onsdag 2 mars 2011

Rådebatten

Det var länge sedan jag skrev om raw food. På ett sätt är jag raw väldigt mycket till vardags, men jag är långt ifrån att vara en råkostare. Låt mig förklara: raw food i betydelsen rå mat ligger ofta på min tallrik. Nötter och soltorkad frukt ligger i en liten ask i väskan, jag äter ofta sallad, färsk frukt, en del s k superfoods och allt det där som är råkostens grundmaterial. Jag kom dock till en punkt när jag utforskade raw food lite mer ingående, där jag kände att jag inte köper många av resonemangen inom rörelsen. Jag har svårt att se värdet i att äta samtlig mat rå bara för sakens skull, och jag tillhör inte dem som tycker att man dödar eller förstör maten när man lagar den. För mig är varm eller kall gurka lite skit samma, det består ändå mest av vatten. Här antar jag att elementet tro kommer in, om man tror att rå maten har en inneboende livskraft som kan dödas eller ej. För mig är det där religion, i min värd en nullitet.

Jag vill ha lite av båda delar, och jag vill ha de nyttiga bitarna gärna. För ärligt talat, det behöver inte vara hälsokost bara för att det är raw. Många råkostare har dadlar i allt, och inga små mängder heller. Det är asgott och har en gynnsam konsistens för rå matlagning, men med ett GI på whopping 99 (där värdet 100 motsvarar ren glukos) är det knappast vettig mat.Så, jag tar det jag vill ha och behöver, tar till mig av frukt och grönt i rått format, groddar och står i, men är helt öppen också för sådana faktum som att vissa grönsaker är mer nyttiga för människan i tillagat tillstånd, såsom tomater (lykopenet gillar lite tuffare tag). Det finns ju också en intressant diskussion kring näringen i råa livsmedel vs den näring som vår kropp faktiskt kan ta upp. Vissa säger att tillagningen gör näringen mer lättsmält för vår kropp t ex ayuruvediska kostdebattörer, andra på råkostsidan menar att näringen försvinner vid tillagning och att saken därmed är biff. Jag dissar ingen, men drar öronen åt mig i viss mån när tonen blir för kategorisk. För många på nätet diskuterar näringslära och mat som hade de alla en magisterexamen i ämnet. Man kan ha en stor trut, men perifer kunskap inom ett ämne, och det lir inge bra. Jag försöker att inte vara en av dem, och säger helt öppet: jag vet alldeles för lite. Som de flesta andra får jag gå på det som känns rimligt utifrån det lilla jag vet.

För att toppa detta kommer trots allt ett riktigt råkostrecept imorgon, stay tuned! Tills dess - skriv gärna en rad om din syn på saken, jag vill gärna ha diskussion.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

10 kommentarer:

  1. Blir ingen diskussion från min sida då jag resonerar typ likadant... ;-)Jag ser däremot levande föda som medicin. Alltså Ann Wigmores filosofi, att maten kan bota sjukdomar, men jag tror inte att det är bra för alla att äta det helt uteslutande. Alla är olika och därför har jag lättare att köpa den ayurvediska filosofin. Känn efter själv helt enkelt vad som är bäst. Vetenskapen vet inte mer om din kropp än du själv. Oj nu kanske det blev en diskussion iaf :-D

    SvaraRadera
  2. Meeen vad bra att du tar upp det här, för det här är ett allomfattande "problem" när det kommer till olika slag av dieter eller "livstilar" som folk vill kalla det, (varför man nu måste ha det som en livsstil, det sättet som man väljer att äta på, varför vill man egentligen så stark förknippas med tex: "Hon som bara äter LCHF", eller "Han, den hängivne raw foodaren"?).

    Nåja, kruxet uppstår när det blir för mycket religion över det hela, det blir nästan som olika sekter som sluter upp kring det "rätta" och "ursprungliga" sättet att äta på. De olika sekterna kikar under lugg på varandra och fördömmer och nästan för små krig. Helt corny detta, det är ju nästan paranoia över det hela.

    Man kan faktiskt äta allt och kanske bör vi även göra det, det hela bottnar i att vi människor inte vet vad ordet LAGOM vill säga, lagom med kladdkaka, lagom med kokosolja, lagom med allt.

    Ja det här går ju att utveckla åt alla håll och kanter hur mycket som helst. Jag stoppar här tills vidare. /Lisa.

    SvaraRadera
  3. Jag lutar lite åt ditt håll. Jag har bytt ut många delar av maten mot rå mat, utan att ha ngn slags filosofisk tanke bakom mer än att jag vill äta bättre och må bättre. Det gör jag, jag är piggare, sover bättre och har bättre blodsockerbalans sen jag började äta mer rått. Men jag äter tillagad mat till lunch varje dag. Jag gillar varm mat, det är gott. Särskilt på vintern. Men jag har bytt ut allt vanligt socker mot råa varianter som agave och frukt. Det gör att jag mår toppen. Men det räcker för mig. Jag köper inget fullt ut, förutom att jag är lakto-vegetarian och inte tror på animaliska ingredienser och därmed vill bli vegan. Men rå mat är god, fräsch, gör mig pigg men det passar inte i mitt liv att byta ut helt och hållet och absolut inte att applicera ngn filosofiska tanke bakom valet mer än att jag vill må bra och skada så få levande varelser som möjligt under min tid på jorden.

