Raw cupcakes

Som utlovat kommer idag ett kallt recept. Debatten fortsätter här, jag kommer ta mig tid att svara utförligt på alla tankar snart snart. Men nu till de världsligare tingen: jag skall komma igång med träningen igen efter förkylning och operationskonvalecens här, och behöver ha små energipaket med mig att käka i omklädningsrummet. Ofta skall jag direkt till föreläsning eller jobb, och det är lätt att näringen som kroppen behöver direkt efter träningen kommer i både andra och tredje hand. För att maxa det arbete man just lagt in gäller det att ta hand om kroppen även efteråt!

Jag är medveten om att de flesta ingredienserna här inte är sånt som man har hemma om man inte redan är lite inne på superfoods, smoodisar, holistisk mat osv. Men, tänk på konceptet i ett större perspektiv och testa hemma med olika nötter, torkade frukter och kryddor som känns bra och tillgängligt för dig!I mixern:
/ 20 paranötter / 0,75 dl kokosflingor / 1 dl hampaprotein* / 0,5 dl pumpakärnor / 100g acaipuré alt tinade blåbär / 5 urkärnade dadlar / 0,5 tsk mald kanel /

Ta på öronpropparna och kör paranötter i mixern. Tillsätt pumpakärnor och kokos efter en liten stund, till sist hampaproteinet. Du har nu som ett halvfint mjöl. Mixa nu med dadlarna, och tillsätt sist den mer blöta acaipurén/blåbären. krydda med mald kanel och kör tills du har en smet som inte är überkletig. Om det behövs, tillsätt lite mer hampaprotein.

Lägg smeten i en vanlig sprits och gör små kakor i formar. Dofta gärna över lite ytterligare kanel. Håller i kylen i minst en vecka - i frysen i månader. Ett tips är att frysa och ta med till gymmet direkt från frysen. Medan du tränar tinar den helt lagom mycket i omklädningsrummet!

* Ett absolut måste för dig som tränar och är vegetarian, eller bara vill äta bra whole foods!

Ps. Tips på fler råa bollar/kakor av detta slag finner du hos fina Torsk på lax.

Läs även andra bloggares åsikter om Raw food, Cupcakes, Superfoods, Hälsa, Träning

Härdsmälta

Första spinningpasset ikväll på kanske 5 månader. Jag var inbokad på nåt som nog var lagom, men instruktören var sjuk och vikarien körde det sannolikt hårdaste pass jag bevistat. Det var så det kändes i alla fall. Jag vinglade på fel t-bana hem i mina knallblåa tajts, fick byta, åka tillbaka till Gullmarsplan och sätta min söta rumpa ned på rätt säte. Väl hemma, helt urlakad på vätska och hjärnsubstans så var goda råd dyra. Så, bra middag som inte behöver någon särskild insats, ingen fingertoppskänsla eller inspiration. Jag hittade till min lycka tonfisk, och insåg att jag alltför sällan äter tonfisksallad!/ 2 krämigt kokta ägg (ca 5 min) / skivad späd squash / 2 dl finstrimlad nykål / 1 msk hackad rödlök / 5-6 hackade småtomater (romantica!) / 1 burk delfinsnäll tonfisk / 1 rågad msk majonnäs / olivolja / salt&peppar /

Skär dina grönsaker i lagom bitar. Kålen och zuccinin skivar jag med osthyvel, tomaten klyftar jag gärna. Ringla lite olja över salladen. Blanda tonfisk med majonnäs vid sidan av. Krydda med salt och peppar och låt kröna din sallad. Dekorera med oliver och ägg i klyftor. Such a treat.

Läs även andra bloggares åsikter om Tonfisk, Cravings, Blodsockerblues, LCHF, Spinning, Slavdrivare

Halverad puls, minst

Nu är jag hemma igen. Skärgården verkar ju ligga stockholmarna fasligt varmt om hjärtat, nu har jag sett vad det handlar om. Och jag såg att det var gott (om än inte helt olikt Göteborgs skärgård). Jag är inte särskilt ledbruten, däremot betydligt nedtaggad, lugnare i maggropen och huvudet. Vi har bott på en liten ö som tidigare varit varv, Idöborg. Sovit i de gamla arbetarbostäderna, yogat och mediterat i en shala/dojo nere vid stranden 4 timmar om dagen. Finsk vedbastu på kvällen, tvätta håret i skitkalla vattnet efteråt. Det var givetvis alldeles, alldeles underbart, och känns rätt meningslöst att ens beskriva närmare, det låter mest käckt och upprepat. Det jag kan säga är att jag verkligen kan rekommendera retreatkonceptet. Du möter människor som kan vara sopåkare såväl som ministrar i en avskalad miljö där sådana identiteter i stort lämnats hemma. Vi var en grupp på 25 personer som umgicks under dessa dagar där ute, som hjälpte varann i träningen och vi pratade om andra saker som förenade mer än vart vi bodde, vilka framgångar vi haft osv. Jag upplevde att det gav många otroligt mycket att vara i ett sammanhang där alla aktivt försöker undvika det där rangordnandet. Det finns olika typer av retreats, sådana som är helt i tystnad t ex, eller sådana som går ut på att jobba med kroppen, meditera eller uppleva storslagen natur. Det är vid det här laget klyschigt att tala om den stressade nutidsmänniskan, så jag gör inte det utan nöjer mig med att jag tror att många människor skulle må bra av den typen av stillhet under en lite längre tid.Det var lite lustigt också att väl på plats så kändes den där champagnen och chokladen rätt malplacerad. Maten vi fick var sanslöst god och lagad med otroligt engagemang av krutkvinnan Gunilla som skötte om oss hela resan. Lite väl dygdigt kanske, men så var det. Det jag dock fick klart för mig, återigen, är hur bra jag mår när jag äter lågkolhydratkost, och hur kass jag således mår när jag går ifrån den modellen för mycket. Det vegetariska köket är generellt väldigt kolhydrattungt, det vet jag själv efter mina år som vegetarian och vegan. Lunch och middag innehöll en mängd smårätter, olika sallader, men det var omöjligt att inte "överdosera". Hembakt surdegsbröd, bakad potatis, kikärtsgryta och linsröra. I mitt vanliga liv äter jag kanske en av dessa saker till en måltid. Konsekvensen blev ont i magen samt en guppigare blodsocker som gjorde att jag var så hungrig på morgnarna när jag vaknade att jag mådde ordentligt illa. Low carb är inte bra för alla, men sannerligen det bästa för min kropp hittills.

