torsdag 31 december 2009

onsdag 30 december 2009

Mitt bloggår

Jag antar att med ett nytt år i antågande så är det läge att reflektera en smula över det år som gått. Jag starkade Njutmat enligt Mikkan i februari, då av anledning att jag just lagt om min kost enligt LCHF-principen, jag ville dokumentera min utveckling, mina recept och tipsa om bra matställen. Lite oprecist och trevande sådär. Hela året har egentligen varit så, jag har hunnit byta delar av min läsekrets två gånger, från LCHF:are till träningsbloggare till matbloggare. Vissa har hängt med från början, andra är nytillkomna efter uppmärksamheten i samband med nomineringen till årets matblogg. Oavsett så är jag glad över - och nyfiken på - mina läsare! Därför kickar jag igång det nya året med lite läsarenkäter ute i marginalen. Håll utkik och klicka i hejvilt, bitte!

Jag känner att jag har hittat en skön form nu, matlagningen är min passion. Träningen finns där men mer som en del av livet och vardagen, medan matlagningen är min krydda, eller guldkant om man så vill. Visst är det kul att ha dokumenterat galenskaper som rullskideprojektet, eller lyckan i att faktiskt klara av att springa en mil efter strax över en månad som löpare. Likaså är det roligt att kunna visa hur man kan äta bra trots att man lägger ned socker och snabba kolhydrater och att man på ett helt sunt sätt kan gå ned en ansenlig övervikt såsom hos mig och i min familj. Men, det är övergående projekt för min del. Det bestående är matlagningen i sig.

Kunskapen om mat och råvaror fördjupas tack vare bloggandet varje vecka, vilket jag har alla andra duktiga bloggosfärskribenter att tacka för, såsom Lisa, Frk Dill, Rebecca, Gitto, Anna Billing, Pickipicki-Tina, Kiviks lilla råa, GI-Klara, Martin, Smakverkstan och alla de andra. Gott nytt 2010 på er!

måndag 28 december 2009

Städ-pippi

Hemma i Göteborg några dagar innan nyår, rensar bland alla våra gamla grejjer som en tok, slänger de drivor av kartonger, brev, foton, skivor, kvitton, trasigt porslin, burkar, håliga strumpor, gamla dataspel, mobiler, nötta böcker och intorkade färgburkar som man samlat på sig genom åren. Jag fäster mig lätt vid ting av sentimentala skäl och får mycket ut av att spara på dem, men tillfredställelsen av att slänga ut rubbet är också total. Var sak har sin tid, kanske man kan säga.

Mellan allt hystande och traskande till miljöstationen finns inte mycket tid för matlagning, men när den stora hungern kommer behöver man kunna erbjuda sig själv ett skrovmål som belöning. Jag laddade lergrytan mitt på dan igår och blev inte besviken över resultatet. Detta kommer hålla mig mätt i ett par dagar, lätt./ ca 1 kg kyckling, i mitt fall 4 lår / trekvarts citron / två morötter / tre potatisar / en rödlök / ett tiotal oliver / en halv vitlök / nån cm färsk ingefära / ca 2,5 dl druvsirap / två msk svart soya / salt&peppar /

Lägg lergrytan i blöt i minst en halvtimme. Blanda en marinad av druvsirap och soya. Lägg lite av marinaden i botten av grytan, varva sedan kycklingdelar med klyftade rotsaker, tunna ingefärsskivor, klyftor av rödlök och citron samt skalade vitlöksklyftor och blandade oliver efter behag. Ringla över marinad allt eftersom. Lite salt och peppar på toppen och sedan skjuts in i ugnen.

Observera att ugnen skall vara kall när grytan sätts in, sätt sedan ugnen på 225-250 grader och låt stå i mitten tills kycklingen är helt klar, ca 1-1,5 timmar. När inget kött är rosa längre, plockar du av locket och gräddar några minuter för att få en fin och krispig yta. Servera med en klick mezeyoghurt.

Maten blir ljuvlig i lergryta, köttet blir saftigt och alla smaker bara gifter sig. Bon apetit!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 27 december 2009

Grönkålspesto

Sara Begner har tusen och ett fint recept för julen på sin matblogg Alltid hungrig. Jag har nu efter jul av Halländska skäl* kylen helt knôkad med grönkål och fastnade därför för peston hon tipsade om. Omarbetade receptet en smula i farten och gjorde dessutom en stor sats för att kunna ge bort små klattar till mina nära och kära./ 500 g förvälld hackad grönkål, väl urkramad / 2,5 dl skållad mandel / 2 dl riven lagrad cheddar / en skivad rödlök / ca 1,5 dl kallpressad rapsolja / flingsalt / färskriven muskot, ca en halv nöt /

Mixa samman, häll på mer olja om det behövs för konsistensen. Servera på macka med en bit skinka, till fisk, baka zuccini i ugn med guckan, klicka på bakpotatis - vad vet jag! Riktigt gott och nyttigt är det i alla fall. Om du vill hotta upp den lite så är det säkert riktigt fint att rosta mandlarna snabbt i ugnen innan de körs i mixern.

* Min kära svärmor har under hösten flyttat med svärfar till Laholm. Innan jul försökte de köpa grönkål i butik på "normalt" vis. I Halland verkar det dock enbart säljas per kubikmeter. Trots tappra försök till halländsk grönkål och grönkålspaj så kapitulerade de och lämnade bort i alla fall en kasse till mig efter att vi varit där och firat helgerna i dagarna tre. Lokalt odlat, superfint - tack Halland!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

onsdag 23 december 2009

Min älskling


Tomten kom till mig redan idag. Lycka! Denna svarta skönhet kan göra typ allt jag vill och med en ruskig kraft därtill. Blender, mixer, citruspress, knivar, rivjärn, mandolin, balongvisp, degkrokar, yes! 2010 blir ett underbart köksår, I can feel it.

Och med detta tar jag jul på riktigt. Vi ses på andra sidan helgen!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

måndag 21 december 2009

Knäckmania

Allt sedan jag såg Kattis fantastiska knäck igår så har jag inte kunnat släppa den. Trots att vi var på Scandinavium på kvällen och skrattade oss hesa till Eddie Izzards underbara komik så kom leendet på mina läppar innan jag somnade från knäckfantasierna och inget annat. Faktiskt.

Hur kan jag inte ha tänkt på att använda valnötter istället för mandel? Deras sprödhet är ljuvlig tillsammans med knäcksmeten, och honungen gör smeten lenare än en barnrumpa.

