Om korv och omsorg

Jag har idag tagit del av två matdebatter hos andra treviga bloggare som jag gärna vill dela med mig av. Båda är skrivna av finalister till Stora Matbloggspriset, and it goes a little something like this:

Kryddburken på Öland blev riktigt ifrågasatt att flertalet läsare efter ett inlägg om mat med korv i. Ganska okontroversiellt kan man tycka, men det är ett flerbottnat ämne. Dels berör det fin- respektive fulmat; jag får ibland kommentarer om att jag äter skitmat när jag äter korv, oavsett vad för typ det är, som om det är någon form av skämsmat. Det stör mig, är ett matsnobberi av rang för du kan absolut köpa bra korv med hög kötthalt och lite skräp, det behöver inte ligga i korvens natur att innehålla dåliga råvaror. Som Kryddburken framhåller så är traditionen att göra korv kommen ur något gott, ett perspektiv som vi tappat. Det är inte längre viktigt för vår direkta överlevnad att ta tillvara på precis allt, vi slänger ofantliga mängder mat varje år både i Sverige och resten av i västvärlden som en följd. Back to basics kanske inte vore så dumt trots allt? Hemma jobbar jag på att slänga så absolut lite som möjligt, att inte köpa mat i överkant och använda råvaror trots att datumet gått ut. Ofta är det helt ofarligt, använd ögon, näsa och smaklökar för att själv avgöra!

Jennifer Spratly som bor i Hongkong skriver om äldreomsorg och maten till de gamla. Hon låter sig bli berörd, och jag tycker att det är otroligt viktigt att hålla ämnet vid liv, även om det inte är första gången den dåliga matkvalitén är på tapeten. Det finns mycket kärlek i vården, många människor som arbetar där har så ofantligt mycket att ge. Att hävda att alla steg i vårdapparaten inte funkar skall inte ta ifrån dem kredden för deras storslagna arbete. De som lagar maten till de lådor som hemtjänsten delar ut menar givetvis inget illa, men som många andra har de sannolikt inte de bästa av förutsättningar. Råvarorna och tillverkningsutrustningen är sannolikt sådär bra, skit in skit ut som man brukar säga där jag kommer ifrån.

Jag hoppas och tror att mina föräldrar och jag med min generation kommer åldras med en helt annan värdighet. Vet vet med oss att vi har rättigheter, ett värde, vi är mer vana vid att ställa krav än våra mor- och farföräldrar. Tänk när äldreboenden får med veganer, råkostare och lowcarbare att göra, de som redan idag vägrar tillsatser lär sannerligen inte bli mindre på krigsstigen på gamla dar. Jag tror att starka viljor kommer kräva förändring, och sörjer att mor- och farföräldrar kommit ifrån en tid där man inte sagt ifrån utan tackat och tagit emot oavsett vad.

Läs även andra bloggares åsikter om Omsorg, Funderingar, Kryddburken, Jennifer Spratly, Korv, Sopberg, Skandal, Friska viljor, Elitism, Veganer

Känn ingen sorg för mig Göteborg

Håkans bästa låtar dundrade i vardagsrummet idag medan jag vispade för fullt. Mina bästa vänner i Göteborg var påväg hem till mig och jag planerade stordåd, denna gång med mitt dubbelvåffeljärn i högsta hugg. Jag provkörde järnet i fredags kväll, gjorde en standardsmet för frasvåfflor. Visst, det var en trivsam upplevelse, sylt och grädde bibringar ju alltid en sanslös njutning, men själva våfflan smakade ärligt talat inte något särskilt. Gör om, gör rätt tänkte jag - hittepå måste väl bli mycket bättre?

Jag ger er Mikkans frasigaste våfflor de luxe:

2 dl mandelmjöl / 2 dl vetemjöl / 2 dl kallt vatten / 1 dl mjölk / 4 dl grädde / 0,5 krm salt / 2 ägg / 2 msk smält smör /
Låt mandelmjölet ligga och svälla i vattnet en stund (motsvarande tiden det tar att dra över med dammsugaren inför att brunchgästerna skall komma, t ex). Vispa upp grädden separat, "lagom" hårt. Just lite lösare än du skulle göra om du skulle servera kladdkaka, t ex. Elvispa ihop siktat vetemjöl med mjölken och mandelmjölsblandingen. Slickepotta i det hela i den fluffade grädden, strö i saltet, knäck i äggen, häll i det smälta smöret och kör snabbt ihop. Smält lite extra smör och plocka fram en pensel att smöra våffeljärnet med mellan varje gräddning. Räcker till att göra 3-4 personer smällmätta.

Fraset i våfflorna var inte av denna värld, över all förväntan, och mandeln ihop med saltet gjorde att våfflan blev mindre av en autobahn för toppingen och mer som en skogsväg som är vacker och njutbar i sig. Jag serverade med vispad grädde smaksatt med vaniljstång, granatäpplekärnor och ekologisk blåbärssylt. Brämhults äpplejuice hemma idag tack och lov, och espressomaskinen gick varm.

Mackmaterialet jag också dukat fram rörde ingen av oss vid alls. Det gäller att veta vart man har sina prioriteringar.

Gästerna hade med en lite sen födelsedagsgåva av bästa sort: hemgjord plommonmarmelad, lovely!

