Tankar om grönsaksaktivism/Det pirrar i magen

Igår stötte jag på något som kändes smått fantastiskt, och idag är känslan sprudlande, att jag är något på spåren som är snudd på livsavgörande. Maken satt framför TV:n på kvällen, jag stökade i köket i väntan på en långväga gäst. Han ropade dit mig, det var ett program som verkade passa mig sa han, och det hade han ju rätt i.

Oklart hur jag kunnat missa alla dessa avsnitt; igår visade SVT del 9 av 12 i serien som heter Det Goda Livet. Jag satt som klistrad, och tar igen det jag missade mellan varven igår (var ju tvungen att röra om i grytorna ändå) till elvakaffet idag via SVT Play. Programledaren heter Hugh Fearnley, han är kock och lär i programmet ut hur man kan leva mer ekologiskt, närmare naturen i samklang med säsongerna.

Det som träffade mig rätt i hjärtat här var guerilla gardening. Jag har sett fenomenet tidigare på TV, då har det främst handlat om att försköna städer genom att plantera blommor på gemensam mark för att få grönare städer. Det är väl en bra sak, men vad pantertanterna i Hugh Fearnleys program gjorde som fick mig att hajja till var att plantera ut ätbara grönsaker, bär och örter överallt. Vinbär och hallon i utkanter av fotbollsplatser, örter vid busshållplatsen, mangold i rabatten. Och, de såg att grönsakerna blev skördade, att folk tog för sig och den idén är helt amazing tycker jag!Tanken är så enkel, och så revolutionerande. Grönsaksaktivism, där alla är vinnare! Ingen skulle väl egentligen reagera om jag grävde ned smultron under buskarna nedanför mitt hus, det skulle bara vara fint och trivsamt för alla. Ingen skulle väl heller tycka något negativt (eller ens betänka?) om ett par vinbärsbuskar dök upp i buskaget utanför vår bostadsrättsförening. Däremot skulle jag och flera andra vara lyckliga över att skörda bär utanför fönstret, att strö i morgonfilen eller fylla goda kakor med. Varför inte? Odlad mat tillgänglig på nära håll, som inte kräver timmar av restid från stan, eller letande efter enskilda ekologiska butiker i storstäder - det känns som framtiden!

Så, nu har jag bara sådär kollat upp närliggande kolonilotter. Jag har grandiosa tankar om hur det skulle kunna vara. Bär och grönsaker under både vår, sommar och höst, det känns som att det ligger helt rätt i tiden, och som ett helt rätt steg för egen del. Och, när ni minst anar det så tar jag kanske spaden här en höstkväll och planterar ut massa ätbart mums som vi alla söder som söder kan njut av nästa sommar.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekoaktivism, Kolonilott, SVT, Fjärilar i magen, Engagemang, Miljö

Vartåt hjärtat pekar

Ett inlägg om det nya året, om trender. Även om det cykliska tidstänkandet i timmar, dagar, veckor, månader och år är en konstruktion för att hålla allas våra autistiska drag i schack (ja, vi knarkar alla ramar, regler och förutsägbarhet i olika mån), så är det något bra och vackert tycker jag. Det är en drivkraft och ett redskap för oss för att stanna upp och reflektera kring den tid som gått, sätta nya mål och lova bot och bättring inför en framtid som känns ljus.

Därför älskar jag den tid då det slår om till nytt år. Början på januari innebär nästan alltid att man är utvilad, mätt, lite rikare på såväl gos som prylar, eftertänksam och beredd stora möjligheter till att gotta sig i trender och framtidsvisioner till höger och vänster.

Jag missade tyvärr Lisa Förare Winbladhs föreläsning om Dining Trends på Älvsjömässan i november 2009. Hon tog där upp något som präglat mitt 2009 mycket, dvs krocken mellan de generella kostråden som serveras oss från Livsmedelsverket, upproret mot tillsatser och konstgjord mat. Lisa menar att debatten förs framåt framförallt på nätet, och det är väl sant, men jag tror att ju bredare nytänket blir, destu fler morgonsoffor, Uppdrag granskning och så-gör-du-maten-själv-reportage i tidningarna kommer vi se kring detta ämne. Det kan vara en trend som växer mer under 2010?

