fredag 27 februari 2009
Ljuvlig LCHF-middag i TV-soffan
Tillbaka i Göteborg efter en arbetsvecka i Stockholm. Färska räkor är ett MÅSTE när man är här nere. 100 kr/kg är bra, och ca 300g är lagom för en person. Med avocado, Feskarebrödernas aioli utan massa E-nummer, creme fraiche, dill och citron så har man en mättande drömmåltid som varar ett tag (räkskalning är ju en smula tålamodskrävande). Jag insåg medan jag gjorde i ordning detta till mig själv, att detta ju är den perfekta bjudmaten efter kostövergången. Förutom att det är trevlig och social mat, så är det ingen som kommer tycka att det är knasigt lite kolhydrater där, och du kan själv styra fettmängden utan att de andra tycker att det är för mycket. Perfekt!
Är detta inlägg intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Räkor, Göteborg, Västkusten, Avocado, LCHF, Bjudmat, Aioli, Dill, Citron, Creme Fraiche
torsdag 26 februari 2009
Den ljuvliga kokosoljan
Det är av högsta vikt att fettet du äter är av hög kvalitet. Att man helst skall undvika oljor som de av solros, majs och jordnöt är allmänt känt (dvs fett med höga halter omega6, skadligt på samma vis som margarin), vilket är rätt och riktigt. Däremot florerar myten att kokosfett är dåligt och farligt. Far from the truth! Äkta kallpressad kokosolja är otroligt nyttigt, och detta börjar uppmärksammas mer och mer. Jag använder den framförallt i asiatisk matlagning pga dess kokossmak, men användningsområdena är givetvis flera.
Den mest högkvalitativa produkten jag prövat hittills är den som Stockholmsbaserade företaget Solid Health direktinporterar från Filipinerna. Den är både kallpressad och ekologisk - och del i ett rättviseprogram! (beställ här)
Annika Dahlqvist har ofta fått frågan om kokosfettets nyttighet och svarat superbra här på sin blogg.
[Bild lånad från Solid Health]
Är detta inlägg intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Solid Health, Mats Fastmark, Kokosfett, Kokosolja, Annika Dahlqvist, Omega6, Fettsyror
onsdag 25 februari 2009
Kostdoktorn bjuder på Jonas Coltings ord - knappast några visor
I tidskriften Runners World (som jag själv aldrig läst och nog aldrig kommer känna riktar sig till mig, världens mest omotiverade joggare...) så skriver triathlonstjärnan Colting om kolhydrater och hård träning. Det är intressant att se hur debatten går tycker jag, både gällande det privata matbordet, via skolbespisning och friskvård till elitidrottares behov.
Kostdoktorn publicerar artikeln i sin helhet här. Detta stycke tyckte jag var extra träffande:
Och där har vi den springande punkten i mitt anbefallna paradigmskifte; matens huvudsakliga uppgift är att fylla på våra hälsodepåer och inte musklernas inbillat tomma energidepåer!
För om energi till musklerna är det primära så kan vi lika effektivt göra det på närmaste bensinmack med ett halvt kilo lösgodis och en liter läsk som med en kastrull sönderkokta makaroner.
Våra hälsodepåer kräver dock långt mer omsorgsfullt ätande än så! De kräver ett ätande baserat på oraffinerade livsmedel utan näringsfattiga kolhydrater. Livsmedel som människan konsumerat i alla tider. Kött, fisk, ägg, grönsaker, nötter, frukt, oljor, bladväxter och annat som i regel inte ryms på tallriken när mjölmaffian ockuperat hela måltiden med kladdig pasta.
Vi alla har lärt oss samma sak, även om det blir mer intensifierat och extremt för en elitidrottare såklart. Musklerna har beskrivits just såhär för mig, något som måste "fyllas på" och att det snabbt görs med snabba kolhydrater, att det är kolhydratenergi man driver sin kropp av vid träning. Artiklar som denna, av människor med uppenbar råkoll på träning och som har stött och blött detta med kosten, och som nu promotar LCHF känns superspännande.
När jag själv först läste om LCHF-kost så kändes det fel i hela kroppen; man kommer ur en fettskräck och kolhydratbaserad matkultur. Inte så konstigt då! Alla har alltid sagt att detta med kroppens energiförbränning och lagring är en tämligen enkel ekvation - antal kalorier in vs altal kalorier ut är de variablar som behöver kontrolleras. Inte svårare än så. Allteftersom man läser mer och mer så inser man ju att det är svårare än så. Vi är hormoniellt styrda varelser, och när man ser hur den tredje variabeln i ekvationen fungerar, dvs insulinet, så känns det plötsligt fullkomligt logiskt att äta så lite kolhydrater som möjligt. Och att sluta upp med skräcken som det innebär att äta fett.
Är detta inlägg intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Jonas Colting, Runners World, Kostdoktorn, LCHF, Kolhydrater, Debatt
Kostdoktorn publicerar artikeln i sin helhet här. Detta stycke tyckte jag var extra träffande:
Och där har vi den springande punkten i mitt anbefallna paradigmskifte; matens huvudsakliga uppgift är att fylla på våra hälsodepåer och inte musklernas inbillat tomma energidepåer!