Läs även andra bloggares åsikter om Våffeljärn, Hittepå, Autobahn, Läckert, Njutning, Brunch, Helg, Höstmörker

Det Goda Köket: efter

Ärade läsare, en av de allra bästa jag vet kammade hem priset idag: Pickipicki. Juryns hederspriser kommer meddelas under helgen. Den stora behållning av detta har varit den glädje och stolthet över mitt eget arbete som jag känt i en vecka nu sedan nomineringarna kom. Med nomineringen har en mängd nya läsare kommit hit, och ni är varmt välkomna varenda en av er! Riktigt roligt var det också att idag få stifta bekantskap och spendera lite tid med Rebecca, Tina, Christopher, Kinna, Gitto och Annika.

Själva mässan som stod värd för utdelandet av priset, Det Goda Köket, hölls ute i Älvsjö (lite märkligt för en Göteborgare att åka ut i förorten för att gå på mässa när man är van att det serveras mitt i smeten). Matkändisarna duggade tätt (jag såg dessutom Staffan Ling - starstruck!). Jag hittade en del vettigt att köpa med mig hem, choklad, isterband, tidningar. Såg massa mumsigt, men saknade känslan av att grytor stod och puttrade, jag hade önskat fler påträngande dofter snarare än fläshiga stora bilderpå banderoller, och fler småfabrikanter man inte hört talas om framför stånd fyllda med prudukter från Scan, Dansukker och Ridderheims. Jag förstår att de finns där, men det känns trist att det var mer som som fredagssmakproven som bjuds på ICA än en upptäcksfärd i det småskaliga matsverige.

Läs även andra bloggares åsikter om Pickipicki, Bloggosfären, Det goda köket, Stjärnor, Choklad, Lammhult, Fredag, Älvsjö

Det Goda Köket: före

Alldeles strax utdelning av pris för årets bästa matblogg enligt juryn. På scenen kl 10:15, Det Goda Köket som hålls ute på Stockholmsmässan i Älvsjö. Förra året såg det ut såhär när surdegs-Martin vann (bild: Stockholmsmässans bildbank)(måste skaffa mig boken!). Undrar just hur de resonerar i år? Nå, snart är magpirret över - may the best blogger win!

Chocolate is what dreams are made of

Fin dag igår. Grymt sweet ny kostym, gled runt och kände mig fly hela dagen. Latte från Kafkaf, skön stämning på jobbet, lunchspinning inimellan, energi över till andra, fin matlåda med hemifrån. Små snöflingor som föll därute bekymrade mig inte, jag kommer tids nog köpa både varm jacka och broddar. Funderade för mig själv på drömmar och ambitioner, vägar som är både möjliga och omöjliga att ta.
Avslutade dagen på bästa sätt, med fina vänner:/ 400 g färsk lax, kotletter eller hel i bit (det går alldeles utmärkt att dela själv, mycket billigare med en hel bit) / 2 tråg färsk spenat / 1 puck chevré / 3 dl grädde / 2 msk syrlighet, t ex citronsaft eller ljus vinäger /

Vi delade laxen i kotletter, lade i botten på en ugnsfast form, bäddade in den ordentligt i spenat, smulade över osten, saltade och pepprade och slog sedan över grädde blandat med vitvinsvinäger. Ugnen på 200 grader, låt stå inne i ca 15 minuter (använd ögonen, se om köttet är lagom tillagat mitt inne i biten istället för att bara gå på klockan). Medan vi väntade slank en bit kavring med ytterligare chevré, honung från Skebo herrgård, och lite balsamico ned.

Enklaste salladen till maten:

/ 2-3 dl kokta kidneybönor / 1 mogen avocado / 1 tråg machesallad / 2 nävar små coctailtomater / en halv rödlök / dressa med en fin olivolja, pressad citron och örtsalt /

Tro det eller ej, men vi orkade även med desserten. Som det spanska ordstävet säger: Tankar skall vara klara och chokladen tjock.



Läs även andra bloggares åsikter om Choklad, Drömmar, Middagssällskap, Vardagslyx, Fisk, Grönsaker, Smaskens

Förkovran

Så kom äntligen mitt efterlängtade paket från AdLibris. Jag känner verkligen ett behov av att komma vidare, lära mig lite mer om det jag sysslar med, och har en levande shoppinglista som skall betas av, men bara i sådan takt att jag faktiskt hinner läsa och reflektera över det jag köpt. Inte lätt för en samlare som jag, ni skulle se hur bokhyllorna bågnar där hemma, med både sådant som jag läst sönder och sådant som är superintressant men aldrig blivit öppnat ens. Vissa saker blir liksom aldrig av, och jag har nu lärt av misstaget att köpa stora buntar böcker på en gång.

Som stort fan av Matälskarbloggen har jag ett tag haft ögonen på Lisa Förare Winbladhs alster Ditt nya skafferi. Den är inte ny på något sätt, kom ut på den tiden Lisa fortfarande låg på blogspot och inte hade skapat ett eget krypin på ljuva Taffel. Så många knasbollsingredienser som hon rör sig med som verkar fantastiskt kul och trevliga, jag hoppas på att vidga mina vyer.

