Stora matbloggspriset

Jag tror jag tar en kopp kaffe till. Kanske en till. Kom ut ur duschen, fick finfrukost serverad av maken, slog upp datorn och såg att jag var lite nylänkad. Inte från vilken skitsida som helst, utan från högborgen, Stora Matbloggspriset. Njutmat enligt Mikkan är en av 11 nominerade bloggar 2009, och jag är alldeles själaglad. Tack till alla fina läsare som stöttat och nominerat, det är en underbar känsla att veta att ni finns där! En bloggare är som bekant ingenting utan läsare, som tycker till, testar, berömmer. Denna nominering betyder otroligt mycket för mig, det är ett kvitto på att jag hittat ett format som funkar och på att fler delar min passion.

Hälften av de övriga nominerade är bloggare jag själv följer flitigt sedan en längre tid, Rebeccas Kitchen, Matplatsen, Lingonet i Jönköping, Pickipicki och Kryddburken. Riktigt kul att även genom denna nomineringslista upptäcka nya bra bloggar såsom Smaskens, Kaffekokarkocken Katja, Upplevmat, Gitto hos Taffel och Jennifer Spratly. Stort grattis till er alla för en välförtjänt nominering!

Nu skall jag gå ut och ha den bästa av alla lördagar, kanske blötlägga, rosta, ugnsbaka något som väntar i gömmorna, men först en tur i Lärjeåns dalgång. Vi ses på fredag på Det Goda Köket-mässan i Stockholm!

Läs även andra bloggares åsikter om Stora Matbloggspriset, Glädje, Kaffe i vrångstrupen, Stöd, Bloggosfären, Läsare, Lördag, Fritid, Vinnare är vi allihopa

Hem, ljuva hem

Ah, snart tillbaka i ljuva Göteborg. Som jag längtat hem just denna helg! Den senaste månaden har inneburit planer av olika slag under varje ledig dag känns det som, gigs ute i landet och Tjurruset har gjort att jag knappt hunnit varva ned hemma eller njuta av att jag har en fantastiskt trevlig familj och ett fint hem. Nu kommer november som en bliss av rang och vänder trenden.Nackdelarna med att vara hemma så kort tid som jag nu varit är givetvis många. En av dem är att det liksom inte är någon idé att på lördag eftermiddag handla hem massa fina saker att laga, det mesta förfars ändå och jag har gjort bäst i att stå emot. Nu är det helt klart jag som drar till Ekostore direkt när tåget kommer in och förlustar mig. Se så vackra grönsaker de har! Priserna är helt humana, sortimentet bara växer - numer har de både ost- och köttdisk, en bageridel, städmaterial, mejeri, veganprodukter, all tänkbar stapelvara, Renée Voltaires härligheter, kryddor, oljor. Du kan gå dit och handla nästan allt du hade tänkt, det är få ekoställen som kan stoltsera med det. Jag beundrar verkligen vad de gör på det stället och jag hoppas så innerligt att fler gör som jag, lägger slantarna hos dem framför de större matkedjorna. Vi har ju verkligen allt att vinna.

Läs även andra bloggares åsikter om Lycka, Hemma, Ekostore, Göteborg, Hållbar utveckling, Matkasse, Vila

Fulfoto från träningssalen

Fyffan. Tessans lunchpass på Hötorget idag, stod i kö länge och väl innan jag fick komma till, seger! Det var länge sedan jag pulstoppade så här, men med en leende slavdrivare på podiet så var den biten inga problem... Bilden här är kass, men illustrerar väl känlsan - såhär röd var jag efter hela nedvarvningsbiten, oh my gosh!

Som så många andra (inbillar jag mig i alla fall) har hösten med dess mörker träffat mig som en vägg. Det var inte länge sedan jag var pigg varje morgon och uppe på yoga, transportlöpte till jobbet etc. Nu känns det fullkomligt otänkbart, jag känner mig fullkomligt kokt när klockan ringer, och min trekvartspromenix till jobbet utförs med halvöppna ögon. Här har lunchträningen glidtacklat yogan och står stolt som klar vinnare. Vilket koncept! Ut en sväng när man ändå inte är behövd på jobbet, stenhård spinning i 45 minuter och sen är man på plats och kan fortsätta med ny energi igen. Jag är såld.

Hur äter man om man skall lunchträna tänker du kanske? Jag tycker inte att det är så bökigt faktiskt. Något mindre mängd mat än vanligt till frukost, sen keso, frukt och nötter (jag har oftast ett stash på jobbet, det betalar sig ALLTID!) vid elva framför datorn och sen iväg strax innan tolv. Lunchlåda framför datorn direkt efteråt, smidigt värre. Som allt annat kräver det ju lite jobb med prioriteringarna, men även om jag inte skulle palla göra matlådor så kan man knipa en sushi eller låda från Gooh! i farten.

Ps. Har hittat ett nytt ställe för dig att regga din matblogg på, kika här, känns som en bra grej!

Läs även andra bloggares åsikter om Spinning, Spark i baken, Syra, Cerise, Kokt utan bröd, Morgonträning, Nya vanor

When I feel sad, I stop feeling sad and feel awesome instead

Ingen bra dag igår. Ont i huvudet, trött och seg. Ingen känsla av go på jobbet, noll lust att träna. Min Theresa hade nog en liknande dag, så tillsammans vände vi på steken. Tog en långpromenad hem till hennes plejs i Frösundavik genom Hagaparken. Kolsvart, men överallt i mörkret guppade små pannlampor runt. "Aha, det är sååå man gör!", utbrast vi! Det är alltså där alla löpare är, i allt från klungor till horder sprang de runt, så inspirerande! Jag kände direkt att det kanske vore nåt att gå med i en klubb och träna ihop i grupp, de verkar ju ha himla kul, och något sånt skulle kunna få ut mig i spåret trots att det är becksvart. Har ni Stockholmare någon förening att rekommendera tro?

