Mata mig!

Igår var jag ute på staden för att fira en av mina bästa vänners 30-årsdag. Himmelsk start med universums finaste Bellini längst upp i skrapan på söder (vit persikopuré, en hutt persikolikör och en hel flöjt med Veuve Clicquot, mycket ömt ihoprört). Kan vara världens godaste drink? Kvällen fortsatte på ett jamaicanskt hak med halvintressant meny. Jag beställde get i curry, efter allt snack om getkött i bloggosfären (Gitto satte igång flodvågen, såklart). Varmrätten kom efter 2,5 timmar, personalen tog inte spontant dryckesbeställningar vid bordet en enda gång utan man fick själv be dem komma och sälja på oss mer alkohol. Hur man kan bedriva affärer på sådant vis är en gåta. Jag hade trevligt hur som helst, det var sällskapet som var hela grejjen, men väger idag upp mot gårdagens totalsvält och lagar svulstigt fyllig mat med grädde och sprit.En helt vanlig söndagsgryta, 3-4 portioner
/ 1 paket kycklinglever / 2-3 dl klyftade champinjoner / 0,5 lök / 0,5 pkt bacon / 0,5 tråg färsk haricot vertes i bitar / 3 dl grädde / 1 tsk timjan / stänk Worshestershiresås / 2 msk rom / salt&peppar / smör till stekning /

Dela kycklinglevern i lagoma bitesizestycken. Fräs skivad lök, haricot vertes, champinjoner och tärnad bacon tills allt får fin färg. Lägg i separat bunke, smält smör i pannan, låt den bli riktigt het och fräs levern. Ta ned tempen en smula, och när bitarna fått färg runt om kan du tillsätta det andra fräset igen. Stänk över Worshestershiresås, salta, peppra och krydda med mortlad timjan. Låt bubbla till en fin gryta med grädde och rom ca 10 minuter, servera med robust grönt som skivad vitkål eller romansallad. (Om du äter grytan med ris el dyl så räcker den till 4-5 portioner)

Läs även andra bloggares åsikter om Bakis, Jamaica, Dålig service, Bellini, Söndagsmiddag

Hej, jag är hemma nu!

Vilniushelgen i bilder.En helt vanlig frukostbakelse, av någon outgrundlig anledning indränkt i sådan där sockerlag som persikohalvor på burk ligger i.Vovvarna på stan äter uppenbarligen kexchoklad.Jag vann ölhävartävlingen, hah! En liter hemmabryggt honungsöl och trerätters till lunch.Morgonpannkakan alltid serverad med smetana, man tackar!

Läs även andra bloggares åsikter om Vinnare, Litauen, Romantisk weekend, Snabba kolhydrater

Festligt III

Såhär gör man en foodie extremt glad för övrigt - mina vänner och familj har sån koll att man knappt tror det! Först, som jag tidigare nämnt, fick jag i present en vacker Le Creusetgryta och brüleebrännare, och nu alltså den feta River Cottage-boken (Whittingstall, ni vet) och Wagamamas kokbok (min nya dyra ovana, Waterfront i Stockholm, det är där det händer!). Efter att ha blivit student så är daglig latte på Kaf Kaf inte med i min budget, och otroligt omtänksamma vänner hade skapat små lattekuvert med stålar i varje som jag kan ta med och unna mig ibland. Helt lysande!

Min svärfamilj kom med kanske den mest spännande presenten: olika knasiga kryddor, mald verbena, hel långpeppar, tonkabönor (!!!), flotta viner, olivoljor och riktigt ordentligt lagrad balsamico - det var så att jag nästan fick dåndimpen.

Idag är det jag som porrläser kokböcker och lagar oxsvans med långpeppar och tomat i gjutjärnsgrytan. Först skall jag och Danne bara klara det där förbannade dj-a Monkeyball. Satans gåva till wii-ägare, ett tveggat svärd som först lockar in en och sedan förgör en, bit för bit smulas tålamod och livslust sönder.Läs även andra bloggares åsikter om Porr, Mat, Födelsedag, Thirty-something

På det fjärde

Jag går in i vecka 4 av total sockerfrihet. En bekännelse: detta liv är skittrist. Utan bröd, kardemummabulle från finbageri och glass på lördagarna. Det känns som att jag varit utan det där en halv evighet. När jag inser hur kort tid som gått och att jag skall stå rak och vara strikt till jul i alla fall, ja då känns min monumentala längtan smått patetisk.

