I fäders spår för framtids segrar

Jag har blivit utmanad av min tränare Lovisa, och antagit galenskapen. Vi skall i mars 2010 åka Vasaloppet. Jag kollade av med er läsare genom en liten poll om ni tycker fenomenet generellt är uppåt väggarna eller ej, innan jag outade mig.

Jag är idag inte särskilt i form. Jag har ju som tidigare nämnt tappat en del i vikt på den nya kosten, och kommit igång med min PT-träning igen. Att bli hundägare innebär också att de dagliga långpromenaderna återupptagits, så läget är ju långt ifrån hopplöst. En mastodontutmaning som Vasaloppet innebär för mig att det inte är någon bullshit längre, inga träningsuppehåll, att inte längre prioritera bort träningen när det blir semester eller mycket att göra på jobbet. Det måste vara del av min långsiktiga plan, jag måste sätta upp mål för mig själv och pressa mig en hel del. Det viktigaste av allt: jag måste tro på att även jag kan ha en stark och funktionell kropp, jag kastar mig ut och vågar testa något nytt.

Jag har i flera år tänkt att jag nog skulle gilla att åka längdskidor, men sånt där blir liksom aldrig av. Nu skall det bli andra bullar. Vi är en grupp tjejjer som ger oss på det här, som inte har åkt skidor i särskilt stor utsträckning innan. Gemensamma träningsläger och en bra träningsplan kommer göra susen. Jag berättar med om hur planen ser ut inom kort, jag lovar att detta kommer bli en rafflande kamp att följa.

Läs även andra bloggares åsikter om Vasaloppet, Utmaning, Längskidor, Träning, PT, Skräckblandad förtjusning

Gudagott

Räkor och avocado till frukost är helt underbart! Jag brukar alltid se till att köpa hem omogna avocados när jag hittar bra pris och sedan låter jag dem mogna i olika takt, några ute på köksbänken, några i kylen. Avocado är grym mat: näringsrikt, fett, lågt i kolhydrat, jag äter det gärna dagligen.

I Göteborg har vi förmånen att kunna handla färska räkor till bra pris, men också nyfrysta räkor till ännu bättre pris. Det är kanon att kunna köpa räkor som blev frysta igår för 70-80 kr/kg, det är jag glad för en morgon som denna.

En lowcarb-frukost måste uppenbarligen inte se ut på ett visst sätt, det måste inte vara bacon med smör a la Skaldeman, man tjänar på att tänka lite utanför lådan.

Andra inspirerade frukostmakare: Anna, Kattis och Raringen.

Läs även andra bloggares åsikter om LCHF, Low carb, Frukost, Västkusten, Göteborg, Räkor, Skaldeman, Avocado, Vardagslyx

Sommaren som flyttade in

Här sitter hon, sjuklingen med mandlar stora som pingpongbollar och ett snurr i huvudet värdigt Liseberg. Sommaren pågår för fullt där ute, och trots att jag inte varit hemma sjuk i ens 24 timmar så har jag redan tröttnat på det här, vill vara igång igen! Kurerar mig med té, och vill passa på att puffa för Friggs nya läckra ekologiska téer. Såväl förpackning som innehåll är som utlovat chic. Rabarber, vanilj, äpple, citrus, mynta, kardemumma och nypon är några av de smaker som kombinerats med grönt te, örter eller roiboos. Jag älskar det! Har tyckt att Friggs varit tröga i ekostarten, men nu verkar de ha fatta grejjen! En sådan konsument av jag blir väldigt charmad av de fina små burkarna med vackra färger och snirklig stil på också...

Idag fick sommaren komma in till lilla mig i alla fall. Med balkongdörren på vid gavel kan jag höra hur härligt det är ute, och jordgubbar med grädde och vaniljstång kompenserar lite, i alla fall för stunden.

Läs även andra bloggares åsikter om Jordgubbar, Grädde, Vanilj, Ekologiskt, Te, Sjuk, Halsinfektion, Sommar, Mellanmål

Fast food

Snabb lunch och middag verkar ha blivit min melodi. Jag ser inte någon ljusning på eländet ännu, men tycker ändå att jag gör helt okej ifrån mig. Igår var jag i min närbutik just innan stängning, planen var att köpa ett kycklinglår, creme fraiche och tapenade, så himla smidigt och gott. Men, kycklingen tog slut och plötsligt fann jag mig i någon form av tids- och inspirationsnöd värdig vilken realitysåpa som helst. Ah, what would the kids on Hells Kitchen do?

