Intervall I-V

Jag är sannerligen tillbaka både i bloggosfär och i Göteborg, fantastiskt trevligt. Många bra inlägg gjorda sen man kikade runt senast.

Ösregn här på plats från det att vi anlände i princip till tidig kväll. Med känslan av en begynnande förkylning i kroppen har jag suttit här och tjurat. Över huvudvärk, över ösregn, över träningsopepp och samma känsla av prestationsångest just därför.

När uppehållet till slut kändes stabilt kring 20-snåret och huvudvärken släppt så drog jag ändå ut. Träningsmundering på, rosa gångstavarna i högsta hugg och galna vovven vid min sida. Snabb stavgång från Gärdsås ned till Kviberg var planen, men när en bra uppförsbacke dök upp så tänkte jag vaffan, den här stavlöpningsgrejjen och lusten att pröva på löpning måste ju börja nån gång. Skit samma att jag inte har några vettiga skor eller att alla kläder kändes korviga och förstora.

Jag sprang absolut inte långt eller länge, 5 st intervaller på strax över en minut under de 30 sista minuterna av promenaden, men jag försökte under tiden hitta ett bra stavlöpningssteg, hålla samma tempo hela tiden och jobba bra med stavarna under tiden. Lite lurigt att få till, man glider lätt in att springa med en bakåtkick istället för det spänststeg som man skall eftersträva när man "elge-hufsar" som det verkar kallas. Här är en youtube-video av längdåkaren Mathias Fredriksson med tips på barmarksträning. Helt rudis att spela in nåt i sån blåst egentligen, men om man ser bortom packeteringen finns lite matnyttigt att hämta.

Det kändes i alla fall kul som fan att vara ute. Härlig vind i träden, Mir som kilade runt som en galning, känslan av att komma igång en seg kväll, övervinna sina egna tråkiga tankar!

Måste skaffa mig hyfsade skor och någon form av tidtagning som funkar smidigt när man har stavar fastspända på händerna. Det kommer, det finns måånga som har koll och kan vara till hjälp. Just nu tänker jag inte så mycket på prylar och teknik. Pepp!

Läs även andra bloggares åsikter om Elgehufs, Mathias Fredriksson, Vändning, Uppförsbacke, Kvällsnöje

Ljuv start på dagen även om samvetet gnager

Frukost när den nya dagen gryr: Turkisk yoghurt med nyplockade blåbär, mina slow-rostade mandlar och Renée Voltaiers ljuvliga rostade kokosskärvor.

Jag åker tåg upp till Stockholm idag, har ett gig ikväll som stand in i syntpopbandet Compute på Sugarbar. Sedan kommer resten av familjen upp imorgon för rep och förberedelser inför spelningen med vårt eget band Varannan Vatten på Landet, tisdag i nästa vecka. Hela veckan har gått åt till att repa, organisera alla rep, resor, packning, trycka skivor, spela in låtar mm. Kul, men stressigt (vilket egentligen borde vara förbjudet när det både är semester och gäller något man tycker är odelat roligt att syssla med).

Regnet har formligen öst ned, och summan av det hela har blivit att rullskidorna prioriterats ned. Känns inte bra när jag tänker på det och summerar veckans ynka 2 pass (i och för sig kompletterat med stavgång, men ändå), jag måste hålla ett högre tempo om jag skall ha bra kontroll på grejjerna efter mina semesterveckor. Geisten och peppen försvinner rätt kvickt när stress och måsten kommer in i bilden, det står helt klart, och jag måste jobba med att komma bortom det. Den mentala utmaningen är att ha högt satta mål och en smula tidsnöd, och att ändå ge sig ut gång efter annan med känslan att jag gör det för att det är kul och inte för att jag måste. Inte helt lätt, någon som har liknande erfarenheter och kanske tips att dela med sig av?

Hur brukar du jobba mentalt i sådana lägen för att behålla glädjen samtidigt som trycket är högt? Vartifrån hämtar du ditt djävlar anamma?