Sally Fallons bok Nourishing traditions har jag haft ögonen på ännu längre. Det hela började med mandlarna. Jag fick nys om hur mycket näring - framförallt de goda fetterna - jag alltid sabbade när jag rostade nötter och frön genom att brassa på 250 grader i ugnen via Mats som driver företaget Solid Health. Han tipsade om Sally Fallon, sa att det var en riktig guldgruva vad gäller näringsbevarande metoder, och jag testade en ny tillagningsmetod. Så, jag har rätt höga förväntningar. Den har dock över 10 år på nacken och mycket forskning inom kunskapsområdena kost, hälsa och näring har ju utförts sedan dess, det måste man ju ha med sig i läsningen. Fallon är hur som helst aktiv forskare i näringslära och förespråkare av bra fetter i kosten, något hon nog var rätt ensam om på 90-talet, tänker jag mig.

Det blir urspännande att läsa och lära, jag återkommer självfallet med recensioner förhoppningsvis fyllda av insikt och entusiasm!

Läs även andra bloggares åsikter om Sally Fallon, Forskning, Näringslära, Myspys, Bloggosfären, Kunskap, Självstudier, Förkovran, Skafferi, Lisa Förare Winbladh, Ditt nya skafferi, Nourishing Traditions,

Den liksom ropade till mig: "Skall vi leka?"

Ofta både handlar jag råvaror och lagar mat med ögonen. Om jag inte gjorde det skulle jag nog inte upptäcka särskilt mycket nytt. Knasiga frukter och grönsaker kan tala till mig från disken, de frågar om vi skall leka, och jag köper gladeligen hem dem även om jag inte har en susning på vilket sätt vi kan fortsätta umgås. Denna vecka har jag gjort en soppa på en helt underbar butternut squash som jag fann på Ekostore i fredags. Första gången jag har en sån i mitt kök. Strax över två tvärhänder hög, matt men fylligt gul, assnygg och välsvarvad liten sak. Inte riktigt en pumpa, inte riktigt en squash. Jag laborerade lite, tänkte: "vad kan gå fel?". Märkte att den inte var helt mogen, så jag kunde inte bruka alla delar, men tillräckligt för att få ihop till en helrätt soppa enligt nedan:

/ 2 lätt skrubbade ekomorötter, riktigt långsamt frästa i smör och nyriven muskot / 1 gul ekolök ännu mer lååååångsamt stekt i smör och ännu mer nyriven muskot / köttet av en butternutsquash, tärnat och stekt mjukt riktigt långsamt i smör och nymald svartpeppar /

Jag lade ovanstående i min blender tillsammans med:

/ 2 rågade matskedar eko-créme fraiche / en doft av mald kryddpeppar och dito kryddnejlika / ett par-tre deciliter stark lantbuljong /

Väl upplagd toppade jag med en slev belugalinser jag kokat på förhand. En skvätt soya i kokvattnet ger dem en extra skjuts av lite mer komplex sälta än om vattnet bara saltas på "vanligt" vis.

Nu står en låda soppa här på jobbet och kommer väl till pass på trötta eftermiddagar. Jag har en hel del undervisning efter jobbet denna vecka som härmed kommer förberedas på bästa sätt. En nöjd elev är en bra (och kanske, med lite tur, flitig) elev!

Läs även andra bloggares åsikter om Halloween, Allhelgonahelgen, Finmat, Blender, Nyförälskad, Lekplats, Soppa, Juletid

Den platta smaken av socker

Ett stycke hemmahelg har just passerat, kalendern rensad på allt annat än vila och mys. Stor glädje efter lördagens nomineringsannouncement från Stora Matbloggspris-gänget, gah, vilken grej! Så häftigt när mattan dras undan för en ett litet grand. Otrolig läsartopp under helgen, liten känsla av att vara utanför sin comfort zone med välbekanta läsare. Så, hej och välkomna alla nya, ni gör mig om möjligt ännu gladare!

Helt utan planering har mycket tid gått åt mat-TV. De galna brittiska tjockistanternas klassiska och pompösa matprogram, nervkillande kvartsfinal i Masterchef, Thirsty Traveller på Travel Channel, Edvard Bloms gästabud på 8:an och Niklas Mat på SVT Play. Det är helt uppenbart så mycket jag missar på veckorna, mest för att jag sällan är hemma innan 20-tiden då TV:n befolkas av deckarserie och kockarna redan har gått och lagt sig för dagen. Underbar tidsålder vi lever i, där du kan ta igen vad du än missat på nätet!

Niklas Mat är riktigt trivsamt tycker jag, och reportaget denna vecka (svtplay, kolla del 3 av 8) handlade om Stockholmskrogen Mistral, numer beläget i en gammal barnvagnsfabrikslokal i Enskede. Om ni vill se hur en slipsten skall dras, kolla klippet, för allt i världen:

Mistral diggas av mästerkockar, och gör helt klart sin egen grej. De jobbar med matens egna sötma, få smaker, varsam tillagning. I inslaget lagar de en lök, helt solo i princip, sötad med lite stevia, stekt under lugna och fina förhållanden. Verkar sanslöst spännande, och jag hoppas att få chansen att äta där snart.

