Minnen i kroppen

I morse lades Tjurrusets filmade målgångar ut på nätet. Ni ser hur djävla glada vi är? :)

Jag hade en värdig vilodag igår, tog hand om min lätt pajjade höftbööjare (märkligt nog hade jag och Theresa nästan exakt känsla dagen efter, värk i knän och överansträngshöftböjare - men nästan ingen träningsvärk i musklerna alls!). Maken gräddade tusen och en pannkaka dagen till ära, och det verkar varit en effektiv (för att inte tala om god!) medicin för idag känns allt nästan som vanligt igen.

Om du är nyfiken på Tjurrusets utmaningar så är ett tips att kika på alla de fantastiska bilder som nu lagts ut på marathon.se. Titta och njut!

Läs även andra bloggares åsikter om Tjurruset, Ledig, Träningsvärk, Äktenskap, Pannkakor, Lättja, Höftböjare, Vackra minnen, Maraton

Första milen i livet - check!

Gah, klarade vi det, undrar ni? Om vi gjorde! Efter första kilometern upp och ned för två feta sandkullar så undrade jag verkligen vad jag gett mig in på egentligen, jag var helt slut, pulsen uppe högt och dunkade, benen trötta. Men, så snart vi kommit in i skogen så rullade det på. Hela banan var otroligt trixig. Där det var lättsprunget var stigarna ändå fulla av hala rötter och stenar.Rejäl kupering, många kärr och vattendrag att ta sig igenom - det var bara att bada och ta chansen att springa om de som riktigt gick in i hur obehagligt det var. Vi hade bestämt innan att se detta som något roligt, att lägga tävlingsinstinkten åt sidan och leka oss igenom banan. Nar det gick riktigt segt så började Theresa att leka kull och jag hängde på bäst jag kunde. Sen drog jag, tills benen tog slut på upploppet. Eller, det gjorde de ju inte egentligen, jag lyckades bara inte jobba på själv, och snacka om att Theresa gjorde en hjälteinsats som drog och garvade oss i mål.

Jag trodde inte om mig själv att klara att faktiskt springa en hel mil, än mindre att göra det på under 1,5 h. 1:25-strecket klarade vi med ett par sekunder till godo, och nu sitter jag har i Theresas fina lägenhet, värmer mig med te, flarran rödvin är öppnad och kebabpizzan på väg. Så nöjd, urglad!

Läs även andra bloggares åsikter om Tjurruset, Kärr, Pisseblöt, Lervälling, Viva la vida, Kull, Vänskap, Mil, Löpning, Terräng, Personlig seger

Sista rycket innan Tjurruset

Såhär kan det se ut när två projektledarnördar skall planera sin träning en vanlig onsdagskväll. På schemat för mig och Theresa stod igår egentligen ett fett dubbelpass med PT Lovisa, som ett sista ryck och gruppepp inför Tjurruset. Nu ville ödet dock annat, eftersom Lovisa ligger hemma och har det trökit i sjuksängen, så vi fick se till att PT:a oss själva! Vi listade våra bästa övningar i fyra kategorier som var ramarna för passet: Benstyrka, Armar, Bål/Nedre rygg samt Axel/Bröst/Övre rygg. Det vi märkte var att det var svårt att få plats med allt, fick välja bort en del älsklingar i slutändan, men körde hur som helst flera av Lovisas värstingar - hon skulle varit stolt över våra 70 minuter av spänst- och styrketräning!

Vi drabbades en uns av tidsnöd och hann inte riktigt med allt på listan, armhävningar, plogen och stående balansövning gick bort, men annars var det fullt ös: kinesis, core på boll, grabbiga tricepsmaskinen, tuff styrketräning för ben, kålmasken, utfall med vikter, grodhopp. Halva nöjet var helt klart att fylla på vår tankekarta ovan med sådant som är kul och tufft att köra, att ha som ett eget litet bootcamp lite senare på kvällen när gymmet nästan är tomt och man kan gå loss på större ytor.

Jag känner mig alltid en uns svag när jag styrketränar, både själv och med Lovisa, eftersom jag inte riktigt klarar av det jag föresatt mig. Men, nu idag så tänkte jag på hur stark jag blivit på bara ett halvår, och hur vi ju ändå gör passen lite tuffare för varje vecka som går. Så, klapp på axeln för mig såhär dagen efteråt, I did good och är nu mentalt redo för att Tjurrusa på lördag. Ja, ni har väl inte glömt, terrängloppet som går över stock och sten? Detta var sista passet innan denna fantastiska tävling går av stapeln, nu är det vila och pepp som gäller!Det känns som att jag kommer kunna springa Tjurruset rätt bra på ren vilja!

