollsanrättning var en halvvarm borccolisallad såpass god att den kommer föräras ett eget inlägg.

Läs även andra bloggares åsikter om Mirin, Miso, Japan, Köks-sprallig, Champions league, Vänner

Hej kompis!

Dagens söndagsmiddag består paradoxalt nog av förra veckans söndagsmiddag. Långkokskött är alltid som allra godast att äta direkt, när det liksom är sådär mjukt och faller isär. När det sedan stått i kylskåp så krävs det lite kärlek för att väcka det till liv. Jag brukar alltid sila allt spad som köttet legat i och spara till såser. Idag fräste jag köttet med riktigt mycket skivad lök, kryddade med stött rosépeppar och lät bubbla en smula med lite cremé fraiche.

Men, detta är inget märkvärdigt egentligen, "bara" väldigt enkelt och riktigt vardagsgott. Detta blogginlägg handlar egentligen om sparrisbroccoli, om en ny primör i mitt kök. Jag gick förbi ett paket i affären häromveckan. Grönsaken är helt ny för min del, och jag kände starkt tvivel. Dock, efter att ha läst Anna B's valborginlägg och sett kopplingen till den purple sprouting-broccoli som Lisa FW skrivit om tidigare, så kittlades nyfikenheten en smula i alla fall.

Jag vet inte vad jag förväntade mig. Nog inte att det helt skulle smaka exakt som broccoli. Underlig tanke såhär i efterhand, såklart det smakar broccoli och inget annat, liksom? Det fina med de små stängerna var att de verkligen gav möjlighet att njuta broccolin som primör. Broccoli - ja - men ingen träighet, ingen stock med segt yttre, utan rakt igenom mjällt och vackert. Imorgon snabbmarinerar jag dem och tar med i matlådan till lunch, med mangoldblad och vilda tomater kan det tänkas lyfta min dag från ett hål av stress till något en smula mer sympatiskt, kanske.Läs även andra bloggares åsikter om Primör, Snackis, Taffel, Resthantering, Söndagsmiddag, Grönsaker

Vid matbordet

Gå direkt till receptet.

Undrar om det är det faktum att jag älskar ägg och omelett så sjukt mycket, som gjort att jag och lowcarbmaten klickat så fint? Det är ju verkligen helt optimalt på så många sätt. Efter många år vis kolesterolskampålen så har det ju visat sig att det inte är farligt för hälsan att äta mer än ett ägg om dagen. Tvärtom - det är otroligt nyttigt! Näringsinnehållet visar både av gott om protein, vitaminer och goda fetter (mer bra omega-3-fettsyror i ekoägg än andra, därtill!) och jämfört med alla sorters kött och fisk (och även mejeriprodukter!) så är det rätt klimatsmart mat. För att verkligen vara klimatsmart då, så köp ägg från hönor som fått vegetabiliskt foder.

Jag tillhör dem som verkligen gillar en krämig omelett. Därför rör jag i lite grädde istället för vatten eller mjölk. Jag vispar inte smeten särskilt hårt, och jag ser till att värmen är svag när omeletten puttrar igång. Resultatet blir ljuvligt varje gång! Om du vill ha en lättare omelett så vispa upp smeten ordentligt med lite vatten i och grädda snabbare på högre värme. Se alltid till att ha gott om smör i pannan, det finns inget tristare än skosulan som kan bildas i botten på en för torr omelett.

Omeletten på bilden åt jag som första måltid i vårt Sturebyhem när så alla möbler väl hade kommit en solig dag i veckan som gick. Jag hade ett bord att sitta vid för första gången på 5 veckor och i pannan fräste jag lyckligt:

/ ett paket ekobacon / en näve ekosvamp / en halv liten rödlök / äggsmet på 2 ägg och en slatt grädde / några skivor stark grevé i bitar / salt&peppar /

Läs även andra bloggares åsikter om Omelett, Ägg, LCHF, Nyinflyttad, Nyttigheter, Stureby

...vårvindar friska...