I inslaget säger kocken att han slutat använda vanligt vitt socker, att den smaken är så platt jämfört med andra söta råvaror. Just nu är han inne på stevia. Jag själv har nosat på sådan sötning, men med kass resultat. Tror att jag använt en för koncentrerad produkt, extrakt i form av små vita kristaller, där det är som upplagt för att överdosera. På Mistral lär de ju ha bättre grejjer än jag fått tag i såklart, jag såg att de använde ett grönt pulver helt olikt mitt. Någon som vet vad det är för typ av steviaprodukt tro?

Många grönsaker har helt klart en inneboende sötma som man kan lirka fram, med smör och långsamt tillagningstempo. Det är komplexa smaker och härliga att upptäcka. Det är inte alltid du behöver söta maten för att få en bra smakbalans, men om det behövs så finns så mycket annat än det trista vita raffinerade sockret: lönnsirap, agave, honung, muscavadosocker och olika orientaliska fruktiga sirapsprdukter för att nämna några. Denna blogg till i samband med att jag uteslöt socker ur min egen kost, för vikten och hälsans skull. Nu när jag hittat balans i min kropp så ser jag ingen anledning till att äta strikt low carb. Socker är en smak som berikar vår mat, men ingen dussinsak - jag vill ha bra grejjer! Passande nog handlade Taffels senaste nyhetsbrev om det söta, under titeln Vi snaskar socker. De skriver så fint:

Låt oss först fastslå: det finns inget som helst naturligt i att renframställa sötningsmedel ur sockerrör och trycka i sig 100 gram om dagen av det. Ett sötningsmedel som bevisligen är medskyldigt till en lång rad välfärdssjukdomar. Låt oss sedan slå fast en sak till: Det finns tillfällen då det är värt att äta socker.

[Edit: det vart visst lite tjafs efter Niklas Mat, påpekade en läsare. Stevia är ingen förbjuden substans, men inte godkänd som livsmedel eller livsmedelstillsats, som en annan läsare upplyste. Här skriver SLV om definitioner av kosttillskott. Om nya livsmedel skriver de "Exempel på nya livsmedel som har fått saluförbud efter EU-kommissionens bedömning är betain och stevia. EU-kommissionen har upprättat en katalog över livsmedel och livsmedelsingredienser som bedömts som nya och därför bör tillståndsprövas innan de används. Katalogen är inte heltäckande och ska ses som ett hjälpmedel för att avgöra när tillståndsprövning krävs." Det är tydligen lite knaggligt för ett sk nytt livsmedel (dvs något vi börjat äta efter åt 1997 då detta började regleras) att bli godkänt, och efter vad jag kan se i ett styrelseprotokoll på SLV:s hemsida så ligger stevia just nu i pipelinen.]

Läs även andra bloggares åsikter om Läsekrets, Low carb, LCHF, Stevia, Smaker, Mistral, Drömmar, Sötnos, Välkommen

Rårakans återtåg

Emellanåt får man göra ett ryck för att återupprätta både mormor och farmors arv på matkultursidan. Jag för det gärna in i min egen tidsålder, formar det efter mitt egna liv och preferenser, men det känns skönt att förankra bakåt, att minnas.

Min mormor är uppvuxen i Göteborgs skärgård. Kargt, enkelt, ensamt, traditionellt. Under hela livet såg det någorlunda likadant ut, det fanns liksom ett matschema med stek och brunsås på söndagarna och sådär. Hon gjorde soppa med klimp och kalops till oss barnbarn, bakade gudomliga hönökakor, gjorde bohusländsk äggost till julen och lade in gurka varje vecka. Morfar lät maten tysta mun. Han var en garvad fiskare och matade ofta familjen med nyfångad rödspätta, av mormor enkelt stekt i smör med potatis och gräddsky. Det skulle vara som det alltid varit för honom. Jag minns att jag en gång lagade spagetti med köttfärssås (den enda exotiska rätt de tagit till sig) till dem. I min sås hackade jag ned både morot och lök och han bara tittade på mig, förstod liksom inte vad det skulle vara bra för, han var väl ingen kanin heller? Sött på något sätt.

Farmor var "statar-onge", uppvuxen otroligt fattigt och när hon väl var bliven farmor i en rätt stor familj så bjöd hon ofta hela gänget på storheter. Hon har bott i trakterna av Hjo hela sitt liv (där även jag är född), så färsk eller rökt Vätternfisk såsom röding och sik har stått på bordet nästan jämt. Klassiska strömmingflundror, fläskben, egen grynkorv* och egeninlagd sill har varit standard hos henne. Alltid marknadskarameller om julen, och kaffe drack man både på bit och på fat. Eftersom hon gillade att laga mat fick farfar alltsomoftast äta för två. Han behöll sin slanka silhuett genom livet, märkligt nog. När farmor hade försvunnit in i sin Alzeimerdimma så levde farfar ensam resten av livet. Han var, till skillnad från morfar, aldrig främmande för det nya. Han läste Nina Björk-feminism, hängde med, ville tänka nytt och när jag kom hem till honom med couscous, vin och arabiska kryddor så tackade han sannerligen aldrig nej.