I en tjockbottnad kastrull smältes:
/ 225 gr smör / 225 gr brunt farin / 150 gr honung / 0,5 dl vispgrädde /

Jag vet inte hur ni har det hemma, men även om jag skulle haft en bra köksvåg så vette tusan om det hade gått smidigt att mäta upp honung sådär. Tricket? Att rita ut streck på burken som markerar 100g-gränser, kände mig så otroligt smart när jag kom på det, då gick det busenkelt att skeda ut den angivna mängden!

När smeten klarar kulprovet så är den som vanligt klart, hiva i bra med hackade valnötter några minuter innan du stjälper upp koket på smörpapper i en ugnsform eller på en plåt.

Just det ja, du läste rätt: no knäckforms, no högt blodtryck efter en timmes kladdande med otympliga skedar och supersmå formar. Istället, återigen Kattis supertips. Hon är ju fett mer seriös än jag, med termometer och sådär, jag nöjer mig med kulprovet som aldrig slår fel. Men, kolla in hur hon gör: smeten på plåt enligt ovan, låt stelna, skär ut små rutor, lägg en ruta i varje knäckform, ställ dem alla på en plåt och smält en smula i ugn så har du plötligt formar fyllda med knäck helt utan kladd. Magnifikt - årets julklapp till dig själv?

Som en liten bonus så har alla barn här hemma (dvs jag och min man Daniel) fått var sitt hörn på knäckplåten att toppa med sina favoriter från Jelly Belly Bean-lådan (för övrigt inhandlade i deras fabrik i San Fransciso, höjdpunkten på vår smekmånad där hösten 2008). Peanut butter och Cappuchino funkade bäst, Jalapeño not so much...Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

söndag 20 december 2009

Testköket: granatglöggen

Jag har trots initiala höga ambitioner legat rätt lågt med min testköksidé. Bot och bättring kommer på andra sidan nyåret, regelbundenhet är en dygd. Tills dess kommer här dock en liten instickare som jag inte kunde låta bli att testa:

Smakverkstans granatäppleglögg. Hennes recept halverat och med lite mindre socker blev spetsat med rom en ljuvlig vän att hålla vid handen genom gårdagskvällens Dansbandskamp. Finaal, tjoade jag fryntligt. Jag fick mer än lukta på glöggen, och dessutom se hur finalen slutade. Att vara vuxen är en sann fröjd.

/ 6 dl granatäppeljuice / 0,5 msk pressad apelsin / skalet av en halv apelsin (helst eko) / 12 svartpepparkorn / 0,5 msk kardemumma / 1 kanelstång / 0,25 dl socker /

Skala det allra yttersta på apelsinen. Värm granatäppeljuicen på låg temperatur med skal och hela kryddor. Dela apelsinen och pressa i en skvätt juicen. Låt stå med lock på låg värme i ca 15 minuter. Rör ut sockret i glöggen.Spetsa om du vill med ljus rom efter behag. I mitt fall 0,5 dl på en sån här sats, och då vart det en rätt snäll glögg ändå. Sila av kryddorna och njut. Hatten av till Linda för bästa glöggen i mannaminne!

Fler artiklar om min testköksverksamhet finner du här, och tanken bakom det hela har jag skrivit om i seriens första inlägg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 18 december 2009

Bättre grepp

Kallt ute, jag har ökat livskvalitén dramatiskt genom att köpa en riktig skaljacka, feta dojjor och framför allt broddar så jag slipper gå runt och vara rädd och spänd (har spikar och pinnar i min handled som en souvenir från förra vinterns halka...). Dagar som dessa håller en lunch som denna mig varm:

Låt två skivor fläskkarré ligga ett par timmar i:
Marinaden
/1 paket kokosgrädde / 1 msk soya / 1 msk ostronsås / 0,5 msk honung / 0,5 dl apelsinjuice / chilipulver / cayennepepparpulver / spiskummin /

Kryddor helt efter behag, smaka av kontinuerligt när du blandar allt. Lyft ut köttet ur marinaden och tillaga i halvöppet foliepaket på 200 grader i 25-30 minuter.

Het mangosås
/1 mogen mango / 1 dl apelsinjuice / 0,5-1 röd chilifrukt / lite limesaft / 2 msk smör / 2 msk grädde / salt /

Låt mango, hackad chili och juice bubbla ihop på svag värme. Mixa lätt i blender eller med stav, bara för ett par sekunder. Väl tillbaka i kastrullen, klicka i smöret, tillsätt några slattar grädde samt en smula salt och saft från färsk lime. Chilimes som jag är, så lyfte jag ur en stor del av bitarna innan mixningen för att det inte skulle bli allt för starkt. Du gör enligt dina preferenser, såklart.

Som tillbehör fräste jag hackad svamp, rödlök och broccoli i smör och spad från köttet i ugnen (det blir som en sås av köttsaft och marinaden när bitarna är klara i ugnen).

Pop it like it's hot.Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

torsdag 17 december 2009

Squash it

När min mamma närmade sig 50 så gav hon sig iväg på olika kurser för att saker skulle röra på sig på det viset som man verkar sugen på kring 50. En av tankarna var att bli kick-ass-bra på matlagning. Endags-crashcoursen i det italienska köket var därmed ett faktum. Den stora vinsten därifrån, som vi fortfarande såhär en 6-7 år efteråt gör ofta i min familj är ett busenkelt zuccinimos. Jag har aldrig gillat det namnet, låter rätt äckligt, nästan i klass med njurtalg, grynkorv och hirsgröt. Nu funderar jag på den ordvitsiga titeln Squash, vilket dock öppnar för en mängd missförstånd. Ordvitseri är inte heller det mest classy man kan ägna sig åt. Kanske har någon läsare ett bra förslag på nytt namn för detta tillbehör?

Squash på mitt vis går fint att servera med en bit stekt fisk eller kött, ha som bas i en omelett eller lasagne - eller låta fylla ett pajskal tillsammans med en äggstanning och riven stark ost. Du behöver:

/ en zuccini / två-tre stora klyftor vitlök / smör / lite torkad pepperoncini /salt&peppar / tålamod /

Skiva zuccinin supertunnt, t ex i matberedare eller med osthyvel. Sätt på en stekpanna på svag värme, låt en bra klick smör smälta och lägg sedan i zuccinin. Låt den bli mjuk under svag värme, var tålmodig här i köket. Tillsätt tunnt skivad vitlök, smula i lite torkad chili och salta och peppra en smula. Tillsätt mer smör under processen som grönsakerna inte glider runt smidigt i det som är. Undan för undan blir det hela mjukt och mosigt, det steker liksom halvt om halvt sönder, och då är du hemma.Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag 16 december 2009

Shoppingakuten: Granatäpplet

Jag tänker mig att många står i frukt- och grönsaksdiskar runt om i landet, vill handla nya grejjor men har ingen aning om hur man egentligen gör. I dessa tider när både frukt och grönt ofta besprutas hårt så kan helt omogna varor ligga framme. Jag har själv trillat i den fällan många gånger och känt mig både snopen och rånad väl hemma. När du väl öppnat varan så är det ju oåterkalleligt, och ett omoget granatäpple är ju inte superkul att tvinga i sig.