Jag har verkligen saknat gymmet, roddmaskinen och mina härliga pilatesbollar de senaste två veckorna. Nu kommer jag vara uppe i Stockholm ända till torsdag och få den biten tillfredställd i alla fall - SATS Hötoget here I come!

Läs även andra bloggares åsikter om Cosy Den, Hägersten, Live, Musik, Matt, Dåligt samvete, Träning, Djävlar anamma, Blåbär, Renée Voltaire, Low carb, Mums

Jag kan stava till Angered

Ute på tur igår eftermiddag med flocken, från Bergsjön till Angered. Naturen däremellan är böljande och vacker. Förorterna till Göteborg har inte vuxit ihop på alla ställen utan är fullt av skog, hagar, småvägar, naturstigar - I love it!

För första gången hade jag med mina gångstavar ut på promenad, de har hittills bara fungerat som stand in tills mina riktiga stavar kom. Då var de för korta, nu helt lagom och jag fick snabbt in knixen. Det går verkligen att staka även med dem genom att trycka ifrån ordentligt och låta varje stav jobba under två hela steg. Det mesta kan bli hur jobbigt som helst, och här styr du helt själv beroende på hur mycket du trycker ifrån.

En träningsform som rekommenderas som förberedelse för en längdskidsäsong är en form av löpning med stavar, där man försöker att springa utan att kicka bakåt. Längdskidkänslan skall infinna sig på så vis att benen mer pendlar än kickar. Det kräver spänst i steget, och är riktigt jobbigt! Man får dock stöd av stavarna, kan skjuta ifrån och ha riktigt roligt! Jag testade bara på lite idag, men känner att det är något jag kommer träna, det lär ge en kickass-fysik om inte annat!

Läs även andra bloggares åsikter om Vasaloppet, Älgkliv, Stavlöpning, Bergsjön, Sommardag, Familjelycka

Mina blå jättar

Jaa! Så var de äntligen här, mina riktiga stavar. Jag har ju dragit runt med för korta gångstavar denna veckan. Nu idag tog jag ut dessa nya fina på en kortis i backen. Två saker blir helt tydliga: stakning är sjukt mycket jobbigare än jag hittills upplevt det, eftersom stavarna är 25 cm längre så krävs mer kraft. Grymt, blir ännu mer effektiv träning än jag trodde! Men, det gör att jag blir långsammare på direkten. Jag kommer nog snart ikapp! Vidare så belastas nedre delen av ryggen inte så mycket längre, nu kan jag vara rakare i ryggen.

Har för övrigt båltränat för ett helt kompani idag, Snorkfröken kommer bli stolt. Hennes anti-ostbågskampanj sprider sig i bloggosfären och det är ju toppen: bålträningen är grunden för allt har jag insett. Jag jobbar på, även om träningen just idag till viss del gick ut på att faktiskt se ut som en sorts ostbåge. :)


Läs även andra bloggares åsikter om Core, SATS, Träning, Giganter, Stakning, Exel, Bambi

Rullskiderapport från badkarskanten

Kära läsare,
nu har jag haft mina rullskidor i snart en vecka. Jag har visat dem för mina vänner. Jag har diskuterat dem på nätet. Och jag har varit ute och åkt, i ur och skur.

Jungfruturen har jag redan beskrivit utförligt nog. Efter den var jag ute dagen därpå. Min make var med och hjälpte mig att testa på lite backar. Just då kändes det rätt hopplöst, oklart hur jag någonsin skall våga åka nedför, eftersom det faktiskt inte finns bromsar. Men, jag började känna på att staka uppför, och vädret var vackert.