Läs även andra bloggares åsikter om Tjurruset, Boot Camp, Vänskap, Muskler, Stark, SATS Hötorget, Planer, Projektledning, Pepp, Träningsvärk

Efteråt känns det alltid okej

Lill-Jansskogen idag med min kära kollega Theresa. Lovisa ligger i sjuksängen stackarn, och kunde inte vara med. Sannolikt kommer hon inte ens kunna springa loppet med oss (snyft!), så det är verkligen hög tid att vi båda övar på att dra varann runt! Det är lite mer pow och ompf i Lovisa om man säger så, hon kan ju springa på vilja (eller vet att hon kan) på ett annat sätt än vi som alltjämt är rookies på området. Vi kom dock runt 5:an, inklusive alla feta uppförsbackar. Jag som inte har sprungit på en vecka kände för att dö en smula, men kom snabbt tillbaka till livet. Såhär glada var vi efteråt!

Nu: bumsboll (denna vecka har jag pimpat med quinoapuffar och pinjenötter, fint som snus det!) och dusch innan det bär iväg med cellon till söder. Jag har genrep över ett glas rött inbokat med min nya musikaliska partner Kajsa Grytt (från Tant Strul, om någon läsare är gammal svensk new wave:are). På söndag bär det av till Linköping på gig, mitt första "riktiga" på flera år!

Läs även andra bloggares åsikter om Tjurruset, Kajsa Grytt, Cello, Musik, Gig, Linköping, Tant Strul, Lill-Jansskogen, Tempo, Löpning, Mjölksyra, Explosion i bröstet, Pepp, Vänskap

Intagandet av Lill-Jan

Igår blev det så av, löpning ihop med träningskompis/PT Lovisa. Spåret i Lill-Jansskogen och hem igen blev en helt grym toppning på en annars rätt trist dag. Det bästa av allt var att vi sprang den backiga banan och tillbaka ut till Valhallavägen helt utan uppehåll, bara knatade på. Jag gick ned för landning en gång men då drog Lovisa, sa "lite till" och vips tog det bara nån minut innan det jobbiga i benen och bröstet släppte. Luften var sval och små barr och löv singlade helt lugnt runtomrking oss. Jag mådde så bra!

Helt otroligt, jag klarade det, jag sprang 5 km och det gick alldeles utmärkt! Jag har sällan varit stoltare över en fysisk prestation, just för att löpning tidigare bara inte har funkat mentalt. Nu efter 2 veckor, med ny inställning och en mjukstart, så vet jag att det inte blir några problem att klara milen till Tjurruset. Jää, bring it on!

Med uppvärmningspromenaden dit (Stureplan - Sofiahemmet) så vart rundan ganska exakt 6 km lång. Efter Valhallavägen började det på tillbakavägen bli kyligt, så vi fortsatte springa ned till Norrmalmstorg. Vi plockade upp min packning och några bumsbollar på jobbet och drog till bastun på SATS Hötorget. Helt ljuvligt.

Väl hemma sen slängde jag snabbt ihop en skön middag. Sent på kvällen vill jag inte ha så tung mat, särskilt inte om man skall isäng tidigt och sen upp i ottan till morgonyoga. Så, jag fräste svamp, lök, röda linser, vitlök och blomkål i saffran. Salt, peppar, slog på en burk hela tomater samt lite ekologiskt buljongpulver. Färdigt på en kvart och satt rätt i krysset tillsammans med Vilmas knäcke och mitt senaste fynd i ostdisken: en krämig blåmögelost från det Jämtländska Bymejeriet i Skärvången.

Läs även andra bloggares åsikter om Vinnare, Tjurruset, Löpning, PT, Bastu, Jämtland, Matkultur, Återhämtning, Syra, Terräng, Bäst i världen

Lite tuffare

Träningsveckan inleddes igår med mitt vanliga Tour de France-pass på Odenplan. hade äran att få sällskap av Träningsglädje-Sara som var uppe en sväng, skönt med draghjälp i branta backar och tempoåkningar (något av en akilleshäl för mig). Sara beskriver passet så sjukt bra att det är onödigt att jag själv upprepar det här, jag delar helt hennes upplevelse!

Annars fortsätter veckan med fokus på löpning, nytt musikprogram är ihopsnickrat (upplägg för löpträningen tidigare veckor kan du läsa om här och här).

Vilolåtarna är alla av Kanye West, löplåtarna i vanlig ordning blandade favoriter ut iTunes-biblioteket. Jag har verkligen märkt av den stora betydelsen av att springa till låtar som man verkligen gillar, som ger positiv energi. Backen i skogen häromdagen blev så sjukt mycket segare när låten i öronen mest var störig och utan positivt driv.