Sannolikt är den första instinkten att köpa det vackraste, slätaste granatäpplet, som det på bilden här till vänster. Ingenting kunde vara mera fel. Det är de fula och skrumpna som innehåller de vackraste pärlorna (se bilden nedan). Kan te sig lite ologiskt, men det fina är att det är just dessa fina (-fula!) exemplar som blir kvar till sist i fruktdisken, som affärerna rear ut (i tron om att de är dåliga?).

För att testa om ett granatäpple är moget gör du såhär: tryck på utsidan med tummen. Om du hör/känner att ett vätskefyllt frö därmed "poppar" så är det färdigmoget. Då är det läderaktiga skalet blivet tunnt och kärnorna fint uppsvällda. Ät och njut som de är, strödd över sallad eller över middagen, på frullen - eller varför inte testa att göra glögg på de små liven?Granatäpplen finns av flera olika typer, vissa är sötare än de sura, kort sagt. Asnyttig mat, och slående vackert dessutom!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

tisdag 15 december 2009

Så här är det nu

Efter att ha kört LCHF/lowcarbkost rätt stenhårt sedan februari, har det på senhösten luckrats upp. Det är inge kul att hålla sig strikt på något vis när man har stor passion för mat och smaker, och eftersom jag efter sommaren hade gått ned det som jag önskade så blandade jag kosten mer. Godis och desserter har såväl som bröd och pasta en egen plats i hjärtat helt klart, och kan vara så ofantligt gott - men det blir för mycket av det goda på nolltid för mig.

Så, nu skärper jag mig en smula. Kan tyckas paradoxalt att det bläddras i Två systrars söta om kvällarna trots allt, men jag tycker att man skall äta riktigt bra grejjer när det kommer till sötsaker, sådant som man verkligen njuter av. Om man, som vi har hemma, har en fallenhet för att lätt trilla dit på socker så är det stora problemet att man äter mycket skit för att få sig sin socker-fix. Hellre en riktigt fin hembakt kaka från systrarna om helgen än en japp och pressbyrånkanelbulle om dan. Typ så får det bli nu.

Low carb för mig innebär inte att sluta upp med allt som innehåller kolhydrater, low carb betyder inte no carb brukar jag säga. Det handlar mer om att skippa vitt ris, vitt mjöl och raffinerat socker, äta mer bär än frukt och tänka på att äta bra fett med varje måltid. Med det kommer näring och mättnad. Om jag äter bröd så kan det ju vara en skiva istället för fyra, och grovt rågbröd eller surdeg istället för baguette.Och frukost som lowcarbare måste inte bestå av bacon och ägg (även om det är fasligt gott) skall ni veta, utan kan likaväl vara så här vacker och färggrann. Fet fil, bär (har gått och blivit helförtjust i lingon!) och nötter av alla de slag.

Fler frukostförslag åt lowcarbhållet kanske är på sin plats? Kolla in dessa skönheter: pasternacksomelett, bovetecrunch till filen/yoghurten, keso a la malta efter en skön sovmorgon på helgen, vinbärssmoothie som minner som sommar och flott äggröra med färskost.

Läser mig för övrigt till på Erik Hornfeldts baconblogg att kineser också lowcarbar som del av deras traditionella medicinska tradition, men benämner det helt annorlunda. Man talar i termer av yin-balans, låter ju onekligen lite sexigare. Sugen på att kinesa, någon?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

måndag 14 december 2009

Nostalgitripp för 229 kr kilot

Förra måndagen var bedrövlig. Jag längtade hem så otroligt mycket efter jobbet, hem till lilla hunden och mys för mig själv. Det var först när jag gått av t-banan här ute vid Kristineberg som jag insåg att jag inte hade nycklarna med mig (inte första gången det hänt...). De låg i lägenheten och maken var borta hela kvällen för att kräla runt på ett jumpagolv i Rotebro med hjälm och susp (den som kan gissa vad han sysslar med på fritiden vinner en liten present!). Så, jag fick bege mig ut dit, hitta den sabla jumpahallen och hämta hans nyckelknippa. Var hemma till 22, lätt bitter, åt knäckebröd till middag.

Denna måndag väger upp för detta missöde med råge, dock. Efter en schysst dag på jobbet och lite pilates tillsammans med ett gäng tanter så kilade jag ned på en av stans mindre billiga matvarubutiker. Så blir det ibaldn. Överraskades av att man numer kan köpa flådiga Gateau-bröd där, fantastiskt. Svepte förbi fiskdisken och fastnade med blicken. Där låg nämligen ett gäng fina rödingfiléer. Jag är uppvuxen i Hjo, den lilla staden vid Vättern som är rätt bedårande (även om det sög att vara 14 och utan lokal där). Där fiskar man sik och röding, och otaliga är gångerna då jag fått kila ned till Feskeboa med en femtilapp på fickan för att köpa middag till familjen.

En filé fick följa med hem. Efter en stödmacka, Gateaus aprikos- & hasselnötssurdegsbröd med pastej och saltgurka, så var jag redo för en kökssession.Vardagslyx för en person.

/150-180 g filé med skinnet kvar / 1 näve valnötter / motsvarande mängd ädelost / 1 dl färska örter, t ex persilja och basilika / 2 msk olivolja / salt&peppar /

Hacka nötterna fint. Smula osten. Blanda dem båda tillsammans med olivolja och hackade örter tills det blir någorlunda krämigt. Lägg filén med skinnet nedåt på en bit dubbelvikt folie. Täck med guckan. Lägg med några bitar svamp som du penslat lätt med olivolja. Salta liite över det hela, dra några varv på pepparkvarnen. Vik upp sidorna på folien så att du får som en liten korg och sätt in i ugnen ca 15 min på 150-200 grader.

Jag serverade med röd paprika och en klick creme fraiche smaksatt med citronzest och en fin kryddmix av ramslök, lök och salt som jag har hemma. Och ett glas gott rödvin. Jag vill ha måndag hela veckan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

The joy of edamame

Är du vegetarian och vill hitta nya sätt att inmundiga dina dagliga bönor på? Eller är du kanske en sucker för chips och vill snacksa lite nyttigare på kvällen? Vill du bjuda på vuxentilltugg som imponerar på nästa bjudning?