Inför rullskidepass nummer tre var jag sugen på lite längre raksträckor än de jag kört hittills. Blev snart varse att Kvadrantgatan här utanför inte är min bästa vän. Lappat och lagat, nedslitna och sneda farthinder, stenar som sticker upp mer än andra, gropar osv - allt annat än optimalt. Om man inte har hög fart nog så blir minsta grej på banan ett hinder som potentiellt kan fälla dig, så en veritabel hinderbana är kanske inte något för nybörjaren. Jag ägnade istället min dryga timme utomhus åt att staka uppför långa jobbiga backar i trakten. Gick ned med skidorna på axeln, och gjorde om proceduren tills jag var rätt slut. Började känna på att åka själv i backar genom att åka nedför där en bilgrind fanns mot slutet som kunde fånga upp mig lite snyggt. Känns lovande, trots allt.

Pass nr 4 inleddes efter en regnig morgon. Friskt och skönt ute, bra att inte åka i direkt sol. Målet var att staka upp för jobbiga backen här utanför (kurvig sak, ca 200 m lång) 10 gånger, promenixen nedför blev någon form av vila då. Jag börjar ana att man faktiskt kan svänga/manipulera skidornas riktning utan att lyfta dem helt i farten, genom att pressa utåt eller inåt med foten. Passar på att träna på detta under mina uppförsåk då farten är långsam, men märker att tekniken falnar efter ett gäng varv. Uppemot varv 7 är jag riktigt trött. Inte sådär så man inte kan använda sina muskler längre, så att benen inte bär. Nej, där finns absolut kräm kvar, känslan är snarare att fötter, vader, leder inte orkar hålla ihop skidorna riktigt som innan, vilket gör att de glider isär och man får kämpa för att hålla dem på stadig kurs. Att jobba med riktning osv i det läget är rätt kört.

Så, för min del är det bara åk, åk och åk som gäller nu. Jag känner mig peppad, glad att utmana mig själv. Det är tuff träning för armar och kondition redan nu, men kommer bli tuffare i takt med att jag tekniskt klarar att vara ute allt längre.

Eftersom himlen öppnade sig mot slutet av mitt pass idag, med tillhörande åska och dunder som tvingade in mig innan jag var klar med mina 10 stak uppför backen, så skall jag nu glida ned i ett skönt skumbad. Svälja förtreten och vara glad för den träning som blev av. Colting brukar säga att det är den bästa träningen, den som blir av alltså.

F ö fann jag denna tjej idag, via Snorkfröken. Snacka om tuffing, och mod att utmana sig själv, jag blir impad!

Läs även andra bloggares åsikter om Jonas Colting, Rullskidor, Vasaloppet, Rapport, Uppåt, Framsteg, Balans, Träning, Svett, Ösregn

Hurra!

Idag firade vi min kära mammas födelsedag ute i det gröna. Flott picknick på hennes imponerande kolonilott. Alla hade ordnat mat, och när mamma ordnar så blir det manglad vit duk, som förvandlade redskapslådan till matsalsbord. Ostar, melon, räkor, lax, avocado, lamm, pesto, underbar sallad på valnötter, jordgubbar och spenat, ägg med haricotvertes. Alldeles, alldeles underbart. I vår familj krävs buffémat; en är vegetarian, en är laktosintolerant och två av oss äter som bekant lågkolhydratkost. Varje gång får vi till det lika fint tillsammans, vi börjar få in knixen på att specialkosta oss tillsammans.

Imorgon börjar hårdträningen på rullskidor, 1-2 pass om dagen resten av semestern skall göra susen är planen. Mina stavar borde komma in till butiken imorgon, så jag slipper tröka mig fram med gångstavar som ju är alldeles för korta och saknar grepp om underlaget. Längtar efter mina Exel Cork Formula.

Kanske blir man en gång i livet hälften så bra som en sådan som Adam.

