Nakenhavre!

Helgfrukost hos oss kan se ut på alla möjliga olika vis. Det hör inte till vanligheterna att jag pallar sätta en deg på fredagen för kalljäsning, men denna fredag var ett undantag. Jag justerade ett av Surdegs-Martins recept på frukostfrallor för bättre GI (vetefrallor må bara gott, men det smakar ju inte sämre med grövre mjöl, så jag ser det som en win-win-grej). Här kommer receptet, sent omsider. Jag har varit påväg att skriva klart i 2 dagar nu, men många saker har kommit emellan: vovven, Donkey Kong, varm choklad, ja ni hajjar.

6 stora eller 8 små frallor

På kvällen (tidigt, obs tidsåtgången i samtliga moment):
/ 1 dl nakenhavre+2 dl hett vatten / 0,75-1 dl vetesurdegsgrund* / 2,5 dl vatten / tredjedels paket jäst / 350g (6 dl) mjöl, graham + vetemjöl special (ca hälften var) / 1 tsk salt /

Häll över hett vatten över nakenhavren och låt svälla ett par-tre timmar. Häll av ev överblivet vatten efter svällningstiden och blanda med alla övriga ingredienser förutom saltet. Låt vila 30 min. Tillsätt saltet, rör runt en liten stund och låt sedan degen jäsa i 1-2 timmar. Stjälp upp på mjölat bakbord, dela i 6-8 bitar. Rundriv (dvs vik degen på detta vis) bitarna och lägg på bricka med skarvarna nedåt. Se noga till att det inte blir för stora platta bitar utan ganska tajta. De kommer nämligen flyta ut en del i jäsningen. Ställ in i kylen eller svalen över natten.

* Mått beroende på surdegens vigör, min var inte superspruttig, så jag tog en hel dl.

På morgonen:
Sätt ugnen på 275°C. Ta fram bullarna. Pensla dem med lite vatten och strö över några trevliga frön. Sätt in en plåt nederst i ugnen och en mitt i. Detta är revolutionen i brödbakandet som Martin fört in i mitt kök, detta gör hela skillnaden. Ety, när du sedan när ugnen är het nog skall in med brödet i ugnen så lägger du frallorna på den redan superheta mittenplåten - och slänger in några isbitar på den undre plåten, sänker direkt värmen till 250°C och låter den fräsande ångan göra sitt. Efter ca 15-20 min är frallorna klara. De skall ha fått fin färg och kommer ha en fantastisk skorpa tack vare isbitarna!Jag serverade mig och Daniel dessa med riktigt smör, stark ost, ett perfekt kokt ägg, kaffe och filéad blodgrape. Fint som snus!

Läs även andra bloggares åsikter om Pain de Martin, Surdegsbröd, Hemmabagare, GI, Nakenhavre, Äktenskapets fröjder

Fingrar i syltburken

Mitt i kylan så längtade jag efter riktigt kall och god jordgubbssylt. Inte helt förenligt med men sockerdetox, va, men en får inte vara dum! Jag gjorde en svingod syltliknande puré som är helt super på pannkakorna, i filen och på gröten!

/ 3 dl halvtinade frysta jordgubbar / 1 msk agave / 1 nypa vaniljpulver /

Mixa jordgubbarna helt släta, söta med agave och smaksätt med vaniljpulver. Voila, håller ett par veckor i kylen om du har en bra burk som sluter tätt.

Trevlig helg!

Läs även andra bloggares åsikter om Raw food, Gubbar, Bär, LCHF, Antioxidant, Cravings

Helgmål

Jag lyssnade igår på denna veckas helgmål i p1 (lyssna här). Jag är sannerligen ingen kristen människa, kristenheten hörde liksom kommunismen och gothfäblessen till min ungdom. Men, jag uppskattar verkligen inspirerade predikningar när jag stöter på en sådan, självfallet kan jag lära från präster likväl från andra kloka personer. Den tid där det fanns någon form av prestige i det där är också förbi, tack och lov.

Camilla Lif från Kungsholms kyrka talade om de ambitioner man har som liten, och hur man kan se på livet när det sedan inte blivit som man har tänkt sig. Hon berättade om sina drömmar att stå i centrum, bli berömd och välrenommerad, och hur hon som ung inte kunde ta till sig tanken att hennes storhet skulle kunna ligga i att vara någon annan klippa och stöd i livet. Predikans tanke kretsade kring temat, att inte tänka att man är misslyckad om man inte blivit det man ville bli för 10 år sedan, utan att våga omvärdera och tänka om utan att vara bitter. Just där och då så kände jag att det var en skön tanke att lyssna till flera gånger, central för många om de skall vara lyckliga i livet tror jag.