Kallt som attan på morgonen idag, but I've got my eyes on the price: våren är här! Städning av gården i nya bostadsrättsföreningen idag, IKEA kommer med nya sängen och farbröder från Göteborg kommer med alla våra grejjer, efterlängtade som bortglömda, snart är de här!

Nu är också det mums vi väntat på så länge äntligen här: primörerna! Det är något så sagolikt med vårens mat, de första späda grönsakerna, rädisor, lök i knippen, rabarber, sparris, färsk vitlök, rödbetor, salladslök, sockerärtor.

Jag tycker att de flesta primörer kommer till sin rätt serverade helt nakna, rakt upp och ned. Ät dem råa i sallad, eller koka t ex sparris och betor mjuka och njut med en klick riktigt smör och lite flingsalt. Det är vad jag kommer fira flytten och starten av den nya livet som Stockholmare med i alla fall.

Någon mer än jag som står redo att leta nässlor bland alla löv och skräp ute i skogsdungar och diken?

Läs även andra bloggares åsikter om Våren är här, Den stora flytten, Göteborg, Stureby, Primörer, Nässeljakt

Mat med guldkant: vetegräs

Det var ju sjukt länge sedan vi superfoodade oss tillsammans. En ny kamrat bland alla påsar med pulver och frön kommer här: vetegräs. Säkerligen har många av er hört talas om vetegräs i hippa Hollywood-sammanhang, kanske har ni sett den där silvriga kvarnen som brukas för att göra juice på färska vetegrässtrån? I brist på sådant har jag själv köpt gräs i pulverform för att ha i mina gröna smoothies.Det som är grejjen med vetegräs (och även riktigt gröna färska blad över lag) är klorofyllet, ni vet det där som gör bladen gröna som man läste om i naturkunskapen. Just det ja, det har antiinflammatorisk effekt och stärker immunförsvaret. Dessutom är den starka gröna färgen tecken på att det finns riktigt mycket antioxidanter att dra nytta av!

Sen innehåller vetegräs en mängd viktiga aminosyror, vitaminer och mineraler, så det är verkligen något som kan höja näringsvärdet i din mat avsevärt. Smaken är ganska neutral, jag tycker att både smak och doft påminner lite om nyponsoppa faktiskt! Precis som med allt annat så är detta livsmedel inte enskilt någon form av mirakelkur, men det är ett sätt att öka näringstätheten i det man äter. En grym smoothie på t ex bär, apelsinjuice och gröna blad blir ännu grymmare med en sked koncentrerat vetegräs! Det är viktigt att man köper en produkt som verkligen uttryckligen är raw, för just i gröna grönsaker så försvinner mycket av näringen vid tillagning.

Tidigare artiklar i serien om mat med guldkant: Hampa, Bipollen , Spirulina, Rå kakao samt Kanel och Gurkmeja.


Läs även andra bloggares åsikter om Vetegräs, Hollywood, Kändismat, Trendgräs, Grönt, Antioxidant

Den bästa matlagningen är den som blir av

Gå direkt till receptet.

Vardagsmat som förgyller. Jag ihärdar: korv är inte fulmat! Köp bra grejjer med hög köttprocent, är tipset. Det finns dessutom eko i var och varannan butik numer, och det är ju det eller naturbeteskött som gäller!Lata korvgrytan
/ en halv ring falukorv / en näve skivad svamp / en schalottenlök / smör / ca 3 rågade msk fin tomatpuré / 2 tsk dijonsenap / en slatt vatten / en näve spenatblad / en morot i slantar / en halv kruka persilja / ett par skvätt Worshestersås / en slatt grädde / salt&peppar /

Fräs svamp, lök och tomatpuré i smör. Tillsätt senapen, salta och peppra och fräs med korven och moroten, båda i rätt tunnna skivor. Tillsätt en skvätt vatten så att det får bubbla ihop en smula, krydda med W-sås efter behag. Efter ett par minuter så rundar du av med färska spenatblad, nyhackad persilja (klipp direkt över grytan vetja!) och grädde. Låt bubbla ytterligare nån minut innan du serverar med riktigt fint hyvlad rödkål.

