Squash it

När min mamma närmade sig 50 så gav hon sig iväg på olika kurser för att saker skulle röra på sig på det viset som man verkar sugen på kring 50. En av tankarna var att bli kick-ass-bra på matlagning. Endags-crashcoursen i det italienska köket var därmed ett faktum. Den stora vinsten därifrån, som vi fortfarande såhär en 6-7 år efteråt gör ofta i min familj är ett busenkelt zuccinimos. Jag har aldrig gillat det namnet, låter rätt äckligt, nästan i klass med njurtalg, grynkorv och hirsgröt. Nu funderar jag på den ordvitsiga titeln Squash, vilket dock öppnar för en mängd missförstånd. Ordvitseri är inte heller det mest classy man kan ägna sig åt. Kanske har någon läsare ett bra förslag på nytt namn för detta tillbehör?

Squash på mitt vis går fint att servera med en bit stekt fisk eller kött, ha som bas i en omelett eller lasagne - eller låta fylla ett pajskal tillsammans med en äggstanning och riven stark ost. Du behöver:

/ en zuccini / två-tre stora klyftor vitlök / smör / lite torkad pepperoncini /salt&peppar / tålamod /

Skiva zuccinin supertunnt, t ex i matberedare eller med osthyvel. Sätt på en stekpanna på svag värme, låt en bra klick smör smälta och lägg sedan i zuccinin. Låt den bli mjuk under svag värme, var tålmodig här i köket. Tillsätt tunnt skivad vitlök, smula i lite torkad chili och salta och peppra en smula. Tillsätt mer smör under processen som grönsakerna inte glider runt smidigt i det som är. Undan för undan blir det hela mjukt och mosigt, det steker liksom halvt om halvt sönder, och då är du hemma.Läs även andra bloggares åsikter om Livskris, Femtiplussare, Italien, Mos, Squash, Kurs,