Läs även andra bloggares åsikter om Low carb, Blodsockerblues, Gunilla Blom, Yogayama, Vinyasa, Idöborg

Ringrostig och smugglande semesterfirare

Min första semesterdag, började nästan tro att den aldrig skulle komma... Klockan är 11 och jag är både rådvill och förväntansfull. Rådvill så till vida att jag nog glömt bort lite hur man gör det här. satte mig ute på balkongen för att riktigt sådär njuta på det käcka viset, sol, frukost och tidningen. Pratade med en balkonggranne som helt hastigt var tvungen att kila in och nog fälla några tårar, för vi kom in på hennes dotters dödssjuka hund. Nåväl, jag fortsatte njuuta och efter en riktigt lång stund gick jag in och tänkte att nu är det nog dags att ta tag i nåt här. Då hade en kvart gått. På detta viset har jag lyckats fördriva dagen. Ut på balkongen i en evighet till - så hade ytterligare 15 minuter gått.

Eftersom jag känner mig själv och visste att det skulle vara såhär i början, så har jag bokat in mig och Theresa på yogaretreat i 4 dagar. Mitt ute i skärgården blir det allt ifrån meditation och restorative yoga till ashtanga och huvudstående.

Yogisk mat, sol och salta bad. Jag har min vana trogen tummat en smula på de uppsatta reglerna och smugglar med både en Valrhona Ampamakia 2009 (älskade 2008:an, hur man detta då bli annat än en skön upplevelse?) och en flaska Palmér-bubbel. För mig personligen går råkost och vegetarisk kryddig mat hand i hand med sådana syndiga tillbehör.Yoga för mig är en strålande kombination av skön avslappning och hård träning utan de där glättiga leendena som ger vibbar av reklamfilmer och käcka ytor. Om jag ler när jag gör yoga är det mer för att jag just trillat omkull, i ett försök att klara av positionen "trasselsudd" eller "den döende tranan". För, det är ju en lek.

Jag peppade igår med lunch på Yogayamas takterass och lånade en av deras yogaböcker. Mycket kan jag hålla med om och ta till mig, men de brukar allt tappa mig längs vägen. När snacket om chakran kommer loss, eller att man för att inte störa vissa flöden bör tvätta armhålorna innan yoga, då har jag slagit igen för länge sedan. Det är inte den biten som lockar alls. Generella idéer om yogisk mat är också helt okomplicerade och känns självklara: whole foods, så lite process och tillsatser som möjligt, ekologiskt och efter säsong. Men, där det blir andligt sätter jag stopp. Jag nöjer mig gott med att vitlök och ingefära både är nyttigt och mums, att rötternas strävan inåt jordklotet står för livskraft och energi vete tusan.

Hörs på andra sidan helgen. Kram!

Läs även andra bloggares åsikter om Namaste, Yogayama, Skärgården, Retreat, Vila, Tystnad, Detox

Ta-da-sana

Jag har skrivit om Yogayama innan, min lilla lunchoas på Östermalm där jag käkar kreativ rawfood(inspirerad) mat någon gång i veckan sådär. Det är en otroligt god vana som jag klamrar mig fast vid, även om det är hektiskt och svårt att komma ifrån mitt på dan.

Idag var jag i en annan sits. Ledig lördag, som ett blankt blad, och öppet hus hela dagen på Yogayama. Jag mötte upp med min vän Theresa och inledde dagen med ett svettigt pass Hatha Yoga i ett rum med skönt förhöjd temperatur. När instruktören berättade för oss att vi skulle träna på att stå ordentligt, så undrade jag vad jag hade givit mig in på, men det visade sig att man enligt hans mening tränar på det bäst genom att stå i down dog-position med ena benet i vädret, i en halv evighet. Lätt skakiga rekreerade vi oss efteråt på restaurangavdelningen med en matig hummusmacka med råkost, smoothie på apelsin, blåbär och mynta och en liten aloevera/vetegrässhot.