Svängde runt kring fiskar och ostar och fick med mig vitkål, dill, grädde och strömmingflundror till kassan. Väl hemma blev det en kanongod middag a la minúte: smörstekta flundror med färsk ljuvlig vitkål (årets första färska för min del), och snabbsås i pannan på dill och grädde. Lite soppa på en spik för typ en tia. Som en dröm.


Läs även andra bloggares åsikter om Strömming, Flundra, Soppa på en spik, Billig mat, Dill, Hells Kitchen, LCHF, Low Carb

Ledbruten idag, starkare imorgon

Sedan jag gick över till en LCHF-kost (low carb hight fat) i februari så har mycket hänt. Mitt midjemått har gått ifrån att innebära en kraftigt förhöjd risk för sjukdom till att nu vara helt normalt. I och med denna veckan har jag gått ned hela 10 kg, från 90 till 80 kg. Såhär lite har jag inte vägt sedan jag var twenty-something, det är en underbar känsla att plötsligt trivas i sitt eget skinn!

Jag tränar på med min sjukgymnast Lovisa. Hon har gjort underverk för min handled som nu är betydligt mer funktionell. Tänk att det skulle ta nästan ett halvår att komma tillbaka efter att ha halkat på en isfläck en helt vanlig morgon ute med hunden!

Min rehab (främst glidmobilisering) har varit obeskrivbart smärtsam, något jag aldrig kunde föreställa mig att jag skulle behöva gå igenom. Men, jag klarade det, och vetskapen om att man har en större kapacitet än man tror gör att jag verkligen är redo att komma i form. Jag vill matcha den nya härliga vikten med att också vara stark i den kropp jag lever i, rustad för vardagen, kunna ta i lite extra. Två dagar i veckan hos Lovisa fram till semestern skall göra susen är tanken. Jag har aldrig tränat så hårt i mitt liv som hos henne, men hon har mitt fulla förtroende och det gör hela skillnaden, att man vågar utelämna sig så som man gör när man är svag och försöker sig på nya saker. Det är aldrig för sent att försöka på nytt och komma i form, helt enkelt!

Läs även andra bloggares åsikter om Träning, Motion, PT, Lovisa Eriksson, SATS, LCHF, Low carb, Viktminskning, Glädje, Bryta handleden, Glidmobilisering, Smärta, Rehab, Tålamod

Tid för mig själv

Igår gick jag från jobbet när det fortfarande var ljust ute. Själaglad över denna möjlighet att få hänga med mig själv. Trots att det duggade tog jag promenaden hem till Kungsholmen (en tur på 50 min) och mådde så bra när jag var väl hemma. I ICA-kassen hade jag sparris, dill och lax och det blev till en ljuvlig vårmiddag som smälte i munnen.

Jag stekte en laxkotlett i smör, kryddade med nymald peppar, flingsalt och citronsaft. Till detta mjäll sparris*, smörfrästa skogschampinjoner och en sås på creme fraiche, citronzest och hackad dill. Gott, enkelt och snabblagat - to die for!

* Jag skalar inte sparrisen, men kokar inte heller hela, utan gör som jag blivit tipsad av Jamie Oliver nångång: håller nedre änden av sparrisen i ena handen och böjer den med andra handen tills den går av av sig självt, ofta ett par cm från roten. Då får man den bra biten kvar. Rotdelen sparar jag, skalar och hackar i småbitar till soppor o dyl.

Läs även andra bloggares åsikter om Jamie Oliver, Lax, Promenad, Dill, Glädje, Matlagning, Sparris

Tacon står åter på bordet

Min man kom häromveckan på hur gott det är med tacos och att det var superlängesedan vi åt det. Så, sagt och gjort, denna helgen bjöds det på en grymt god middag a la 90-talet. Tillagningstiden är 10-15 minuter, hur smidigt som helst. Inga bröd till såklart, men blandfärs med mycket krydda, västerbottenost riven över, avokado, massa grönsaker och creme fraiché. Jag har tröttnat på köttbit/färsbiff med gräddsås rätt bra efter att vi gick ut rätt hårt med sådant i början av LCHF-projektet, så det känns verkligen som att nya smaker behövs.

Trots att det ligger rätt högt i kolhydrater, så kände jag att lite majs och bönor var på sin plats. Helt rätt, framförallt kidneybönor är underbart att ha till. Alles in alles blir det en helt ok måltid om målet är att ligga lågt i kolhydratintag, samtidigt som det är gott om grönsaker, olika smaker och konsistenser som känns fräscha. Att byta ut tacomixen mot egengjord kryddblandning tar säkert ned kolhydrathalten en hel del, eftersom den innehåller ca 60% socker.