När jag själv växte upp under 80- och 90-tal så tappade man mycket av den där klassiska robusta maten. Det koolaste man kunde sätta i sig var tacos, halvfabrikat var lite hett och nytt, och föräldrarna uppvuxna på grynkorv och kålpudding ville bort, bort. Till Italien, eller Frankrike, minst. Nu finner jag själv stor tillfredställelse i det genuint osnobbiga som husmanskosten har att erbjuda. Inga krusiduller liksom. Så, i mitt kök denna helg:

Rårakor:
en riven kålrot / ett ägg / 1-2 msk fryst hackad persilja / salt & peppar

Stek i smör på medelvärme. Ha tålamod innan du vänder så att rårakan verkligen får en chans att hålla ihop i ett stycke och bli sådär vackert gyllene. Till serverad en klick créme fraiche med curry samt en snabb sallad på spenatblad, fetaost och tomat. Husmanskost på Mikkans vis.


* I Grynkorvsakademiens stadgar står att läsa: "Är man en sann Skaraborgare så gäller givetvis att intaga Grynkôrv, minst en av veckans sju dagar året om, samt att bidraga till dess bevarande som kulturrätt i Västergötland", något hon helt uppenbart ärade utan kännedom om denna strävande förening.

Ps. Någon som skriver med stor kärlek och omsorg om svunnen mat är Kinna, titta gärna in hos henne, det är hon verkligen värd!

Läs även andra bloggares åsikter om Kålrot, Statare, Gammeldags, Mormor, Farmor, Råraka, I all enkelhet

Stora matbloggspriset

Jag tror jag tar en kopp kaffe till. Kanske en till. Kom ut ur duschen, fick finfrukost serverad av maken, slog upp datorn och såg att jag var lite nylänkad. Inte från vilken skitsida som helst, utan från högborgen, Stora Matbloggspriset. Njutmat enligt Mikkan är en av 11 nominerade bloggar 2009, och jag är alldeles själaglad. Tack till alla fina läsare som stöttat och nominerat, det är en underbar känsla att veta att ni finns där! En bloggare är som bekant ingenting utan läsare, som tycker till, testar, berömmer. Denna nominering betyder otroligt mycket för mig, det är ett kvitto på att jag hittat ett format som funkar och på att fler delar min passion.

Hälften av de övriga nominerade är bloggare jag själv följer flitigt sedan en längre tid, Rebeccas Kitchen, Matplatsen, Lingonet i Jönköping, Pickipicki och Kryddburken. Riktigt kul att även genom denna nomineringslista upptäcka nya bra bloggar såsom Smaskens, Kaffekokarkocken Katja, Upplevmat, Gitto hos Taffel och Jennifer Spratly. Stort grattis till er alla för en välförtjänt nominering!

Nu skall jag gå ut och ha den bästa av alla lördagar, kanske blötlägga, rosta, ugnsbaka något som väntar i gömmorna, men först en tur i Lärjeåns dalgång. Vi ses på fredag på Det Goda Köket-mässan i Stockholm!

Läs även andra bloggares åsikter om Stora Matbloggspriset, Glädje, Kaffe i vrångstrupen, Stöd, Bloggosfären, Läsare, Lördag, Fritid, Vinnare är vi allihopa

Hem, ljuva hem

Ah, snart tillbaka i ljuva Göteborg. Som jag längtat hem just denna helg! Den senaste månaden har inneburit planer av olika slag under varje ledig dag känns det som, gigs ute i landet och Tjurruset har gjort att jag knappt hunnit varva ned hemma eller njuta av att jag har en fantastiskt trevlig familj och ett fint hem. Nu kommer november som en bliss av rang och vänder trenden.Nackdelarna med att vara hemma så kort tid som jag nu varit är givetvis många. En av dem är att det liksom inte är någon idé att på lördag eftermiddag handla hem massa fina saker att laga, det mesta förfars ändå och jag har gjort bäst i att stå emot. Nu är det helt klart jag som drar till Ekostore direkt när tåget kommer in och förlustar mig. Se så vackra grönsaker de har! Priserna är helt humana, sortimentet bara växer - numer har de både ost- och köttdisk, en bageridel, städmaterial, mejeri, veganprodukter, all tänkbar stapelvara, Renée Voltaires härligheter, kryddor, oljor. Du kan gå dit och handla nästan allt du hade tänkt, det är få ekoställen som kan stoltsera med det. Jag beundrar verkligen vad de gör på det stället och jag hoppas så innerligt att fler gör som jag, lägger slantarna hos dem framför de större matkedjorna. Vi har ju verkligen allt att vinna.

Läs även andra bloggares åsikter om Lycka, Hemma, Ekostore, Göteborg, Hållbar utveckling, Matkasse, Vila

Fulfoto från träningssalen

Fyffan. Tessans lunchpass på Hötorget idag, stod i kö länge och väl innan jag fick komma till, seger! Det var länge sedan jag pulstoppade så här, men med en leende slavdrivare på podiet så var den biten inga problem... Bilden här är kass, men illustrerar väl känlsan - såhär röd var jag efter hela nedvarvningsbiten, oh my gosh!