För mig handlar tillsatsdebatten inte om att det nödvändigtvis är farligt (när jag ögnade mig igenom boken Hemlige Kocken så slogs jag av att det är många tillsatser man inte vet så mycket, eller som visats vara oskadliga för oss människor) utan att dra i nödbromsen. Vägen man slagit in på med halv- och helfabrikat, snabbare och snabbare kolhydrater är inge kul, det ger ingen vision om en framtid där matkulturen spelar stor roll, där vi ägnar oss åt njutning, det långsamma och enkla. För mitt eget liv vill jag i alla fall åt ett annat håll, så jag glädjer mig åt trenden.

Brunkullan skriver att längtan till den rena och naturliga maten nog är mer än en trend, och det tror jag också. Det finns en stor tröghet i matkultur såsom alla sociala sammanhang som hänger ihop med hur vi lever våra liv i stort, vad vi tror på och prioriterar. det skrevs en del om detta redan inför årsskiftet 2008/2009.

Det tar säkert flera år innan resultatet av de diskussioner som nu förs faktiskt syns i den snittmässiga matkorgen, i skolköket och på kvarterskrogen. Brunkullans spådom inför 2010 är att vi får en mer personlig relation till vår mat, vi kommer behöva en starkare förankring till våra röttern när världen är kaos. Jag personligen tror att välrden alltid tett sig som kaos för de människor som levt där och då, förändringar har alltid skett, man känner att marken försvinner under ens fötter en smula för att sedan hitta ett sätt att anpassa sig i den nya världen. Rötterna och den personliga relationen till maten tror jag mer kommer av det närodlade och lokalt producerade. I mötet med maten och råvarorna kan man som hemmalagare finna något nytt, och kanske börja sätta ett större värde på det vi har. Laga efter säsong och efter tillgång.

Det fina med trender är ju att man i det lilla kan haka på eller jobba motvals. I ditt kök bestämmer du, och ditt liv kan byta riktning och följa nya trender hur många gånger du vill. Under mitt eget 2010 så vill jag gå mot slow food-hållet. när jag helt satt ned bopålarna i denna stad så skall jag engagera mig mer i det, utforska det Stockholms har att erbjuda. Gå vilse, förlora mig och hitta hem igen till det kök som jag på riktigt kan kalla mitt.

Läs även andra bloggares åsikter om Slow food, mattrender, 2010, Nytt år, Fundera, Ett eget kök

Även jag äter upp

För ett par veckor sedan såg jag uppropet för att äta mer och slänga ut mindre av maten vi köper hem på bloggen Kumminosten. Jag nämnde detta slöseri själv för någon månad sedan. Tidningarna skriver om det titt som tätt, och sopdykare figurerar som någon form av undergroundaktivister som på nätterna är ute och norpar hem det som framförallt butikskedjorna dömt ut som för gammalt för handeln. (De kallar sig för friganer, freegan heter det på engelska)

Jag ger er igen länken till artikeln som etc publicerade i somras om saken, där det framkommer att vi som enskilda privatpersoner slänger kring 100 kg mat varje år, mat som egentligen går alldeles utmärkt att äta upp. I DN pekar man på en bov i dramat som jag verkligen själv jobbat med: att vi handlar för mycket. I butiken får vi ofta förmånliga erbjudanden som innebär att vi köper på oss lite mer än vad vi tänkt. Nu mer funderar jag kritiskt kring de flesta inköp. Jag är sugen på ett kycklinglår till kvällen. Det är billigare att köpa ett tvåpack, såklart, men innan jag köper det så funderar jag på om jag kommer äta upp det andra inom ett par dagar. Är jag borta de nästkommande kvällarna och jag luncher planerade ute så kommer stackars extramaten bara ligga där för att sedan hamna i soptunnan. Det är ingen särskilt belastning att fundera kring sådant här, en vanesak.

Nu plockade pickipicki över matfacklan, hon visar vad hon lagar av sina rester och ber oss göra samma sak. Kan jag väl. Jag hoppas att du också gör det?Soppan från häromdagen har tjocknat till i kylen och funkade utmärkt som en puré till isterbanden som jag köpte billigt i min butik (kort datum). Till dessa åt jag en sallad på persilja (från peston ovanpå sötpotatissoppan), avocado som vart över från tacobiffarna och resterande svarta bönor från samma matlagningssession.