Jag skulle vilja översätta en gammal träningsdevis till matlagning och säga att den bästa matlagningen är den som blir av. Vardagskvällarna kan vara sega, och tunga, och vi behöver hjälpa oss själva på traven lite för att få matlagningen att funka. När jag har mycket energi, t ex på helgen, så stor handlar jag. Inga recept är färdiga i huvudet, men jag handlar sådant som jag vet kommer bli asgott på nolltid när vardagen kopplar greppet. Örter, rotsaker, avocado, svamp, bladgrönt, färsk fisk, groddar, parmesan, tomater, karré, citrus, kålgrönsaker och grädde är standard, och tillsammans med några något mer udda lirare som sötpotatis, citrongräs, pancetta eller chevre kan man lätt piffa upp standardrätterna. Det blir plötsligt så enkelt att svänga ihop något enkelt, valet behöver inte vara mellan avancerad gourmetmatlagning eller stekt ägg, kom ihåg det.

Läs även andra bloggares åsikter om Korv, Fulmaten, Vardag, Köldknäpp, Storhandla, Lättja, Dödssynd

Mat med guldkant: gurkmeja och kanel

Liket lever! Min lilla serie om mat med guldkant - dvs mat som har en extra fin näringsförmån utöver dess goda smak och vackra yttre - börjar komma igång igen så sakteliga.

Det har nog inte undgått någon att många av de nya livsmedel som poppat upp i våra hälsokostbutiker de senaste åren är dyra som skam. Inget konstigt med ett högt kilopris ibland på livsmedel där man inte konsumerar så mycket åt gången. Ta vanligt butikssaffran t ex, det är ju otroligt dyrt, men vem som helst har ändå råd med det lilla kuvert som behövs för att göra maten gyllene och väldoftande. De livsmedel som kallas superfoods används dock oftast inte lika sparsamt som saffran, men är ju heller inte bulkmat direkt.

Så, även om priset per dos inte alltid blir så högt som det verkar när man handlar spirulina, vetegräs, gojibär, camu camu el dyl, så kan man dock fråga sig om det finns några super foods som är mer överkomliga i pris, något som är mer tillgängligt för den snittmässige konsumenten kanske. Och svaret är ja, gott nog så finns detta också! Jag kommer här berätta om två av dessa råvaror.

Först ut är gurkmeja. Du kan handla det i torkad form, som på bilden här. Många tycker att det antingen inte smakar något alls, alternativt att det smakar gammelt mög, medans färsk gurkmeja är destu ovanligare i genomsnittssvenskens kök - sorgligt nog, eftersom det smakar destu mer!

Guldkanten ligger just i den guldgula färgen: gurkmeja är otroligt antioxidant, och innehåller ett fetenyttigt ämne som heter curcumin/turmeric. Jag har läst mig till att det är cancerhämmande och dessutom tas upp bättre tillsammans med svartpeppar, så krydda på, i marinaden t ex - och varför inte drick det i form av ett kryddigt te?

Kanel är jag van att använda sedan jag var liten för den ljuvliga smakens skull. För ett tag sedan skrev N-Gruppen om kanelens hälsoeffekter och de är allt annat än få! I kinesisk medicin är kanel en prominent ingrediens, och ny forskning visar att det verkligen gör underverk i kroppen. Doseringen skall man vara lite försiktig med, då det kan överdoseras. Läser ibland på kostforum att när folk får nys om att det är blocksockersänkande och således bra för diabetiker eller för att motverka sötsug i största allmänhet, så pangar de i sig två-tre rågade matskedar om dagen, och det är inte så bra för koppen. I mindre doser är det dock otroligt gott i curryrätter, i efterrättssammanhang, eller varför inte testa mina kanelfrön som är fina snacks?
Fredrik Ölmqvist har förresten tidigare bloggat om andra superfoods som de allra flesta av oss har råd med, ta er en kik!

Tidigare artiklar i serien om mat med guldkant: Hampa, Bipollen , Spirulina och Rå kakao.