Läs även andra bloggares åsikter om Buffe, Kolonilott, Födelsedag, Mamma, Picknick, Sommarkväll, Low carb, LCHF, Rullskidor, Kickstart

Som på hjul

Det har varit en ambivalent tid. senaste månaden har jag verkligen slitits mellan alla tips, råd och förmaningar jag fått rörande rullkidor och träning inför vintersäsongen. Vissa säger att det inte är nödvändig träning, t o m att jag inte borde just för att jag inte kan åka längdskidor på snö. Andra säger att rullskidor är det enda jag bör ha i huvudet till snön kommer frö att ha en chans. Jag bollade saken med min kära make som alltid brukar ha ett hyfsat nyktert perspektiv på saker och ting. han menade att eftersom jag redan står på noll så behöver jag all hjälp jag kan få, och även om rullskidor bara kan göra en viss del så är det ändå till fördel för att nå mitt mål. Sedan råkade jag nämna detta för min ömma moder som blev alldeles ifrån sig vid blotta tanken på en dotter på hjul. Antar att hon såg min korta karriär som 12-åring på rullskrillor för sin inre syn, i sådana fall förstår jag henne, för särskilt värdigt var det inte... Minns hur jag kröp över kanten mellan garageuppfarten och gräsmatta, livrädd för att rulla iväg helt okontrollerat annars. Detta följdes av berättelser om hur folk skadat sig allvarligt på rullskidor.

Så, jag som innan haft siktet inställt på en rullskidesemester blev lite thrown off, och har så prokrastinerat hela projektet i en dryg vecka. Men, så trillade jag på denna blogg, Therése som också skall åka Vasaloppet, också för första gången. Också hon är novis på längdskidor - och hon hade just rullskidepremiär! Inte för att jag jämför mig med andra, men då kände jag peppen av att få ett gott exempel att följa. Och som jag följde! Kollade upp min utrustning och priser lite bättre på nätet och gick idag stolt till Stadium. Spenderade en dryg halvtimme med en säljare som hade mindre koll på grejjerna än jag, så det var tur att jag hade gjort min research! Kom därifrån med ett par schyssta pjäxor från Salomon, från föregående vintersäsong till extrapris, rullskidor från Everest med rätt tröga hjul (braaa för en nybörjare, och innebär extra tung stakning), skydd för diverse utputande kroppsdelar och sommartrugor*. De stavar jag kollat ut fanns inte inne så jag har beställt dem och kan inhämta om ett par dagar i butiken. Tills dess kommer jag behöva använda mina gångstavar, vilka ju är för korta och har gummiploppar nedtill istället för spetsiga metalltrugor.

Efter middagen var det så dags för jungfruturen. Jag har verkligen sett framför mig hur illa det kommer gå, att jag kommer trilla massor, bara stega runt på dem och känna mig klumpig. But I'll be dambed! Lite mod att ta fart och böj i knäna resulterade i en tur på 35-40 minuter i lätt sommarregn utan en endaste vurpa! Jag känner mig helt fantastisk, för mig är det i sig en prestation och inom en vecka kommer jag bege mig ut på en "riktig" tur, dvs inte staka runt på parkeringsplatsen utanför, lätt!

Flera saker blev tydliga redan vid detta första åk: jag gör helt rätt i att träna mycket bål**, nedre delen av ryggen, baksida lår, bröst och triceps. Kommer behöva mycket kräm där. Det kommer också ta sin tid att stärka upp fotlederna, vilket var oväntat belastat. Det är lättare än jag trott att hålla balansen, och så fort man kommer upp lite i hastighet så märks småkanter och grus betydligt mindre. Bara att våga ta lite fart alltså!

Summa summarum: jag skall försöka vara ute dagligen under resterande tre semesterveckor, och jag ser fram emot det som bara den. Detta är ett steg i att pusha mig själv att utvecklas, bli starkare och våga mer och jag är förbannat nöjd när jag nu sitter här efteråt med ett glas iskallt rosé.