Som så många andra (inbillar jag mig i alla fall) har hösten med dess mörker träffat mig som en vägg. Det var inte länge sedan jag var pigg varje morgon och uppe på yoga, transportlöpte till jobbet etc. Nu känns det fullkomligt otänkbart, jag känner mig fullkomligt kokt när klockan ringer, och min trekvartspromenix till jobbet utförs med halvöppna ögon. Här har lunchträningen glidtacklat yogan och står stolt som klar vinnare. Vilket koncept! Ut en sväng när man ändå inte är behövd på jobbet, stenhård spinning i 45 minuter och sen är man på plats och kan fortsätta med ny energi igen. Jag är såld.

Hur äter man om man skall lunchträna tänker du kanske? Jag tycker inte att det är så bökigt faktiskt. Något mindre mängd mat än vanligt till frukost, sen keso, frukt och nötter (jag har oftast ett stash på jobbet, det betalar sig ALLTID!) vid elva framför datorn och sen iväg strax innan tolv. Lunchlåda framför datorn direkt efteråt, smidigt värre. Som allt annat kräver det ju lite jobb med prioriteringarna, men även om jag inte skulle palla göra matlådor så kan man knipa en sushi eller låda från Gooh! i farten.

Ps. Har hittat ett nytt ställe för dig att regga din matblogg på, kika här, känns som en bra grej!

Läs även andra bloggares åsikter om Spinning, Spark i baken, Syra, Cerise, Kokt utan bröd, Morgonträning, Nya vanor

When I feel sad, I stop feeling sad and feel awesome instead

Ingen bra dag igår. Ont i huvudet, trött och seg. Ingen känsla av go på jobbet, noll lust att träna. Min Theresa hade nog en liknande dag, så tillsammans vände vi på steken. Tog en långpromenad hem till hennes plejs i Frösundavik genom Hagaparken. Kolsvart, men överallt i mörkret guppade små pannlampor runt. "Aha, det är sååå man gör!", utbrast vi! Det är alltså där alla löpare är, i allt från klungor till horder sprang de runt, så inspirerande! Jag kände direkt att det kanske vore nåt att gå med i en klubb och träna ihop i grupp, de verkar ju ha himla kul, och något sånt skulle kunna få ut mig i spåret trots att det är becksvart. Har ni Stockholmare någon förening att rekommendera tro?

Väl hemma så lagade vi oss den måltid vi verkligen behövde. Theresa hade, med viss hjälp av Tasteline, tänkt low carb till min ära (vilken kompis, va?!) och därav blev det igår biffar med grönsakspuré och en fin sallad. Biffarna var superenkla, och riktigt goda! Ibland är det skönt med mat som liksom smakar i sig själv, att inte alltid leka med vitlök, örter och knasigheter, utan kicka bak och låta vanlig gul lök och rotsaker bjuda på sig själva. Salt, peppar och smör förhöjer smakerna som finns där på ett utmärkt sätt!

/ 400g färs (går alldeles utmärkt att göra veggo, jag rekommenderar då Hälsans Köks frysta färs framför quorn eller ren soya) / 1 hackad gul lök / 1 grovriven stor morot / 2 ägg / 1 dl creme fraiche / salt & peppar /

Forma till lite avlånga järpliknande biffar, stek på en bra yta i smör och låt sedan bli helt klara i ugnen, 150-200 grader i ca 15 minuter borde räcka. (Tricket om du lagar med köttfärs är att göra ett litet snitt, trycka på biffytan med en kniv el dyl. Om vätskan som kommer upp är rosa är det inte klart ännu)

Grönsakspurén är löjligt enkel. En klassiker i low carb-sammanhang, men jag har ändå aldrig testat.

/ 1 huvud blomkål / 1 knippe broccoli / 1 dl creme fraiche / en klick smör / salt & peppar /

Förväll grönsakerna i bitar, låt rinna av helt och mixa med creme fraiche, smör och kryddor. Salta allt eftersom så att det blir sådär gott som du vill och tänkt dig, saltchocken man kan utsätta sig själv för är inge kul. Gör en vacker sallad till med avocado, groddar, tomater, paprika, spenat, nötter och frön, granatäpple, blekselleri, rödkål - you name it! Allt blir gott med en fin olivolja på, no doubt. Lagom kraftigt rödvin till blir sweet, vi satsade på en Periquita.

Desserten var allt annat än low carb. Vacker teblomma med smak och doft av jasmin och rosor avslutade en sen och ljuvlig kväll. Allt var som förbytt, på vägen hem var jag awesome igen.
Läs även andra bloggares åsikter om Halfbaked, Ben & Jerrys, Periquita, LCHF, Low carb, Middag, Njutmat, Enkelt, Asgott, Bästis, How I met your mother, Hagaparken, Pannlampa, Löpning

Bumsbollen 2.0

Bumsbollen har spridit sig som en löpeld i min bekantskapskrets. Kollegorna tar en om de vågar efter lunchen, min kära Theresa återhämtar sig bums efter löppassen, PT Lovisa gör sina själv hemma och ljuva Sara kontemplerade boll framför bulle på kanelbullens dag häromveckan. Därtill har herr Bums själv vidareutvecklat konceptet, och jag vill väl inte vara sämre själv.

I mixern:

/ 6 urkärnade färska dadlar / 5 torkade aprikoser / en näve naturella paranötter / en näve dito cashewnötter / en msk honung / två msk råa kakaonibs / en näve mandelmjöl* / redigt med kanel /

Jag rullade till bollar i lagom bite size och istället för att toppa i choklad, så rullade jag dem igenom en hög med skalade hampafrön. Vackert, gott och enkelt.