Då är edamamebönor något för dig!

Flera av er har säkerligen köpt rykande skålar med dessa gröna sojabönor på moderna asienkrogar för dyra pengar, men numer kan gemene person njuta denna lyx hemma. Finns i frysdisken i de flesta välsorterade matbutiker och det enda du behöver göra är att slå över kokande vatten, låt bli varmt, häll av, strö över riktigt med flingsalt och servera! (Glöm inte en liten skål för skalen också)

I helgen hade vi några gäster över på ost och vin. De hade med sig ett "edamame-kit" till festen - bönor+flingsalt. Fantastiskt med kreativa och enkla gåbortspresenter tycker jag, ♥.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

söndag 13 december 2009

Långkok regerar

Köpte så då äntligen en stor fin bit putsat högrev inför helgen. Det fina med långkok är att de klarar sig själva i stort sett, men själva koket kräver omsorg och eftertanke. Vad skall bubbla med, vilka kryddor och råvaror kommer finna varann på bästa sätt i grytan? Generellt är det lättare att experimentera med sånt där om man håller sig till en traditionell bas där man kan plocka in någon/några nya sköna lirare varje gång. Det riktigt klassiska högrevskoket som kan bli till fint dill- eller pepparrotskött enligt mig sker med buljong/fond, lagerblad, pepparkorn och lite nedskurna rotsaker. Kanske en skvätt svart soja.

Den här gången adderade jag en stark röksmak från en bit pancetta, en skvätt rödvin för fyllighet och sötma ifrån fikon. Resultatet blev efter ett par-tre timmars väntan och längtan helt makalöst! Pancettan är inte jättegod utan tillagning, men i ett långkok så suger fettet åt sig av all god smak och köttet blir supermört./ 400-600 g högrev eller märgben / 100-200 g pancetta / en lök / två morötter / en bit kålrot / smör / ca 1 dl rödvin / ett par små svampar / ett par torkade fikon / tre lagerblad / ca 10 svarta pepparkorn / en klatt fond / vatten /

Fräs köttet på alla sidor i smör i en upphettad gryta. Klyfta löken, skiva pancettan och fräs med. Stänk över vinet och låt fräsa in i köttet någon minut. Häll sedan på vatten så att det knappt täcker köttet. (Jag själv delade min bit i två för biten var såpass hög att spadet skulle bli allt för utspätt om köttet skulle bli bra)

Dela rotsakerna grovt och lägg i grytan. Krydda med fond, ett par lagerblad, rikligt med pepparkorn. Låt några hela små champinjoner, trattisar eller shiitakesvampar koka med (skogschampinjoner i mitt fall) samt ett par små torkade fikon. Låt bubbla i 2-3 timmar beroende på storleken på köttbiten, såpass länge att köttet smälter på tungan när du provsmakar.

När koket är klart plockar jag ut sådant jag vill äta som tillbehör. Morötter t ex om de inte kokat sönder, svampar och pancetta norpade jag idag. Silade resten av buljongen så att jag fick den klara vätskan separat. Det som fastnade i silen var kryddor och sönderkokta smakgivare, de åkte i soporna.

Jag serverar gärna långkokt kött med hastigt förvällda eller stekta/grillade gröna grönsaker som broccoli eller sparris. Något aldente-fräscht är superfint till en sådan här söndagmiddag. Lägg gärna till lite fräst svamp och gör en gräddig sås (buljong+grädde, inget mer i princip).

Spadet kan bli en ljuvlig snabb grönsakssoppa i veckan som kommer och eventuellt överblivet kött blir en grym matlåda imorgon!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

lördag 12 december 2009

Helgens söta


Lördag betyder sovmorgon, riktigt gott kaffe hemma, ledig tid med familjen, lång promenad med hunden. Fullkomlig jackpot nu på förmiddagen då både mitt bokpaket med Två systrars söta (som jag givet var tvungen att skaffa efter de vita tryfflarna - och vilken bok sen, helt underbara bilder från ett fik jag önskar jag var på i detta nu...) hade hunnit komma fram, och repris av Trädgårdsapoteket går på TV.

Efter att ha bläddrat lite i nya boken, så drar vi nog runt Kungsholmen. I eftermiddag går jag loss på ett högrev och nytt tryffelmakande. Ikväll kommer gamla studiekompisar hit för lite vin och mys. Ha en underbart skön helg alla!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag 10 december 2009

Även jag äter upp

För ett par veckor sedan såg jag uppropet för att äta mer och slänga ut mindre av maten vi köper hem på bloggen Kumminosten. Jag nämnde detta slöseri själv för någon månad sedan. Tidningarna skriver om det titt som tätt, och sopdykare figurerar som någon form av undergroundaktivister som på nätterna är ute och norpar hem det som framförallt butikskedjorna dömt ut som för gammalt för handeln. (De kallar sig för friganer, freegan heter det på engelska)

Jag ger er igen länken till artikeln som etc publicerade i somras om saken, där det framkommer att vi som enskilda privatpersoner slänger kring 100 kg mat varje år, mat som egentligen går alldeles utmärkt att äta upp. I DN pekar man på en bov i dramat som jag verkligen själv jobbat med: att vi handlar för mycket. I butiken får vi ofta förmånliga erbjudanden som innebär att vi köper på oss lite mer än vad vi tänkt. Nu mer funderar jag kritiskt kring de flesta inköp. Jag är sugen på ett kycklinglår till kvällen. Det är billigare att köpa ett tvåpack, såklart, men innan jag köper det så funderar jag på om jag kommer äta upp det andra inom ett par dagar. Är jag borta de nästkommande kvällarna och jag luncher planerade ute så kommer stackars extramaten bara ligga där för att sedan hamna i soptunnan. Det är ingen särskilt belastning att fundera kring sådant här, en vanesak.

Nu plockade pickipicki över matfacklan, hon visar vad hon lagar av sina rester och ber oss göra samma sak. Kan jag väl. Jag hoppas att du också gör det?Soppan från häromdagen har tjocknat till i kylen och funkade utmärkt som en puré till isterbanden som jag köpte billigt i min butik (kort datum). Till dessa åt jag en sallad på persilja (från peston ovanpå sötpotatissoppan), avocado som vart över från tacobiffarna och resterande svarta bönor från samma matlagningssession.