*Japp, som ni hör är jag med glädje helt inne i tugget. Det har krävt en insats, men känns bra nu när det börjat sätta sig. ;)
** Snorkfrökens anti-ostbågskampanj kommer inte bara väl till pass utan är härmed antagen.
Läs även andra bloggares åsikter om Träning, Målmedvetenhet, Vasaloppet, Rullskidor, Stadium, Salomon, Stavar, Pjäxor, Jungfrufärd, Rosé

Runners high light?

Igår eftermiddag begav jag mig in till SATS i stan. Nördigt att sitta där en tidig fredagkväll kan man kanske tycka, men under semestern flyter dagarna sannerligen ihop mer och distinktionen mellan helg och vardag suddas ut. Jag har kommit in i ett bra träningsflow under ledigheten. Grunden lades definitivt innan jag gick på semester, då jag såg till att plocka upp träningsfrekvensen för att redan vara inne i det till ledigheten. Väl här känns det som att jag har all tid i världen, och timmarna på gymmet blir som en investering inför hela hösten. Det är nu när jag är ledig som har har chansen att jobba upp formen i ett högre tempo, jag vet ju hur vardagen lätt blir väl tillbaka i Stockholm på arbetet, risken är att man återigen blir uppäten av övertidsmonstret. Om man då inte har en stark träningsrutin så blir det tufft att bygga upp något.

Jag fokuserar på att ha en varierad träning som är tuff för bål och balans. Mitt jobb med mina axlar och triceps ger verkligen resultat, jag kan vecka för vecka öka vikter och motstånd och det känns fantastiskt. Med tanke på den stundande skidåkningen kör jag mycket crosstrainer och rodd som aktiverar rätt muskler och rörelser. Igår stod en ny maskin framför mig, och jag gav den chansen. AMT heter min nye vän. Maskinen kan brukas på olika sätt och simulerar antingen gång, jogg eller löning. Jag höll den hela tiden i ett snabbt löpningsläge med bra motstånd, hade tänkt mig att jag skulle värma upp en 5 minuter (benen stela som vedträn efter föregående dags utfall) och sedan bruka gymmet resten av timmen, men jag bara fortsatte och fortsatte. Det kändes skönare och skönare. Efter ca 15-20 minuter så kände jag den där varma och glada känslan i kroppen som nog är en variant av Runners High, och då var det ju bara att trampa vidare. Slutade efter en halvtimme för att hinna med annat också, men hade kunnat fortsätta länge till kändes det som.

Denna upplevelse fick mig att tänka att det på sikt inte skulle vara omöjligt för mig att börja springa och uppskatta det. Jag har en mängd fantastiskt inspirerande bloggar framför mig dagligen, som definitivt skapat ett sug, men jag vet hur det blir. När man väl är ute och stegen är tunga så är det svårt att se det där fantastiska, transportsträckan till att njuta av löpningen är nog en ansenlig bit, och det krävs att ha den mentala styrkan att ta sig igenom det. Hittade lite nybörjartips från Colting igår som ytterligare spädde på min nyfikenhet.

Tänk att en dag genomföra en riktig free trail run!

Läs även andra bloggares åsikter om Jonas Colting, Träningsglädje, Free trail running, Vasaloppet, Runners high, Nyfikenhet, Motion, Core, SATS, Semester, Tid

Fantastisk träning med Kinesis

Min tränare Lovisa introducerar mig för en mängd av olika typer av träning under våra pass. Det är så bra, ger mig många redskap för träningen på egen hand. Jag behöver mycket variation för att kunna träna när jag är på olika humör, för att hålla motivationen och träningsglädjen uppe, och dessutom så tror jag stenhårt på att träna musklerna på flera olika sätt för att uppnå styrka och uthållighet. Tiden är förbi då jag alltid körde samma maskiner för benen, bålen, armarna osv. Nu har jag kanske 10 olika bålövningar att välja mellan, likaså för axlar, armar osv. Känns därigenom mest kul att fundera över väl på plats hur jag vill lägga upp det, vad vill jag göra idag.

