Som på hjul

Det har varit en ambivalent tid. senaste månaden har jag verkligen slitits mellan alla tips, råd och förmaningar jag fått rörande rullkidor och träning inför vintersäsongen. Vissa säger att det inte är nödvändig träning, t o m att jag inte borde just för att jag inte kan åka längdskidor på snö. Andra säger att rullskidor är det enda jag bör ha i huvudet till snön kommer frö att ha en chans. Jag bollade saken med min kära make som alltid brukar ha ett hyfsat nyktert perspektiv på saker och ting. han menade att eftersom jag redan står på noll så behöver jag all hjälp jag kan få, och även om rullskidor bara kan göra en viss del så är det ändå till fördel för att nå mitt mål. Sedan råkade jag nämna detta för min ömma moder som blev alldeles ifrån sig vid blotta tanken på en dotter på hjul. Antar att hon såg min korta karriär som 12-åring på rullskrillor för sin inre syn, i sådana fall förstår jag henne, för särskilt värdigt var det inte... Minns hur jag kröp över kanten mellan garageuppfarten och gräsmatta, livrädd för att rulla iväg helt okontrollerat annars. Detta följdes av berättelser om hur folk skadat sig allvarligt på rullskidor.

Så, jag som innan haft siktet inställt på en rullskidesemester blev lite thrown off, och har så prokrastinerat hela projektet i en dryg vecka. Men, så trillade jag på denna blogg, Therése som också skall åka Vasaloppet, också för första gången. Också hon är novis på längdskidor - och hon hade just rullskidepremiär! Inte för att jag jämför mig med andra, men då kände jag peppen av att få ett gott exempel att följa. Och som jag följde! Kollade upp min utrustning och priser lite bättre på nätet och gick idag stolt till Stadium. Spenderade en dryg halvtimme med en säljare som hade mindre koll på grejjerna än jag, så det var tur att jag hade gjort min research! Kom därifrån med ett par schyssta pjäxor från Salomon, från föregående vintersäsong till extrapris, rullskidor från Everest med rätt tröga hjul (braaa för en nybörjare, och innebär extra tung stakning), skydd för diverse utputande kroppsdelar och sommartrugor*. De stavar jag kollat ut fanns inte inne så jag har beställt dem och kan inhämta om ett par dagar i butiken. Tills dess kommer jag behöva använda mina gångstavar, vilka ju är för korta och har gummiploppar nedtill istället för spetsiga metalltrugor.

Efter middagen var det så dags för jungfruturen. Jag har verkligen sett framför mig hur illa det kommer gå, att jag kommer trilla massor, bara stega runt på dem och känna mig klumpig. But I'll be dambed! Lite mod att ta fart och böj i knäna resulterade i en tur på 35-40 minuter i lätt sommarregn utan en endaste vurpa! Jag känner mig helt fantastisk, för mig är det i sig en prestation och inom en vecka kommer jag bege mig ut på en "riktig" tur, dvs inte staka runt på parkeringsplatsen utanför, lätt!

Flera saker blev tydliga redan vid detta första åk: jag gör helt rätt i att träna mycket bål**, nedre delen av ryggen, baksida lår, bröst och triceps. Kommer behöva mycket kräm där. Det kommer också ta sin tid att stärka upp fotlederna, vilket var oväntat belastat. Det är lättare än jag trott att hålla balansen, och så fort man kommer upp lite i hastighet så märks småkanter och grus betydligt mindre. Bara att våga ta lite fart alltså!

Summa summarum: jag skall försöka vara ute dagligen under resterande tre semesterveckor, och jag ser fram emot det som bara den. Detta är ett steg i att pusha mig själv att utvecklas, bli starkare och våga mer och jag är förbannat nöjd när jag nu sitter här efteråt med ett glas iskallt rosé.

*Japp, som ni hör är jag med glädje helt inne i tugget. Det har krävt en insats, men känns bra nu när det börjat sätta sig. ;)
** Snorkfrökens anti-ostbågskampanj kommer inte bara väl till pass utan är härmed antagen.
Läs även andra bloggares åsikter om Träning, Målmedvetenhet, Vasaloppet, Rullskidor, Stadium, Salomon, Stavar, Pjäxor, Jungfrufärd, Rosé