Väl hemma så lagade vi oss den måltid vi verkligen behövde. Theresa hade, med viss hjälp av Tasteline, tänkt low carb till min ära (vilken kompis, va?!) och därav blev det igår biffar med grönsakspuré och en fin sallad. Biffarna var superenkla, och riktigt goda! Ibland är det skönt med mat som liksom smakar i sig själv, att inte alltid leka med vitlök, örter och knasigheter, utan kicka bak och låta vanlig gul lök och rotsaker bjuda på sig själva. Salt, peppar och smör förhöjer smakerna som finns där på ett utmärkt sätt!

/ 400g färs (går alldeles utmärkt att göra veggo, jag rekommenderar då Hälsans Köks frysta färs framför quorn eller ren soya) / 1 hackad gul lök / 1 grovriven stor morot / 2 ägg / 1 dl creme fraiche / salt & peppar /

Forma till lite avlånga järpliknande biffar, stek på en bra yta i smör och låt sedan bli helt klara i ugnen, 150-200 grader i ca 15 minuter borde räcka. (Tricket om du lagar med köttfärs är att göra ett litet snitt, trycka på biffytan med en kniv el dyl. Om vätskan som kommer upp är rosa är det inte klart ännu)

Grönsakspurén är löjligt enkel. En klassiker i low carb-sammanhang, men jag har ändå aldrig testat.

/ 1 huvud blomkål / 1 knippe broccoli / 1 dl creme fraiche / en klick smör / salt & peppar /

Förväll grönsakerna i bitar, låt rinna av helt och mixa med creme fraiche, smör och kryddor. Salta allt eftersom så att det blir sådär gott som du vill och tänkt dig, saltchocken man kan utsätta sig själv för är inge kul. Gör en vacker sallad till med avocado, groddar, tomater, paprika, spenat, nötter och frön, granatäpple, blekselleri, rödkål - you name it! Allt blir gott med en fin olivolja på, no doubt. Lagom kraftigt rödvin till blir sweet, vi satsade på en Periquita.

Desserten var allt annat än low carb. Vacker teblomma med smak och doft av jasmin och rosor avslutade en sen och ljuvlig kväll. Allt var som förbytt, på vägen hem var jag awesome igen.
Läs även andra bloggares åsikter om Halfbaked, Ben & Jerrys, Periquita, LCHF, Low carb, Middag, Njutmat, Enkelt, Asgott, Bästis, How I met your mother, Hagaparken, Pannlampa, Löpning

Bumsbollen 2.0

Bumsbollen har spridit sig som en löpeld i min bekantskapskrets. Kollegorna tar en om de vågar efter lunchen, min kära Theresa återhämtar sig bums efter löppassen, PT Lovisa gör sina själv hemma och ljuva Sara kontemplerade boll framför bulle på kanelbullens dag häromveckan. Därtill har herr Bums själv vidareutvecklat konceptet, och jag vill väl inte vara sämre själv.

I mixern:

/ 6 urkärnade färska dadlar / 5 torkade aprikoser / en näve naturella paranötter / en näve dito cashewnötter / en msk honung / två msk råa kakaonibs / en näve mandelmjöl* / redigt med kanel /

Jag rullade till bollar i lagom bite size och istället för att toppa i choklad, så rullade jag dem igenom en hög med skalade hampafrön. Vackert, gott och enkelt.

* Har hittills bara hittats på Lidl, av alla ställen.

Kan i sammanhangen puffa för att Ultraschmultra-Fredrika kickat igång en kul raw food-blogg. Läs, inspireras av andra typer av livsstilar - och kanske antar du själv hennes råa utmaning? Om du är nyfiken på raw food och skälen till att äta råkost så finns matnyttig information även här hos Kiviks Lilla Råa!

Testköket: the carrot session

För riktigt länge sedan tipsade jag om Lotta "Om jag var din hemmafru" Lundgrens vackert randiga morotssoppa. Först nu har jag testlagat och kan berätta om des storhet: ät som förrätt, som efterrätt eller varmrätt ackompanjerad av en sallad och/eller matig macka. Ta den till ditt hjärta, du kommer inte bli besviken!

Det är så lätt att mat som innehåller puréad morot blir alldeles jolmig, jag minns själv med lätt illamående barnmatsliknande puréer och dåliga morotsjuicer jag stött på tidigare. Men, nu på hösten är morötterna som allra finast, och purén blir grym när du gör den helt själv med kryddorna som står i receptet. Köp ekologiska morötter, skrubba av dem lite lätt (även om mycket näring finns i skiten på rotsakerna så hör grus inte hemma i soppan tycker jag) och koka upp som Lotta skrivit. Eftersom jag försöker hålla nere sockret och föra fram mer naturliga smaker och råvaror som de är i min matlagning, så skippade jag vaniljsockret till förmån för riktig vaniljstång. Lönnsirap hittar man inte hemma hos mig, jag bytte detta mot honung och det gick alldeles utmärkt!

Soppan värmde mig och min mor hemma i lilla skolådan på Kungsholmen, tillsammans med frästa vaxbönor med rödlök samt en vitkålssallad med bladpersilja och avocado. Lätt som en plätt, kreativt, färggrannt och minnesvärt.Fler artiklar om min testköksverksamhet finner du här, och tanken bakom det hela har jag skrivit om i seriens första inlägg.

Läs även andra bloggares åsikter om Om jag var din hemmafru Testköket, Morotssoppa, Smakäventyr, Värme, Compact living

Synt i Blekinge, Sveriges trädgård

Efter chockuppvaknadet i morse då några barn bankade på dörren och ville sälja oss ett nummer av GT, insikten om att klockan visst inte är så mycket som det först verkade, kort promenad i ösregn med motvillig men ändock kissnödig vovve, så satte jag mig ned och njöt min frukost. Spenatomelett med feta och ljuvlig nybryggd espresso. Jag älskar verkligen min kaffemaskin, en riktigt vettig investering!

Turen till Karlshamn var som en lång odyssé i snabba kolhydrater och märkliga frisyrer. Syntklubben var helt smockfull av folk. Som alltid var det viss slagsida åt den typen av syntare som utgörs av män i 30-40 årsåldern, i svart urtvättad t-tröja, som bor sannolikt kvar hemma. En hel del gothare, både de riktigt syrliga välstajlade, och ned till de som inte åldrats riktigt med värdighet. Skor höga som hus, fler spännen än någonsin och ett vansinnigt bra stöd för alla band som ställde sig på scen. Jag hade fantastiskt roligt!