En sak som är otroligt spännande och som jag fasntat för är Kinesismodulen . Som ni ser på bilderna på länken (och även i denna broschyr) så är det vågformade moduler som sitter monterade längs väggen, med olika fästen för styrkeredskap. Det som gör detta så unikt är att man rör sig naturligt i alla övningar, steglöst och utan begräningar. Alla fästen är som en kula som kan rotera åt olika håll. Du kan lägga dig helt på din egen nivå i träningen; klara av sådant som andra maskiner kanske inte tillåter om du är nybörjare, och verkligen utmana dig själv i takt med att du själv utvecklas. Om man är lite sned i kroppen, är svagare på en sida osv, så är det inget problem för träningen. Så härligt!

Variationerna verkar vara oändliga, jag själv har bara skrapat på ytan. I höst skall jag testa cirkelträning på SATS med just Kinesismoduler, för att få fler uppslag. Kul att ha en tränare med och att göra det i grupp dessutom, var flera år sedan jag grupptränade sist. Jag vinkade igår farväl till till både Stockholm och Kinesisträningen för en dryg månad framåt. Kommer nog finna på råd under semestern i Göteborg, har ju om inte annat projekt rullskidor framför mig nu.

Läs även andra bloggares åsikter om Kinesis, Träning, Inspiration, Alla skall med, SATS, Vasaloppet, Utmaning, Rullskidor,

Helgen som varit

Ännu en fantastisk helg är till ända. Vi har spenderat mycket tid utomhus med vovven. Han är med oss överallt i princip, på gott och ont. Mest gott. :) Några exempel på hur det kan se ut:

Vid min sida när jag lägger piano på en ny låt.
Sover nära nära.
Försök till bandfoto gone overboard.

Jag har också surfat runt en del för att hitta tips på bra Vasaloppsträning. Det kanske verkar som att jag är tidigt ute, men betänk att jag inte kan åka skidor, så jag har två utmaningar: att shejpa upp mig betydligt fysiskt och fokusera på viktiga muskelgrupper, bygga i rätt ordning osv. men också utmaningen att lära mig rätt skidteknik och ha många mil "i benen" som de säger innan det väl är dags.

Det finns otroligt många bra hjälpmedel för mig i alla fall. Skidforum.se kommer nog bli en trogen följeslagare, jag har just tecknat en prenumeration på GLID Magazine, samt hittat denna schyssta länk över skidspår i Sverige. Efter att ha kikat runt så har jag fastnat för träningsdagboken FunBeat som känns användarvänlig och mångsidig. Jag kikar runt på utrustning och kommer inom kort köpa rullskidor och de stavar jag kommer använda både till stavgång, rullskidning och vinterträningen. Inte lätt att ge sig in i en ny utrustningsdjungel, men förbaskat kul!

Läs även andra bloggares åsikter om Längdskidor, Vasaloppet, Helg, Whipppet, Familjeliv, Utrustning, Vintersport, Utmaning, Träning

Lika botar lika

Igår toppade min träningsvärk från tisdagens PT-pass med Lovisa. Jag har nog aldrig haft sådan träningsvärk - kunde nästan inte alls gå! Känns bra på sitt sätt, då har man ju verkligen gjort en insats, vore konstigt om utfallsträningen inte lämnade kraftiga spår efter sig. Men, trots att jag knappt kunde gå till gymmet så gjorde jag ändå ett försök och insåg att det som botar träningsvär - är träning! Successivt mjukades hårda muskler upp och idag är jag glad och härlig igen.

Mitt lilla försök att optimera träningen med en smula extra kolhydrater faller hittills mycket väl ut. Jag har prövat att äta ett par matskedar baljväxter ca 2 timmar innan träningen, plus en halv banan just innan jag gått till gymmet, och då har det där lilla extra i musklerna faktiskt infunnit sig. Jag är grymt nöjd över resultat med en så liten förändring som inte triggar sötsug eller gör att min kost blir sämre i övrigt. Antar att jag i takt med att Vasaloppsträningen tilltar kommer behöva grunda mer inför träning, jag får ta det lite som det kommer.