Tainted love (3:20, Marilyn Manson från Lest we forget)
Jesus walks (3:14, Kanye West från The College Dropout)
Ping Island (4:16, Mark Mothersbaugh från Soundtrack of The life aquatic)
Good morning (3:15, Kanye West från Graduation)
Seventeen years (4:26, Ratatat från Ratatat)
Good life (3:27, Kanye West från Graduation)
San Francisco (4:13, Vanessa Carlton från Soundtrack of Charmed)
The Glory (3:33, Kanye West från Graduation)
Desert rose (4:46 Sting från Brand new day)
Homecoming (3:23, Kanye West från Graduation)
Jag är en vampyr (4:18, Marcus Krunegård från Markusevangeliet)

Det som är nytt är att löplåtarna nu ligger kring 4 minuter. Detta pass är lika långt i minuter som föregående, men saknar en uppvärmnings- och nedvarvningslåt. Tanken är att det nu ses som lite utanför passet, dvs själva träningstiden blir längre och längre, utöver det faktum att förmågan att springa i sträck pressas. Pressa är väl fel ord, men jag bygger sakta men säkert upp nåt stabilt, känner jag.

Ikväll skall jag träffa min PT Lovisa för ett pass i den s k Lill-Jansskogen här på Östermalm. Svetten lär lacka i backarna, och det skall bli så kul att ha sällskap där ute i spåret.

Läs även andra bloggares åsikter om Löpning, Musik, iPod, Tjurruset, Öka takten, Träning, Transport

Den andra veckan

Nu är det dags för löpvecka nummer 2. Första veckan har fungerat bra, jag har sprungit tre gånger varav två transportlöp till jobbet på morgonen. Det är verkligen ett strålande koncept som även de allra bästa sysslar med. Det tar ingen extra tid eftersom tiden det tar mig att gå till jobbet motsvarar promenad/jogg + dusch. Härligt sätt att möta morgonen på dessutom, njutbart att vara del av löparsorlet vid Norr Mälarstrand.

Nu vecka två flyttar jag fram positionerna en bra bit, kortare vila mellan löp/joggsektionerna i passet. Jogglåtarna är dessutom betydligt längre nu än i förra veckans musikupplägg. Det känns bra efter en provtur under Göteborgs klarblåa hösthimmel. Jag körde hela passet i terräng, vid Fjällbo ängar och Bergsjön. Benen kändes starka och bar mig uppför låt efter låt. Tungt att jag valt en backig rutt, men musiken peppade och jag höll mig dessutom på fötterna trots stock och sten. Hann dock inte mer än att tänka att detta går ju riktigt br- förrän snubblet var ett faktum. Klarade mig denna gång och tänker att jag i framtiden skall tänka mindre och springa mer. Kom upp i ordentlig puls rätt snart i passet och låg länge i gräset efteråt och njöt av allt.

Jag kommer klara av två-tre sådana här turer till i veckan utan problem, och utöver detta kommer jag träffa mina tjurrusare för en 6-kilometare på Djurgården en kväll denna veckan.

Upplägget nu är enligt nedan. Samtliga vilolåtar denna vecka är från en av mina favoritplattor: Rufus does Judy. Avslutningslåten kommer med en rungande applåd dessutom som är underbar att få sig till livs efter avklarad bragd.

Zing went the strings of my heart (3:49)
Adios Amigos (2:54, Marit Bergman & Cecilia Nordlund från Baby dry your eye)
You go to my head (2:40)
No no never (3:01, Texas Lightning)
Just you, just me (2:03)
Ching-a-Ling (3:39, Missy Ellott)
Swanee (1:54)
Destroyer (3:14, Nina Natri)
If love were all (2:34)
Konichiwa bitches (2:39, Robyn)
That's entertainment (2:27)
Tony the Beat (3:12, The Sounds från Dying to say this to you)
A foggy day (2:56)
Family affair (4:26, Mary J Blige från No more drama)
After you're gone (2:57)

Läs även andra bloggares åsikter om Löpning, Tjurruset, Träning, Terränglöpning, Nike, Fritid, Utmaning, iPod, Rufus Wainwright, Judy Garland, Höst

For all the girls left behind

Nu så, dags att berätta vad jag skall ha min nyvunne vän löpträningen till (förutom hälsa, välmående och en fint fungerande relation på lång sikt såklart): jag skall lufsa mig genom Tjurrusets lervälling! Vid min sida finns härliga kollegan Theresa samt PT Lovisa (som numer även är Theresas PT). Det var givetvis hennes idé, jag kände inte alls till loppet innan hon föreslog det. Lördag den 17 oktober, 10 km i terräng - det skall bli såå kul att få skita ned sig ordentligt!

Detta är dessutom bara andra året i rad som kvinnor tillåts att delta (på riktigt alltså, patetiskt). Vi springer/går/lufsar/ålar för alla de som velat vara med innan och som inte "fått", och efteråt intar vi champagne och middag. Hur kan man inte bli peppad och motiverad av detta?

Nu är ett vettigt träningsprogram upplagt, jag har kommit igång och löpningen trappas upp i lagom fart varje vecka. Hjärtat tränas flitigt även på spinningcykeln. Vi är redo för en höst utomhus i löpspåret, me and the ladies. Runt kommer vi alltid på något vis, det blir en fin teamövning i konsten att dra varandra runt.

Läs även andra bloggares åsikter om Tjurruset, Löpning, PT, Arbetskamrater, Champagne, lagarbete, Feminism, Kvinnokamp, Fritid, Träning, Kul