    SvaraRadera
  4. Men Nina, bara för att man äter helt eller mest grönt, så betyder inte det automatiskt att man är mer miljö- eller djurvänlig. Hur mycket som helst av de grödor som vi äter dagligdags odlas under riktigt dåliga omständigheter, med förödande effekt för både djur- och annat växtliv.

    Nu ska jag inte sitta här och säga att inte just du är medveten om detta, men många som äter tex raw food med alla dess ganska så ovanliga eller exotiska ingredienser, tycks blunda för att mycket av det de äter är en direkt miljöbelastning. Just nu i norden borde det nämligen ätas rotfrukter och saltat kött i parti och minut eftersom det är "säsong" för det, inte avocado, fikon, babyspenat eller granatäpplen tex. /Lisa.

    SvaraRadera
  5. Lisa, visst är det en viktiga fråga du tar upp. Ett svenskt äpple som är konventionellt är mer miljövänligt än en ekologisk banan t.ex.

    Däremot är allt grönt bättre än allt kött ur miljösynpunkt. Djuren föds upp på grödor och det krävs så mkt som 10 kg grönt för att få 1 kg kött. Därför är det alltid mer miljövänligt att äta grönt. Nästan all djur i Sverige lever på importerade sojabönor, där är det ju bättre att människorna äter sojabönorna direkt än att ta omvägen och 10 gånger så mkt gröda krävs för att mätta lika mkt. För att inte tala om metangasutsläpp + transporter av mat. Sen kommer de etiska aspekterna in men de är en annan diskussion.

    Så det är bättre att äta rotfrukter och en vegetarisk biff än saltat kött oavsett säsong. Och om man är miljömedveten kan man äta mkt babyspenat, fikon och granatäpple innan man ens är i närheten av att tangera köttätares miljöpåverkan. Sedan går för övrigt de flesta sakerna att odla i Sverige, som fikon, avokado och babyspenat. Men även det är en annan diskussion.

    Men allt det här är enkla fakta som de flesta vet om och ändå inte bryr sig om. Det är svårt att förändra människor som inte vill förändras.

    Så jag vill absolut påstå att äter man vegetariskt eller veganskt är man såväl mer miljövänlig och mer djurvänlig. Hur en vegan skulle kunna vara mindre djurvänlig än en köttätare kan jag inte förstå, det är lite som att argumentera för att skjuta fler vargar för att öka stammen. Men den dagen vi inte göder våra djur med kött från djur eller grödor människor kan äta direkt och det fanns ett miljövänligt alternativ som inte miljöbelastade så mkt så skulle det teoretiskt sett kunna innebära att kött (t.ex. in vitro) skulle vara mer miljövänligt. Men kanske missförstod jag dig.

    SvaraRadera
  6. Nina, vad jag menade, oavsett om du äter grönt eller kött är problemet att vi äter så "exotiska" ting ÅRET RUNT som just, avocado, dadlar,jordgubbar, babyspenat eller kiwi, det funkar inte att äta det året om i Sverige om man vill vara riktigt miljömedveten, men vi borde heller inte äta tigerräkor, tonfisk, kött från brasilien eller monsterkyckling uppfödd på gmom-soja. Om man skall hårddra det hela och vara riktigt medveten så är det nämligen när- eller hemmaproducerad mat vi borde äta, och efter säsong. Men det vill folk förstås inte.

    Om det är mer rätt och riktigt ur miljösynvinkel att bara äta grönt, så undrar jag om folk vet om vilka arealer av dyrbar regnskog som oåterkaleligt får sätta livet till för at vi tex ska kunna dricka te, kaffe, och en hel hög till med grödor, och vad mycket skit vi stoppar i jorden för att det skall växa rekordsnabbt med kontentan att det blir urlakning av jord och dålig näring i grödorna som gör att vi borde äta kosttillskott för att kompensera, vilket också många gör.

    MEN: detsamma gäller köttindustrin, så mao är hella vår matcirkus kass, med mindre näring än för 60 år sedan, och med en oerhörd miljöpåverkan i nuläget. Och detta oavsett kött eller grönt.

    Det finns plats för både grönt och djur, problemet är misshandeln av vår mat längs hela kedjan, och den oerhörda snedfördelningen på mat förstås. /Lisa.

    SvaraRadera
  7. Jag tänkte lägga ett ord i debatten... och först vill jag säga att detta bara är mina sanningar (eller mina lögner om du önskar), likväl som du har dina.

    1. Livskraften i maten GÅR att mäta, och kallas biofotonenergi. Bio från liv och foton som i våglängd ljus, dvs livsljus. Vilda växter har naturligt mest livskraft och därmed mest biofotonenergi. Människor som är friska har högre värden än sjuka individer. Lagad mat, strålad mat och icke levande materia utstrålar ingen biofotonenegi. Livskraften går också att mäta som elektrisk utrsålning med kirlianfotogtrafering för en mer visuell upplevelse. Även här har vitalare individer ett strörre och kraftigare fält (både hos människor och växter).