Näsan över ytan

Emellanåt är mitt jobb otroligt intensivt, och under veckan som gått nu har jag nästintill jobbat dubbel heltid. När man är så urlakad och trött så ligger det nära till hands att äta sämre, känslan av att man inte "orkar" infinner sig. Jag är så glad att jag inte föll för frestelserna, för om det är något som kan sänka en redan trött kropp så är det ju blodsockerdippar! Det är det sista man vill lägga på toppen av högen med fysiska och psykiska belastningar. Jag kämpar på och försöker äta bra mellan varven.

Några av mina bästa tips för att klara att bli fast på jobbet, situationer där man inte hinner göra matlådor, jaga bra mat på stan osv är 1) paranötter och 2) makrill i tomatsås. På ett par paranötter står man sig otroligt bra om man är tokhungrig och behöver köpa sig lite tid, och makrillen är fet och god och kan ersätta en middag om det kniper. Det är givetvis aldrig bra att missa måltider, men ibland är livet inte helt uppstyrt, och detta är ju lätt bättre för just mig än det som annars erbjuds på mitt jobb: bulgurröror, frukt och småkakor.

Jag sitter här vid frukostbordet i Göteborg och börjar känna att jag snart är på banan igen. Laddar inför dagens rep med bandet med en stor kopp starkt kaffe med grädde och en västerbottenomelett med blomkål. För er som vill variera omelettkonceptet (jag själv känner i alla fall behovet eftersom jag äter ett gång ägg till frukost varje dag) så kan jag verkligen rekommendera tunna skivor av broccoli eller blomkål, blir underbart och ger stor mättnad.

Läs även andra bloggares åsikter om Frukost, Övertid, Makrill, Paranötter, Trötthet, Kaffe, Rekreation, Blomkål, Blomkål, Broccoli,

Terapeutisk yoga

När jag kom hem igår så fann jag till min stora överraskning ett fint brev från Mats som driver SolidHealth (tillsammans med sin hustru) med ett presentkort på den nyinvigda yogaverksamheten företaget bedriver. Jag har tidigare tränat både Iyengar och Ashtanga yoga och älskat det. Iyengar upplevde jag som meditativt tillfredställande genom sitt fokus på så precisa och finjusterade positioner som möjligt. Leela G Hansen var min lärare, fantastiskt bra, och hon har ett underbart yogacenter bakom Tyska Kyrkan i Göteborg där fönstren står öppna på sommarträningarna och man tränar i stillhet på det rustika trägolvet. Jag kommer försöka gå en intensivkurs hos henne i sommar när jag är i stan igen och har lite tid, det är ett bra sätt att komma in i yogapositionerna (främst de stående ställningarna) efter en lång tids bortavaro.

Ashtanga är en träningsform som fallit mig mer på läppen. Där justerar man inte ställningarna in i det sista, man kör på i ett högre tempo, alla de stående och sittande ställningar man lär sig är som en lång koreografi och man upplever ett flow under träningen som är fantastiskt. Ställningarna är kraftfulla och jag mår definitivt bättre i kroppen när jag är i gång med ashtanga. Det är lätt att träna hemma, och dessutom såg jag att SATS satt igång med Ashtangaklasser (deras tidigare body balance- och yogaklasser har enligt min erfarenhet varit lite av ett hopkok av allt möjligt, jag gillar idén att följa tanken med ett särskilt program eller en träningsform, för att få ut maximalt, därför slutade jag gå på sådana gympass för flera år sedan). I Göteborg har jag alltid tränat denna yogaform hos Josef Abadi. Han är en besynnerlig och otrolig människa, inspirerande och har förmågan att få en att känna sig sedd. Kan rekommendera även honom varmt.