Lingonen som blev över efter tryffelmakandet i helgen har suttit fint i morgonfilen, och den delade limen som jag hade till tacobiffarna har piffat upp grönsaker hela veckan.

Andra generella tid är att använda gammalt bröd i tomatsåsen, frysa in överblivet vin som iskuber till såser när andan faller på, att göra soppa på lite vissna grönsaker, skära ned nån överbliven kokt potatis i omeletten (vari man också använder nån äggula eller -vita som blivit över när man bakat). Spenat och ruccula blir trista att ha i sallad efter ett tag, men funkar bra i t ex en pannkaka. Jag köper utöver detta ofta varor med kort datum i butiken. En oöppnad paket mjölk eller grädde är fräsch längre än man tror, likaså kött, ost, för att inte tala om torrvaror. Gå på lukt och smak istället för bäst-före-datum generellt. Peace.

Läs även andra bloggares åsikter om Frigan, Freegan, Sopdykning, Ekologi, Sopberg, Kummin, Ost, Pickipicki, Överflöd, Skärpning, Nya tag, Idéer, Rester, Matlagning, Kreativ

Om korv och omsorg

Jag har idag tagit del av två matdebatter hos andra treviga bloggare som jag gärna vill dela med mig av. Båda är skrivna av finalister till Stora Matbloggspriset, and it goes a little something like this:

Kryddburken på Öland blev riktigt ifrågasatt att flertalet läsare efter ett inlägg om mat med korv i. Ganska okontroversiellt kan man tycka, men det är ett flerbottnat ämne. Dels berör det fin- respektive fulmat; jag får ibland kommentarer om att jag äter skitmat när jag äter korv, oavsett vad för typ det är, som om det är någon form av skämsmat. Det stör mig, är ett matsnobberi av rang för du kan absolut köpa bra korv med hög kötthalt och lite skräp, det behöver inte ligga i korvens natur att innehålla dåliga råvaror. Som Kryddburken framhåller så är traditionen att göra korv kommen ur något gott, ett perspektiv som vi tappat. Det är inte längre viktigt för vår direkta överlevnad att ta tillvara på precis allt, vi slänger ofantliga mängder mat varje år både i Sverige och resten av i västvärlden som en följd. Back to basics kanske inte vore så dumt trots allt? Hemma jobbar jag på att slänga så absolut lite som möjligt, att inte köpa mat i överkant och använda råvaror trots att datumet gått ut. Ofta är det helt ofarligt, använd ögon, näsa och smaklökar för att själv avgöra!

Jennifer Spratly som bor i Hongkong skriver om äldreomsorg och maten till de gamla. Hon låter sig bli berörd, och jag tycker att det är otroligt viktigt att hålla ämnet vid liv, även om det inte är första gången den dåliga matkvalitén är på tapeten. Det finns mycket kärlek i vården, många människor som arbetar där har så ofantligt mycket att ge. Att hävda att alla steg i vårdapparaten inte funkar skall inte ta ifrån dem kredden för deras storslagna arbete. De som lagar maten till de lådor som hemtjänsten delar ut menar givetvis inget illa, men som många andra har de sannolikt inte de bästa av förutsättningar. Råvarorna och tillverkningsutrustningen är sannolikt sådär bra, skit in skit ut som man brukar säga där jag kommer ifrån.

Jag hoppas och tror att mina föräldrar och jag med min generation kommer åldras med en helt annan värdighet. Vet vet med oss att vi har rättigheter, ett värde, vi är mer vana vid att ställa krav än våra mor- och farföräldrar. Tänk när äldreboenden får med veganer, råkostare och lowcarbare att göra, de som redan idag vägrar tillsatser lär sannerligen inte bli mindre på krigsstigen på gamla dar. Jag tror att starka viljor kommer kräva förändring, och sörjer att mor- och farföräldrar kommit ifrån en tid där man inte sagt ifrån utan tackat och tagit emot oavsett vad.