Hur kommer detta sig då egentligen, att jag känner såhär? Tja, när jag började med lowcarb (feb 2009) så var jag inte såhär strikt. Jag gjorde en livsstilsförändring och gick inte på diet. Det funkade hur bra som helst. Nu, efter att ha gjort tusen och ett avsteg från mina odlade goda vanor, så var det snarare läge för en diet på så vis att mycket färre undantag görs och jag tillåter lägre halt kolhydrater i maten nu än jag gjorde då, för att sedan gå tillbaka till min vanliga lowcarbnivå.

Måtte jag aldrig låta mig själv gå upp i vikt igen, så att jag åter behöver genomlida en sträng detox. Inte min grej. Jag gillar ju att äta blandat, mitt liv är till för att njuta och inte dieta bort. Jag gör det bästa av situationen henna i köket för att dölja det faktum att jag aldrig kommer få dessert, även om allt känns futtigt:

Måndag: sesampanerad lax med morötter och misomajonnäs - IGEN! Lammfärsbiffar med feta och salvia och en fräsh sallad med avocado och tomat till middag.
Tisdag: blomkålssoppa hemma till lunch, fläskkarré med coleslaw till middag.
Onsdag: TENTA! Sen lunch för att fira på nyöppnade Wagamama, en lätt sallad till middag på det.
Torsdag: Sista matlådan med kotlett i ugn med svampsås till lunch, och om jag känner mig själv rätt så blir det jobbets övertidsmat minus carbsen till middag.
Fredag: grillad kyckling med gröna bönor och currymajonnäs till lunch, kreolskt smask på Marie Leveau på kvällen med svärfamiljen.
Lördag: Fest hos familjen Mars, hela dagen kommer vara fylld av snittar och dippsåser!
Söndag: Dagen efter fest hos familjen Mars. Jag lär äta korv med grovkornig senap.

Läs även andra bloggares åsikter om LCHF, Döden

Fredagskväll i Skottvång

Igår var en fantastisk fredag. Effektivt skrivande på min lilla skoluppsats, långpromenad i strålande solsken med en god vän och sedan avfärd från söder med Kajsa Grytt och musiker på eftermiddagen. Vi åkte mot Gnesta, till Skottvångs gruva. En restaurang med bra scen mitt ute i skogen, konserter varje helg med alla möjliga svenska artister och riktigt schysst kök som drivs av två entusiaster, Maria och Janne. Jag var så otroligt imponerad av deras satsning, på riktigt bra mat, konferenslokaler med mycket konst i fantastisk natur, glasblåseri, stor värdshuslokal med träbjälkar och öppen brasa. Kocken är en matlagningsentusiast med glasblåsarkunskaper. Han jobbar alltså där på kvällarna med att laga mat - och blåser glasen som används i baren. Vad är oddsen, att det faktiskt finns ett jobb där ute för en glasblåsande kock, liksom?!Om du får chansen, ta bilen och åk dit, det är så värt utflykten på alla sätt. Det finns så mycket att se, små trevliga B&B-ställen som jag blivit rekommenderad och sörmlandsleden går rakt igenom. Jag tänker mig en tur dit med vandring av två etapper av leden över en helg kanske, lite god mat på värdshuset och frukost på sängen på B&B. Go go go!

Läs även andra bloggares åsikter om Skottvångs gruva, Gnesta, Kajsa Grytt, Helg, Vandring, Sörmland

Till vägs ände

Helgen har till lika delar spenderats på Marie Laveau, Boulevardteaterns scen och kudden därhemma. Lätt hårddraget, men ändå. Lagom med hålligång, jag är nöjd på alla sätt.

Något jag är mindre nöjd över är dock matsituationen här hemma. Det har återigen blivit lite för mycket av det goda, inte helt omedvetet har jag glidit in i carb-träsket undan för undan, och nu börjar det kännas kring magen. Det fina med att ha gått ned så mycket som jag ändå gjort tidigare är att toleransnivån ändras. Den vikt jag har nu var jag asnöjd med under föregående viktnedgång, men nu känner jag skillnaden från ett halvår sedan och drar i nödbromsen. Jag har svårt att se att jag någonsin kommer bli stor igen på det vis som jag en gång varit.

