Om korv och omsorg

Jag har idag tagit del av två matdebatter hos andra treviga bloggare som jag gärna vill dela med mig av. Båda är skrivna av finalister till Stora Matbloggspriset, and it goes a little something like this:

Kryddburken på Öland blev riktigt ifrågasatt att flertalet läsare efter ett inlägg om mat med korv i. Ganska okontroversiellt kan man tycka, men det är ett flerbottnat ämne. Dels berör det fin- respektive fulmat; jag får ibland kommentarer om att jag äter skitmat när jag äter korv, oavsett vad för typ det är, som om det är någon form av skämsmat. Det stör mig, är ett matsnobberi av rang för du kan absolut köpa bra korv med hög kötthalt och lite skräp, det behöver inte ligga i korvens natur att innehålla dåliga råvaror. Som Kryddburken framhåller så är traditionen att göra korv kommen ur något gott, ett perspektiv som vi tappat. Det är inte längre viktigt för vår direkta överlevnad att ta tillvara på precis allt, vi slänger ofantliga mängder mat varje år både i Sverige och resten av i västvärlden som en följd. Back to basics kanske inte vore så dumt trots allt? Hemma jobbar jag på att slänga så absolut lite som möjligt, att inte köpa mat i överkant och använda råvaror trots att datumet gått ut. Ofta är det helt ofarligt, använd ögon, näsa och smaklökar för att själv avgöra!

Jennifer Spratly som bor i Hongkong skriver om äldreomsorg och maten till de gamla. Hon låter sig bli berörd, och jag tycker att det är otroligt viktigt att hålla ämnet vid liv, även om det inte är första gången den dåliga matkvalitén är på tapeten. Det finns mycket kärlek i vården, många människor som arbetar där har så ofantligt mycket att ge. Att hävda att alla steg i vårdapparaten inte funkar skall inte ta ifrån dem kredden för deras storslagna arbete. De som lagar maten till de lådor som hemtjänsten delar ut menar givetvis inget illa, men som många andra har de sannolikt inte de bästa av förutsättningar. Råvarorna och tillverkningsutrustningen är sannolikt sådär bra, skit in skit ut som man brukar säga där jag kommer ifrån.

Jag hoppas och tror att mina föräldrar och jag med min generation kommer åldras med en helt annan värdighet. Vet vet med oss att vi har rättigheter, ett värde, vi är mer vana vid att ställa krav än våra mor- och farföräldrar. Tänk när äldreboenden får med veganer, råkostare och lowcarbare att göra, de som redan idag vägrar tillsatser lär sannerligen inte bli mindre på krigsstigen på gamla dar. Jag tror att starka viljor kommer kräva förändring, och sörjer att mor- och farföräldrar kommit ifrån en tid där man inte sagt ifrån utan tackat och tagit emot oavsett vad.

Läs även andra bloggares åsikter om Omsorg, Funderingar, Kryddburken, Jennifer Spratly, Korv, Sopberg, Skandal, Friska viljor, Elitism, Veganer