Läs även andra bloggares åsikter om Omsorg, Funderingar, Kryddburken, Jennifer Spratly, Korv, Sopberg, Skandal, Friska viljor, Elitism, Veganer

Tunnelseende

Lite tråkiga nyheter i dagens nätupplaga av DN. Enligt en undersökning så har miljötänket minskat i samma takt som den finansiella krisen tilltagit. Marknadsansvarige på Ekocentrum intervjuas och säger några kloka ord:

– Man biter sig lite i svansen om man anser att det är mer ekonomiskt med kemikalier och tillsatser. Det är oroväckande om det är en definitiv trend – däremot märker vi ett bredare intresse där ute för att agera. Alla som tar till sig de här frågorna kan sedan inte backa. Man kan inte ta bort kunskapen igen och säga ”nej jag hörde inget, jag såg inget”.

Det är ju helt sant. Dessutom - utan att alls förringa de som verkligen inte har några slantar över, många lever i fattigdom även i Sverige - så är detta med ekologi, rättvisemärkta varor osv ofta en fråga om prioritet. Om man röker ett paket cigg om dan, shoppar annat såsom kläder, tar ett lån för att ha en lite finare bil, går på krogen, parkerar i stan istället för att ta bussen till jobbet osv, då har man ändå valt att prioritera annat. Jag tycker ofta att människor i min omgivning klagar över att de inte har råd att handla som de "skulle vilja", och när jag samtidigt vet att de lägger pengar på andra nöjen, då tycker jag nog att de lurar sig själva.

Att undersökningen visar att även intresset för källsortering gått ned, då stärker det bara tanken om att det i det stora hela snarare handlar om prioriteringsfrågor än verklig pengabrist. Jag förstår bara inte hur man kan känna själv att miljön är ett område som är en fråga om prioritering, dvs som är likställd med våra andra jordiska behov och begär. Det är inte en fräsig konsumtionsfråga, utan lite mer ödespräglad. Handel kör vidare på sin stora insats för att göra oss alla till gröna shoppare, när det vi egentligen skulle behöva snarare är att sluta handla så förbannat mycket skräp. Idén att lägga om sina livsvanor är ju otroligt basic i miljödiskussionen, men den som kanske känns mest hotande för de flesta av oss?

Det är vår plikt som människor att åtminstone ta hand om vår egen skit, att försöka leva energisnålt, att försöka handla bra mat och att tänka om i vår överkonsumtion av plastbitar Made in China.

Läs även andra bloggares åsikter om Miljö, Ekologi, Källsortering, Finanskris, Självklarheter, Plikt, Tunnelseende, Ekochic

Järna goes Kiwi

Jag har nu funnit, till min stora förtjusning, att:
1) Saltå Järna inte bara producerar vegetabilier och mejeriprodukter utan även kött. Eko och reko, bra alternativ för den som väljer att äta kött! Läs mer om Saltås tankar med sortimentutökningen här.
2) Min lokala handlare här i Fredhäll (mitt veckoboende i Stockholm) tar in produkterna.

Jag handlar inte kött särskilt ofta, och när jag gör det så letar jag efter något som är så närproducerat som möjligt, antingen ekologiskt eller naturbetesprodukter. Häromkvällen blev det grillskivor av högrev och jag svängde ihop denna enkla kreation på tre röda:

* Stekte köttet hårt i mycket smör. ordentligt med flingsalt och nymald peppar.
* Gjorde en salsa på 10 cm gurka, 1 kiwi, 1 msk svarta sesamfrön, en halv kruka mynta och en något mindre mängd persilja.
* Stekte en skiva gul zuccini på en sida tills den blev lagom mjuk. Jag gillar när grönsaker är lite al dente.

Hur fin och färggrann måltid som helst, härligt med en klick creme fraiche!

Mängden salsa och även köttet räckte till en portion till, så igår repriserade jag det hela fast med följande röra:
* Tunna skivor av champinjon, blomkål och zuccini frästes i smör.
* En klick creme fraiche gjorde det hela till en sås.
* Jag kryddade med citronzest och en smula lantbuljongpulver från Renée Voltaire.