Råvaror

Mer än gottegris så är jag en liten nötgris. Köper alla upptänkliga varianter, helst ekologiska även om det svider i plånkan. Jag beställde nu för första gången nötter och frön från en raw food-affär (i detta fall nystartade Råvarubutiken som drivs av Vilda och Erik, två entusiaster som snart slår upp dörrarna för Österlens första raw food-café!), och snacka om att det lönade sig! Jag har verkligen aldrig varit med om finare kvalitet på grejjerna, blir chockad över jämförelsen med det jag brukar köpa. Inget bittert, beskt eller härsket. Tipset till er alla blir idag att testa att lägga lite mer pengar, köpa råkostkvalle och känna skillnaden.

Så nu har jag den bästa skrivbordsblandningen av dem alla, här på lilla kontoret. Behöver jag ens säga att det är hit arbetskamrater vandrar när de behöver en pick me up på eftermiddagen?
Läs även andra bloggares åsikter om Nötter, raw food, Råvaror, Råkost, Kiviks lilla råa, Blodsockerblues, Mellanmål, Älskad

Morberg och jag

Jag har aldrig stått ut med Per Morbergs matlagningsprogram. Det är för mycket skrävlig grabbighet över hans shower, lite geväret på ena axeln, en halv blodig gris på andra och drängbrallerna slarvigt knäppta, liksom. Karotter slängs över köksgolvet, det slafsas och flinas över att frugan får ta disken. Inte min kopp te helt enkelt.

Så, det är lite roligt att det var hans recept på klassisk majonnäs som jag trillade över när jag letade på nätet inför nyårsmiddagen. Detta var ett av få recept utan vinäger, vilket talade till mig lite extra. Det är just vinägern som ofta ger såsen en för skarp och osmickrande smak. Jag svalde således stoltheten och körde på, rörde utav bara fan. Vad fick jag då för detta? Ja, en majonnäs godare än någon annan, mild och fin. Bilden jag tagit var tänkt att illustrera de kraftigt utökade armmuskler jag fick som en extra present, men inser att det inte riktigt är något man kan se med blotta ögat. Mer av en känsla jag har kanske, det också.

Asmycket majonnäs:
/ 2 äggulor / 1 msk dijonsenap / 4 dl kallpressad rapsolja / salt&vitpeppar /

Se till att alla ingredienser är rumstempererade. Plocka alltså ut äggen en stund i förväg ur kylen. Väl en vegetabilisk olja som är av hög kvalitet* och se till att även den är rumstempererad.

Rör ihop äggulorna (jag tog stora ekoägg, mums!) med senapen. Börja sedan den mödosamma vispprocessen, vispa och häll i oljan, droppe för droppe i början, något mer tilltaget allt eftersom. Se till att smeten hela tiden går ihop. Krydda allt eftersom, ta det försiktigt som alltid.

När visparbetet är över kan du späda majonnäsen med vatten. Den byter då sin sjukdomsgula färg mot den ljusare fräschare nyans vi är vana vid att se. Mitt tips är dock att inte späda något särskilt i nuläget, utan spara det tills när du gör såser och röror, eftersom du kan behöva ha en riktigt tjock majonnäs ibland.

Om det skär sig så försök att börja om på en ny äggula, dvs vispa upp en äggula och häll i den skurna smeten lite i taget, och sen gå vidare med resten av oljan. Jag själv behövde inte testa på detta, men har läst mig till att det skall vara en säker räddare i nöden.

* Det är beklämmande att så många recept innehåller solros eller (ännu värre!) matolja, denna odefinierade produkt som jag ser lite som en fettslasktratt. Det finns supernyttiga vegetabiliska oljor och det finns de som inte är så himla bra i jämförelse. Jag råder er alla att välja riktigt bra ekologiska fetter, så att majonnäsen blir en bra fettbomb som gör nytta i kroppen och inte tvärt om. 5 dl bra rapsolja kostar 40-50 kr. Dubbelt så mycket som matolja visserligen, men skillnaden motsvarar inte mer än din vardagliga latte, snusdosa, kanelbulle - om ens det!