Jag har aldrig varit en vig eller smidig och skadefri person. Alltid haft lite övervikt, en ryggskada, för korta baksidor, problem med nacken och sådär. Just därför känner jag att jag haft så stor nytta av yoga; min kropp har fått röra sig på vis som den aldrig gjorts förut, tänja och jobba med en större del av kroppens muskler än någon gång förut. Samtidigt så har jag stora begränsningar och kan inte alls utföra vissa moment på ett sätt som låter min kropp successivt anpassa sig till rörelsen. Det som Mats yogacentrum kan erbjuda ser därför helt perfekt ut, mycket olika hjälpmedel som ger stort utrymme för individanpassning. Exemplen på bilderna ovan visar hur man, allt eftersom man kan komma djupare och djupare ned i ställningarna, kan ta bort handdukar och kuddar, förlänga eller förkorta remmar osv. Ser fram emot att utnyttja mitt presentkort, och vill peppa alla ni läsare som tror att man måste vara vältränad och atletisk för att kunna pröva på yoga: det är verkligen träning för alla, inte minst de som har problem med kroppen på olika vis!

[Bilderna i inlägget är screenshots från Solid Healths hemsida, copyrighten är deras och ingen annans, jag är tacksam för lånet.]

Läs även andra bloggares åsikter om Mats Fastmark, Solid Health, Josef Abadi, Leela G hansen, Iyengar yoga, Ashtanga yoga, Terapeutisk yoga, Träning,

From Renée Voltaire with love

Idag kom ett fint paket hem med allehanda mums från Renée Voltaires webbshop. Jag tycker att produkterna är svindyra i de butiker jag har nära mig och gladdes när jag såg att saker kunde kosta både en och två tior mindre om man beställer via webben. En nackdel är att det krävs en rätt stor beställning för att näthandel skall löna sig då portot inte är relativt utan satt till 80 SEK oavsett vad du beställer. Jag gick ihop med svärmor och just det problemet var därmed löst.

Jag handlade lite goda kryddor: den underbara lantbuljongen samt två örtsalt som jag kikat och varit nyfiken på ett tag, dels med chili och dels med lök. Nya kryddor ger inspiration i köket, och lantbuljongen är alltid min bas, och har varit ända sedan jag upptäckte den! Sen fann jag ljusa linfrön i hennes butik, och då blev jag nyfiken. De kanske varken smakar annorlunda eller har annat näringsinnehåll än de sedvanliga bruna, men färgvariation är ju trevligt och tänker att de gula fröna kommer se vackrare ut i mina smoothies. Har en plan på att testa att göra egna raw food-kex, och då blir ju gula frön otroligt vackra tillsammans med svarta sesamfrön!

Lite mums blev det också. Hon hade pastiller av ren lakrits som jag kände att jag ville testa, utan tillsatt socker eller mjöl. De var goda, smakade väldigt speciellt och tillfredställer mitt lakritsbehov bra (även om jag alltid saknar salmiak...). Eftersom min mörka choklad just tog slut så pasade jag på att beställa Renées hampachoklad. Skall testas inom kort! Sist men inte minst i kundkorgen var rostade kokoschips. De satt fint till hockeyn ikväll, doften var oslagbar och konsistensen så spröd och fluffig som man vill ha den. Ljuvligt!


Läs även andra bloggares åsikter om Raw food, Renée Voltaire, Hampafrön, Ekologiskt, Lakrits, Choklad, Kokos, Kex, Linfrön, Buljong, Salt

Guldkant på tallriken

I och med min nuvarande kostregim så tycker jag att det ofta är svårt att handla färdiga produkter som såser, guckor, röror osv, för det är så mycket tillsatt socker, fett av sämre kvalitet i osv. Nu har jag äntligen hittat rätt och tänkte tipsa mina läsare. Jesses såser säljs hos flera butikskedjor (har hittills hittat dem både på ICA och VI-butikerna här i Stockholm). En ask ligger kring 20-lappen. De innehåller riktiga ingredienser, inte 20 olika E-nummer, fett från den nyttiga rapsen och inget tillsatt socket gör balansen mellan fett och kolhydrater till en LCHF:ares våta dröm. Jag har hittills prövat Bearnaisen och Aiolin, båda har suttit som en hård boll rätt i krysset och jag kan rekommendera dem varmt till er alla!

[Edit: en snabb googling visar att Garlica is way beyond me på denna punkt.]

Läs även andra bloggares åsikter om Jesses såser, Mums, Bearnaise, Aioli, Low Carb, Raps, LCHF, Livsmedel, Sås, Dressing

Stevia: tagning II

Idag var det dags för en ny stevia-test. Eftersom vi tyckte att vi hade alldeles för mycket sötning i förra gången, så halverade jag denna gången och tog i endast ett halvt kryddmått i en sats glass. Receptet är Ninja Isters, det tackar vi för. Jag kompletterade chokladglassen med en bra näve rostade mandlar (även om jag inte hann rosta dem på korrekt vis denna gång) och i avsaknad av glassmaskin frös vi och rörde om i byttan regelbundet. Konsistensen blev super, det går alldeles utmärkt att göra glass utan maskin!