Jag gillar tanken med ett sådant ställe, där mat och träning, kropp och själ är sammanlänkade. Yoga med fokus både på den andliga och den fysiska utvecklingen och utmaningen, och mat som matchar det utmärkt. Gott, nyttigt, eko och snällt mot kroppen.

Läs även andra bloggares åsikter om Yoga, Asanas, Mindfulness, Mums, Vegetariskt, Råkost, Lördagsgodis

Fulfoto från träningssalen

Fyffan. Tessans lunchpass på Hötorget idag, stod i kö länge och väl innan jag fick komma till, seger! Det var länge sedan jag pulstoppade så här, men med en leende slavdrivare på podiet så var den biten inga problem... Bilden här är kass, men illustrerar väl känlsan - såhär röd var jag efter hela nedvarvningsbiten, oh my gosh!

Som så många andra (inbillar jag mig i alla fall) har hösten med dess mörker träffat mig som en vägg. Det var inte länge sedan jag var pigg varje morgon och uppe på yoga, transportlöpte till jobbet etc. Nu känns det fullkomligt otänkbart, jag känner mig fullkomligt kokt när klockan ringer, och min trekvartspromenix till jobbet utförs med halvöppna ögon. Här har lunchträningen glidtacklat yogan och står stolt som klar vinnare. Vilket koncept! Ut en sväng när man ändå inte är behövd på jobbet, stenhård spinning i 45 minuter och sen är man på plats och kan fortsätta med ny energi igen. Jag är såld.

Hur äter man om man skall lunchträna tänker du kanske? Jag tycker inte att det är så bökigt faktiskt. Något mindre mängd mat än vanligt till frukost, sen keso, frukt och nötter (jag har oftast ett stash på jobbet, det betalar sig ALLTID!) vid elva framför datorn och sen iväg strax innan tolv. Lunchlåda framför datorn direkt efteråt, smidigt värre. Som allt annat kräver det ju lite jobb med prioriteringarna, men även om jag inte skulle palla göra matlådor så kan man knipa en sushi eller låda från Gooh! i farten.

Ps. Har hittat ett nytt ställe för dig att regga din matblogg på, kika här, känns som en bra grej!

Läs även andra bloggares åsikter om Spinning, Spark i baken, Syra, Cerise, Kokt utan bröd, Morgonträning, Nya vanor

When I feel sad, I stop feeling sad and feel awesome instead

Ingen bra dag igår. Ont i huvudet, trött och seg. Ingen känsla av go på jobbet, noll lust att träna. Min Theresa hade nog en liknande dag, så tillsammans vände vi på steken. Tog en långpromenad hem till hennes plejs i Frösundavik genom Hagaparken. Kolsvart, men överallt i mörkret guppade små pannlampor runt. "Aha, det är sååå man gör!", utbrast vi! Det är alltså där alla löpare är, i allt från klungor till horder sprang de runt, så inspirerande! Jag kände direkt att det kanske vore nåt att gå med i en klubb och träna ihop i grupp, de verkar ju ha himla kul, och något sånt skulle kunna få ut mig i spåret trots att det är becksvart. Har ni Stockholmare någon förening att rekommendera tro?

Väl hemma så lagade vi oss den måltid vi verkligen behövde. Theresa hade, med viss hjälp av Tasteline, tänkt low carb till min ära (vilken kompis, va?!) och därav blev det igår biffar med grönsakspuré och en fin sallad. Biffarna var superenkla, och riktigt goda! Ibland är det skönt med mat som liksom smakar i sig själv, att inte alltid leka med vitlök, örter och knasigheter, utan kicka bak och låta vanlig gul lök och rotsaker bjuda på sig själva. Salt, peppar och smör förhöjer smakerna som finns där på ett utmärkt sätt!

/ 400g färs (går alldeles utmärkt att göra veggo, jag rekommenderar då Hälsans Köks frysta färs framför quorn eller ren soya) / 1 hackad gul lök / 1 grovriven stor morot / 2 ägg / 1 dl creme fraiche / salt & peppar /

Forma till lite avlånga järpliknande biffar, stek på en bra yta i smör och låt sedan bli helt klara i ugnen, 150-200 grader i ca 15 minuter borde räcka. (Tricket om du lagar med köttfärs är att göra ett litet snitt, trycka på biffytan med en kniv el dyl. Om vätskan som kommer upp är rosa är det inte klart ännu)

Grönsakspurén är löjligt enkel. En klassiker i low carb-sammanhang, men jag har ändå aldrig testat.

/ 1 huvud blomkål / 1 knippe broccoli / 1 dl creme fraiche / en klick smör / salt & peppar /

Förväll grönsakerna i bitar, låt rinna av helt och mixa med creme fraiche, smör och kryddor. Salta allt eftersom så att det blir sådär gott som du vill och tänkt dig, saltchocken man kan utsätta sig själv för är inge kul. Gör en vacker sallad till med avocado, groddar, tomater, paprika, spenat, nötter och frön, granatäpple, blekselleri, rödkål - you name it! Allt blir gott med en fin olivolja på, no doubt. Lagom kraftigt rödvin till blir sweet, vi satsade på en Periquita.