Läs även andra bloggares åsikter om Saeco Odea, Goth, Syntare, Dekadens, Lokalbefolkning, Socker, Öl, Karlshamn, Sveriges trädgård, Ösregn, Vintertid

The hills are alive with the sound of music

Brysselkål hör inte bara julafton till. Det är ett litet c-vitaminrikt kraftpaket som man då och då har turen att hitta i riktigt fint skick i dagens kyldiskar. Just nu är vi inne i en tid då de är av helt perfekt kvalitet! Min ömma moder köpte en ordentlig påse för en spottstyver på Bondens Marknad på Söder i helgen med de finaste exemplar jag någonsin sett. De är inte så kompakta, smakar milt och gnisslar sådär gött när man tar i dem innan de är kokta.

Jag sveptes igår tillbaka en smula till den ungdomstid då jag bodde i tysktalande länder, då jag gjorde mig en snabb middag av 8 brysslar, rökt fläsk i tunna skivor och senap. Wirklich rustikal. Många långa timmar på jobbet måste inte innebära att man hamnar i en själsdödande kö på MacD, det är något jag har lärt mig.

Ikväll står jag på en klubbscen i Karlshamn med tuffa syntbandet Compute. Fin fortsättning på detta tyska strama tema. Svarta läderstövlarna åker på, håret nålas upp och jag skall kämpa för att inte le en enda gång. Förra gången vi gigade, på Sugarbar här i Stockholm så gick det sådär med den saken. Helt okej, men kan bli bättre. (Bilden är tagen av den eminente musikfotografen Conny Fornbäck, du hittar honom och hans bilder på vår spelning här.)

Läs även andra bloggares åsikter om Schweiz, Tyska, Fläsk, Ålderdomliga konserveringsmetoder, Dosering, Knallgrönt, Höstmat, I all enkelhet, Jawohl

I pausen

Sitter på intressant utbildning hela dagen. Byter mackan som bjuds mot bär från mitt egna stash, jag mår bäst av det.

Funderar över vad som händer nu. Tjurruset är förbi, det blir allt kallare utomhus. PT Lovisa har flera gånger påtalat att i all iver med spinning och löpning så har jag glömt bort styrketräningen,och jag är i stort behov av att prioritera det egentligen, så nu sitter jag här och tänker att den kommande månaden skall innebära fullt fokus på detta. Började igår med ett intensivt pass för biceps och triceps, fortsätter idag med coren och imorgon med benen.

Dela gärna med er av era bästa styrkeövningar, jag vill ha en så vid palett som möjligt att plocka ifrån! Effektiva övningar, både statiskt och dynamiskt jobb, ge mig vad ni har!

Läs även andra bloggares åsikter om Tips, träning, Motion, Styrka, Planering, Jordgubbar, Utbildning

Bra tös reder sig själv!

Jag har haft svårigheter hela förra veckan att lägga in en beställning på Renée Voltaires hemsida. Olika typer av krångel med kortbetalning, och därhemma har bovetecrunchen sinat i skafferiet. I helgen kände jag att desperata tider kräver desperata åtgärder, och jag började snickra på min egen variant. Efter vad jag förstått så aktiverar, dvs blötlägger, Voltaires crew bovetet innan långsam tillagning på låg temperatur, så jag gjorde detsamma. Aktiveringen innebär att fröet förbereder sig för groddning och i samband med det frigörs massa annars latent näring.

2,5 dl helt ekologiskt bovete lades i blöt över natten tillsammans med 1 dl gyllene linfrön. I en sil sköljde vi av den slemmiga svullna blandningen ordentligt. Hystade tillbaka i byttan, kryddade med 1 tsk mald kardemumma och dito vaniljpulver. 10 aprikoser strimlades riktigt fint, blandades i, och en näve finhackade valnötter fick hänga på.

Jag strök ut grötblandningen på en plåt, som en kaka, och satte in i en ugn som blott var uppvärmd till 40°C. Där fick det hela ligga och långsamt cruncha till sig i ca 20 timmar, på en temperatur som är skonsam nog att inte döda matens alla enzymer (lite info finns här). Med lite tålamod kommer man långt! Vid ett par tillfällen har jag varit därinne och petat med sleven, för att se till att det inte bara torkar på ytan.

Resultatet blev helt ljuvligt, smaken av rostat är tydlig, kardemumman samsas fint med vaniljen utan större känsla av konkurrens och valnötterna ger ett skönt konsistensavbrott gentemot bovetet. Aprikoserna blev liksom som sega långsmala russin, något jag själv önskade. Om man vill att bitarna skall vara mjukare, så kan man plocka ut crunchet ur ugnen kanske redan efter 15 timmar, det är bara att öppna, känna och smaka.

Bovete är naturligt glutenfritt och är en kolhydratkälla som är att föredra, hela korn borgar för längre matsmältningstid, dvs ett lägre GI än andra källor. Kolhydrathalten är ca 65%, och proteinhalten är dessutom hyfsat ansenlig, ca 10%. Känns som vettig mat om man vill tänka på kolhydraterna alltså, samtidigt som man vill se till att den bit man får i sig är good stuff.

Jag kommer njuta min fina ekomüsli med fjällfil och granatäpple, och sannolikt vara igång med ugnstorkning av ny blandning snart igen. Stay tuned!

Ps. Jag har tidigare lagat mat med liknande tänk och metod, då vackra mandlar och ljuvliga kanelfrön.

Läs även andra bloggares åsikter om Bovetecrunch, Renée Voltaire, Internetstrul, Redig, Excalibur, Frukostmat, Hemlagat

Med brodern på Mauritz

Jag är lite ledig idag, och befinner mig dessutom i Göteborg. Bokade in en date med min kära bror, André. Vi gick och tog en anrik kopp kaffe på Mauritz på Fredsgatan. Sedan 1888 har det bedrivits kaffehandel där, och nu finns där bästa koppen i stan tycker jag (och har så varit under många år). De talar inte i espressotermer utan frågar med om du vill ha en svag, normal eller jättestark kopp. De rostar bönorna själva (till kaffenördars förtjusning), och man får olika blandningar varje gång man kommer in.