För om energi till musklerna är det primära så kan vi lika effektivt göra det på närmaste bensinmack med ett halvt kilo lösgodis och en liter läsk som med en kastrull sönderkokta makaroner.
Våra hälsodepåer kräver dock långt mer omsorgsfullt ätande än så! De kräver ett ätande baserat på oraffinerade livsmedel utan näringsfattiga kolhydrater. Livsmedel som människan konsumerat i alla tider. Kött, fisk, ägg, grönsaker, nötter, frukt, oljor, bladväxter och annat som i regel inte ryms på tallriken när mjölmaffian ockuperat hela måltiden med kladdig pasta.
Vi alla har lärt oss samma sak, även om det blir mer intensifierat och extremt för en elitidrottare såklart. Musklerna har beskrivits just såhär för mig, något som måste "fyllas på" och att det snabbt görs med snabba kolhydrater, att det är kolhydratenergi man driver sin kropp av vid träning. Artiklar som denna, av människor med uppenbar råkoll på träning och som har stött och blött detta med kosten, och som nu promotar LCHF känns superspännande.
När jag själv först läste om LCHF-kost så kändes det fel i hela kroppen; man kommer ur en fettskräck och kolhydratbaserad matkultur. Inte så konstigt då! Alla har alltid sagt att detta med kroppens energiförbränning och lagring är en tämligen enkel ekvation - antal kalorier in vs altal kalorier ut är de variablar som behöver kontrolleras. Inte svårare än så. Allteftersom man läser mer och mer så inser man ju att det är svårare än så. Vi är hormoniellt styrda varelser, och när man ser hur den tredje variabeln i ekvationen fungerar, dvs insulinet, så känns det plötsligt fullkomligt logiskt att äta så lite kolhydrater som möjligt. Och att sluta upp med skräcken som det innebär att äta fett.
Är detta inlägg intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Jonas Colting, Runners World, Kostdoktorn, LCHF, Kolhydrater, Debatt
Lunchlyx No. 1
Jag funderade i min kostövergång hur jag skulle göra med alla mysiga sushiluncher som vi arbetskamrater drar iväg på, men så fann jag häromveckan på råd: sashimi. På Sushi Yama (hemsidan verkar inte vara riktigt igång ännu) i Stockholm så får du en underbart vacker tallrik med alg- och sesamsallad, lite riven rödbeta tillsammans med räkor, musslor, bläckfisk, lax, red snapper, tonfisk och rökt ål* i tunna skivor. Otroligt nyttig, fet och härlig fisk som håller dig mätt lääääänge. Dessutom är det en ljuvligt vacker matupplevelse.
För att hitta just ditt perfekta sushiställe, kika på sushikartan.
* Ål bör undvikas i nuläget, då det är en rödlistad art under hårt tryck från utfiske. Nära kollaps enligt WWF.
Är detta inlägg intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om WWF, Ål, Sushi, Sashimi, Stockholm, Lunch, LCHF, Tips
För att hitta just ditt perfekta sushiställe, kika på sushikartan.
* Ål bör undvikas i nuläget, då det är en rödlistad art under hårt tryck från utfiske. Nära kollaps enligt WWF.
Är detta inlägg intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om WWF, Ål, Sushi, Sashimi, Stockholm, Lunch, LCHF, Tips
tisdag 24 februari 2009
Västerbottenmättnad
LCHF-lunchen idag intogs på Kung Carls Bakficka, korsningen Kungsgatan/Birger Jarlsgatan. En helt ljuvlig västerbottenostsoppa med en klick färskost med kallrökt lax mitt på. Med en kompletterande salami- och olivtapas så var mättnaden total. Otroligt gott!
Är detta inlägg intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Hotell Kung Carl, Västerbottenost, Stockholm, Lax, Färskost, Soppa, Mat, Njutmat
Inledning
Som nybliven LCHF:are så har jag blivit inspirerad att starta en blogg där man kan följa min utveckling, få recept- och livsmedelstips och sådär. Kosten är ju en stor del av livet och hälsan, och med LCHF ser jag chansen till en hållbar förändring som kommer fungera livet ut. Efter en vecka är mitt sötsug och min köriga mage ett minne blott - otroligt! Jag ser fram emot med spänning att lära mig mer, så kommentera gärna mina inlägg med tips och korrigeringar, ni är många som är experter på detta området vid det här laget!
Eftersom jag pendlar mellan Göteborg och Stockholm, så kommer jag försöka dela med mig av alla bra matställen jag hittar, där en LCHF:are kan bli mätt och belåten. Just att äta ute, ta lunch lite snabbt på stan, blir en av utmaningarna för mig. Spännande!
Är detta inlägg intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Ny blogg, Hälsa, LCHF, Njutmat, Start, Mat
Eftersom jag pendlar mellan Göteborg och Stockholm, så kommer jag försöka dela med mig av alla bra matställen jag hittar, där en LCHF:are kan bli mätt och belåten. Just att äta ute, ta lunch lite snabbt på stan, blir en av utmaningarna för mig. Spännande!
Är detta inlägg intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Ny blogg, Hälsa, LCHF, Njutmat, Start, Mat
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)