Desserten var allt annat än low carb. Vacker teblomma med smak och doft av jasmin och rosor avslutade en sen och ljuvlig kväll. Allt var som förbytt, på vägen hem var jag awesome igen.
Läs även andra bloggares åsikter om Halfbaked, Ben & Jerrys, Periquita, LCHF, Low carb, Middag, Njutmat, Enkelt, Asgott, Bästis, How I met your mother, Hagaparken, Pannlampa, Löpning

I pausen

Sitter på intressant utbildning hela dagen. Byter mackan som bjuds mot bär från mitt egna stash, jag mår bäst av det.

Funderar över vad som händer nu. Tjurruset är förbi, det blir allt kallare utomhus. PT Lovisa har flera gånger påtalat att i all iver med spinning och löpning så har jag glömt bort styrketräningen,och jag är i stort behov av att prioritera det egentligen, så nu sitter jag här och tänker att den kommande månaden skall innebära fullt fokus på detta. Började igår med ett intensivt pass för biceps och triceps, fortsätter idag med coren och imorgon med benen.

Dela gärna med er av era bästa styrkeövningar, jag vill ha en så vid palett som möjligt att plocka ifrån! Effektiva övningar, både statiskt och dynamiskt jobb, ge mig vad ni har!

Läs även andra bloggares åsikter om Tips, träning, Motion, Styrka, Planering, Jordgubbar, Utbildning

Minnen i kroppen

I morse lades Tjurrusets filmade målgångar ut på nätet. Ni ser hur djävla glada vi är? :)

Jag hade en värdig vilodag igår, tog hand om min lätt pajjade höftbööjare (märkligt nog hade jag och Theresa nästan exakt känsla dagen efter, värk i knän och överansträngshöftböjare - men nästan ingen träningsvärk i musklerna alls!). Maken gräddade tusen och en pannkaka dagen till ära, och det verkar varit en effektiv (för att inte tala om god!) medicin för idag känns allt nästan som vanligt igen.

Om du är nyfiken på Tjurrusets utmaningar så är ett tips att kika på alla de fantastiska bilder som nu lagts ut på marathon.se. Titta och njut!

Läs även andra bloggares åsikter om Tjurruset, Ledig, Träningsvärk, Äktenskap, Pannkakor, Lättja, Höftböjare, Vackra minnen, Maraton

Första milen i livet - check!

Gah, klarade vi det, undrar ni? Om vi gjorde! Efter första kilometern upp och ned för två feta sandkullar så undrade jag verkligen vad jag gett mig in på egentligen, jag var helt slut, pulsen uppe högt och dunkade, benen trötta. Men, så snart vi kommit in i skogen så rullade det på. Hela banan var otroligt trixig. Där det var lättsprunget var stigarna ändå fulla av hala rötter och stenar.Rejäl kupering, många kärr och vattendrag att ta sig igenom - det var bara att bada och ta chansen att springa om de som riktigt gick in i hur obehagligt det var. Vi hade bestämt innan att se detta som något roligt, att lägga tävlingsinstinkten åt sidan och leka oss igenom banan. Nar det gick riktigt segt så började Theresa att leka kull och jag hängde på bäst jag kunde. Sen drog jag, tills benen tog slut på upploppet. Eller, det gjorde de ju inte egentligen, jag lyckades bara inte jobba på själv, och snacka om att Theresa gjorde en hjälteinsats som drog och garvade oss i mål.

Jag trodde inte om mig själv att klara att faktiskt springa en hel mil, än mindre att göra det på under 1,5 h. 1:25-strecket klarade vi med ett par sekunder till godo, och nu sitter jag har i Theresas fina lägenhet, värmer mig med te, flarran rödvin är öppnad och kebabpizzan på väg. Så nöjd, urglad!

Läs även andra bloggares åsikter om Tjurruset, Kärr, Pisseblöt, Lervälling, Viva la vida, Kull, Vänskap, Mil, Löpning, Terräng, Personlig seger

Sista rycket innan Tjurruset

Såhär kan det se ut när två projektledarnördar skall planera sin träning en vanlig onsdagskväll. På schemat för mig och Theresa stod igår egentligen ett fett dubbelpass med PT Lovisa, som ett sista ryck och gruppepp inför Tjurruset. Nu ville ödet dock annat, eftersom Lovisa ligger hemma och har det trökit i sjuksängen, så vi fick se till att PT:a oss själva! Vi listade våra bästa övningar i fyra kategorier som var ramarna för passet: Benstyrka, Armar, Bål/Nedre rygg samt Axel/Bröst/Övre rygg. Det vi märkte var att det var svårt att få plats med allt, fick välja bort en del älsklingar i slutändan, men körde hur som helst flera av Lovisas värstingar - hon skulle varit stolt över våra 70 minuter av spänst- och styrketräning!

Vi drabbades en uns av tidsnöd och hann inte riktigt med allt på listan, armhävningar, plogen och stående balansövning gick bort, men annars var det fullt ös: kinesis, core på boll, grabbiga tricepsmaskinen, tuff styrketräning för ben, kålmasken, utfall med vikter, grodhopp. Halva nöjet var helt klart att fylla på vår tankekarta ovan med sådant som är kul och tufft att köra, att ha som ett eget litet bootcamp lite senare på kvällen när gymmet nästan är tomt och man kan gå loss på större ytor.