Det blir lite striktare genomtänkt kost framöver (igen), sockersuget måste bort. Det kommer inte bli vackert, det lovar jag er, jag blir fasligt otrevlig att ha att göra med när jag tänder av. Trösten här är att min make kommer gå igenom exakt samma sak. Att vara strikt tillsammans med den man bor med gör hela skillnaden, det är till sådan oerhörd hjälp. Jag har knaprat på min sista majskolv på ett tag, och inför här på bloggen veckomatsedeln. En veckomatsedel för mig är inget att följa slaviskt, men sätter bra ramar, så att jag får koll på hur balansen mellan måltiderna blir och planerar i förväg för att undvika paniklösningar.Måndag: smörstekt fisk med kall romsås och ekomorötter till lunch, sallad med gröna bönor, nötter fetaost och tomat till middag
Tisdag: gårdagens fisk till lunch, middag på jobbet - det som bjuds minus kolhydratkomplementet
Onsdag: thaiköttbullar med syrliga grönsaker på Berns till lunch, trattisomelett med parmesan till middag
Torsdag: soppa på gröna ärtor till lunch, fläskkotlett med senapssås och gröna bönor till middag
Fredag: fläskkotletten från gårdagen i lunchlådan, gröna soppan i termos på vägen till kvällens gig i Gnesta
Lördag: avocado med räkor, kokt ägg, créme fraiche och citron
Söndag: långkok på högrev eller stek i lergryta med tomat och rotsaker

(Frukost varierar mellan ägg&bacon, min lowcarbgröt, kokta ägg med lite smör, ekoyoghurt med bär eller kesoplättar. På helgen blir frukost mer brunch, så där brukar jag bara laga middag.)

Läs även andra bloggares åsikter om LCHF, Get in shape, Äktenskap, Stillasittande, Intolerans, Fett, Kolhydrater, Sockersug

Stiltje, men ändå inte

Jag lever, jo, jajjemän. Livet har sannerligen blivit ett annat sedan skolstarten, med helt andra prioriteringar. Skola har förtur över jobb, jobb har förtur över blogg. Familj har förtur över vänner, vänner har förtur över nätet. Nätet har inte förtur över något just nu, jag har raskt sågat twitter helt, och halverat tid på facebook, ännu mer tiden i bloggosfären. Ibland är det inte lätt att välja och prioritera, men det har varit helt nödvändigt för mig att göra något åt tidsnöden de senaste veckorna. Någonstans måste man ju också kunna välja det man för stunden vill göra utan att schemat och kraven är supertajta, så ofta numer så väljer jag egentid när jag kan. En promenad med hunden, en god måltid utan bloggkrav. Men, den här sidan blir rätt fattig då som en direkt konsekvens.

Tre tjejjer i köket skrev häromveckan om just detta när livet i verkligheten kommer emellan och bloggandet hamnar på efterkälken. En läsare hade frågat vad som händer och uttryckt missnöje över få inlägg. Jag är så otroligt tacksam över att ha världens bästa läsare som inte alls verkar se på mig på det sättet. Jag vill inte att någon skall se på mig som någon form av artikelfabrik med krav på prestation, utan att ni skall tycka att det är trevligt att komma hit, och finns inget nytt så kikar ni förbi några dagar senare. Och precis så verkar det också vara, tack för det!Sedan sist har jag varit på antikt- och kuriosamässan i Kista och köpt underbara glas från 20- och 50-talet, se bara så vackert det är! Sista timmarna på mässans sista dag kan man göra fynd, det erfor jag! Jag har också varit på Döden i grytan i Vasastan. Otroligt charmig och egen personal, asgod traditionell italiensk mat, bästa på länge! kalvlever, Salsicca, grillad polenta, goda viner, glass, massor med örter och pestolekar.

Dessutom har jag haft den äran att bli nominerad till Anders Öhmans alternativa matbloggarpris, och det gjorde mig så ofantligt glad, gå gärna in där och stöd hans initiativ genom att rösta på er favorit, många bra i sällskapet! Till årets Stora Matbloggarpris annars så hade jag inte en suck. Många bloggare som jobbar i branschen, det kändes en uns som ett steg från det mer folkliga amatörbloggandet som vi såg förra året helt klart. vet inte vad jag tycker om det, de som är nominerade nu förtjänar det sannerligen allihop, samtidigt så blir det märkligt att ha varit nominerad förra året och nästa år när man blivit mycket grymmare på att fota, skriva, laga mat och allt det där så är man chanslös. Det är ett annat pris i år än förra året, kan konstateras. Vi "vanliga" bloggare kan dock nomineras från och med idag, enligt vad som står på Hej Mat!