* Har hittills bara hittats på Lidl, av alla ställen.

Kan i sammanhangen puffa för att Ultraschmultra-Fredrika kickat igång en kul raw food-blogg. Läs, inspireras av andra typer av livsstilar - och kanske antar du själv hennes råa utmaning? Om du är nyfiken på raw food och skälen till att äta råkost så finns matnyttig information även här hos Kiviks Lilla Råa!

Testköket: the carrot session

För riktigt länge sedan tipsade jag om Lotta "Om jag var din hemmafru" Lundgrens vackert randiga morotssoppa. Först nu har jag testlagat och kan berätta om des storhet: ät som förrätt, som efterrätt eller varmrätt ackompanjerad av en sallad och/eller matig macka. Ta den till ditt hjärta, du kommer inte bli besviken!

Det är så lätt att mat som innehåller puréad morot blir alldeles jolmig, jag minns själv med lätt illamående barnmatsliknande puréer och dåliga morotsjuicer jag stött på tidigare. Men, nu på hösten är morötterna som allra finast, och purén blir grym när du gör den helt själv med kryddorna som står i receptet. Köp ekologiska morötter, skrubba av dem lite lätt (även om mycket näring finns i skiten på rotsakerna så hör grus inte hemma i soppan tycker jag) och koka upp som Lotta skrivit. Eftersom jag försöker hålla nere sockret och föra fram mer naturliga smaker och råvaror som de är i min matlagning, så skippade jag vaniljsockret till förmån för riktig vaniljstång. Lönnsirap hittar man inte hemma hos mig, jag bytte detta mot honung och det gick alldeles utmärkt!

Soppan värmde mig och min mor hemma i lilla skolådan på Kungsholmen, tillsammans med frästa vaxbönor med rödlök samt en vitkålssallad med bladpersilja och avocado. Lätt som en plätt, kreativt, färggrannt och minnesvärt.Fler artiklar om min testköksverksamhet finner du här, och tanken bakom det hela har jag skrivit om i seriens första inlägg.

Läs även andra bloggares åsikter om Om jag var din hemmafru Testköket, Morotssoppa, Smakäventyr, Värme, Compact living

Synt i Blekinge, Sveriges trädgård

Efter chockuppvaknadet i morse då några barn bankade på dörren och ville sälja oss ett nummer av GT, insikten om att klockan visst inte är så mycket som det först verkade, kort promenad i ösregn med motvillig men ändock kissnödig vovve, så satte jag mig ned och njöt min frukost. Spenatomelett med feta och ljuvlig nybryggd espresso. Jag älskar verkligen min kaffemaskin, en riktigt vettig investering!

Turen till Karlshamn var som en lång odyssé i snabba kolhydrater och märkliga frisyrer. Syntklubben var helt smockfull av folk. Som alltid var det viss slagsida åt den typen av syntare som utgörs av män i 30-40 årsåldern, i svart urtvättad t-tröja, som bor sannolikt kvar hemma. En hel del gothare, både de riktigt syrliga välstajlade, och ned till de som inte åldrats riktigt med värdighet. Skor höga som hus, fler spännen än någonsin och ett vansinnigt bra stöd för alla band som ställde sig på scen. Jag hade fantastiskt roligt!

Läs även andra bloggares åsikter om Saeco Odea, Goth, Syntare, Dekadens, Lokalbefolkning, Socker, Öl, Karlshamn, Sveriges trädgård, Ösregn, Vintertid

The hills are alive with the sound of music

Brysselkål hör inte bara julafton till. Det är ett litet c-vitaminrikt kraftpaket som man då och då har turen att hitta i riktigt fint skick i dagens kyldiskar. Just nu är vi inne i en tid då de är av helt perfekt kvalitet! Min ömma moder köpte en ordentlig påse för en spottstyver på Bondens Marknad på Söder i helgen med de finaste exemplar jag någonsin sett. De är inte så kompakta, smakar milt och gnisslar sådär gött när man tar i dem innan de är kokta.

Jag sveptes igår tillbaka en smula till den ungdomstid då jag bodde i tysktalande länder, då jag gjorde mig en snabb middag av 8 brysslar, rökt fläsk i tunna skivor och senap. Wirklich rustikal. Många långa timmar på jobbet måste inte innebära att man hamnar i en själsdödande kö på MacD, det är något jag har lärt mig.

Ikväll står jag på en klubbscen i Karlshamn med tuffa syntbandet Compute. Fin fortsättning på detta tyska strama tema. Svarta läderstövlarna åker på, håret nålas upp och jag skall kämpa för att inte le en enda gång. Förra gången vi gigade, på Sugarbar här i Stockholm så gick det sådär med den saken. Helt okej, men kan bli bättre. (Bilden är tagen av den eminente musikfotografen Conny Fornbäck, du hittar honom och hans bilder på vår spelning här.)

Läs även andra bloggares åsikter om Schweiz, Tyska, Fläsk, Ålderdomliga konserveringsmetoder, Dosering, Knallgrönt, Höstmat, I all enkelhet, Jawohl

I pausen

Sitter på intressant utbildning hela dagen. Byter mackan som bjuds mot bär från mitt egna stash, jag mår bäst av det.