Jag känner mig alltid en uns svag när jag styrketränar, både själv och med Lovisa, eftersom jag inte riktigt klarar av det jag föresatt mig. Men, nu idag så tänkte jag på hur stark jag blivit på bara ett halvår, och hur vi ju ändå gör passen lite tuffare för varje vecka som går. Så, klapp på axeln för mig såhär dagen efteråt, I did good och är nu mentalt redo för att Tjurrusa på lördag. Ja, ni har väl inte glömt, terrängloppet som går över stock och sten? Detta var sista passet innan denna fantastiska tävling går av stapeln, nu är det vila och pepp som gäller!Det känns som att jag kommer kunna springa Tjurruset rätt bra på ren vilja!

Läs även andra bloggares åsikter om Tjurruset, Boot Camp, Vänskap, Muskler, Stark, SATS Hötorget, Planer, Projektledning, Pepp, Träningsvärk

Mat med guldkant: hampa

Ett nytillskott i mitt skafferi är hampaprotein. Hampafrön har jag tidigare testat med gott resultat efter en artikel hos Matälskaren. Hon vill inte riktigt betala för sina, men jag gör det gladeligen. De är helt unika i sin smak och konsistens, för med sig protein och massa trevliga fettsyror till matlagningen. Ett frö som smakar som en nöt liksom, som kan köpas skalad och naken i all sin mjuka härlighet, I love it! De har en självklar plats på min fil, i salladen, på frukt och bär, i smoothies, som panering på fisken och i mina fina bumsbollar inte minst!

Anledningen till att jag köpt även hampaprotein (50% protein jämfört med 35% i fröet som det är) är att jag haft svårt att hitta bra mellanmål direkt efter träning som är smidigt att ha med. Ägg funkar dåligt för mig, de går ofta sönder nånstans längs vägen osv, och frukt är inte nog för mig, men mjölk och hampaprotein har visat sig smaka grymt bra. Det är en helt naturlig produkt utan tillsatser, det är raw (dvs ej upphettat under framställningen) och helt ekologiskt odlat.

Hampa innehåller visserligen en del Omega 6 som inte är den allra finaste av fettsyror (även om vi behöver få i oss den i kosten), den kan i överflöd bidra till inflammatoriska processer i kroppen efter vad jag läst mig till. Ett problem man kan se är att konsumtionen av just Omega 6 ökat mycket de senaste åren genom diverse industriellt framställda fetter där oljor som de från majs, solrosor och jordnötter varit billiga att använda. Omega 3 har i samband med samma industrialisering försvunnit mer från kosten, våra djur betar som exempel mindre riktigt gräs och därför innehåller köttet idag mindre Omega 3. Oljor med riktigt bra halter av Omega 3-fettsyror är också lite dyrare, som den från linfrön och raps. Summa summarum så är det något man kan behöva tänka på rent generellt i kosten, men om man i sin vardagliga matlagning har bra oljor och skippar matmargarin till förmån för riktigt smör så har man kommit en bra bit (checka t ex vad brödet du äter till vardags är bakat på, mycket onödigt crap finns dolt i halv/helfabrikat).

Jag ser inga problem i hampafrön ur denna aspekt alltså, när det är del i en schysst kost i övrigt. Äter man hyfsat lite industriellt framställd mat så är jag övertygad om att man kan äta lite av varje, efter tycke och smak. Jag personligen äter mycket Omega 3 framförallt i form av fisk, extra linfrön och linfröolja i salladsdressingen (hela linfrön passerar bara genom kroppen dock, de måste krossas om man skall ta upp oljan. Båda former av intag är nyttiga på sitt sätt dock, hela frön för tarmen och som dämpare av blodsockerhöjningen efter måltid, resp Omega 3-intag).

Utöver all teori kring det perfekta matbordet, så är hampa riktigt gott. Ihop med mjölk så smakar proteinet som en mild nötig välling kan man säga (tänk mer gröt på kli och nötter än Semper). Fröna är mjuka och fina och är perfekta i t ex hummus och pesto.

Andra artiklar i serien om mat med guldkant: Bipollen och Spirulina.

Läs även andra bloggares åsikter om Superfoods, Raw food, Omega 3, Omega 6, Hampa, Hampafrö, Hampaprotein, Återhämtning, Naturlig föda, Guldkant

Efteråt känns det alltid okej

Lill-Jansskogen idag med min kära kollega Theresa. Lovisa ligger i sjuksängen stackarn, och kunde inte vara med. Sannolikt kommer hon inte ens kunna springa loppet med oss (snyft!), så det är verkligen hög tid att vi båda övar på att dra varann runt! Det är lite mer pow och ompf i Lovisa om man säger så, hon kan ju springa på vilja (eller vet att hon kan) på ett annat sätt än vi som alltjämt är rookies på området. Vi kom dock runt 5:an, inklusive alla feta uppförsbackar. Jag som inte har sprungit på en vecka kände för att dö en smula, men kom snabbt tillbaka till livet. Såhär glada var vi efteråt!