Läs även andra bloggares åsikter om Stora Matbloggspriset, Amatör, Kista, Fynd, Dubbelarbetande

Den sociala maten

Igår: Gojo Fasika på Söder med Daniel och två av våra bästa och äldsta vänner. Budget-tipsen från PåStan/DN brukar sällan leda oss till något dåligt, denna gången tog vi deras råd och drog till detta Etiophak och även om vi förväntade oss något schysst så vart vi positivt överraskade. Vi beställde alla olika maträtter, och vi fick allt serverat på ett och samma gigantiskt fat. Istället för bestick förseddes vi med rikliga mängder av surdegspannkakor att skopa upp allt med.

När vi satt där med alla goda rätter, bitar av lamm, bakad kål, små ärtröror och starka såser, lite fnissiga böjda in mot tallriken så insåg jag hur man kan bygga in eller bygga bort den sociala aspekten av måltiden. Detta blev till en måltid som verkligen förde ihop oss, som fick oss att slappna av och känna att vi verkligen åt tillsammans. Någon suckar över hur god en gucka är - de andra böjer sig fram och knycker en klick med surdegspannkakan. Skön motsats till den intellektuella och smarta måltiden full av distans och förkunskaper.

Mat rakt upp och ned på Etiopiskt vis, det är bra skit, det.

Läs även andra bloggares åsikter om Gojo Fasika, Matultur, Etiopien, Kompisar

Urban mat

Bondens marknad igår, igen. Hittade grym regnbågsmat tillsammans med min vän Theresa. Bruna stora ägg, ovala gula tomater, cerise mangold, rosa rabarber, chilifrukter, färska örter, röda och lila paprikor och mjälla palsternackor. Sedan hände det: Theresa visade mig Urban Deli vid Nytorget, och DAMB! Jag såg att det var oerhört gott!

Saluhall, ekoshop, pub och restaurang under ett tak. Ett mecka, ett ställe att bli riktigt fattig och riktigt rik på, på en och samma gång. Vi satt där i många timmar, njöt av en sallad Nicoise precis så tjusig som den skall vara, och shoppade framåt kvällen. Bröd, bakverk, ekokryddor, smoodisar, krallig blåmögel från Väddö och Pukka i mängder. Jag är helsåld, Stockholm-Göteborg 1-0.Vad har du gjort i helgen?

Läs även andra bloggares åsikter om Urban Deli, Upptäckt, Stockholm, Göteborg, Klart det är en tävling

Mmm...mistral!

Varje bröllopsdag försöker jag och min man Daniel göra något vi inte gjort tidigare. Ett år spelade vi tennis, detta året besökte vi alltså Mistral och åt riktig finmat. Trots mitt matintresse så har jag aldrig varit i närheten av en avsmakningsmeny, det är liksom inte från det hållet jag kommit in, alls.Tänk att vi flyttat så nära ett sådant ställe! Enskede bär på grymma tillgångar helt klart (först vackra Skogskyrkogården, sedan grönsakshandlaren i Hagsätra, Gateau vid Sockenplan och nu detta!). Det lustiga är att strax efter jag hade bokat bordet så har recensionerna och lovorden haglat på Taffel. Jag själv har velat gå dit sedan det där inslaget på Niklas mat om stevia. Känslan för råvarorna, säsonger och fokuset på spännande grön matlagning har lockat. Men, sedan så glömmer jag bort sådant där, därför har det dröjt så länge innan jag kommit iväg.

Restaurangens atmosfär var ljus, skandinavisk och avskalad. helt i min smak, jag gillar inte varken prålig eller tung inredning. Det enda som är synd är att den fantastiska lokalen inte ligger i en skogsdunge, det hade passat den bättre än korsningen med trafikljus, men jag antar att man inte byggde barnvagnsfabriker förr med utsikten i åtanke. Nina Simone på låg volym i bakgrunden, en riktigt trevlig servitör och sommelier bjöd oss en underbar champagne när vi satt oss ned. Biodynamisk, som samtlig dryck under kvällen. Jag tog ett halvt vinpaket, dvs alla viner men halva mängden, och det var mer än nog för mig. Rekommenderas! Det är häftigt att se hur smakerna i serveringarna förstärks av vinerna som valts ut till maten, men mindre kul att slira sig igenom efterrätt och hemfärd tycker jag.