    2. Det absolut viktigaste elementet att ta ur maten är inte den lagade delen, det är den syntetiska, dvs kemikalier. Både de som stoppas i på fabriken och de som sprutas på fälten. Båda delar har förödande konsekvenser för människor, djur och naturen.

    3. Tankar är viktigare än mat. Vi äter 3-5 ggr (ungefär) per dag, tänker gör vi hela tiden. Varje tanke frigör kemikalier i kroppen som hjälper eller stjälper dess funktion. Stress över mat är mer förödande än dålig mat. Stress hindrar dessutom upptag av näring eftersom stress stänger ner matsmältningsfunktionen i kroppen. Så det är bättre att äta dåligt än att stressa över att äta bra! Det går att äta sig frisk och det går lika bra att tänka sig sjuk även på "friskmat".

    4. Vissa näringsämnen blir mer tillgängliga (lycopen i tomater, betakaroten i morot), vissa förstörs (b-vitaminer och c-vitamin är ytterst känsliga) och nya toxiska ämnen bildas (akrylamid och benspyren är två) vid upphettning. Protein koagulerar och blir mer svårupptagligt (i synnerhet animaliskt protein), kolhydraterna blir snabbare och fett oxiderar. Kortare upphettning på lägre temperatur är mer gynsamm än lång upphettning på hög temperatur. Att tugga maten väl är viktigare än att koka den för att frigöra näringsämnen.

    5. Socker är socker är socker... oavsett förpackning. Dock är fruktens socker inte lika koncentrerad och frukten innehåller dessutom antioxidanter som kan ta hand om den oxidering nedbrytningen av socker medför. Morot innehåller tillräckligt med glykos för hjärnan.

    Sammanlagt:
    Jag förespråkar rå mat som en kraftigt övervägande del (>80%) och ser ingen konflikt i att äta lagad mat som en del av kosten om det är det som känns mest bekvämt. Jag förspråkar också lågt intag av socker från ALLA källor (även frukt).

    Det är viktigare att vara bekväm i att äta än att äta helt rätt (oavsett vad du anser att helt rätt är?).

    med kärlek och känsla

    SvaraRadera
  8. Du gör det igen, dvs sätter ord på det jag går och tänker på hela dagarna! Jag är också raw-inspirerad, men vill hålla mig just på nivån "inspirerad" och inte trilla ner i något fack. Precis som du så vet jag för lite för att uttala mig kategoriskt om någon matfilosofi, däremot lär jag mig hela tiden mer om vad jag gillar och hur min kropp reagerar på det. Det får vara gott nog!

    SvaraRadera
  9. @Tant Grön: intressant, ayurvediska traditionen tar ju olika grepp på det där med rått och tillagat ja, beroende på kroppstyp. Nån gång kommer jag nog testa upplägget, mest för att se om det ligger något i det för egen del.

    @anonym: jag tror det ligger en del i det där. Maten som identitetsmarkör. Vem är man, hur etisk är man, hur hängiven är man, hur "duktig" är man, hur full av karaktär eller hur frigjord från normer är man - allt det där finner man i kostvalen. Det gäller tror jag är att inte låta det bli så allvarligt, men det är svårt. Lätt att svepas med.

    @pontus: vi är ense om mycket. Socker är socker är socker, näringssammansättning är inte automatiskt bra bara för att något vuxit i naturen. Som jag ser det så är ett av de största problemen helt klart vad som stoppas i maten som tar den långt ifrån det naturliga tillståndet, halvfabrikat, hållbarhetsbehandling, bearbetning, härdning, besprutning. Den biten är läskig att tänka på och all around oss hela tiden.

    @Annica: absolut, det är ju för sig själv som man äter, och det är bara gentemot sig själv man kan tänkas böra visa hänsyn, lära av misstag etc när det gäller kosten.

    SvaraRadera
  10. Hej Mikkan, Jag pluggar till läkare och är väldigt intresserad av just rå kost, då jag har sett så positiva resultat på olika patienter. Det är spännande att se hur olika människor ser på kosten. Många tycker att råkost rörelsen nästan är lika religiös som köttindustrins guldko LCHF och väljer därför att avstå från maten. Sedna finns ju din kategori som gillar biffen :) och inte vill va extrema eller som är f.d. LCHF-are som har lite svårt för kolhydrater. Det är ju redan bevisat att 70% av alla enzymer i råvaran dör vid upphettning över 45 c, och dom enzymerna behöver vi för att smälta maten, annars tar kroppen av vårt eget enzym och det bidrar till ett snabbar åldrande, då vårt immunförsvar sakta raserar. Detta är vad vi kallar naturens gång :) Ska bli kul att se vad som sker i framtiden då fler människor börjar tänka holistiskt och även inkluderar jorden och kroppen i valet av mat. Tack för dom fina raw food recepten. / Maria

    SvaraRadera