Nu: bumsboll (denna vecka har jag pimpat med quinoapuffar och pinjenötter, fint som snus det!) och dusch innan det bär iväg med cellon till söder. Jag har genrep över ett glas rött inbokat med min nya musikaliska partner Kajsa Grytt (från Tant Strul, om någon läsare är gammal svensk new wave:are). På söndag bär det av till Linköping på gig, mitt första "riktiga" på flera år!

Läs även andra bloggares åsikter om Tjurruset, Kajsa Grytt, Cello, Musik, Gig, Linköping, Tant Strul, Lill-Jansskogen, Tempo, Löpning, Mjölksyra, Explosion i bröstet, Pepp, Vänskap

Tipsrutan

Den senaste veckan har jag trillat på lite nya roliga bloggar som kanske inte är kända för er alla. Många i träningsbloggosfären länkar ju alla till varann, likadant är det i mat/kostsvängen, och nun när man varit med ett tag har man ju hunnit gå igenom de flesta känns det som. Därför är det extra kul att hitta nya personer som har en annan vinkel på det man är intresserad av.

Jessica Claren har en färgglad blogg om kost och träning som ser helt egen och unik ut. Man blir verkligen lockad in i hennes små texter, och jag gillar formatet som liknar mer en webbtidning än den typ av löptextblogg, som jag själv har.

Kivis Lilla Råa är ett raw food-café i Kivik under uppförande. Två en tusiaster skriver som sin Skånevardag, om råkost med inspirerande recept och lösningar på de trixigheter kosten gärna bjuder på. Härligt liv i bilder och texter, gör mig pepp på råkost och väldigt sugen på en tur ner till Kivik!

Johannas blogg om inre och yttre träning kombinerar träning och kost på ett riktigt bra sätt. Mycket fakta och tips, utan att förlora det personliga tilltalet. Jag lär mig jättemycket av det hon skriver.

Kicki vill ha frid och fröjd vid matbordet, hon vill att sönderna inte skall fostras in i en matkultur som bygger på socker och tillsatser. Hon tipsar om vad som är klimatsmart att köpa och laga, om artiklar som debatterar ämnet och även om recept. Superbra mix som verkligen passar mig.

Tack för att ni skriver!

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggare, Bloggosfären, Kiviks lilla råa, Träning, Kost, Hälsa, Ekologi, Raw food, Nytt, Upptäckt

Nacka i gryningen

Efter att ha fått nys om fabriksutförsäljning av sport- och friluftskläder från Houdini och Patagonia, så drog vi iväg tidigt imorse på shopping spree. Jag, Lovisa och Theresa (vars mästerkock-kille kan hittas mumsandes här, för övrigt, för att inte tala om här!) möttes vid slussen med grus i ögonen kring halv sju-snåret, tog bussen ut till Nacka. När vi gick mot vattnet så stod det klart att vi kommit rätt, kön som ringlade sig fram var rätt så avslöjande.

Packat med folk och väl där inne var det djungelns lag som gällde. Det var inga små reapriser heller, vi snackar 50-70%, så jag är inte förvånad. Kom ut därifrån hur nöjd som helst, ett par tusingar fattigare men fick rätt mycket för pengarna: en löparmössa, powerhoodie, ytbehandlade 3/4-byxor och underställ från Houdini samt fleecejacka, löparjacka och underkläder från Patagonia. Så sjukt nöjd, bilder kommer snart!
Redan i eftermiddag skall jag träffa Lovisa igen, då för PT. Fokus: styrka och spänst, och dagsformen ser lovande ut. Benen mina är förvånansvärt pigga efter gårdagens spurtpass i Tour de France-serien för PT Adde var något alldeles extra. Tufft, hela fyra spurtpriser, men 75 minuter äkta laganda och pepp. Grymma cykel-Åsa var också där, roligt att ses igen. Senast var bloggspinningen, och vem kan glömma hennes fantastiska custom-beställda rosa cykel-outfit liksom (syns tyvärr dåligt på fotot, men ni som var där vet vad jag talar om!)?

Läs även andra bloggares åsikter om Träningskläder, PT, Patagonia, Rea, Houdini, Funktionsplagg, Spinning, SATS Hötorget, Laganda, Plånboken, Mjölksyra

Ingen återvändo

Känner mig på topp igen. Kan vara så att det aldrig var fara på taket, eller så hjälpte verkligen kopiösa mängder vila, te, honung, vitlök, ingefära och röd solhatt. Sånt man aldrig får svaret på, tyvärr, men huvudsaken är att jag sitter här och är tillbaka på banan!

Testade imorse att jogga så smått mot mitt kära arbete och märkte att det fanns bra med energi i benen, bara sådär. Med erfarenheten från Lill-Jans i bakhuvudet så tänkte jag att jag fan inte behöver nåt jogg-gång-upplägg, jag vet ju att jag kan springa. Det gäller bara att våga kasta sig ut, våga sätta målet högt. Där var väl min miss i morse, för jag bestämde inte direkt att jag skulle springa hela vägen till jobbet (det är ca 5-5,5 km) utan körde mest på med ett "nja, kanske att jag klarar det" i huvudet. När benen började få det jobbigt så började kohandlingen. Efter denna låten går jag, nä, bara det krönet också osv. Det var först när jag bestämt att jag skulle köra hela vägen som löpningen blev riktigt vilsam och samtidigt släppte det bra i kroppen. Framme i Kungsan så var jag så sjukt nöjd med mig själv, och nu vet jag att det är detta som gäller framöver, och det kommer gå alldeles utmärkt!