Du kan köpa helt naturella kaffebönor där och rosta själv hemma till önskad styrka. Antar att det är en smula trixigt, men jag skall ge mig på det någon gång, nu när jag har en helautomatisk kaffemaskin ändå, som maler bönorna själv.

På Mauritz står du och fikar, läser någon fancy dagstidning och ser lite lätt kontinental alternativ kulturellt framstående ut. Rummet är litet och varmt, och även om jag varken är kontinental eller särskilt kulturellt framstående nuförtiden så känner jag ändå att jag platsar och mår bra hos dem. Vill man fika fullt ut så kan man köpa deras hembakta grahamsfrallor med greve och smör, alt bulle med plommon, rabarber eller äpple. Enkelt koncept, inte en svulstig mastodontmuffin så långt ögat kan nå.
Läs även andra bloggares åsikter om Finfika, Syskon, Bror, Mauritz, Kaffe, Sulawesi, Rosteri, Gammaldags, Stå upp, Financial Times

Minnen i kroppen

I morse lades Tjurrusets filmade målgångar ut på nätet. Ni ser hur djävla glada vi är? :)

Jag hade en värdig vilodag igår, tog hand om min lätt pajjade höftbööjare (märkligt nog hade jag och Theresa nästan exakt känsla dagen efter, värk i knän och överansträngshöftböjare - men nästan ingen träningsvärk i musklerna alls!). Maken gräddade tusen och en pannkaka dagen till ära, och det verkar varit en effektiv (för att inte tala om god!) medicin för idag känns allt nästan som vanligt igen.

Om du är nyfiken på Tjurrusets utmaningar så är ett tips att kika på alla de fantastiska bilder som nu lagts ut på marathon.se. Titta och njut!

Läs även andra bloggares åsikter om Tjurruset, Ledig, Träningsvärk, Äktenskap, Pannkakor, Lättja, Höftböjare, Vackra minnen, Maraton

Första milen i livet - check!

Gah, klarade vi det, undrar ni? Om vi gjorde! Efter första kilometern upp och ned för två feta sandkullar så undrade jag verkligen vad jag gett mig in på egentligen, jag var helt slut, pulsen uppe högt och dunkade, benen trötta. Men, så snart vi kommit in i skogen så rullade det på. Hela banan var otroligt trixig. Där det var lättsprunget var stigarna ändå fulla av hala rötter och stenar.Rejäl kupering, många kärr och vattendrag att ta sig igenom - det var bara att bada och ta chansen att springa om de som riktigt gick in i hur obehagligt det var. Vi hade bestämt innan att se detta som något roligt, att lägga tävlingsinstinkten åt sidan och leka oss igenom banan. Nar det gick riktigt segt så började Theresa att leka kull och jag hängde på bäst jag kunde. Sen drog jag, tills benen tog slut på upploppet. Eller, det gjorde de ju inte egentligen, jag lyckades bara inte jobba på själv, och snacka om att Theresa gjorde en hjälteinsats som drog och garvade oss i mål.

Jag trodde inte om mig själv att klara att faktiskt springa en hel mil, än mindre att göra det på under 1,5 h. 1:25-strecket klarade vi med ett par sekunder till godo, och nu sitter jag har i Theresas fina lägenhet, värmer mig med te, flarran rödvin är öppnad och kebabpizzan på väg. Så nöjd, urglad!

Läs även andra bloggares åsikter om Tjurruset, Kärr, Pisseblöt, Lervälling, Viva la vida, Kull, Vänskap, Mil, Löpning, Terräng, Personlig seger

Testköket: Lisas lamm

En stor del av mitt matbloggande är givetvis att själv matmaka nya recept, testa och sen dokumentera, tipsa. Men, många gör ju detta precis som jag och jag vill inte att det skall gå obemärkt förbi. För att bloggosfären verkligen skall vara ett levande kunskapsbibliotek så krävs att fina skapelser inte bara passerar obemärkt förbi. Därför startar Mikkan sitt testkök, där värdiga recept lagas hemma, utvärderas, mumsas upp, fotas, bjuds på osv.

Först ut i serien är Lisa Förare Winbladh som har en av de helt klart bästa matbloggarna, Matälskaren (hon skriver även här och här för den nyfikne). Häromveckan gjorde hon en riktigt fin mellanösterninspirerad lammgryta (klicka på länken för att läsa själva receptet) som jag kände satt som en smäck i höstrusket. Jag modifierade receptet dock, av olika anledningar. Hennes 4 dl kikärtor i grytan kändes lite mycket, jag bantade ned det till en burk, motsvarar väl på en höft 2,5-3 dl kanske?

Jag handlade en stor del av kryddorna i butiken innan tillagning, har inte ett så stort lager i mitt veckopendlarhem. När jag kom hem såg jag att jag råkat köpa kummin istället för spiskummin. Haha, nåja, det är ju inte riiiktigt samma sak, så det gick bort. Korianderfrön kan jag inte längre äta efter en matförgiftning bortom vett och sant en nyårsafton på planet hem från Egypten. Vi vomerade och frossade i ett dygn, jag och min käre make, och boven i dramat var en falafel fullproppad med korianderfrön.

Summan av kardemumman var att jag ökade upp dosen av just kardemumma och kryddpeppar i receptet till det dubbla. Chiliflakes byttes mot en hel färsk chili inkl frön (jag vet, läskigt, lite som att kasta sig ut i tomma intet, man vet inte om man kommer mötas av en stark smakvägg vid första tuggan eller ej), men i övrigt höll jag mig till sanningen.

Lisas tillagningstips vad gäller löken och zuccinin är väsentliga att hålla sig till. Man vill inte att den senare skall vara helt mosig utan ha lite stuns som motvikt till grytans maffighet, och om man verkligen tar sig tiden att smörsteka löken sakta så blir man rikeligen belönad i smak. När jag stod och fräste löken så spreds den mest fantastiska doft i hela köket. Smör i sig plockar fram så otroligt mycket smak, och kombinationen kryddpeppar och kardemumma kändes spännande och fräsch! Nästa gång handlar jag hem spiskummin, det kommer optimera smakkombion ännu mer och kollegorna kommer döda för en av mina matlådor.