Dagens lilla stjärna i köket är ett tillbehör som liksom människan i Camillas predikan främst finns till för att stötta upp andra - en oerhört viktig stöttepelare därtill: majonnäsen. Inspirationen kommer från flitiga Lisa, touchen min egen. Jag har faktiskt följt hennes råd och vevat en misomajonnäs på smakneutral jordnötsolja. Vanligen använder jag bara de vegetabiliska oljor som är de allra nyttigaste och allt det där, men något har hänt: jag har fallit ur min stora rapsoljekärlek. Jag tycker att det smakar skit helt plötsligt. Hm, med så tvära kast i smakpreferenser - hög tid för ett gravtest, kanske?

2 dl sammetslen majonnäs:
/ 1 äggula / 1,5 msk ljus misopasta / 2 dl jordnötsolja / 1 mininypa salt / 1 mininypa florråsocker (alt mortlat råsocker) / saft från 1 lime /Se till att alla råvaror är rumstempererade. Blanda äggulan med misopasta i en bunke. Jobba manuellt med ballongvisp för en mjuk och fin majonnäs, och få inte panik, det är inte så svårt och jobbigt som man tror!

Rör i oljan i en rätt fin stril, droppvis just i början så att emulsionen kommer igång och du känner att du har kontroll. Tillsätt sedan resten av oljan, kanske 1 msk i taget, vispa ordentligt så att det emulerar hela tiden. När du är i hamn, krydda med saltet, sockret och tillsätt hälften av limesaften. Andra hälften tillsätts under konstant avsmakning; jag för min del gillar mycket citrussmak nämligen, men kanske är det i mesta laget för dig?

Servera till en flott wok med broccoli och räkor eller kyckling, till len salmalax eller som dipp för råa grönsaker, och utrusta dig med ett öppet smaksinne. Min bättre hälft tyckte detta smakade som gucka direkt ur soppåsen, jag å andra sidan tyckte detta var bland det finaste jag smakat på länge.

Vad tyckte du?

Läs även andra bloggares åsikter om Misomajonnäs, Äktenskapets fröjder, Sopjos, Kungsholmen, p1, Religion

Kycklinglös kycklingsoppa

Tema student under blogghösten kanske? Billig mat, mat som funkar bra i matlådan, mat som funkar på vägen mellan skolan och jobbet, mat som inte kladdar ned lagboken, mat som håller mig alert. En god kamrat att ta vid handen kommer bli soppa. Perfekt höstmat som går hand i hand med stämningen man är i när det blir en smula kyligare. Lätt att ta med också. Jag har köpt en schysst termos som tar 5 dl just för snabba luncher och jag spår att det kommer rädda mig i nöden mer än en gång.

Jag vaknade klockan sex idag helt av mig själv, lite som en liten tant - eller ett litet barn om du så vill. Efter att ha spelat lite mobilspel, tagit en lång dusch, läst DN, ätit frukost och pluggat lite så var klockan fortfarande bara barnet och alla andra låg fortfarande och sov. Så, jag plockade fram en tre-fyra kycklingskrov som jag samlat på i frysen och kokade en smakrik buljong. Detta blev första steget i min soppa, men det kan man ju skippa såklart om man 1) inte är en skrovsamlare 2) inte går upp klockan sex en lördagsmorgon.

2 liter buljong
/ 3 liter vatten / 3-4 kycklingskrov / 10 persiljekvistar* / 2 lagerblad / 10 pepparkorn / 10 sparrisskaft* /

Släng alla ingredienser i en stor gryta som tar minst 5 liter och låt bubbla på medelsvag värme i 2-3 timmar tills det reducerat och tagit ordentlig smak (det reducerar med ca 1/3). Sila av och släng alla urkokta ingredienser.

* Jag sparar de nedre sparrisbitarna man bryter av när man kokar sådant i frysen, likaså stjälkarna när jag använt bladpersilja, och detta plockade jag nu fram ur frysen. Det går absolut att byta ut mot annat som man har tillhands, t ex några morötter, stjälkar från knipplök osv.3 portioner soppa
/ 1 l kycklingbuljong / 2 dl vatten / 1 dl svarta puylinser / 1 morot / 1 lök / 2-3 dl hackad svamp / 1-2 dl grädde / curry / gurkmeja /

Låt linserna ligga i blöt i 20-30 minuter och häll sedan av vattnet. Skiva svamp och lök grovt, skär morot i slantar. Koka upp buljongen, späd den med vattnet och tillsätt svamp, morot, lök och linser. Krydda med curry efter behag och bättra på färgen en smula med gurkmeja. Låt bubbla ihop tills dess att linserna är helt mjuka, ca 30 minuter. Häll i grädde och mixa soppan slät. Bon appétit!