Innan förrätten serverades vi blandade tomater marinerade i nyponros och melon. Sommarbär, rosenblad, himmel vilken start! Efter det serverades vis skira unga bondbönor, sockerärtor, rabarber och lättvispad grädde. Kombinationen av dessa båda rätter var perfekt, det var så lätt, svalt, somrigt, med milda smaker.Pricken över i var rätt nummer 3, färsk vitlök tillagad i smör med kaffe och timjan. Salladen till var lätt ljummen och tryckt i kaffesmöret. All harsyra samt den hemjorda kvargen som gömde sig under alla grönsaker gav rätten en otrolig frächör. Jag var helsåld!Nästföljande rätt experimenterade med vilda örter och blad. Frysta, torkade, marinerade och bakade. Några av kvällens bästa smakupplevelser låg på tallriken (naturell yoghurtglass och smörstekt karl johan!), samtidigt som smakerna från de olika pulvren (rom, peppar och rabarber), den frystorkade pilgrimsmusselromen och den sega äggulan kändes lätt röriga. Svårgreppbart, kanske är rätt sätt att beskriva det på. Den varma kötträtten som följde kändes mer ren och solid. Variationer på lamm med både långlagat och rosastekt kött, långlagat späck och en bit njure. Daniel som är en boren skeptiker smakade ändå på njuren, och det applåderar jag honom för.

Bryggan till desserten var en ung fransk chevré och en krallig vällagrad prästost, direkt följt av ett kalldraget japanskt grönt te och gurkrullar med groddad mandel och blommor. Getmjölksglass med kakaosmul till dessert, zuccini och tomat och citrondoftande örter på tallriken knöt ihop hela påsen. Jag kände verkligen hur uttänkt allt ändå var, ur man kunde ta emot en dessert så med öppna armar när man kände kopplingen till övriga rätter. Otroligt fint att bli behandlad så på en restaurang!

Som liten bonus fick vi en chokladmousse och hasselnötstryffel som färdknäpp innan vi hojjade oss hem.Om du vill läsa vad Tafflarna också tyckte, så kolla in Lisas, Robins och Peters upplevelser av en snarlik meny.

Läs även andra bloggares åsikter om Mistral, Ekologi, Smaklökar, Upplevelse, Bröllop, Firande

Bröllopsdag III

Bröllopsdag, med kosan styrd mot den matpoetiska barnvagnsfabriken i Enskede. Vi ses på andra sidan lameller av svedd lök, torkade blommor och örter.

Läs även andra bloggares åsikter om Mistral, Bröllopsdag, Jubileum, Fine dining

Långsamhetens lov

Idag är en dagen efter. Dagen efter vårfest på Astoria i vacker vintageklänning och ett litet coiffe-diadem från min nya favoritaffär. Mode Rosa i Gamla Stan är mitt livs stora fresterska. Dagen efter makalös trerätters av årets kock 2005, Stefan Eriksson. Norsk matjes på färskpotatis med örter och skirat smör till förrätt. Långlagad kalvstek (vi snackar tjälknulstillagning över natt) med parmesandressad färskpotatis och bakade italienska grönsaker. Nyslungad kardemummaglass med rabarberkompott till efterrätt. Varmkorv med bröd och alla tänkbara tillbehör till natten, efter all dans. Grädden på ett flott mos.

Och, så långt vore väl allt väl, men nu serverades också en öl och ett par OP till förrätten, ett sagolikt okralligt rödvin till kalven och ett puttrigt muscatvin till efterrätten. Syrlig fördrink, och mojitos åt folket när vi intagit dansgolvet! Vilken kväll - och vilken morgon att vakna till sedan. Jag tar det varligt, och passar på att utveckla mina skills i mindfullness.Min hund Mir är en läromästare i denna ädla konst. I ett hundliv plockas ingen smutsig tvätt på väg till sömnen, här torkas inga fläckiga duschväggar av samtidigt som man stresskissar, inga jobbsamtal tas samtidigt som man försöker sno ihop middag. Man tar det glest, man helgar sömnen och man gör en sak i taget.

Mindfullness i matlagningen kan innebära att man skalar skållad eller uppblött mandel lugnt och stilla, en i sänder. Känner mandelns form mot fingrarna, ser omsorgsfullt till att de inte går sönder, att allt skal försvinner. Tusen gånger bättre än mitt vanliga sätt: klämma en näve i taget lite halvdant, lätt stress över att det inte går så snabbt som jag tänkt. Jag som brukar fnysa lite drygt åt allt som luktar new age känner att detta potentiellt kan vara nåt att ha ändå.