Läs även andra bloggares åsikter om Low carb, Mellanöstern, Kryddor, Matälskaren, Testlagare, LCHF, Middag, Maffig mat, Avundsjuka, Dödssynd

Sista rycket innan Tjurruset

Såhär kan det se ut när två projektledarnördar skall planera sin träning en vanlig onsdagskväll. På schemat för mig och Theresa stod igår egentligen ett fett dubbelpass med PT Lovisa, som ett sista ryck och gruppepp inför Tjurruset. Nu ville ödet dock annat, eftersom Lovisa ligger hemma och har det trökit i sjuksängen, så vi fick se till att PT:a oss själva! Vi listade våra bästa övningar i fyra kategorier som var ramarna för passet: Benstyrka, Armar, Bål/Nedre rygg samt Axel/Bröst/Övre rygg. Det vi märkte var att det var svårt att få plats med allt, fick välja bort en del älsklingar i slutändan, men körde hur som helst flera av Lovisas värstingar - hon skulle varit stolt över våra 70 minuter av spänst- och styrketräning!

Vi drabbades en uns av tidsnöd och hann inte riktigt med allt på listan, armhävningar, plogen och stående balansövning gick bort, men annars var det fullt ös: kinesis, core på boll, grabbiga tricepsmaskinen, tuff styrketräning för ben, kålmasken, utfall med vikter, grodhopp. Halva nöjet var helt klart att fylla på vår tankekarta ovan med sådant som är kul och tufft att köra, att ha som ett eget litet bootcamp lite senare på kvällen när gymmet nästan är tomt och man kan gå loss på större ytor.

Jag känner mig alltid en uns svag när jag styrketränar, både själv och med Lovisa, eftersom jag inte riktigt klarar av det jag föresatt mig. Men, nu idag så tänkte jag på hur stark jag blivit på bara ett halvår, och hur vi ju ändå gör passen lite tuffare för varje vecka som går. Så, klapp på axeln för mig såhär dagen efteråt, I did good och är nu mentalt redo för att Tjurrusa på lördag. Ja, ni har väl inte glömt, terrängloppet som går över stock och sten? Detta var sista passet innan denna fantastiska tävling går av stapeln, nu är det vila och pepp som gäller!Det känns som att jag kommer kunna springa Tjurruset rätt bra på ren vilja!

Läs även andra bloggares åsikter om Tjurruset, Boot Camp, Vänskap, Muskler, Stark, SATS Hötorget, Planer, Projektledning, Pepp, Träningsvärk

Yogamums med Läckra Lisa

Erkänn, det är alltid så att de bästa av vanor är de som är lättast att halka ur. Det kan ta månader att börja med något bra som att äta grovt bröd istället för vitt, börja träna pilates osv, men på två veckor kan allt det där goa vara bara som bortblåst. Det är ett fullkomligt mysterium, varför det är så? Evolutionärt kan det ju ändå inte ha varit ett önskvärt beteende som tagit oss människor framåt, så varför har det förts vidare, generation för generation? Har ni tankar om detta, så tages de tacksamt emot!

En av mina grymmaste vanor är att luncha varje vecka med min underbara vän Lisa. Även hon är Göteborgare i arbetsexil i Stockholm, ett blåbär i storstaden som söker lite guidning och en plats att få prata med dialektala uttryck. Som jag. Vi är som gjutna när vi ses, det går i 180 knyck, så mycket prat på minimal yta att man nästan inte tror det är möjligt. Men det går, och underbart är det.

Idag tog hon med mig till det som är, efter ett alldeles för långt uppehåll, vårt nya ställe: Yogayama på Jungfrugatan vid Östermalmstorg. För mig är stället nytt, men de har hållt på och förverkligat sin dröm om god nyttig mat och vettig träning för både kroppen och knoppen i ett gäng år nu.

Jag läser mig till att maten tillverkas i samarbete med Renée Voltaire och jag är inte förvånad. Det är groddade grejjor, knasiga nöt- och fröströssel, raw food, heta kryddor och mjölkfria GODA (!) alternativ om vartannat. Stället var knôkat redan klockan 12, så nästa gång kommer vi tidigare, och det är även tipset jag ger till er. För gå hit, det bara måste ni, de bjuder på fantastiskt god mat!

Vi åt båda en curry på kokosmjölk med bovete, råris, cashewnötter och kyckling. Till det ett salt strössel på sesam- hampa- och linfrön, tunnt knäcke med syrlig limefärskost och hummus, linsgroddar och romansallad och vatten med vacker mynta. Livet blir vackrare med vacker mat, och så mycket rikare om man ser till att ta vara på sina goda vanor, som t ex att träffa sina bästa vänner även om man inte riktigt har tid.Läs även andra bloggares åsikter om Yoga, Veggo, Lunch, Bästis, Snabblunch, Raw food, Goda vanor, Mums, Curry

Mat med guldkant: hampa

Ett nytillskott i mitt skafferi är hampaprotein. Hampafrön har jag tidigare testat med gott resultat efter en artikel hos Matälskaren. Hon vill inte riktigt betala för sina, men jag gör det gladeligen. De är helt unika i sin smak och konsistens, för med sig protein och massa trevliga fettsyror till matlagningen. Ett frö som smakar som en nöt liksom, som kan köpas skalad och naken i all sin mjuka härlighet, I love it! De har en självklar plats på min fil, i salladen, på frukt och bär, i smoothies, som panering på fisken och i mina fina bumsbollar inte minst!

Anledningen till att jag köpt även hampaprotein (50% protein jämfört med 35% i fröet som det är) är att jag haft svårt att hitta bra mellanmål direkt efter träning som är smidigt att ha med. Ägg funkar dåligt för mig, de går ofta sönder nånstans längs vägen osv, och frukt är inte nog för mig, men mjölk och hampaprotein har visat sig smaka grymt bra. Det är en helt naturlig produkt utan tillsatser, det är raw (dvs ej upphettat under framställningen) och helt ekologiskt odlat.