Smög in på jobbet strax innan 8, som tur var var ännu få personer på plats. Visst kan jag bjuda på den tajta grälliga munderingen, men slipper jag så är ju det allra goast. Bästis Theresa som har kontoret jämte mig kom in medan jag var i duschen och när jag kom tillbaka hade jag en precis lagom varm kopp med blåbärste på mitt bord. Har man valt vänner med omsorg eller vad?!

Nog var det gott efter en löprunda allt, mitt i prick!

Läs även andra bloggares åsikter om Vänskap, Frisk, Transportlöpning, Jobbet, Nya mål, Huskurer, Te, Blåbär, Kontoret

Intagandet av Lill-Jan

Igår blev det så av, löpning ihop med träningskompis/PT Lovisa. Spåret i Lill-Jansskogen och hem igen blev en helt grym toppning på en annars rätt trist dag. Det bästa av allt var att vi sprang den backiga banan och tillbaka ut till Valhallavägen helt utan uppehåll, bara knatade på. Jag gick ned för landning en gång men då drog Lovisa, sa "lite till" och vips tog det bara nån minut innan det jobbiga i benen och bröstet släppte. Luften var sval och små barr och löv singlade helt lugnt runtomrking oss. Jag mådde så bra!

Helt otroligt, jag klarade det, jag sprang 5 km och det gick alldeles utmärkt! Jag har sällan varit stoltare över en fysisk prestation, just för att löpning tidigare bara inte har funkat mentalt. Nu efter 2 veckor, med ny inställning och en mjukstart, så vet jag att det inte blir några problem att klara milen till Tjurruset. Jää, bring it on!

Med uppvärmningspromenaden dit (Stureplan - Sofiahemmet) så vart rundan ganska exakt 6 km lång. Efter Valhallavägen började det på tillbakavägen bli kyligt, så vi fortsatte springa ned till Norrmalmstorg. Vi plockade upp min packning och några bumsbollar på jobbet och drog till bastun på SATS Hötorget. Helt ljuvligt.

Väl hemma sen slängde jag snabbt ihop en skön middag. Sent på kvällen vill jag inte ha så tung mat, särskilt inte om man skall isäng tidigt och sen upp i ottan till morgonyoga. Så, jag fräste svamp, lök, röda linser, vitlök och blomkål i saffran. Salt, peppar, slog på en burk hela tomater samt lite ekologiskt buljongpulver. Färdigt på en kvart och satt rätt i krysset tillsammans med Vilmas knäcke och mitt senaste fynd i ostdisken: en krämig blåmögelost från det Jämtländska Bymejeriet i Skärvången.

Läs även andra bloggares åsikter om Vinnare, Tjurruset, Löpning, PT, Bastu, Jämtland, Matkultur, Återhämtning, Syra, Terräng, Bäst i världen

Lite tuffare

Träningsveckan inleddes igår med mitt vanliga Tour de France-pass på Odenplan. hade äran att få sällskap av Träningsglädje-Sara som var uppe en sväng, skönt med draghjälp i branta backar och tempoåkningar (något av en akilleshäl för mig). Sara beskriver passet så sjukt bra att det är onödigt att jag själv upprepar det här, jag delar helt hennes upplevelse!

Annars fortsätter veckan med fokus på löpning, nytt musikprogram är ihopsnickrat (upplägg för löpträningen tidigare veckor kan du läsa om här och här).

Vilolåtarna är alla av Kanye West, löplåtarna i vanlig ordning blandade favoriter ut iTunes-biblioteket. Jag har verkligen märkt av den stora betydelsen av att springa till låtar som man verkligen gillar, som ger positiv energi. Backen i skogen häromdagen blev så sjukt mycket segare när låten i öronen mest var störig och utan positivt driv.

Tainted love (3:20, Marilyn Manson från Lest we forget)
Jesus walks (3:14, Kanye West från The College Dropout)
Ping Island (4:16, Mark Mothersbaugh från Soundtrack of The life aquatic)
Good morning (3:15, Kanye West från Graduation)
Seventeen years (4:26, Ratatat från Ratatat)
Good life (3:27, Kanye West från Graduation)
San Francisco (4:13, Vanessa Carlton från Soundtrack of Charmed)
The Glory (3:33, Kanye West från Graduation)
Desert rose (4:46 Sting från Brand new day)
Homecoming (3:23, Kanye West från Graduation)
Jag är en vampyr (4:18, Marcus Krunegård från Markusevangeliet)

Det som är nytt är att löplåtarna nu ligger kring 4 minuter. Detta pass är lika långt i minuter som föregående, men saknar en uppvärmnings- och nedvarvningslåt. Tanken är att det nu ses som lite utanför passet, dvs själva träningstiden blir längre och längre, utöver det faktum att förmågan att springa i sträck pressas. Pressa är väl fel ord, men jag bygger sakta men säkert upp nåt stabilt, känner jag.