Rent smakmässigt så blev resultatet sisådär dock. Trots den lilla dosen stevia så var den där lakritsbismaken (som jag läst skall framträda först vid överdosering) lika framträdande som förra gången. Faktisk sötma fanns det däremot inte så mycket av, så stevian gav alltså bara bismaken i en sådan liten mängd. I övrigt så tror jag receptet är toppen. Om man tycker att kakao smakar lite för kraftigt så kan man nog med fördel dra ned måttet till kanske 3/4 dl, helt upp till var och en där vad man tycker är smaskigt.

Ett kvällsmums värdigt Wipe Out hade jag tänkt, men nja, hallonen var godast på tallriken denna gång och min quest efter bra sötningsmedel drar härmed vidare. ;)

Läs även andra bloggares åsikter om Glass, Stevia, Low carb, LCHF, Choklad, Wipe Out

Valborg enligt Mikkan

Är nyligen hemkommen från ett otroligt välbehövligt dygn på Yasurgi Hasseludden i Stockholm. Jag åkte dit med en familjemedlem, åt gott, sov gott, rörde lite på mig, njöt av japansk tvagning, SPA-behandling och de heta källorna som byggts ut utomhus.

Vår middag var tillagad på s k Teppanyaki-vis. En särskilt tränad kock tillagar det som bordets åtta personer beställt direkt där och då. Man sitter runt stekhällen och är åskådare till den fantastiska matlagningskonsten, kan ställa frågor om allting som görs och man får maten rykande färsk direkt från kocken. jag älskar denna matform, tycker att det är en härlig upplevelse, kockarna är otroligt skickliga och maten är (enligt min erfarenhet av Teppanyaki hittills) delikat.

Både jag och min medbadare äter en kost utan kolhydrater/socker. Det var lätt för oss att på menyn välja sådant som var fritt från uppenbara kolhydrater; över lag verkar menyn på Hasseludden inte vara fokuserad på ris och nudlar, sådana komponenter saknas helt i de flesta rätter. Till förrätt valde vi en gravad lax som halstrades med vårlök. En klick salt soyabönspasta som sås. Till middag fick vi båda wokade grönsaker (vaxbönor, haricot vertes, rädisor och groddar) och antingen sakéflamberad biff med BBQ-sås eller torskrygg med en oljig ingefära- och chilidippsås. All good alltså. Fast, när man väl frågade vad som var i såserna, dressingen till salladen som kom in mellan rätterna osv, så var det Mirin i allt, en form av jäst matlagningssockerlag, så det var nog rätt hög sockerhalt som låg lite dold i maten.

Jag tycker att detta är helt ok, det är en viktig del i japansk matlagning, och bidrar till de speciella smaker som skapas i det japanska köket. Det som inte är ok är det faktum att vi i förväg anmält att vi äter en sockerfri kost, och att inga andra såser eller liknande fanns förberedda för oss. De frågade om det var ok att man stekte i olja och smör, men inte ok det var okej att det är socker i såsen, känns ju rätt snett och om om de inte vet vad kolhydrater är för något, hur absurt det än låter. Toppningen var väl när efterrätten skulle komma, och de frågade lite trevande om chokladkakan var något för oss. Vi sade nej, och fann till vår förvåning att ingen sade att de gjort något särskilt till oss, eller inte heller någon fråga om vad vi skulle kunna äta istället. Vi gick från restaurangen efter två rätter, trots att vi betalat för tre, och jag kände att det hade varit så himla enkelt fixat. Så, trots att matupplevelsen var eminent här, så verkade de inte alls vana vid andra kostbehov, och det känns synd.

Nu är detta inte något som jag tycker överskuggar hela vistelsen något särskilt, jag älskar att vara där och kommer återvända. Jag bara förväntade mig att bli förvånad över hur bra de hade fixat åt oss eftersom de är så genomproffsiga i alla andra aspekter.

Frukostbuffén var helt ekologisk och var hur bra som helst, för de flesta skulle jag tro. Mycket grönsaker, olika äggalternativ, bacon, ostar, chark, nötter och fet yoghurt.

Läs även andra bloggares åsikter om Hasseludden, Yasuragi, Saké, Mirin, Teppanyaki, Japansk mat, LCHF, Low carb, Spa, Biff, Torsk, Frukostbuffé, Ekologiskt, Ägg