Hampa innehåller visserligen en del Omega 6 som inte är den allra finaste av fettsyror (även om vi behöver få i oss den i kosten), den kan i överflöd bidra till inflammatoriska processer i kroppen efter vad jag läst mig till. Ett problem man kan se är att konsumtionen av just Omega 6 ökat mycket de senaste åren genom diverse industriellt framställda fetter där oljor som de från majs, solrosor och jordnötter varit billiga att använda. Omega 3 har i samband med samma industrialisering försvunnit mer från kosten, våra djur betar som exempel mindre riktigt gräs och därför innehåller köttet idag mindre Omega 3. Oljor med riktigt bra halter av Omega 3-fettsyror är också lite dyrare, som den från linfrön och raps. Summa summarum så är det något man kan behöva tänka på rent generellt i kosten, men om man i sin vardagliga matlagning har bra oljor och skippar matmargarin till förmån för riktigt smör så har man kommit en bra bit (checka t ex vad brödet du äter till vardags är bakat på, mycket onödigt crap finns dolt i halv/helfabrikat).

Jag ser inga problem i hampafrön ur denna aspekt alltså, när det är del i en schysst kost i övrigt. Äter man hyfsat lite industriellt framställd mat så är jag övertygad om att man kan äta lite av varje, efter tycke och smak. Jag personligen äter mycket Omega 3 framförallt i form av fisk, extra linfrön och linfröolja i salladsdressingen (hela linfrön passerar bara genom kroppen dock, de måste krossas om man skall ta upp oljan. Båda former av intag är nyttiga på sitt sätt dock, hela frön för tarmen och som dämpare av blodsockerhöjningen efter måltid, resp Omega 3-intag).

Utöver all teori kring det perfekta matbordet, så är hampa riktigt gott. Ihop med mjölk så smakar proteinet som en mild nötig välling kan man säga (tänk mer gröt på kli och nötter än Semper). Fröna är mjuka och fina och är perfekta i t ex hummus och pesto.

Andra artiklar i serien om mat med guldkant: Bipollen och Spirulina.

Läs även andra bloggares åsikter om Superfoods, Raw food, Omega 3, Omega 6, Hampa, Hampafrö, Hampaprotein, Återhämtning, Naturlig föda, Guldkant

Hurra Berns!

Kickstartar veckan på bästa sätt: finlunch på Berns Asiatiska. Jag har aldrig gått därifrån hungrig och besviken, det är en sak som är säker! I somras njöt jag starka nötbeströdda grillade fläskspett till afterwork-rosén, och som kickstart på hösten fick jag i september helt magnifik glaserad fläskkarré med kollegorna. Tunna tunna skivor, perfekt tillagat, för mig ständigt nya smakkombinationer.

Idag var tillfället som skulle förgyllas dels att officiellt fira att min ömma moder flyttat in hos mig i två månader (pga koolt utbyte i jobbet), samt vårt gemensamma återseende av en gammal god finsmakarvän, Staffan.

De hade hunnit byta meny sedan sist, och jag beställde en lätt sotad tonfiskfilé i skivor med grillade grönsaker, chili och vitlök. Till det en misoaioli, och det var helt magnifikt fin mat! Har inte ätit så bra asiatiskt sedan Hasseludden, wow-könslan kommer med största säkerhet hänga i hela dagen! Tonfisk mår absolut bäst av att tillredas på detta vis, en stor del skall vara rå och ytan får gärna vara lite sotad. Aiolin hade jag velat kunna lyxa till det med hemma, kick-ass.

Kasta gärna ett getöga på efterrättsbuffén om du gillar sötsaker, den är lagom stor varje gång, inte fullkomligt överdådig, men allt ser så genomtänkt och fint ut. På min födelsedag har kollegorna lovat att jag skall få gå loss där.

Läs även andra bloggares åsikter om Berns, Långlunch, Systembolaget, Stockholmsoperan, Mamma, Chefredaktör, Miso, Hasseludden, Asiatiskt, Fabulous, Tonfisk

Ni gör min dag!

Stora matbloggspriset skall utses. Så stort, så roligt. Nära och långt borta.

Ni läsare blir bara fler och fler, det värmer oerhört att se statistiken, alla fina kommentarer och diskussioner om inläggen. Jag älskar att blogga. Det är en öppen dialog, ett samtal, ett fotoalbum, en webbtidning, en experimentverkstad, egoboost i ena stunden och vänskap och fullt fokus på andra människor i ett annat ögonblick. Bloggen är levande och helt min egen fest, den präglas av hur jag mår, vem jag är och vad jag gör just nu. Jag är så glad att ni vill dela detta med mig, och att ni själva delar med er så frikostigt!

Man kan fråga sig varför matbloggande alls känns vettigt och relevant. Mitt svar på det är att det rör sig om basala behov och drifter, och ändå så hög njutning och kvalitet i livet. Mat kan vara en transportsträcka, bukfylla, men också göra hela skillnaden; god mat, vackra upplevelser både visuellt och smakmässigt kan göra en så lycklig. Jag vill stå för det senare. Jag vill också dela med mig av det jag vet funkar för mig, och föra fram en positiv och glad syn på ätandet, matlagningen, råvarorna. Mycket estetik, kreativitet och skönhet i vardagen ryms i maten vi äter, och jag tar än mer tillvara på detta sedan jag började blogga.

Här kan du nominera Mikkan, om det är ditt hjärtas mening.

Läs även andra bloggares åsikter om Stora Matbloggspriset, Mikkan

Danskt besök här för att stanna

Vroom vroom genom landet ännu en fredag. Hittade ett underbart färdkostställe längst inne på Stockholms centralstation: Jacob's Smörrebröd. Riktigt rågbröd i botten, med allt vad det innebär (saftigt med hela korn, och därmed lågt GI) och diverse både klassiska och kreativa pålägg. Remoulade och rostbiff, kycklingsallad, räkor med ägg, gubbbröra, lax och pepparrotscreme, västerbotten och oxbringa, hackebiff m m. Min tågfärd förgylldes denna gång av räkröra, senapssill med kapris och rödlök samt ädelost med rostade valnötter och ruccula. 3 sånna fina bitar för 95:-, detta kommer allt bli min melodi om fredagarna. Fin AW i all sin enkelhet.

