Testköket: Grön efterrättsdröm

Allt sedan jag upptäckte min nya favoritblogg Green Kitchen Stories, så har jag tänkt på deras mandelmarängkakor. Jag är inte så förtjust i puffigt sockriga maränger, utan vill hellre ha lite segare nötiga maränghistorier, så deras variant med mandel och med dadlar istället för socker lockade. Till en middag hos en vän i juli var jag dessertansvarig och bjöd på dessa, tillsammans med en trevlig mascarponecremé som jag känner mig otroligt nöjd med. Testa gärna, och märk hur otroligt gott det kan vara utan massor av socker i desserten!

Mandelmaränger, ca 10 stycken
/ 150g mandlar (helst blötlagda) / 175 g färska dadlar (dvs ca 20 st av den mindre varianten som finns paketerade i de flesta affärers fruktdiskar) / 4 äggvitor / 1 tsk naturellt vaniljpulver / 1 nypa salt & peppar /

Sätt ugnen på 160°C. Häll vattnet av mandeln (detta är mitt tillägg, det är bra att låta mandlar ligga i nån timme åtminstone för att bli av med ämnen som hindrar näringsupptag) och mixa tillsammans med urkärnade dadlar och kryddor. Vispa upp äggvitorna helt styva i en separat skål.

Här säger receptet att dadelsmeten skall vändas i äggvitorna, men för mig funkade det sådär, det var svårt att alls få det att gå ihop. Jag gav upp efter ett tag och rörde ihop det med det svagaste läget på min slöa elvisp, just så mycket så att det faktiskt vart blandat. Detta funkade alldeles utmärkt!

Klicka ut på bakplåtspapper (på bakplåt, obviously), ca 2 rågade matskedar per kaka. Platta ut dem till så jämna rundlar som möjligt, och grädda strax över mitten i ugnen i ca 15 minuter. De skall vara gyllene och mjuka när de tas ut ur ugnen.

Serveras med antingen nötsmör och den hallon-mango-kräm som föreslås i receptet eller med finskivad aprikos och Mikkans lena mascarponecremé:

Ca 5 portioner:
/ 125g mascarpone (en halv burk) / 125g turkisk yoghurt / saften och zesten från 1 ekoapelsin / Frön från en halv vaniljstång / 1 msk lönnsirap /

Rör ihop mascarpone och yoghurt tills smeten är helt len. Skrapa ur vaniljfröna och lägg i dem, pressa i apelsinens saft och lägg i dess zest. Avsluta med att söta tills du blir nöjd med lönnsirap, jag tyckte att 1 msk gjorde tricket - smaka dig fram!(Ett tips är ju att inte zesta apelsinen direkt över byttan med mascarponecremé, you might end up like this...)

Fler artiklar om min testköksidé finner du här, och tanken bakom det hela har jag skrivit om i seriens första inlägg.

Läs även andra bloggares åsikter om Whole foods, Green kitchen stories, Tjejmiddag, Dessert

Testköket: Eanie Greenies tabbouleh

Den snyggaste och häftigaste salladen på mycket länge har jag hittat hos Eanie Greenie. För det första skulle jag aldrig kommit på själv att grodda quinoa, än mindre att tänka i tabbouleh-termer i samma svep. Men, det gjorde Greenie och från första stund jag lade ögonen på både receptet och framförallt bilden så kunde jag inte sluta tänka på det.När jag kikade på quinoa i butiken och började läsa på förpackningarna så såg jag att det skilde sig en del ändå mellan de olika sorterna. Den röda respektive svarta sorten innehåller mest antioxidanter och mycket järn och magnesium, medan den vita varianten innehåller något mindre mineraler. Den stora grejjen var dock att de ljusa fröna innehåller 60% kolhydrater och i gengäld en större fetthalt medan de andra sorterna innehöll 70% kolisar och något mindre fett. Hur kommer detta sig, någon som vet? Nåväl, här kommer hur som helst receptet på en framgångsrik sallad:

/ 1-2 dl groddad quinoa* / 1-2 nävar klyftade minitomater / ett knippe bladpersilja / ett par kvistar färsk mynta (kan väljas bort om man inte gillar) / 1-2 finskivade salladslökar / 1 avocado i kuber / olivolja / saften från en halv ekocitron / salt&peppar /

Blanda alla grönsaker förutom avocado i en vacker skål eller tallrik. Hacka örterna hyfsat fint, bladpersilja känns lätt lite träigt annars. Toppa med avocadon. Pressa över citron, ringla en god kallpressad olja och låt dra en stund innan du går loss!

* Busenkelt! Så här gör du: lägg i blöt ett par timmar, häll av vattnet och låt stå i kylen eller svalen 1-2 dygn, skölj av två gånger per dag ungefär. Vips så har du små söta groddar!

Fler artiklar om min testköksverksamhet finner du här, och tanken bakom det hela har jag skrivit om i seriens första inlägg.