Läs även andra bloggares åsikter om Coctail, Blykepa, Balluns, Årets kock, Långsam

Vi slog på stort, vi!

Gick ut igår, flott kreolmiddag på söder. Vi beställde in allt vi ville, och gick därifrån endast en femhundring fattigare. Underbart, så kan man ju leva. Vi firade försäljningen av vår lägenhet i Göteborg med mandelsmörsgratinerad hummer, chipotelglacad ungtupp och tusen tillbehör. Så skall en lördag spenderas!

Läs även andra bloggares åsikter om Chipotle, Det kreolska köket, Äktenskapets fröjder, Fira, Festmåltid, Ungtupp, Hummer, Söder, Göteborg

Ta-da-sana

Jag har skrivit om Yogayama innan, min lilla lunchoas på Östermalm där jag käkar kreativ rawfood(inspirerad) mat någon gång i veckan sådär. Det är en otroligt god vana som jag klamrar mig fast vid, även om det är hektiskt och svårt att komma ifrån mitt på dan.

Idag var jag i en annan sits. Ledig lördag, som ett blankt blad, och öppet hus hela dagen på Yogayama. Jag mötte upp med min vän Theresa och inledde dagen med ett svettigt pass Hatha Yoga i ett rum med skönt förhöjd temperatur. När instruktören berättade för oss att vi skulle träna på att stå ordentligt, så undrade jag vad jag hade givit mig in på, men det visade sig att man enligt hans mening tränar på det bäst genom att stå i down dog-position med ena benet i vädret, i en halv evighet. Lätt skakiga rekreerade vi oss efteråt på restaurangavdelningen med en matig hummusmacka med råkost, smoothie på apelsin, blåbär och mynta och en liten aloevera/vetegrässhot.

Jag gillar tanken med ett sådant ställe, där mat och träning, kropp och själ är sammanlänkade. Yoga med fokus både på den andliga och den fysiska utvecklingen och utmaningen, och mat som matchar det utmärkt. Gott, nyttigt, eko och snällt mot kroppen.

Läs även andra bloggares åsikter om Yoga, Asanas, Mindfulness, Mums, Vegetariskt, Råkost, Lördagsgodis

Minneslista: Destination Stockholm

För att hålla mig vaken och levande just nu så lever jag mycket på ett hopp om ett soligt liv efter genomförd flytt i trivsam lägenhet som är alldeles vår egna. Min målbild är den där jag står helt rosig i någon tjusig tantklänning (och kanske en coiffe, om jag får tummen ur och lyckas välja ut den jag allra helst vill ha... *askungensuckar*), parfymen uppblandad med matos och nysvett, redo att underhålla på bästa manér. Alla gäster kommer droppa in, och jag kommer bjuda på härlig plockmat. Små snittar med dadlar och camembert, Lisas svarta böndipp med choklad, Gittos morotspinnar och Nigellas Margarita-glass till exempel.

Innan detta är verklighet fullt ut så samlar jag på mig tips på sådant jag skall göra när jag är sådär installerad och uppackad, redo att göra mysiga saker på helgerna. Då när jag inte längre har över tre timmars resväg hem, eller måste planera för att hinna med tåg tillbaka, eller när man kan tänka lite mer långsiktigt och spara lagad mat till helgen, eller då när man återigen har en frys i sitt hem (vilket förhoppningsvis då också är större än 18 kvm). Då skall jag:

* Äta tårta till frukost här!

* Lyxa ofta med frukost på Bakverket.

* Ägna en hel kväll i Matsalen (och sannolikt bli fett fattig på kuppen)

* Skaffa mig en favoritbutik där jag bor

* Ta mig runt Hötorget med Matkaravanen

* Strosa runt i stans saluhallar för att hitta nya favoriter i min nya stad

* Gå någon av Lisas eller Martins kurser

* Handla ekologiskt kött regelbundet från Skebo

* Engagera mig mer i att grodda själv, long lost art i mitt kök

* Försöka lära mig jobba med surdegar

Snälla ni, hjälp mig att fylla på min lista, håll lågan tänd och grytan kokande! Vad får jag bara inte missa i mitt nya liv som Stockholmare?Läs även andra bloggares åsikter om Framtidstro, Stockholm, Flytt, Målbild, Planer, Drömmar, Måltider, Tips, Läsare