Läs även andra bloggares åsikter om Per Morberg, Patriarkatet, Slafs, Knullrufs, Majonnäs, Biceps, Styrka

Shoppingakuten: Granatäpplet

Jag tänker mig att många står i frukt- och grönsaksdiskar runt om i landet, vill handla nya grejjor men har ingen aning om hur man egentligen gör. I dessa tider när både frukt och grönt ofta besprutas hårt så kan helt omogna varor ligga framme. Jag har själv trillat i den fällan många gånger och känt mig både snopen och rånad väl hemma. När du väl öppnat varan så är det ju oåterkalleligt, och ett omoget granatäpple är ju inte superkul att tvinga i sig.

Sannolikt är den första instinkten att köpa det vackraste, slätaste granatäpplet, som det på bilden här till vänster. Ingenting kunde vara mera fel. Det är de fula och skrumpna som innehåller de vackraste pärlorna (se bilden nedan). Kan te sig lite ologiskt, men det fina är att det är just dessa fina (-fula!) exemplar som blir kvar till sist i fruktdisken, som affärerna rear ut (i tron om att de är dåliga?).

För att testa om ett granatäpple är moget gör du såhär: tryck på utsidan med tummen. Om du hör/känner att ett vätskefyllt frö därmed "poppar" så är det färdigmoget. Då är det läderaktiga skalet blivet tunnt och kärnorna fint uppsvällda. Ät och njut som de är, strödd över sallad eller över middagen, på frullen - eller varför inte testa att göra glögg på de små liven?Granatäpplen finns av flera olika typer, vissa är sötare än de sura, kort sagt. Asnyttig mat, och slående vackert dessutom!

Läs även andra bloggares åsikter om Glögg, Granatäpple, Shopping, Fynd, Mogen, Taffel, Antioxidant, Medicin, Röd

Maffigt på Xoko

I veckan gjorde jag något mycket spännande: jag deltog i en chokladprovning med extra allt. Rebecca är bloggvärldens chokladexpert (kolla bara här, så koolt!). Hon skrev igår om vår sittning som vi genomförde tillsammans med systemets kanske största dryckesnörd Staffan, chefredaktör för bolaget (ni vet, den med klamydian på framsidan).

I kylan gick jag och Rebecca i cirklar runt kvällens mötesplats, Xoko, trots min printade karta. Väl på plats med ett glas champagne i min hand kände jag att kvällen skulle bli urskön. Precis vad jag behövde efter två veckor av sånt här!

Jag har inga särskilda chokladkunskaper mer än sådant som man snappar upp om man är allmänt intresserad av mat och råvaror. För nåt år sedan var jag på en urskön provning med rom- och chokladexperten Duane Dove (som t o m tar med folk till kakoodlingarna i Tobago om man har tid och pengar!) och det var verkligen häftigt. Årgångsrom är något annat än din average Bacardi, och olika sorters mörk choklad till kunde vända dryckesupplevelsen helt och göra en medelmåttig rom till en magnifik explosion av smaker.Denna gång blev jag urfint guidad av Rebecca som visserligen inte har sin egen odling som Duane - ÄN! - men som verkar ha läst och smakat på allt gjort av de ädla kakobönorna. Över 20 sorter vad utvalda, alla av fina och aktade sorter, men långt ifrån alla fick höga poäng. Ju mer vi åt, destu fler smaker kunde vi känna. Vem hade anat att vissa sorter skulle smaka så mycket av stall och jord, att andra skulle ge en tråkig kakaoupplevelse trots fina råvaror och högt pris, medan andra lyckas skapa den där fantastiska smakupplevelsen som helt utan ansträngning?

Hela listan med våra sammantagna poäng och omdömen finns hos Rebecca, det finns ingen anledning till att även jag går igenom dem i detalj och skriver ungefär samma sak. Det jag personligen tog med mig hem mest av allt var lustigt nog den fina mjölkchokladen från L'Artigiano, med olivolja och havssalt. Kvällens mörka vinnare var nog Beschlen ändå, med toner av syrliga bär, honung och en perfekt smakbalans.

Läs även andra bloggares åsikter om Choklad, Beschle, Råchoklad, Bolaget, Könssjukdom, Champagne, Xoko, Äventyr, Köldknäpp