Läs även andra bloggares åsikter om LCHF, Low carb, Järna, Saltå kvarn, Ekokött, Naturbeteskött, Middag, Smörstekt, Kiwi, Snabblagat

Sagt och gjort I

Jag var bara tvungen att testa Kattis torskrecept som jag tipsade om i helgen. ICA hade ekotorsk i frysdisken till ett ok pris*, vilket gjorde mig glad! Det är första gången jag vågat köpa torsk på flera år, vet aldrig vilken fot jag skall stå på i den frågan. Kanske blir jag klokare av kvällens Uppdrag Granskning.

Nå, angående själva middagen: det blev FANTASTIGO! Tack Kattis för receptet! När jag ätit rätten tidigare så har ju såsen alltid varit gjord på mjölk och mjöl. Nu när såsen var gjord på creme fraiche och grädde så kändes det ju lite härligare i gommen. Den citronsmörade purjon var verkligen pricken över i.

* Det som är ok för mig kan säkerligen vara för dyrt för många andra, jag är medveten om det. Det har ju till viss del att göra med att jag är ensamhushållare; hade jag haft en stor familj hade jag sannolikt inte handlat som jag gör. Sedan lägger jag medvetet en stor del av min budget på mat och försakar annat istället. Det där med bra och rättvisa råvaror är så otroligt viktigt både för mitt välmående och för min påverkan på omvärlden. Det är dock så att många människor är utestängda från att handla ekologiskt, kött och fisk över disk, primörer eller vad det nu kan vara som man talar sig varm över som del av god livskvalitét. Maten vi stoppar i oss och vad vi har i plånboken hänger definitivt ihop. (Se även kostdoktorn.se)

Läs även andra bloggares åsikter om LCHF, Low carb, Torsk, Miljö, Middag, Matlagning, Njutning, Ägg, Grädde, Uppdrag Granskning, Klass

Miljömat

Jag hänvisar ibland till sajten Miljömat när jag anger näringsvärden på olika livsmedel. Nu när jag utforskar den lite mer så ser jag flera riktigt bra användningsområden. Dels kan man göra näringsberäkningar på måltider om man är inne på sådant och då info om pros and cons om de ingredienser man valt (t ex att nötter är en bra fettkälla, att man helt bör undvika soyaprodukter om man inte vill äta GMO eller att gröna grönsaker innehåller bra med järn och folsyra), dels kan man få miljörelaterad info om olika livsmedel (t ex vilka säsonger olika grönsaker finns att köpa svenskt ekologiskt, vilka grönsaker som odlas på friland och därför inte belastar miljön i lika hög grad som växthus mm). Allt sitter givetvis inte till 100%, kommentarerna om näringsinnehållet i den måltid du sätter ihop är baserade på tallriksmodellen vilket gör att jag som lowcarbare utan särskild fettskräck inte har så stor nytta av just den biten.

Jag själv bantar inte, räknar inte kalorier utan håller mig till en på-en-höft-kolhydratmängd som känns bra och vettig för mig i de livsmedel jag konsumerar. Men, det kan ändå vara schysst att veta ungefär hur näringsfördelningen ser ut i en standardmåltid som frukosten, för att bedöma om man borde äta mer/mindre av något för att klara dan bättre. Ett exempel på hur det kan se ut:

Jag har här lagt in de olika ingredienser som brukar ingå i min frukostomelett. Här kan jag leka med möjligheten att använda mer eller mindre av de olika livsmedel jag valt och se hur det påverkar näringsfördelningen.
Byter jag flik från näringsinnehåll till miljösynpunkter så får jag information om en del (finns ej synpunkter för alla livsmedel har jag märkt) av mina val, och i vissa fall tips på säsong för grönsaker och frukt som kan vara klokt att ha med sig i bakhuvudet. Det blir tydligt när man kikar på miljöråden generell att det inte alltid är så lätt att välja rätt i butiken. Här menar de t ex att det ibland är bättre att handla ett frilandsodlat livsmedel från Holland än dito från växthus i Sverige. Jag har hittills tänkt att det alltid borde vara bättre att ta ett svensk alternativ, men häromdagen slog det mig hur långt vårt land är och att transporter från Luleå till Malmö kan vara längre än från vissa europeiska länder och till mig i Göteborg.
Slutligen då får du kommentarer på din måltidssammansättning, såsom att det innehåller mycket fibrer och det är bra, för lite zink, för låg del av energin från kolhydrater osv. Jag ser detta framförallt som en chans att få rätt på alla spårämnen och vitaminer, så att man får i sig i bra mängder av sådant. De som äter enligt tallriksmodellen får givetvis störst behållning av just denna funktion.