Läs även andra bloggares åsikter om Soppa på en spik, GI, Student, Termos, Bråttom

Svart som synden

Alla svartvinbär som jag fick med mig hem ifrån Adelsö frös jag inte in, en hel del av dem blev sylt istället. Jag har fått för mig att jag skall gå in för grötandet under hösten (japp, jag är redan där mentalt, på något vis), känns som en härlig höstritual, med mycket nötter och frön, och då blir detta helt perfekt! Kanske en tiondel av den sötning som många andra föredrar/är vana vid, men det är ju min grej. Jag är övertygad om, efter att ha följt min egen utveckling, att mycket av det socker som finns i produkter är onödigt egentligen. Vi är vana vid att sylt av lingon och vinbär riktigt sticker på tungan av socker, men för mig finns det ingen logik i det där. Så, inga 12 dl socker i det här inte, men det blev trots detta asgott - och det smakar i gengäld verkligen av vinbär!

/ 1,5 liter svarta vinbär / 1 näve svartvinbärsblad / 1 dl vatten / 3 msk råsocker / 1 dl honung / 1 krm citronsyra /

Lägg rensade bär, blad, vatten och honung i en tjockbottnad kastrull. Låt bubbla på rätt låg värme tills det kokat ihop fint, ca 30 minuter. Rör ut citronsyran i lite hett vatten och tillsätt. Mot slutet av kokningen sötade jag ytterligare med råsocker, under avsmakning.Som den sylta&safta-rookie jag är, så tog jag hjälp av min vän google för att få lite förståelse för hur jag skulle göra för att få sylten att hålla bra.
Burkarna åkte således in i ugnen på 100° i en kvart (ställ in dem i kall ugn och sätt därefter på värmen), samtidigt som syltkoket stod på spisen. När sylten var kokad tömde jag upp dem på mina fina burkar och klämde på locket direkt. Hoppas att de sluter sig fint såsom de skall, så att de är schyssta när jag plockar fram dem mitt i smällkalla vintern för lite solstänkt tröst.

Läs även andra bloggares åsikter om Sexy foods, Svarta vinbär, Skörd, Gitto, Adelsö, Hemmafru, Höst, Pyssel

Knäppeti-knäpp

Matbloggare och dito nördar verkar ha en stor drivkraft gemensam: förutom att hitta nya smaker och knasiga råvaror så är viljan att göra själv stor. Vi kan själva, eller försöker i vart fall tills vi kan. När såg du senast en matbloggare som stoltserade med färdigköpt fiskgratäng, liksom?

För egen del känner jag att jag idag tagit detta ett steg längre. Jag köpte för ett litet tag sedan naturella Old Brown Sulawesi-bönor på ljuva Mauritz. De peppar alltid folk till att rosta själva, såsom de gör. Vanlig elektrisk ugn som alla har hemma funkar alldeles utmärkt. Så, om du också gillar att fylla hela hemmet med doft av hemma, mormor, gammeldags, av fika och värme (och om du gillar att samtliga brandlarm fyrar av ett glädjetjut) - ja då är hemmarostning något för dig också!

Metoden är busenkel. Sätt ugnen på 225°C. Sprid ut en hoper bönor på en plåt. Låt rostningen börja. När det börjar knäppa i bönorna (efter 6-10 minuter ungefär) så börja bevaka dem. De är då typ mellanrostade och därefter går det snabbt. Jag satt och tittade tills de hade fått den färg som jag önskade. Jag gillar mörkrostat men var rädd att det skulle slå över och bli för hårt i smaken. Jag tror jag prickade in läge att plocka ut plåten rätt bra. Smaken på koppen jag bryggde efter att bönorna svalnat på en stor plåt var super, rund och mild mörkrost. Nästa gång blandar jag in 25% etiopisk mokka, såsom Mauritzfolket själva gör - ett framgångsrecept!Läs även andra bloggares åsikter om Kaffe, Göteborg, Mauritz, Nörderi, Doft, Brandlarm, Koffein

Mikkan har blivit med surdeg!

Idag hände det, nu är adoptionen ett faktum. Fina Kafkaf-Eva som dagligen förser mig med min morgonfix av det ljuva svarta guldet har nu givit mig en bit av deras grymma, väletablerade ekologiska surdegskultur!