Lingonen som blev över efter tryffelmakandet i helgen har suttit fint i morgonfilen, och den delade limen som jag hade till tacobiffarna har piffat upp grönsaker hela veckan.

Andra generella tid är att använda gammalt bröd i tomatsåsen, frysa in överblivet vin som iskuber till såser när andan faller på, att göra soppa på lite vissna grönsaker, skära ned nån överbliven kokt potatis i omeletten (vari man också använder nån äggula eller -vita som blivit över när man bakat). Spenat och ruccula blir trista att ha i sallad efter ett tag, men funkar bra i t ex en pannkaka. Jag köper utöver detta ofta varor med kort datum i butiken. En oöppnad paket mjölk eller grädde är fräsch längre än man tror, likaså kött, ost, för att inte tala om torrvaror. Gå på lukt och smak istället för bäst-före-datum generellt. Peace.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

onsdag 9 december 2009

Sött och hårt


De första potatisar som kommit över tröskeln på nästan ett år nu tillreddes improviserat häromkvällen.* Med mycket gott resultat, dessutom! Pröva gärna att leka med sötpotatisen, kul smaker som gifter sig med många andra grönsaker och går underbart ihop med starka råvaror som vitlök, chili och ingefära.

I mitt minililla veckopendlarkök krävs en stor portion tålamod för att få saker att klaffa. Hemma i Göteborg har jag kärl i de storlekar jag behöver och så, här är jag liksom hemma hos någon annan hur jag än vrider och vänder mig. Hemma hos dig blir detta kok nog inte särskilt meckigt utan går på ett litet kick!

Mikkans söta soppa
Räcker till 3 portioner.

/ en liter vatten / en ordentligt stor sötpotatis / en mediumstor vanlig potatis / ett halvt blomkålshuvud / en halv gul lök / smör / 3-4 cm färsk ingefära / lite buljongpulver / två trattisar, färska eller torkade / salt&peppar / nån matsked grädde eller två /

Koka upp en liter vatten med buljong eller fond, ett par hela skivor ingefära och ett par trattkantareller. Förväll blomhål i bitar i en minut eller två, fiska sedan upp bitarna och lägg i en blender/mixer. Gör detsamma med potatis och sötpotatis i ganska små bitar, de blir snabbt mjuka rakt igenom.

Fräs löken mjuk i smör och lägg till grönsakerna i blendern. Plocka ur bitarna ingefära ur buljongen, de har fullgjort sin roll. Trattisarna hör dock hemma bland grönsakerna. Mixa och späd till önskad konsistens med en slatt grädde och den smakrika buljongen. Häll sedan tillbaka i kastrullen och smaka av med salt och peppar. Du toppar din portion med en klick av:

Mikkans hårda pesto
Räcker till 1-3 portioner beroende på hur stora dina nypor är.

/ 2-3 finrivna vitlöksklyftor / en tredjedels-halv hackad chilifrukt / ett par nyp färsk persilja / ett par nypor pistagenötter / ett par nypor svarta sesamfrön / zest från en halv lime / ett par ordentliga stänk fin olivolja / ett par nypor finriven parmesan eller dylik hård italiensk ost / nån nypa finriven ingefära /

Banka ihop en stark pesto att ha till soppan, urgott!

* För de läsare som är nytillkomna kan jag berätta att jag ätit LCHF-kost sedan i februari i år. Nu äter jag mer av en blandad kost som jag ändå tycker är lowcarb jämfört med tallriksmodellen, för att jag trivs bra med det helt enkelt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

tisdag 8 december 2009

Mikkan öppnar gamla luckor

Pickipicki har en riktigt fin bloggadventskalender detta år. Otroligt vackra bilder och kul upplägg. Via den har jag dock upptäckt hennes tidigare kalender, från föregående år, och det är också en riktig guldgruva.

Jag knockades direkt av ett recept på en vit chokladtryffel med lingon, som jag nu ser står som en favorit bland julgodiset för fröken Picki själv sedan ett par år. Receptet är från boken Två systrars söta, och det lutar åt att skaffa sig den, om detta smakprov är talande för bokens övriga kvalitet. Jag har lagt till en ingrediens här, pistagenötter, för det var så otroligt vackert mot lingonen och mina små rosa formar. Jag doppar också bara ovansidan av tryffeln i ytterligare choklad. Tyckte att det räckte gott och pillandet blev genom detta kanske vara hälften så tålamodsprövande. Såhär gör du julens antagligen allra godaste tryfflar:

/ 300 g vit choklad / trekvarts dl vispgrädde / en halv tsk kanel / 1 dl lingon, helst frysta / ca 2 rågade msk florsocker / en näve pistagenötter, skalade och naturella /

Hacka 250 g av chokladen. Värm i vattenbad med grädden tills det gått ihop fint och blivit en massa. Låt detta svalna av i rumstemperatur, blanda sedan i kanel och lingon. Om dina lingon inte är frysta, så tänk på att vända ned dem så att de inte krossas för mycket.

Ställ in tryffelsmeten i kylen och låt den stelna. Doppa en klick smet i florsocker så att den inte fastnar i händerna, alt doppa fingrarna i florsocker innan du tar en klick smet. Rulla till en slät kula, och lägg dem var och en i en småkakeform, lite större än en avsedd för knäck.

Ställ in tryffeln i kylen eller frysen i ca 1 timme. Smält de resterande 50 grammen av vit choklad i en skål över sjudande vatten. Doppa kulans ovansida i chokladen. Lägg tillbaka i formen och sprinkla genast över lite finhackade nötter innan chokladen hunnit stelna (vilket den gör omgående i princip). Förvara kallt, så länge de nu får stå i fred där.

I princip alla ingredienser hittade jag dessutom med lätthet som ekologiska varor i min butik, sånär som på chokladen. Ta den chansen, leta lite - eko är reko.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

måndag 7 december 2009

På en bädd av endive

När det så äntligen blev lugn och ro i helgen, förkylningen mojnade och planeringen inför nästkommande vecka kom igång så kom jag på dessa smidiga biffar för familjens matlådor. Tacos tycker vi är supergott, men väldigt svårt och meckigt att ta med till jobblunchbordet utan att helt förlora sin värdighet. Lösningen på kruxet är att stoppa en hel del av fyllningen i dessa tacokryddade biffar. Busenkelt, och riktigt gott.

