Frukost när den nya dagen gryr: Turkisk yoghurt med nyplockade blåbär, mina slow-rostade mandlar och Renée Voltaiers ljuvliga rostade kokosskärvor.Jag åker tåg upp till Stockholm idag, har ett gig ikväll som stand in i syntpopbandet Compute på Sugarbar. Sedan kommer resten av familjen upp imorgon för rep och förberedelser inför spelningen med vårt eget band Varannan Vatten på Landet, tisdag i nästa vecka. Hela veckan har gått åt till att repa, organisera alla rep, resor, packning, trycka skivor, spela in låtar mm. Kul, men stressigt (vilket egentligen borde vara förbjudet när det både är semester och gäller något man tycker är odelat roligt att syssla med).
Regnet har formligen öst ned, och summan av det hela har blivit att rullskidorna prioriterats ned. Känns inte bra när jag tänker på det och summerar veckans ynka 2 pass (i och för sig kompletterat med stavgång, men ändå), jag måste hålla ett högre tempo om jag skall ha bra kontroll på grejjerna efter mina semesterveckor. Geisten och peppen försvinner rätt kvickt när stress och måsten kommer in i bilden, det står helt klart, och jag måste jobba med att komma bortom det. Den mentala utmaningen är att ha högt satta mål och en smula tidsnöd, och att ändå ge sig ut gång efter annan med känslan att jag gör det för att det är kul och inte för att jag måste. Inte helt lätt, någon som har liknande erfarenheter och kanske tips att dela med sig av?
Hur brukar du jobba mentalt i sådana lägen för att behålla glädjen samtidigt som trycket är högt? Vartifrån hämtar du ditt djävlar anamma?
Jag har verkligen saknat gymmet, roddmaskinen och mina härliga pilatesbollar de senaste två veckorna. Nu kommer jag vara uppe i Stockholm ända till torsdag och få den biten tillfredställd i alla fall - SATS Hötoget here I come!
Läs även andra bloggares åsikter om Cosy Den, Hägersten, Live, Musik, Matt, Dåligt samvete, Träning, Djävlar anamma, Blåbär, Renée Voltaire, Low carb, Mums
Åh herregud så gott, jag tror jag blir tokig av den där bilden!!!
SvaraRaderaDet viktiga är att inte ha för höga krav på sig och skapa mål som i teorin ser bra ut men i verkligheten är för svåra. Då tappar man ofta gnistan, glöden och det jävlar anamma som man annars skulle haft. Försök att fokusera på en målbild- när du ska köra vasaloppet och hur du vill att loppet skall fortlöpa, hur du vill att kroppen och tankarna ska vara. Upprepa detta och du kommer att känna dig lugnare och säkrare vid starten sen. Detta för att du lurar hjärnan, då den inte kan skilja på en tänkt tanke och vad den varit med om i verkligheten.
SvaraRadera@Mib: me too, bären läskar! Ser fram emot en tur till blåbärsskogarna ikväll jag! :)
SvaraRadera@Linda: tusen tack för kloka tankar. Det där med målbild är bra, påminner mig om vad en coach en gång övat oss i på temadagar med jobbet: slut ögonen och föreställ dig alla intryck som du får när målet är uppnått, hur det ser ut, färger, dofter, smaker osv, och ha det som morot. Bra grej helt klart, effektivare än vad man tror!