Sagan säger att Kafkaf-mannen (som står i en likadan vagn som "min" utanför NK, uppe vid Klarabergsviadukten) matade surdegen med otrolig frenesi för att få en perfekt kultur. Lite som med en tamagotchi så ringde alarmet regelbundet och han begav sig hemåt för att mata. Men så blev det ju bra också. Nu skall jag ta mig an surdegandet på bred front, ta tag i något av Martins enklare grundrecept, få degen att bubbla och göra underverk.

Det är ingen vacker syn just nu, det håller jag med om, men så är det ibland även för en matbloggare. Surdegen är som den där grå äckliga puppan, som blir till en vacker fjäril om man bara har lite tålamod.

Inför påsken publicerade SvD en mycket läsvärd understreckare om surdegsbrödets historia (jag gillar att grunda med lite teori). Jag har inte gjort kopplingen innan, men i Bibeln talas det i tid och otid om det obefläckade rena brödet, det som inte blivit syrat. Kristi lekamen intages ju i form av ett stycke osyrat bröd, till råga på allt. Dagens surdegskramare lever alltså mer eller mindre i hor. Bibeln och maten vore ett vettigt ämne att rota i, kanske Jonas Gardell kan ringa mig och så blir vi vänner och gör en TV-serie ihop? I'm just saying, han skulle inte ångra sig.

Läs även andra bloggares åsikter om Surdeg i Stureby, Kafkaf, Adoption, Åh herregud, Nya vänner, Jonas Gardell, SVT, Brödbakning

Monday, bloody Monday

Gå direkt till receptet.

Ända sedan jag läste Matgeek-Johans senaste tipsinlägg, där han nämner den mycket delikata idén att göra lemon curd på blodapelsin, så har jag själv inte kunnat släppa tanken. Fatta vilken grej, dels att göra det själv alls (jag gillar den man köper, men tycker ofta att den är på tok för söt för att ha som spread på scones eller dyl), dels att använda den ursnygga blodapelsinen istället. Som ett sista farväl innan säsongen är över.

Med utgångspunkt i det recept som Johan länkade till (som i sin tur är hämtat från tidningen Gourmet) kan en Bloody Curd se ut som såhär, enligt Mikkan:

/ saften från 5 blodapelsiner / zest från en ekocitron / ca 1 dl råflorsocker / ca 1 dl smör / en nypa salt / 5 gulor från stora ägg / en nypa naturligt vaniljpulver (eller lite frön från färsk vaniljstång. Inte vaniljsocker, alltså) /

Pressa apelsinerna (går givetvis bra att köpa juice, även om det är roligast att göra själv). Blanda med zest, salt, smör och socker i en tjockbottnad kastrull. Vispa med ballongvisp på medelstark värme, ca 1-2 minuter. Vid sidan av, har du redan förberett en bunke med de fem gulorna i, lätt ihoprörda. Däri häller du ca 1 dl av den varma blandningen under frenetiskt vispande, så att det hela gifter sig fint och blir till en slät kräm. Efter detta kan du tillsätta hela äggkrämen till kastrullen, och låta bli varmt på svag-medelvärme. Tillsätt vaniljpulvret/frön från vaniljstång och låt massan tjockna under omrörning i ca 5 minuter. Färgen transformeras allt eftersom, från den mer ettriga röda som saften har direkt efter pressning, till en mild cremeaktig gulorange.

Låt svalna och häll upp i vackra burkar, servera till glass, scones eller tjock grekisk yoghurt.

(Ps. I originalreceptet ingår också en sked stärkelse av något slag. Jag skippade detta, har aldrig sådant hemma liksom, vilket gjorde att min curd inte blev en så fast kräm som den du köper, utan en mer rinnig spread. Är det viktigt för dig att det går mer åt marmeladhållet, så är det lätt kirrat alltså! Och här är sockret minstat en hel del också. Curden är fortfarande söt i smaken och det är ju en fråga om tycke och smak. jag röstar dock för att socker gärna används i rå form och är där för att förstärka smaker istället för att ta över helt.)

Läs även andra bloggares åsikter om U2, Matgeek, Helgpyssel, Gördetsjälv, Brittiska favoriter, Blodapelsiner, Adjö

Operation groddning i full gång

Jag har kommit loss avseende några av de saker jag tidigare föresatt mig själv. Groddningen är i full gång hemmavid, som exempel. I nötpåsen som hänger över diskbänken finns spännande frön som blötlagts och nu sköljs två gånger dagligen. Fler saker är på gång, det puttrar i små bunkar lite här och var och jag ser fram emot att rapportera fullgångna resultat för er. Kikar in hos Gourmetodling och hon visar att det ju går att få fjutt på dem jag just nu försöker mig på, broccolifrön, så jag ger inte upp även om jag varit tålmodig i tre dagar nu utan större resultat.