Ikväll skall jag träffa min PT Lovisa för ett pass i den s k Lill-Jansskogen här på Östermalm. Svetten lär lacka i backarna, och det skall bli så kul att ha sällskap där ute i spåret.

Läs även andra bloggares åsikter om Löpning, Musik, iPod, Tjurruset, Öka takten, Träning, Transport

Biltema, Elvis, Karin och alla de andra

Ännu en ljuvlig helg hemma i Göteborg drar in på upploppet. Cyklarna är som tidigare sagt återupptäckta efter ett år i förrådet, och det är verkligen helt underbart. Eftersom vi är ute och går så otroligt mycket med vovven, så är det grymt att kunna köra lite mer slut på honom, och att komma längre bort hemifrån, upptäcka mer. Vi är otroligt välsignade med vackra naturområden här, vem hade kunnat tro det liksom, när vi en gång flyttade in i vår förortslägenhet?

Cyklarna är från Biltema, s k "kärringaräsers" utan växlar. Allt annat än de koola riktiga racers jag simulerar åkning på varje vecka i spinningsalen, men de är grymma: stabila, bra rull, underbara för söndagscykling. Vi har kört dem mycket, i lera, över stock och sten och de har verkligen stått pall. Bättre investering har vi nästan inte gjort i detta hem! Mir springer med mellan cyklarna och det funkar hur bra som helst.

Dagens tur var rätt tuff och försenade frukosten med nästan två timmar. Väl hemma gjorde jag en smoothie i sann super foods-anda. Turkisk yoghurt som bas, stora blåbär från frysen mixades i, tillsammans med ekologiska gyllene linfrön, lite ekologiskt vaniljpulver, en skvätt manukahonung och råa ekologiska kakaonibs. Fint som snus, I'm telling you. Bästa smoothien görs just nu med råa kakaobitar, helt klart. Förutom att det är gott så är det bra för mig som, precis som så många andra, lätt får brist på magnesium med jobbiga kramper i hela vaden som följd.

Fick för en stund sedan för övrigt SMS-rapport från Berlin Marathon som Karin tar sig igenom i skrivande stund. Stentufft, och underbart att se att hon passerat hälften! Go Karin!

Läs även andra bloggares åsikter om Smoothie, Raw food, Kakao, Cykeltur, Vovve, Whippet, Söndagsåkning, Frukost, Blåbär

Den andra veckan

Nu är det dags för löpvecka nummer 2. Första veckan har fungerat bra, jag har sprungit tre gånger varav två transportlöp till jobbet på morgonen. Det är verkligen ett strålande koncept som även de allra bästa sysslar med. Det tar ingen extra tid eftersom tiden det tar mig att gå till jobbet motsvarar promenad/jogg + dusch. Härligt sätt att möta morgonen på dessutom, njutbart att vara del av löparsorlet vid Norr Mälarstrand.

Nu vecka två flyttar jag fram positionerna en bra bit, kortare vila mellan löp/joggsektionerna i passet. Jogglåtarna är dessutom betydligt längre nu än i förra veckans musikupplägg. Det känns bra efter en provtur under Göteborgs klarblåa hösthimmel. Jag körde hela passet i terräng, vid Fjällbo ängar och Bergsjön. Benen kändes starka och bar mig uppför låt efter låt. Tungt att jag valt en backig rutt, men musiken peppade och jag höll mig dessutom på fötterna trots stock och sten. Hann dock inte mer än att tänka att detta går ju riktigt br- förrän snubblet var ett faktum. Klarade mig denna gång och tänker att jag i framtiden skall tänka mindre och springa mer. Kom upp i ordentlig puls rätt snart i passet och låg länge i gräset efteråt och njöt av allt.

Jag kommer klara av två-tre sådana här turer till i veckan utan problem, och utöver detta kommer jag träffa mina tjurrusare för en 6-kilometare på Djurgården en kväll denna veckan.

Upplägget nu är enligt nedan. Samtliga vilolåtar denna vecka är från en av mina favoritplattor: Rufus does Judy. Avslutningslåten kommer med en rungande applåd dessutom som är underbar att få sig till livs efter avklarad bragd.

Zing went the strings of my heart (3:49)
Adios Amigos (2:54, Marit Bergman & Cecilia Nordlund från Baby dry your eye)
You go to my head (2:40)
No no never (3:01, Texas Lightning)
Just you, just me (2:03)
Ching-a-Ling (3:39, Missy Ellott)
Swanee (1:54)
Destroyer (3:14, Nina Natri)
If love were all (2:34)
Konichiwa bitches (2:39, Robyn)
That's entertainment (2:27)
Tony the Beat (3:12, The Sounds från Dying to say this to you)
A foggy day (2:56)
Family affair (4:26, Mary J Blige från No more drama)
After you're gone (2:57)

Läs även andra bloggares åsikter om Löpning, Tjurruset, Träning, Terränglöpning, Nike, Fritid, Utmaning, iPod, Rufus Wainwright, Judy Garland, Höst