Läs även andra bloggares åsikter om Eanie Greenie, Tabbouleh, Raw Food, Snygg mat

Testköket: Morabaye beh

Jag läste för ett tag sedan hos Sofia på Taffel om hennes kvittenkok, om den metamorfos som frukten genomgår under koktiden från vitt äppelkött till en lysande röd marmelad. Jag testade och såg att det var mycket, mycket gott. Särskilt till tjockyoghurt, eller på ostbrickan. Jag har haft den stora lyckan att få erfara allt detta och lite till, och även sett glädjen i vänners ögon när man tar med en burk i gåbortspresent.

Här är min version av Sofias vackra recept, som får fem tummar upp av mig. Jag reducerade dock sockermängden rätt rejält, tycker att det alltid är på tok för mycket socker, det går ifrån att förstärka smak till att alldeles ta över. Så, om du som jag lowcarbar så kan du förgylla helgfrukosten med denna marmelad med gott samvete!

ca 1 kg kvitten
3 dl vatten
200 g rårörsocker
3 msk färskpressad citronsaft
1 msk rivet skal från en ekocitron
½ tsk kardemummakärnor, hela

Skala kvitten och skär i klyftor. Kärna ur och skiva klyftorna tvärs över. Koka sedan upp kvitten och vatten i en kastrull, låt koka i 20 minuter.

Tillsätt socker, citronsaft, citronskal och kardemummakärnor. Lägg på locket och koka på låg värme i upp emot tre timmar. Rör om då och då, passa värmen så att du inte bränner vid botten. Häll sedan upp på rena burkar.

Fler artiklar om min testköksverksamhet finner du här, och tanken bakom det hela har jag skrivit om i seriens första inlägg.

Läs även andra bloggares åsikter om Kvitten, Metamorphosis, Taffel, Långkok

Testköket: Annas amerikanska

Gå direkt till receptet.
Åh, så länge sedan det var som jag njöt pannkakor eller amerikansk brunch på Egg & Milk i Götet. Det gör ju inte saken bättre att jag lowcarbar just nu. Så, när Anna på Skånska Skafferiet kickade igång det nya året med riktiga amerikanska pancakes fast GI style, så blev jag sjukt nyfiken. Idag har jag matat mig och Daniel proppfulla av små söta svullna pancakes. Mycket vispgrädde, granatäpplekärnor och agavesirap till gjorde morgonen fulländad. Frukost när det är som absolut bäst.

Jag har anpassat receptet till två personer:

/ 3 ägg / 250 g keso / 1 msk kallpressad rapsolja / 0,75 dl grahamsmjöl / 1/3 tsk bakpulver / 1/3 tsk salt / smör /

Mixa i blender, då blir det smidigt att hälla upp klickar i pannan. Gör plättar i panna med mycket smält smör, stek gyllenbruna.

Anna: du är ett geni, receptet är fulländat och kommer vara ett stående helgnöje hos oss hädanefter, skönt avbräck från vardagens hastiga äggfrukostar. Faktum är att dessa plättar blev godare än sedvanliga pancakes. Nu är jag redo för att bli visad Johanneshovs tjusiga lägenheter.

Fler artiklar om min testköksverksamhet finner du här, och tanken bakom det hela har jag skrivit om i seriens första inlägg.

Läs även andra bloggares åsikter om Pancakes, Brunch, Johanneshov, Lyx, Matad, Smällmätt, Agave

Testköket: granatglöggen

Jag har trots initiala höga ambitioner legat rätt lågt med min testköksidé. Bot och bättring kommer på andra sidan nyåret, regelbundenhet är en dygd. Tills dess kommer här dock en liten instickare som jag inte kunde låta bli att testa:

Smakverkstans granatäppleglögg. Hennes recept halverat och med lite mindre socker blev spetsat med rom en ljuvlig vän att hålla vid handen genom gårdagskvällens Dansbandskamp. Finaal, tjoade jag fryntligt. Jag fick mer än lukta på glöggen, och dessutom se hur finalen slutade. Att vara vuxen är en sann fröjd.

/ 6 dl granatäppeljuice / 0,5 msk pressad apelsin / skalet av en halv apelsin (helst eko) / 12 svartpepparkorn / 0,5 msk kardemumma / 1 kanelstång / 0,25 dl socker /

Skala det allra yttersta på apelsinen. Värm granatäppeljuicen på låg temperatur med skal och hela kryddor. Dela apelsinen och pressa i en skvätt juicen. Låt stå med lock på låg värme i ca 15 minuter. Rör ut sockret i glöggen.Spetsa om du vill med ljus rom efter behag. I mitt fall 0,5 dl på en sån här sats, och då vart det en rätt snäll glögg ändå. Sila av kryddorna och njut. Hatten av till Linda för bästa glöggen i mannaminne!