Som guide på min väg har jag Eanie Greenie, en riktigt trevlig bloggare som är ruskigt kunnig på området. I hyllan står rödklöverfrön, broccolifrön, dinkelgräs och rödkålsfrön. Gro, små knattar, gro!

I min väntan på resultat har jag åtminstone smågroddade linser att njuta av. Lägg önskad mängd röda linser i blöt över natten, låt stå avsköljda i kyl eller sval i kan ske 12 timmar, skölj dem gärna någon gång under den tiden. Redan där har du små fina groddade linser. Om du vill ha en ordentlig groddsvans på dem så får du vänta lite längre, de är annars redo att mumsas på redan nu. Kika riktigt noga på bilden så ser du det lilla vita skottet. Linsen blir alldeles mjukt krispig av behandlingen, just nu en favorit i salladen!Läs även andra bloggares åsikter om Groddar, Odling, Trix, Vår

Utan stabiliseringsmedel försmäkta vi på denna ö

Jag handlade med maken häromdagen här hemma på Kungsholmen. Han stoppade ned en baguettesallad med curry och kyckling i kundvagnen, hans favorit. Jag insåg att jag 1) har 4 dl majonnäs hemma att göra av med, 2) borde kunna göra en sallad som är mycket bättre själv. Men, tänker ni, din hemgjorda sallad kommer ju sannolikt inte att innehålla varken surhetsreglerande medel, potatismjöl, vegetabilisk olja, stabiliseringsmedel, dextros, glukossirap, majsstärkelse, konserveringsmedel, E202, E211, E412, E452, E450, E415, E509, E621 eller E1422 - hur skall det då kunna bli mumsigt? Tja, typ såhär:

2 hungriga portioner
/ ca 1 dl majonnäs / 2 tsk vatten / 2 rågade msk creme fraiche / 1 msk finhackad ättiksgurka / 2 msk finhackad persilja / 2 msk finhackad paprika / 2 vitlöksstänger* / curry / kanel / cayennepeppar / gurkmeja / salt&peppar / grillad kyckling i kuber efter behag, ca 3 dl /

Rör ut majonnäsen med vatten, ta mer vatten än angivet om den inte är smidig nog i konsistensen. Krydda med finhackade vitlöksstänger (om du inte får fatt på denna underbara lilla växt så går lite vårlök och en vanlig lite vitlöksklyfta säkert också bra), din favoritcurry (jag gillar den riktigt gula söta varianten), en doft av kanel, två puffar cayenne, salt och peppar. När kryddningen sitter, tillsätt persilja, paprika och ättiksgurka, samt gurkmeja för att fräscha upp färgen en smula. I med kyckling motsvarande ungefär ovan/bröstbiten på en grillad kyckling.

Jag serverade med hackade gröna tomater, finskivad rödkål och lite surdegsknäcke. Kände att jag klarade skivan ändå, maken smakade och sa att "det här var inte äckligt!" Jag undrar för mig själv hur det blev så här, att produkter som bygger på i grunden rätt enkla okomplicerade recept numer har innehållsförteckningar långa som jag vet inte vad. Vem vill ha allt crap som finns i fabriksmaten liksom, egentligen? Jag uppmanar er alla: gör det själv istället, ta maten i egna händer!

Och med detta tar jag helg. Puss.

* Kallas även senshyu på paketet. När jag googlar på det så hittar jag inte mycket, och på bilderna ser senshyu ut som vanlig gul lök. Någon som vet hur detta hänger ihop? Är de strån man kan köpa det som växer ovan jord på lökarna, eller är det två helt olika växter där senshyu är nån form av samlingsnamn?

Läs även andra bloggares åsikter om Kärlek, E-nummer, Galenskap, Matförgiftning, Livspussel, Majonnäs, Fett, LCHF

Så gör du din egen vaniljmustasch

Du kan med enkla medel göra din egen vaniljmustasch. Följ bara stegen nedan:Tag en fin vaniljstång, platta till den lite om den legat helt böjd i sin förpackning. Klipp till en lagom bred bit dubbelhäftande tejp.Fäst tejpen in mitten på vaniljstången och passa in den på överläppen så att den sitter fint.Nu är du redo för ett liv i de finare salongerna!

Läs även andra bloggares åsikter om Vaniljstång, Mustasch, Socitén, Gör-det-själv, Julpyssel, Klassresa, Butch