Räcker till biffar i lunchlådan hela veckan:
/ 800 g blandfärs / 2 ägg / 3 msk grädde / en halv burk eller tetra med små svarta bönor / en finhackad rödlök / en halv hackad paprika / en förpackning tacokrydda / salt&peppar / smör /

Blanda färsen med ägg, grädde och tacokrydda. Lägg i finhackad paprika i någon fin färg, en finhackad rödlök och mosa sedan ned önskad mängd bönor. Jag tyckte att halva tetran var lagom. Blanda sist i grädden, och krydda ordentligt med salt och peppar, färsen behöver oftast mer än du tror.

Forma till avlånga järpar och stek i rikligt med smör. När de fått fin färg runt om, lägg dem då allihop på en plåt. Ställ in i ugnen, ca 20 min på 150 grader, för att säkerställa att de blir klara rakt igenom.

Till servering: mosa lite avocado med en snutt saft från lime, lägg i ett par endiveblad och lägg biffarna däri som i tacoskal. Det har jag lärt mig från rawfood:arna, minsann! En annan idé är en grönsallad, mustig tomatsås och bra med créme fraiche, eller en fruktsallad på ananas, mango och avocado kryddat med chili och vitlök.

Andra grymma färsbiffar jag kan tipsa dig om är dessa enkla morotsbiffar med blomkålsmos. Om du är vegetarian eller vegan så är mina vintriga linsbiffar riktiga höjdare!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

söndag 6 december 2009

Nya tider

Klassikern på mitt matbord som student och vegetarian var tomatsås till pastan. Nu nästan 10 år senare har jag helt andra vanor, och jag tar mig också tiden att laga även enkel mat så god som den ändå kan vara. Istället för tomatkross och lök i en kastrull i 10 min så gör jag numer såhär:

/ 2 burkar eller tetror med tomater, krossade, hela eller körsbärstomater / ett par trattisar / en gul lök / två msk tomatpuré / smör / ca en dl smulor av gammalt vitt bröd * / en halv tsk balsamico / en msk fin olivolja / en msk honung / tre klyftor vitlök / en halv chilifrukt / en tsk buljongpulver / ca en-två dl vatten / salt&peppar /

Fräs hackad gul lök, svamp och tomatpuré i en tjockbottnad kastrull. Häll i tomaterna. Vattnet i receptet brukar jag tillsätta genom att skölja ut tomatförpackningarna med vätskan och sedan i såsen, för att få med så mycket som möjligt. Smula sedan ned brödet fint.

Smaksätt med hackad vitlök och chili, balsamicovinäger, olivolja, honung, buljong, salt och peppar. Låt bubbla på mycket svag värme i någon timme. Smaka av kontinuerligt och justera kryddningen.

När såsen känns grym, ta av spisen, häll ca 3/4 i en blender och kör några sekunder. Blanda de båda tomatsåserna igen, så har du ett underbart krämigt tillbehör med några hela bitar av tomat i, vackert och gott.

* Som lowcarb:are så tycker jag ju generellt att det är bra att undvika extra kolhydrater i maten. Samtidigt så är just detta ett bra sätt att bli av med en bit bröd man har liggandes hemma som annars skulle åka i soporna. Brödet ger tomatsåsen ytterligare textur, gör den tjockare, men är ej nödvändig alls.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

lördag 5 december 2009

Maffigt på Xoko

I veckan gjorde jag något mycket spännande: jag deltog i en chokladprovning med extra allt. Rebecca är bloggvärldens chokladexpert (kolla bara här, så koolt!). Hon skrev igår om vår sittning som vi genomförde tillsammans med systemets kanske största dryckesnörd Staffan, chefredaktör för bolaget (ni vet, den med klamydian på framsidan).

I kylan gick jag och Rebecca i cirklar runt kvällens mötesplats, Xoko, trots min printade karta. Väl på plats med ett glas champagne i min hand kände jag att kvällen skulle bli urskön. Precis vad jag behövde efter två veckor av sånt här!

Jag har inga särskilda chokladkunskaper mer än sådant som man snappar upp om man är allmänt intresserad av mat och råvaror. För nåt år sedan var jag på en urskön provning med rom- och chokladexperten Duane Dove (som t o m tar med folk till kakoodlingarna i Tobago om man har tid och pengar!) och det var verkligen häftigt. Årgångsrom är något annat än din average Bacardi, och olika sorters mörk choklad till kunde vända dryckesupplevelsen helt och göra en medelmåttig rom till en magnifik explosion av smaker.Denna gång blev jag urfint guidad av Rebecca som visserligen inte har sin egen odling som Duane - ÄN! - men som verkar ha läst och smakat på allt gjort av de ädla kakobönorna. Över 20 sorter vad utvalda, alla av fina och aktade sorter, men långt ifrån alla fick höga poäng. Ju mer vi åt, destu fler smaker kunde vi känna. Vem hade anat att vissa sorter skulle smaka så mycket av stall och jord, att andra skulle ge en tråkig kakaoupplevelse trots fina råvaror och högt pris, medan andra lyckas skapa den där fantastiska smakupplevelsen som helt utan ansträngning?

Hela listan med våra sammantagna poäng och omdömen finns hos Rebecca, det finns ingen anledning till att även jag går igenom dem i detalj och skriver ungefär samma sak. Det jag personligen tog med mig hem mest av allt var lustigt nog den fina mjölkchokladen från L'Artigiano, med olivolja och havssalt. Kvällens mörka vinnare var nog Beschlen ändå, med toner av syrliga bär, honung och en perfekt smakbalans.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

fredag 4 december 2009

Mikkans melonsoppa

Mina små smaklabbsförsök därhemma (del I, II och III) resulterade tillslut i att följande soppa korades till en riktig vinnare i mina ögon:Dessertsoppa som räcker till 4 personer.

/ 2 dl vispgrädde / en tredjedels vaniljstång / zest från en liten ekocitron / en nätmelon / ett par cm färsk ingefära / 2 päron / citronsaft

Blanda först vispgrädde med frön från 1/3 vaniljstång och zest från en lite citron. Vispa rätt hårt och låt stå kallt en stund.

Karva ut köttet från en mindre nätmelon, kör ned i blender eller mixer till du har en helt slät och fluffig vätska. Riv ett par cm färsk ingefära fint, blanda ut i melonbasen.

Just innan servering kör du två päron i en råsaftcentrifug. Skvätt i lite citron för att få den att hålla färgen och blanda med melonen.

Servera omedelbart!

Andra snygga soppor som Mikkan gjort: knallgrön rawfoodsoppa, Kinesisk förkylningssoppa och bästa tofusoppan .

[Edit: den faktiska vinnaren av tävlingen kan ni läsa om här, visst verkar det som en grym anrättning?]