Funderar över vad som händer nu. Tjurruset är förbi, det blir allt kallare utomhus. PT Lovisa har flera gånger påtalat att i all iver med spinning och löpning så har jag glömt bort styrketräningen,och jag är i stort behov av att prioritera det egentligen, så nu sitter jag här och tänker att den kommande månaden skall innebära fullt fokus på detta. Började igår med ett intensivt pass för biceps och triceps, fortsätter idag med coren och imorgon med benen.

Dela gärna med er av era bästa styrkeövningar, jag vill ha en så vid palett som möjligt att plocka ifrån! Effektiva övningar, både statiskt och dynamiskt jobb, ge mig vad ni har!

Läs även andra bloggares åsikter om Tips, träning, Motion, Styrka, Planering, Jordgubbar, Utbildning

Bra tös reder sig själv!

Jag har haft svårigheter hela förra veckan att lägga in en beställning på Renée Voltaires hemsida. Olika typer av krångel med kortbetalning, och därhemma har bovetecrunchen sinat i skafferiet. I helgen kände jag att desperata tider kräver desperata åtgärder, och jag började snickra på min egen variant. Efter vad jag förstått så aktiverar, dvs blötlägger, Voltaires crew bovetet innan långsam tillagning på låg temperatur, så jag gjorde detsamma. Aktiveringen innebär att fröet förbereder sig för groddning och i samband med det frigörs massa annars latent näring.

2,5 dl helt ekologiskt bovete lades i blöt över natten tillsammans med 1 dl gyllene linfrön. I en sil sköljde vi av den slemmiga svullna blandningen ordentligt. Hystade tillbaka i byttan, kryddade med 1 tsk mald kardemumma och dito vaniljpulver. 10 aprikoser strimlades riktigt fint, blandades i, och en näve finhackade valnötter fick hänga på.

Jag strök ut grötblandningen på en plåt, som en kaka, och satte in i en ugn som blott var uppvärmd till 40°C. Där fick det hela ligga och långsamt cruncha till sig i ca 20 timmar, på en temperatur som är skonsam nog att inte döda matens alla enzymer (lite info finns här). Med lite tålamod kommer man långt! Vid ett par tillfällen har jag varit därinne och petat med sleven, för att se till att det inte bara torkar på ytan.

Resultatet blev helt ljuvligt, smaken av rostat är tydlig, kardemumman samsas fint med vaniljen utan större känsla av konkurrens och valnötterna ger ett skönt konsistensavbrott gentemot bovetet. Aprikoserna blev liksom som sega långsmala russin, något jag själv önskade. Om man vill att bitarna skall vara mjukare, så kan man plocka ut crunchet ur ugnen kanske redan efter 15 timmar, det är bara att öppna, känna och smaka.

Bovete är naturligt glutenfritt och är en kolhydratkälla som är att föredra, hela korn borgar för längre matsmältningstid, dvs ett lägre GI än andra källor. Kolhydrathalten är ca 65%, och proteinhalten är dessutom hyfsat ansenlig, ca 10%. Känns som vettig mat om man vill tänka på kolhydraterna alltså, samtidigt som man vill se till att den bit man får i sig är good stuff.

Jag kommer njuta min fina ekomüsli med fjällfil och granatäpple, och sannolikt vara igång med ugnstorkning av ny blandning snart igen. Stay tuned!

Ps. Jag har tidigare lagat mat med liknande tänk och metod, då vackra mandlar och ljuvliga kanelfrön.

Läs även andra bloggares åsikter om Bovetecrunch, Renée Voltaire, Internetstrul, Redig, Excalibur, Frukostmat, Hemlagat

Med brodern på Mauritz

Jag är lite ledig idag, och befinner mig dessutom i Göteborg. Bokade in en date med min kära bror, André. Vi gick och tog en anrik kopp kaffe på Mauritz på Fredsgatan. Sedan 1888 har det bedrivits kaffehandel där, och nu finns där bästa koppen i stan tycker jag (och har så varit under många år). De talar inte i espressotermer utan frågar med om du vill ha en svag, normal eller jättestark kopp. De rostar bönorna själva (till kaffenördars förtjusning), och man får olika blandningar varje gång man kommer in.

Du kan köpa helt naturella kaffebönor där och rosta själv hemma till önskad styrka. Antar att det är en smula trixigt, men jag skall ge mig på det någon gång, nu när jag har en helautomatisk kaffemaskin ändå, som maler bönorna själv.

På Mauritz står du och fikar, läser någon fancy dagstidning och ser lite lätt kontinental alternativ kulturellt framstående ut. Rummet är litet och varmt, och även om jag varken är kontinental eller särskilt kulturellt framstående nuförtiden så känner jag ändå att jag platsar och mår bra hos dem. Vill man fika fullt ut så kan man köpa deras hembakta grahamsfrallor med greve och smör, alt bulle med plommon, rabarber eller äpple. Enkelt koncept, inte en svulstig mastodontmuffin så långt ögat kan nå.
Läs även andra bloggares åsikter om Finfika, Syskon, Bror, Mauritz, Kaffe, Sulawesi, Rosteri, Gammaldags, Stå upp, Financial Times