Läs även andra bloggares åsikter om Träning, Vasaloppet, Kolhydrater, Träning, Low carb, Motion, SATS, PT, Muskler, Kolhydrater, Glykos

Dags för ett experiment kanske?

Min träning både själv och med Lovisa går framåt. Jag kör hårt nu innan semestern för att stärka upp min bål (dvs core-träning i olika former) samt rygg, axlar och armar. Till skillnad från för ett år sedan, då jag först kom till Lovisa för att få rätt på de ryggproblem jag haft sedan tonåren, så saknar jag nu det där lilla extra klöset i musklerna, det som ger lite ompf och kämparglöd.

Även om jag tycker att jag efter nån månad med LCHF fick tillbaka min normala kondis och styrka (kroppen var som en klump bly i början), kroppen hade vant sig vid förbränning av fett i första hand istället för dito kolhydrater, så känner ändå skillnad i kroppen. Så, dags för lite experiment under juni månad känner jag. Jag kommer ha två PT-sessioner istället för en i veckan nu ända fram till semestern, och det ställer höga energikrav på kroppen. Har ni läsare några förslag på vad som kan funka? Jag är ingen person som kommer kunna köra träningsdrycker, det vänder magen ut-och-in på mig, utan jag är ute efter lite renare livsmedel.

Kanske 0,5 dl bönor, linser eller quinoa rätt upp och ned, linsgroddar, eller typ hummus på finncrisp en stund innan? Det måste ju vara en mängd kolhydrater som jag kommer göra av med under passet, tajmat så att jag får användning för kolisarna just under passet. Banan tror jag inte på, behöver nog vara långsammare kolhydrater om det skall hålla mig flytande under 50-60 minuters hårdare träning. Lite att fundera över alltså, tips tages tacksamt emot. Jag ser dessutom att Dessi går i liknande tankar. Kanske att jag skall kolla in lite vad Jonas Colting har för idéer, han verkar vettig och är ju om inte annat extremt framgångsrik.

Läs även andra bloggares åsikter om LCHF, Kolhydrater, Träning, Ork, Kondition, PT

I fäders spår för framtids segrar

Jag har blivit utmanad av min tränare Lovisa, och antagit galenskapen. Vi skall i mars 2010 åka Vasaloppet. Jag kollade av med er läsare genom en liten poll om ni tycker fenomenet generellt är uppåt väggarna eller ej, innan jag outade mig.

Jag är idag inte särskilt i form. Jag har ju som tidigare nämnt tappat en del i vikt på den nya kosten, och kommit igång med min PT-träning igen. Att bli hundägare innebär också att de dagliga långpromenaderna återupptagits, så läget är ju långt ifrån hopplöst. En mastodontutmaning som Vasaloppet innebär för mig att det inte är någon bullshit längre, inga träningsuppehåll, att inte längre prioritera bort träningen när det blir semester eller mycket att göra på jobbet. Det måste vara del av min långsiktiga plan, jag måste sätta upp mål för mig själv och pressa mig en hel del. Det viktigaste av allt: jag måste tro på att även jag kan ha en stark och funktionell kropp, jag kastar mig ut och vågar testa något nytt.

Jag har i flera år tänkt att jag nog skulle gilla att åka längdskidor, men sånt där blir liksom aldrig av. Nu skall det bli andra bullar. Vi är en grupp tjejjer som ger oss på det här, som inte har åkt skidor i särskilt stor utsträckning innan. Gemensamma träningsläger och en bra träningsplan kommer göra susen. Jag berättar med om hur planen ser ut inom kort, jag lovar att detta kommer bli en rafflande kamp att följa.

Läs även andra bloggares åsikter om Vasaloppet, Utmaning, Längskidor, Träning, PT, Skräckblandad förtjusning