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdag 3 december 2009

Bubbel i labbet III

Smaksession nummer två var en riktig hit! Jag prövade att jobba med svalare frukter som jag förknippar med sommar, fast i kombination med värmande kryddor.

En nätmelon mixades i blender till den var helt ljuvligt slät och puffig, och smakades av med mynta, kardemumma, muskotnöt, vanilj, citronskal och ingefära i olika småskålar. Jag pressade äpplen och päron i råsaftcentrifugen och testade detsamma med dessa juicer. Det är synd att de aldrig håller färgen, för juicen blir verkligen delikat men den bruna tonen kan nog skrämma bort potentiella fans. Har ni några gamla husmorstips på hur man kan undkomma detta kanske?

Själva tillvägagångssättet, att jobba med få råvaror och testa två, nmax tre smaker mot varann har jag blivit tipsad om av en riktig mästerkock, och det känns jättebra. Metodiskt arbete som faktiskt leder någon vart.

Mynta, melon och päron är en riktig smakhöjdare, det kan bli mycket sånt till sommaren. I alla olika blandningar hittade jag dock en annan kombination som blev en vinnare denna gång, inom kort följer receptet på Mikkans ljuvliga melonsoppa (oavsett om den vann Renée Voltaires hjärta eller ej)!Tidigare inlägg i serien: Bubbel i labbet I och II.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

onsdag 2 december 2009

Matnyttigt grönt

Jag jobbade för någon helg sedan med att skapa ett nytt vegetariskt alternativ till julbordet. Uppdragsgivare var Matnyttigt, Astma- och allergiförbundets egna webbtidning. Jag måste säga själv att jag blev mycket nöjd över både receptresultatet och artikeln. Även om det inte var ett krav inför artikeln, så tyckte jag att det var på sin plats att laga mat utan våra mest allerogena livsmedel såsom soja, nötter, gluten och ägg. Det är inte alltid det lättaste, så det krävdes lite extra geniknölsgnugg i köket.

Laktosen kan lätt uteslutas ur såsen nedan, det finns många bra alternativ på marknaden just nu både för veganer och laktosintoleranta. Min make som alltid är på sin vakt när det kommer till min matlagning sniffade på en bit, smakade och brast i ett "det här var RIKTIGT smaskigt!", vilket säger mig att det kan komma att bli en fin grön jul hemma hos oss i år ändå.

Nå, julen är den tid på året då svensk klassisk mattradition möter den klassiska arabiska kokekonsten. Varma, murriga kryddor som kryddpeppar, nejlikor, saffran och kardemumma är kung och fler och fler börjar inse hur vi med stor förtjänst kan låna idéer av varandra. Om du ger dig ut i världen så är det en baggis att hitta fina idéer till såväl vegetarisk som allergisnäll mat. Såhär gör jag grön julmat i år:

Linsbiffar
/ 3 dl röda linser / kanel / paprikapulver / buljong / en halv rödlök / honung / smör / en näve hackad bladpersilja / kryddpeppar / salt / peppar /

Skölj linserna och koka upp dem i rikligt med vatten, lägg lite buljong/fond i vattnet och pudra över koket med kanel och paprikapulver ett par gånger. Efter ca en kvart har linserna kokat sönder och det är dags att hälla av vattnet. Fräs vid sidan av detta upp den finhackade löken i smör, tillsätt en halv tesked honung i pannan.

Häll av linserna i ett durkslag, stjälp sedan upp massan i en ugnsform eller på ett större fat. Blanda i löken, hackad bladpersilja och krydda med salt, peppar och mald eller nystött hel kryddpeppar till belåtenhet. Smaka av kontinuerligt så att det blir en fin balans av smaker, kanelen skall bara anas gentemot kryddpepparn.

När smeten kallnat helt så går det lätt att forma till biffar. Stek (helt i en panna utan höga kanter) på medelhög värme i rikligt med smör. Låt steka en bra stund på ena sidan innan du vänder, de blir lätt sköra annars.

Den lena såsen
/ 2 dl turkisk yoghurt / ett halvt kuvert saffran / zest (skal) från en halv ekocitron /

Rör ut saffran i yoghurten, riv ned citronens yttersta gula skal och låt dra en smula så att alla smaker hänger med.

Till servering: blodröda pärlor från ett granatäpple och massor av bladpersilja.



De andra två schyssta bloggare som deltog i artikeln är Rebecca bakar och Kinna - Mormors mat. Kolla in dem, de är mycket läsvärda!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

tisdag 1 december 2009

Bubbel i labbet II

Under min första session av smaklabb på basicnivå satsade jag på att kombinera fruktiga smaker tillsammans med kokos- och cashewgrädde. Mjölk eller grädde på nötter görs enkelt genom att blötlägga nötterna övernatt och sedan mixa dem med lite vätska. Helst skall de ligga över natten i vatten, som sedan hälls av. Koksgrädde gjorde jag på samma vis, genom blötläggning och mixning. Blandade i cashewnötter och silade sedan vätskan för att få bort alla större bitar som inte mixats ned ordentligt.

Jag jobbade med råsaft av morötter och grape som jag kört var för sig i min älskade centrifug. Vidare gjorde jag en granatäpplepuré genom att mixa de små röda pärlorna och sedan sila bort kärnorna.Blandade safterna var för sig med min kokos/cashewmjölk, och det var otroligt spännande att se hur olika väl det slog ut. Den bästa kombinationen var utan tvekan den med morötterna. Till skillnad från frukten så har morötter en jordig skön bas som gav en bra botten. Ännu bättre blev det med en gnutta grape i den blandningen, det gav en syra och beska som saknades.

Jag hade störst förhoppning inför granatäpplet, mest för att det är en av mina absoluta favoritråvaror just nu, men jag fann inga bra hittar där alls. I sig själv smakar det fantastiskt, men jag lyckades inte lyfta det med varken morotens jordighet, det gräddiga i mjölken, eller den surbeska grapen. För sig själv med lite vaniljstång smakade det mest sunk och jag slutade förstöra denna gyllene råvara som kanske är starkast i sin ensamhet? Sökandet fortsätter.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

måndag 30 november 2009

Bubbel i labbet I

Idag lämnade jag in mitt bidrag till Renée Voltaires tävling om den bästa och snabbaste soppan. Som sann soppvän skulle jag nog inte säga att nån kan utses till den allra bästa, men man kan ju vinna pris som asbra helt enkelt, utan att göra anspråk på att vara bäst?