(Ibland kan man behöva omvandla mått inför liknande övningar, då brukar jag gå hit.)

Läs även andra bloggares åsikter om Ekologiskt, Miljömat, Näring, Livsmedel, Low carb, LCHF, Energi, Beräkning, Tallriksmodellen

Optimala livsmedel

Jag kan inte nog understryka hur underbart bra mat spenat är: mycket låg kolhydratnivå (0,6 g kh/100g), höga halter av viktiga näringsämnen, god smak och ofta relativt lätt att få tag på svenskodlat (alt. odla själv i lilla balkonglådan, yep, jag har grandiosa planer denna säsong!).

Ur low carb-synvinkel och ekovinkel så är även tofu helt gyllene mat. Mycket vegetarisk mat blir kolhydratrik om man äter som man då "bör", dvs mycket baljväxter (ofta tillsammans med diverse spannmål, precis som köttätare). Naturell tofu finns i en rad olika former. Jag gillar bäst den som är riktigt fast, brukar köpa Kung Markattas ekologiska. Det finns ingen bra innehållsförteckning på förpackningarna, men deras kundtjänst har meddelat att innehållet endast är ekologiska sojabönor, vatten och nigari (en form av mineralsalt). Inga tillsatser alltså. Näringsmässigt så är soyabönor utmärkt mat. Relativt låg kolhydrathalt (5,8g/100g)jämfört med andra baljväxter och lite högre fetthalt (5,7g/100g)än desamma. 11g/100g fullvärdigt protein dessutom.

Som vegan (många år sedan nu, men vissa minnen sitter i...) gjorde jag ofta misstaget att äta mycket soyabönor som de var, naturella kokta. Mycket svårt för magen att klara av att smälta och jag förstod att det kanske fanns en anledning till att tofu är vanlig soyabsaerad mat i Asien. Tofu är betydligt mer lättsmält, har lite lägre kolhydrathalt än hela bönor (2,4g/100g), men också lite lägre fett- och proteinhalt (4,2g/100g resp 7,8g/100g). Dessutom innehåller den Kravmärkta varan inte GMO-bönor.

Om kvällarna har jag inte så stort behov av merparten fett i min mat. Jag äter mindre, skall inte hålla mig mätt i särskilt många timmar. Soppan jag gjorde igår kändes helt perfekt.

Grundingredienserna var: marinerad tofu, ostronskivling, chili och morot. Jag kryddade med Renée Voltaires fantastiska ekobuljong utan tillsatser, gurkmeja, vitlök och en klatt tomatpuré.
Såhär gjorde jag:

- Kokade upp vatten (typ en halvfull medelstor kastrull) tillsammans med hackad chili, 2 msk buljongpulver, 1-2 tsk gurkmeja, 1 pressad vitlöksklyfta och 1-2 "tryck" av tomatpuré (finns eko på tub).
- När första bubblan kommit slängde jag i en slantad medelstor morot och tog ned värmen så att det hela mest småputtrade.
- Efter 5-10 min lade jag i två nävar strimlad ostronskivling och spädde med ca 1,5 dl ekogrädde
- Soppan fick puttra i ytterligare en kvart och de sista minuterna lade jag i 200g tofu i kuber (dvs 2/3 paket).

Både svampen och tofun suger åt sig smak på ett ljuvligt sätt och får en len och halvfast konsistens i en soppa som denna. rekommenderas verkligen! En variation i både färg och smak kan vara att skiva i knallgrön savoykål, använda miso som grund i soppan eller att utöka med flera olika sorters svamp.

(Näringsämnen som vanligt hämtade från Miljömat.)

Läs även andra bloggares åsikter om Tofu, Vegan, Vegetariskt, Low carb, LCHF, GMO, Miljömat, Soppa, Asiatisk mat, Renée Voltaire

Svinn no more

Sådant här gör mig glad och jag tänker att det ibland verkligen gör skillnad vad enskilda människor gör.

Läs även andra bloggares åsikter om ICA, Svinn, Miljö, Ekologi, Matglädje