Helgen i bilder

Ljuv Mauritz-fika av klassiskt snitt: hembakt ghrahamsbulle med riktigt smör och grevéost. Lemonad sötad med råsocker släcker törsten. Mitt i stans shoppinghets är det alltid en helt gyllene känsla att kunna krypa in här. Klassisk musik, ingen stressad personal. Ljuvliga dofter från kafferosten. Fan, jag kommer sakna Göteborg.Jag köpte mig och min bror fina havskräftor som vi gratinerade till middag. En semla på det, Mumien - Återkomsten och flyttpackning långt in på natten.Underbar frukost. Bacon från saluhallen och äggröra på rätt sätt. Ett enkelt knep som just gjort sig till känna i min värld bjuder på smärre revolution.Tåghaveri av episka proportioner mellan Stockholm och Göteborg i helgen. Att försöka ta sig upp på lördagen var ett smärre skämt. Fast i Herrljunga ett par timmar gjorde jag stan och fick mig den bästa bakfylleburgare med pommes stans mojj hade att erbjuda. Bon Appetit!

(Recept på äggröra och gratinerade kräftor kommer i veckan, vänner!)

Läs även andra bloggares åsikter om Helg, Flytta, Göteborg, Brunch, Syskonkärlek, Bergsjön, Tågkaos, Sibylla

Supermaten är här för att stanna!

Kom hem sent igår efter en kväll på Pontus (Brunnsgatan). Jag lärde mig mycket jag inte tidigare visste, som hur gudomligt havskräftor smakar med fläsk och rotselleri, eller att den dyraste efterrätten inte alls behöver vara den godaste. Kvällens stora stjärna var något som kallades "lilla desserten" en liten kolapaj som var det närmaste jag kommit perfektion på mycket länge. Inte för söt, inte för rinnig, smälte som smör i munnen. Jag vill inte sträcka mig så långt så att jag rekommenderar stället, det var trots allt tokdyrt att bli mätt där jämfört med mycket annat, men pajen kostade ynka 95:-, som hittat!Nu är det en ny dag, och vi drar så äntligen igång Superfoodbloggen - det har riktigt kliat i fingrarna det senaste! Sara och Jessica är otroligt kreativa och drivna, det lär blir grymt att jobba i team med dem. Jag kommer skriva där ett par gånger i veckan och hoppas att ni hänger på och vill läsa även där!

Tipset inför helgen på samma tema blir att gå till en större matvarubutik och prova frukter och bär du aldrig sett, vars namn du inte kan uttala ens med hjälp av en talpedagog. Det var på så vis jag upptäckte Lichee en gång i tiden t ex (en mycket egen sötsyrlig frukt som enligt en bloggkorrespondent är eldig yang-mat som ger kineserna dålig andedräkt), och det var på så sätt jag nu senast upptäckte den rosa passionsfrukten. Stor, och med smaker av citrus och fläder (den gröna lilla bollen i min hand till höger på bilden ovan).

Läs även andra bloggares åsikter om Upptäcksfärd, Lichee, Kina, Rosa, Passion, Exotisk frukt, Fredagsmys

Fisken, icke att förglömma

På senare tid har vår vän fisken blivit lite bortglömd. Inte min mening alls, men på något vis har det varit mycket antingen-eller-mat denna månad. Vegan eller råköttis känns det som. Tror att jag föråt mig på lax under tidig höst när jag var kökslat i vardagen, sådär som det blir ibland. Det kunde man ju inte tro, att lättja skulle slå tillbaka på en, eller?Jag gjorde därför avbön igår, framför en gigantisk tallrik sashimi. För er som hittills inte provat utan bara är inne på sushi: vänd blicken uppåt, utåt. Sashimi är ett hav av allt det goda på sushin. Som att få tillåtelse att äta bara njuta marsipanen, vaniljkrämen och grädden på prinsesstårtan och helt slippa transportsträckekakan därunder!

Du kan få ris vid sidan av på de flesta ställen, men själva rätten utgörs av olika typer av fisk och skaldjur skurna i tunna skivor. Algsallad, lite riven rödbeta, sedvanlig mörk japansk soja, wasabi och ingefära serveras till. På "mitt" ställe, Sushiyama ,som ligger nära jobbet mitt så lägger de dessutom upp maten på ett helt fantastiskt fint sätt. Snabbt går det, och ändå får man sig ett helt konstverk till livs! För en lågkolhydratare (latin: lowcarbus minimus) som jag så är det ju rena drömmen till utelunch, och för hela befolkningen som sådan är det en sannolikt välbehövlig omega-boost av rang.