Läs även andra bloggares åsikter om Gubbröra, Jacob's, Smörrebröd, Snabbmat, GI, Low carb, Pålägg, After work, Tåg, Helg, Stockholm, Göteborg, Centralstationen

Varm från insidan

När det är så kyligt ute som nuförtiden (vart tog min sommar vägen?!), så mår jag så otroligt bra av en varm frukost. Jag står mig dessutom dubbelt så länge på ägg jämfört med yoghurt och bär. Så, just nu är detta min absoluta favorit: omelett med palsternacka och kantarell. Jag fräser några kantareller i bitar, lägger i en liten riven palsternacka. Omelettsmeten blir lagom för mig på 2 ägg och en slatt grädde. Salt och peppar, och gärna lite ost i, kanske västerbotten eller som i mitt fall: ädelost.

Jag serverar med lite ingefärste, kanske äpplejuice, och massor av färg på tallriken. Lite lax, avocado, eller tomater, låt fantasin flöda. Idag hade jag lyckosamt nog lite granatäpple kvar.

Önskar er alla en underbart vacker dag!

Läs även andra bloggares åsikter om LCHF, Höst, Kyla, Omelett, Kantareller, Säsongsmat, Frukost, Lyckönskningar, Low carb

Efteråt känns det alltid okej

Lill-Jansskogen idag med min kära kollega Theresa. Lovisa ligger i sjuksängen stackarn, och kunde inte vara med. Sannolikt kommer hon inte ens kunna springa loppet med oss (snyft!), så det är verkligen hög tid att vi båda övar på att dra varann runt! Det är lite mer pow och ompf i Lovisa om man säger så, hon kan ju springa på vilja (eller vet att hon kan) på ett annat sätt än vi som alltjämt är rookies på området. Vi kom dock runt 5:an, inklusive alla feta uppförsbackar. Jag som inte har sprungit på en vecka kände för att dö en smula, men kom snabbt tillbaka till livet. Såhär glada var vi efteråt!

Nu: bumsboll (denna vecka har jag pimpat med quinoapuffar och pinjenötter, fint som snus det!) och dusch innan det bär iväg med cellon till söder. Jag har genrep över ett glas rött inbokat med min nya musikaliska partner Kajsa Grytt (från Tant Strul, om någon läsare är gammal svensk new wave:are). På söndag bär det av till Linköping på gig, mitt första "riktiga" på flera år!

Läs även andra bloggares åsikter om Tjurruset, Kajsa Grytt, Cello, Musik, Gig, Linköping, Tant Strul, Lill-Jansskogen, Tempo, Löpning, Mjölksyra, Explosion i bröstet, Pepp, Vänskap

Tipsrutan

Den senaste veckan har jag trillat på lite nya roliga bloggar som kanske inte är kända för er alla. Många i träningsbloggosfären länkar ju alla till varann, likadant är det i mat/kostsvängen, och nun när man varit med ett tag har man ju hunnit gå igenom de flesta känns det som. Därför är det extra kul att hitta nya personer som har en annan vinkel på det man är intresserad av.

Jessica Claren har en färgglad blogg om kost och träning som ser helt egen och unik ut. Man blir verkligen lockad in i hennes små texter, och jag gillar formatet som liknar mer en webbtidning än den typ av löptextblogg, som jag själv har.

Kivis Lilla Råa är ett raw food-café i Kivik under uppförande. Två en tusiaster skriver som sin Skånevardag, om råkost med inspirerande recept och lösningar på de trixigheter kosten gärna bjuder på. Härligt liv i bilder och texter, gör mig pepp på råkost och väldigt sugen på en tur ner till Kivik!

Johannas blogg om inre och yttre träning kombinerar träning och kost på ett riktigt bra sätt. Mycket fakta och tips, utan att förlora det personliga tilltalet. Jag lär mig jättemycket av det hon skriver.

Kicki vill ha frid och fröjd vid matbordet, hon vill att sönderna inte skall fostras in i en matkultur som bygger på socker och tillsatser. Hon tipsar om vad som är klimatsmart att köpa och laga, om artiklar som debatterar ämnet och även om recept. Superbra mix som verkligen passar mig.

Tack för att ni skriver!

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggare, Bloggosfären, Kiviks lilla råa, Träning, Kost, Hälsa, Ekologi, Raw food, Nytt, Upptäckt

Medalj tagen i korv-SM

När jag kom hem igår satt mamsen i soffan och mös till något obegripligt program på SVT. "Vad tittar du på" frågade jag. "Jag har ingen aning". Jag frågade "Finns det någon falukorv kvar?" frågade jag hoppfullt. Hon fnissade lite, "ALL falukorv finns kvar, snuttan". Min moder verkar inte höra till dem som tycker att falukorv är mat för fint folk. Jag är oförstående, men glad över att få ha den i fred under de veckor som mamma kommer vara min inneboende.

Min ekologiska gryta:

En halv ekologisk falukorv / En halv rödlök / 2 stjälkar blekselleri / 2 små palsternackor / 1 stor morot / Ett par svampar / 1 kläm tomatpuré / Krydda med peppar, buljongpulver, gurkmeja och curry / Grädde /

Jag fräste korv med svamp (kantareller och champinjoner) och lök i smör, slängde sedan ned grönsakerna i bitar, kryddade rikligt. Slog på grädde efter behag efter kanske 5 minuter och lät bubbla ytterligare ett par minuter. Serverade med skivad färsk vitkål. Ljuvligt!