Fler artiklar om min testköksverksamhet finner du här, och tanken bakom det hela har jag skrivit om i seriens första inlägg.

Läs även andra bloggares åsikter om Glögg, Glad, Dansband, Fryntlig, Smakverkstan, Hemkört

Testköket: the carrot session

För riktigt länge sedan tipsade jag om Lotta "Om jag var din hemmafru" Lundgrens vackert randiga morotssoppa. Först nu har jag testlagat och kan berätta om des storhet: ät som förrätt, som efterrätt eller varmrätt ackompanjerad av en sallad och/eller matig macka. Ta den till ditt hjärta, du kommer inte bli besviken!

Det är så lätt att mat som innehåller puréad morot blir alldeles jolmig, jag minns själv med lätt illamående barnmatsliknande puréer och dåliga morotsjuicer jag stött på tidigare. Men, nu på hösten är morötterna som allra finast, och purén blir grym när du gör den helt själv med kryddorna som står i receptet. Köp ekologiska morötter, skrubba av dem lite lätt (även om mycket näring finns i skiten på rotsakerna så hör grus inte hemma i soppan tycker jag) och koka upp som Lotta skrivit. Eftersom jag försöker hålla nere sockret och föra fram mer naturliga smaker och råvaror som de är i min matlagning, så skippade jag vaniljsockret till förmån för riktig vaniljstång. Lönnsirap hittar man inte hemma hos mig, jag bytte detta mot honung och det gick alldeles utmärkt!

Soppan värmde mig och min mor hemma i lilla skolådan på Kungsholmen, tillsammans med frästa vaxbönor med rödlök samt en vitkålssallad med bladpersilja och avocado. Lätt som en plätt, kreativt, färggrannt och minnesvärt.Fler artiklar om min testköksverksamhet finner du här, och tanken bakom det hela har jag skrivit om i seriens första inlägg.

Läs även andra bloggares åsikter om Om jag var din hemmafru Testköket, Morotssoppa, Smakäventyr, Värme, Compact living

Testköket: Lisas lamm

En stor del av mitt matbloggande är givetvis att själv matmaka nya recept, testa och sen dokumentera, tipsa. Men, många gör ju detta precis som jag och jag vill inte att det skall gå obemärkt förbi. För att bloggosfären verkligen skall vara ett levande kunskapsbibliotek så krävs att fina skapelser inte bara passerar obemärkt förbi. Därför startar Mikkan sitt testkök, där värdiga recept lagas hemma, utvärderas, mumsas upp, fotas, bjuds på osv.

Först ut i serien är Lisa Förare Winbladh som har en av de helt klart bästa matbloggarna, Matälskaren (hon skriver även här och här för den nyfikne). Häromveckan gjorde hon en riktigt fin mellanösterninspirerad lammgryta (klicka på länken för att läsa själva receptet) som jag kände satt som en smäck i höstrusket. Jag modifierade receptet dock, av olika anledningar. Hennes 4 dl kikärtor i grytan kändes lite mycket, jag bantade ned det till en burk, motsvarar väl på en höft 2,5-3 dl kanske?

Jag handlade en stor del av kryddorna i butiken innan tillagning, har inte ett så stort lager i mitt veckopendlarhem. När jag kom hem såg jag att jag råkat köpa kummin istället för spiskummin. Haha, nåja, det är ju inte riiiktigt samma sak, så det gick bort. Korianderfrön kan jag inte längre äta efter en matförgiftning bortom vett och sant en nyårsafton på planet hem från Egypten. Vi vomerade och frossade i ett dygn, jag och min käre make, och boven i dramat var en falafel fullproppad med korianderfrön.

Summan av kardemumman var att jag ökade upp dosen av just kardemumma och kryddpeppar i receptet till det dubbla. Chiliflakes byttes mot en hel färsk chili inkl frön (jag vet, läskigt, lite som att kasta sig ut i tomma intet, man vet inte om man kommer mötas av en stark smakvägg vid första tuggan eller ej), men i övrigt höll jag mig till sanningen.

Lisas tillagningstips vad gäller löken och zuccinin är väsentliga att hålla sig till. Man vill inte att den senare skall vara helt mosig utan ha lite stuns som motvikt till grytans maffighet, och om man verkligen tar sig tiden att smörsteka löken sakta så blir man rikeligen belönad i smak. När jag stod och fräste löken så spreds den mest fantastiska doft i hela köket. Smör i sig plockar fram så otroligt mycket smak, och kombinationen kryddpeppar och kardemumma kändes spännande och fräsch! Nästa gång handlar jag hem spiskummin, det kommer optimera smakkombion ännu mer och kollegorna kommer döda för en av mina matlådor.

Läs även andra bloggares åsikter om Low carb, Mellanöstern, Kryddor, Matälskaren, Testlagare, LCHF, Middag, Maffig mat, Avundsjuka, Dödssynd