Läs även andra bloggares åsikter om Sushiyama, Sashimi, Omega 3, Lunch på stan, Stockholm, Asiatiskt, Havet, Firre, Dödssynd, Lättja

Yogamums med Läckra Lisa

Erkänn, det är alltid så att de bästa av vanor är de som är lättast att halka ur. Det kan ta månader att börja med något bra som att äta grovt bröd istället för vitt, börja träna pilates osv, men på två veckor kan allt det där goa vara bara som bortblåst. Det är ett fullkomligt mysterium, varför det är så? Evolutionärt kan det ju ändå inte ha varit ett önskvärt beteende som tagit oss människor framåt, så varför har det förts vidare, generation för generation? Har ni tankar om detta, så tages de tacksamt emot!

En av mina grymmaste vanor är att luncha varje vecka med min underbara vän Lisa. Även hon är Göteborgare i arbetsexil i Stockholm, ett blåbär i storstaden som söker lite guidning och en plats att få prata med dialektala uttryck. Som jag. Vi är som gjutna när vi ses, det går i 180 knyck, så mycket prat på minimal yta att man nästan inte tror det är möjligt. Men det går, och underbart är det.

Idag tog hon med mig till det som är, efter ett alldeles för långt uppehåll, vårt nya ställe: Yogayama på Jungfrugatan vid Östermalmstorg. För mig är stället nytt, men de har hållt på och förverkligat sin dröm om god nyttig mat och vettig träning för både kroppen och knoppen i ett gäng år nu.

Jag läser mig till att maten tillverkas i samarbete med Renée Voltaire och jag är inte förvånad. Det är groddade grejjor, knasiga nöt- och fröströssel, raw food, heta kryddor och mjölkfria GODA (!) alternativ om vartannat. Stället var knôkat redan klockan 12, så nästa gång kommer vi tidigare, och det är även tipset jag ger till er. För gå hit, det bara måste ni, de bjuder på fantastiskt god mat!

Vi åt båda en curry på kokosmjölk med bovete, råris, cashewnötter och kyckling. Till det ett salt strössel på sesam- hampa- och linfrön, tunnt knäcke med syrlig limefärskost och hummus, linsgroddar och romansallad och vatten med vacker mynta. Livet blir vackrare med vacker mat, och så mycket rikare om man ser till att ta vara på sina goda vanor, som t ex att träffa sina bästa vänner även om man inte riktigt har tid.Läs även andra bloggares åsikter om Yoga, Veggo, Lunch, Bästis, Snabblunch, Raw food, Goda vanor, Mums, Curry

Hurra Berns!

Kickstartar veckan på bästa sätt: finlunch på Berns Asiatiska. Jag har aldrig gått därifrån hungrig och besviken, det är en sak som är säker! I somras njöt jag starka nötbeströdda grillade fläskspett till afterwork-rosén, och som kickstart på hösten fick jag i september helt magnifik glaserad fläskkarré med kollegorna. Tunna tunna skivor, perfekt tillagat, för mig ständigt nya smakkombinationer.

Idag var tillfället som skulle förgyllas dels att officiellt fira att min ömma moder flyttat in hos mig i två månader (pga koolt utbyte i jobbet), samt vårt gemensamma återseende av en gammal god finsmakarvän, Staffan.

De hade hunnit byta meny sedan sist, och jag beställde en lätt sotad tonfiskfilé i skivor med grillade grönsaker, chili och vitlök. Till det en misoaioli, och det var helt magnifikt fin mat! Har inte ätit så bra asiatiskt sedan Hasseludden, wow-könslan kommer med största säkerhet hänga i hela dagen! Tonfisk mår absolut bäst av att tillredas på detta vis, en stor del skall vara rå och ytan får gärna vara lite sotad. Aiolin hade jag velat kunna lyxa till det med hemma, kick-ass.

Kasta gärna ett getöga på efterrättsbuffén om du gillar sötsaker, den är lagom stor varje gång, inte fullkomligt överdådig, men allt ser så genomtänkt och fint ut. På min födelsedag har kollegorna lovat att jag skall få gå loss där.

Läs även andra bloggares åsikter om Berns, Långlunch, Systembolaget, Stockholmsoperan, Mamma, Chefredaktör, Miso, Hasseludden, Asiatiskt, Fabulous, Tonfisk