Läs även andra bloggares åsikter om Falukorv, Moderskap, Landskapsmat, Höstgryta, Inneboende, Korvfrid, Snabb

Nya fettdiskussioner

Ni som läst min blogg ett tag vet att jag är en av de personer som började gå ned den övervikt jag sakta men säkert samlat på mig under åren först när jag började våga äta fett i min mat. När jag slutade nojja med lättmjölk, margarin, lätt-créme fraiche och istället gav fan i vitt socker och vitt mjöl. Plötsligt blev det så enkelt, jag var mätt och levde inget jojo-liv med starka sug efter sött och vikten trillade sakta men säkert nedåt, från strax över 90 (jag är nästan 1.80 m lång) ned till 74 kg. Den stora vinsten är att jag för någon månad sedan äntligen var nere på en midjemåttsnivå som ger mig god marginal upp till gränsen som satts upp för kvinnor (80 cm för att inte dras med ökad risk för diverse sjukdomar och ohälsa, över 88 innebär direkt hälsorisk, och jag började på nämre 95 cm. För män är gränsvärdena 94 resp 102 cm). Nu när vikten ligger stabilt där den ligger vecka efter vecka, och när jag dessutom tränar 5 gånger i veckan, så äter jag både rotsaker och quinoa i kosten, knäckebröd ibland och godis när jag känner för det, och det går alldeles utmärkt.

Nu ser jag att det fanns en kort kolumn om fett i gårdagens Aftonblad. WHO har snott ihop en rapport om fett och hälsa verkar slå fast att det är ålderdomligt och ej överensstämmande med verkligheten att vanligt oprocessat fett ger cancer och hjärt/kärlsjukdomar. Själv tänker jag att det vore skönt om det blev förändrat, detta med attityderna till fett. Jag tror att många människor skulle må så mycket bättre om de åt i måttliga mängder, men också om de åt bra och riktiga grejjer. Det gör mig beklämd på riktigt att se en förebild som Renate Chlumska prata om äventyr, njutning och hård fysisk prestation på TV - i en reklamfilm för Lätta som är allt annat än en produkt man hittar ute i naturen, som innehåller så mycket konstigheter från kemilådan. Eller en elitidrottare och starka Therese Alshammar som slåss med simkollegan i reklamfilmen om Risifruttins vita ris och sockerstinna sylt. Jag inser att man måste få spons någonstans ifrån för att få syssla med något sådant som idrott på heltid, men ibland undrar jag verkligen hur tankarna går.

Ligger det inte något i det faktum att vårt förhållande till mat, matmängder, vikt och hälsa har blivit mer komplicerat i takt med att maten blivit en mer och mer konstruerad affär? En macka med smör är inte längre just det, utan numer tusen och en ingrediens med olika effekter på kroppen. Raffinerade kolhydrater (t o m lättmargarin innehåller stärkelse!), E-nummer, socker som smakförhöjare, omega-6 osv, man kan ju undra vad vi sysslar med, och varför inte högre krav ställs på maten på tallriken?

Läs även andra bloggares åsikter om LCHF, Fett, WHO, Tillsatser, Förebilder, Lätta, Risifrutti, Therese Alshammar, Renate Chlumska, Oförstånd, Näring

Håll rätt kurs!

Kilar strax in på min utbildning (japp, sitter i skolbänken igen en smula, varje torsdag snackar vi juridik på Stockholms Universitet, riktigt roligt!). Efter en lång dag så är det extra viktigt att inte dra iväg på kvällsaktivitet med för högt självförtroende: bara för att jag är pigg och alert nu, så betyder det inte att jag klarar mig utan att fylla på tanken under passet som komma skall.

Mitt bästa generella tips för att hålla men bra kostlinje, för att du skall få till det så som du önskar genom hela dagen, det är att planera lite i förväg. Se igenom de fällor du vanligtvis går i och ge dig själv lite alternativ. Just nu är jag själv smällmätt, men har ändå varit på Blueberry Lifestyle och köpt en av deras stora nöt- och fruktbollar. Kring åttasnåret ikväll kommer jag älska mig själv för att jag gjort det,eftersom alternativet är hunger och kass koncentration eller en äcklig macka från 7-eleven i pausen.

Att planera sin körning kan innebära att alltid ha en påse nötter eller torkade aprikoser i handväskan eller att ha lite keso och bär i jobbkylen för dagar då man inte hinner tänka på att rodda mat.

Läs även andra bloggares åsikter om Planering, Blodsocker, Mellanmål, Juridik, Plugg, Fritid, Älska dig själv

Nacka i gryningen

Efter att ha fått nys om fabriksutförsäljning av sport- och friluftskläder från Houdini och Patagonia, så drog vi iväg tidigt imorse på shopping spree. Jag, Lovisa och Theresa (vars mästerkock-kille kan hittas mumsandes här, för övrigt, för att inte tala om här!) möttes vid slussen med grus i ögonen kring halv sju-snåret, tog bussen ut till Nacka. När vi gick mot vattnet så stod det klart att vi kommit rätt, kön som ringlade sig fram var rätt så avslöjande.

Packat med folk och väl där inne var det djungelns lag som gällde. Det var inga små reapriser heller, vi snackar 50-70%, så jag är inte förvånad. Kom ut därifrån hur nöjd som helst, ett par tusingar fattigare men fick rätt mycket för pengarna: en löparmössa, powerhoodie, ytbehandlade 3/4-byxor och underställ från Houdini samt fleecejacka, löparjacka och underkläder från Patagonia. Så sjukt nöjd, bilder kommer snart!
Redan i eftermiddag skall jag träffa Lovisa igen, då för PT. Fokus: styrka och spänst, och dagsformen ser lovande ut. Benen mina är förvånansvärt pigga efter gårdagens spurtpass i Tour de France-serien för PT Adde var något alldeles extra. Tufft, hela fyra spurtpriser, men 75 minuter äkta laganda och pepp. Grymma cykel-Åsa var också där, roligt att ses igen. Senast var bloggspinningen, och vem kan glömma hennes fantastiska custom-beställda rosa cykel-outfit liksom (syns tyvärr dåligt på fotot, men ni som var där vet vad jag talar om!)?

Läs även andra bloggares åsikter om Träningskläder, PT, Patagonia, Rea, Houdini, Funktionsplagg, Spinning, SATS Hötorget, Laganda, Plånboken, Mjölksyra