Jag fick nys om tävlingen via Renées veckobrev, eller Loveletter som hon kallar det, och såg min chans till ett litet projekt. Tänk om man skulle passa på att experimentera med smaker, kombinationer mellan syra och sötma, kryddor, frukter, grönsaker? Jag började smaklabba på helgerna i hemmets lugna vrå och beskriver gärna processen för er i ett par inlägg. Förutom att detta kulminerat i ett ack så enkelt, men väl avvägt recept på en kall dessertsoppa, så har jag också lärt min gom mer om smakbalans.

Metoden har varit enkel: jag har inför en session gjort juice i råsaftcentrifugen eller puré i blendern av olika frukter och grönsaker, sedan testat att blanda dem med varann, krydda dem, blanda ut med en annan komponent som kanske ett nötsmör, kokosmjölk, grädde el dyl. Tråkigare saker kan man ju ha för sig på regniga söndagar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

söndag 29 november 2009

Så gör du din egen vaniljmustasch

Du kan med enkla medel göra din egen vaniljmustasch. Följ bara stegen nedan:Tag en fin vaniljstång, platta till den lite om den legat helt böjd i sin förpackning. Klipp till en lagom bred bit dubbelhäftande tejp.Fäst tejpen in mitten på vaniljstången och passa in den på överläppen så att den sitter fint.Nu är du redo för ett liv i de finare salongerna!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

fredag 27 november 2009

Lur?


Igår gick jag och lurade på detta med incabär, det lilla nyhajpade bäret som sägs vara så supernyttigt och bra. Jag har hajjat till både på deras utseende och latinska namn som båda tytt på att det är vanlig hederlig physalis som det snackas så om. Idag gjorde jag en kort googling och fann att så verkligen var fallet. Jag tycker att de säljs överallt, i hälsokostbutiker och på nätet och för mig är namnet realtivt nytt. Färsk physalis däremot har varit nära min matvärld sedan 90-talet. Är det ett nypåfund eller har de alltid hetat incabär och jag bara lyckats missa detta i alla år, vet någon klok läsare något om saken?

Vidare så känns det som att priserna är hutlösa. Kilopriset på de torkade bären ligger på saftiga 700-800 kr/kg, klår gojibären med nån hästlängd eller så, medan vanliga otorkade bär ofta är rätt prisvärda tycker jag. 2 korgar med ca 30 bär (visserligen generellt ej ekologiska till skillnad från de torkade) vardera kostar en tjuga. Är det rimligt med en sådan prisskillnad, är torkningsprocessen enormt tidskrävande kanske, finns det någon stor variabel här som jag inte är medveten om, eller är detta helt enkelt en traditionsenlig kosthajp där något görs nytt och konsumenten får betala för idén om ett nytt superbär mer än för den faktiska produkten?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

torsdag 26 november 2009

Allt för konsten

Denna vecka har fortsatt som den förra slutade. Jag bor på jobbet kan man lite överdrivet säga, i mina pappershögar. Upp kl 5, på jobbet 5:45 och hemma igen först kring 21-knycket, varje dag. För att klara av det på ett bra sätt har jag några strategier. Givetvis hjälper det otroligt mycket att ha sin bästa vän i rummet brevid, men utöver det så är det viktigt att t ex dricka en riktigt bra latte om dagen, eller att smita iväg på ett flowpass, eller att lyssna på massa bra grejjer på Spotify (just nu är favvolistan soundtracket till min kompis Kristina Hultmans nya debutroman!). Jag tar på mig mina allra finaste tantklänningar (drömmer), strumpbyxor i prickigt eller klarrött och gör därmed allt annat än att gå ned mig.

I tisdags hastade jag igenom ICA i NK-huset efter basvaror (jag vet, typ så höga priser som om mjölken vore gjord av guld därnere, men bekvämlighet är allt dessa dagar) och såg att de reade ut en del viltkött, sista datumdagen. Jag var inte sen att ta chansen och fick med mig vildandbröst hem till falukorvpris, helt otroligt! Har aldrig sett ett sånt innan, än mindre tillagat det, men hur svårt kan det vara?

Kom hem vid 21 och påbörjade vad som skulle visa sig bli ett riktigt litet långkok. Så kan det vara när man har en hobby som inte är utförd i en handvändning alltid. Det blev i alla fall både kul och asgott, här är mitt recept på övertidsanden, markören mellan total matmisär och lycka mitt i allt bråttom!

/ 600g vildandbröst / smör / ca en halv dl torr sherry / en näve champinjoner / en stor palsternacka / tre små morötter / soya / fond / salt&peppar / ostronsås /

Fräs fågeln i smör på rätt hög värme så att den får en fin yta all over. Skvätt över sherry när detta är gjort, droppa över lite soya, låt fräsa en smula till tillsammans med grovt hackad svamp och lägg sen över en en större gryta. Låt fågeln täckas nästan helt av vatten, krydda med fond, salt och nymalen peppar, lite mer soya och en skvätt ostronsås, favvoumami hemma hos mig.

På med grovt skurna grönsaker, lock, och låt sedan puttra på i 1-1,5 timmar tills köttet är riktigt mört. Somna sen riktigt gott och dröm om morgondagens matlåda. Serverades med en sallad på tomat, pistagenötter och örter. Fab.

tisdag 24 november 2009

Fisken, icke att förglömma

På senare tid har vår vän fisken blivit lite bortglömd. Inte min mening alls, men på något vis har det varit mycket antingen-eller-mat denna månad. Vegan eller råköttis känns det som. Tror att jag föråt mig på lax under tidig höst när jag var kökslat i vardagen, sådär som det blir ibland. Det kunde man ju inte tro, att lättja skulle slå tillbaka på en, eller?Jag gjorde därför avbön igår, framför en gigantisk tallrik sashimi. För er som hittills inte provat utan bara är inne på sushi: vänd blicken uppåt, utåt. Sashimi är ett hav av allt det goda på sushin. Som att få tillåtelse att äta bara njuta marsipanen, vaniljkrämen och grädden på prinsesstårtan och helt slippa transportsträckekakan därunder!

Du kan få ris vid sidan av på de flesta ställen, men själva rätten utgörs av olika typer av fisk och skaldjur skurna i tunna skivor. Algsallad, lite riven rödbeta, sedvanlig mörk japansk soja, wasabi och ingefära serveras till. På "mitt" ställe, Sushiyama ,som ligger nära jobbet mitt så lägger de dessutom upp maten på ett helt fantastiskt fint sätt. Snabbt går det, och ändå får man sig ett helt konstverk till livs! För en lågkolhydratare (latin: lowcarbus minimus) som jag så är det ju rena drömmen till utelunch, och för hela befolkningen som sådan är det en sannolikt välbehövlig omega-boost av rang.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,