torsdag 23 april 2009

Optimala livsmedel

Jag kan inte nog understryka hur underbart bra mat spenat är: mycket låg kolhydratnivå (0,6 g kh/100g), höga halter av viktiga näringsämnen, god smak och ofta relativt lätt att få tag på svenskodlat (alt. odla själv i lilla balkonglådan, yep, jag har grandiosa planer denna säsong!).

Ur low carb-synvinkel och ekovinkel så är även tofu helt gyllene mat. Mycket vegetarisk mat blir kolhydratrik om man äter som man då "bör", dvs mycket baljväxter (ofta tillsammans med diverse spannmål, precis som köttätare). Naturell tofu finns i en rad olika former. Jag gillar bäst den som är riktigt fast, brukar köpa Kung Markattas ekologiska. Det finns ingen bra innehållsförteckning på förpackningarna, men deras kundtjänst har meddelat att innehållet endast är ekologiska sojabönor, vatten och nigari (en form av mineralsalt). Inga tillsatser alltså. Näringsmässigt så är soyabönor utmärkt mat. Relativt låg kolhydrathalt (5,8g/100g)jämfört med andra baljväxter och lite högre fetthalt (5,7g/100g)än desamma. 11g/100g fullvärdigt protein dessutom.

Som vegan (många år sedan nu, men vissa minnen sitter i...) gjorde jag ofta misstaget att äta mycket soyabönor som de var, naturella kokta. Mycket svårt för magen att klara av att smälta och jag förstod att det kanske fanns en anledning till att tofu är vanlig soyabsaerad mat i Asien. Tofu är betydligt mer lättsmält, har lite lägre kolhydrathalt än hela bönor (2,4g/100g), men också lite lägre fett- och proteinhalt (4,2g/100g resp 7,8g/100g). Dessutom innehåller den Kravmärkta varan inte GMO-bönor.

Om kvällarna har jag inte så stort behov av merparten fett i min mat. Jag äter mindre, skall inte hålla mig mätt i särskilt många timmar. Soppan jag gjorde igår kändes helt perfekt.

Grundingredienserna var: marinerad tofu, ostronskivling, chili och morot. Jag kryddade med Renée Voltaires fantastiska ekobuljong utan tillsatser, gurkmeja, vitlök och en klatt tomatpuré.
Såhär gjorde jag:

- Kokade upp vatten (typ en halvfull medelstor kastrull) tillsammans med hackad chili, 2 msk buljongpulver, 1-2 tsk gurkmeja, 1 pressad vitlöksklyfta och 1-2 "tryck" av tomatpuré (finns eko på tub).
- När första bubblan kommit slängde jag i en slantad medelstor morot och tog ned värmen så att det hela mest småputtrade.
- Efter 5-10 min lade jag i två nävar strimlad ostronskivling och spädde med ca 1,5 dl ekogrädde
- Soppan fick puttra i ytterligare en kvart och de sista minuterna lade jag i 200g tofu i kuber (dvs 2/3 paket).

Både svampen och tofun suger åt sig smak på ett ljuvligt sätt och får en len och halvfast konsistens i en soppa som denna. rekommenderas verkligen! En variation i både färg och smak kan vara att skiva i knallgrön savoykål, använda miso som grund i soppan eller att utöka med flera olika sorters svamp.

(Näringsämnen som vanligt hämtade från Miljömat.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

2 kommentarer:

  1. Det här kommer att låta jätte-negativt, och det är inte alls meningen, men jag skickar dessa länkar till dig för din egen skull. De innehåller mycket bra info! Om spenat: http://taffel.se/artiklar/spenat-den-grona-bluffen
    Om soja: http://www.soyonlineservice.co.nz/index.htm

    (men jag vräker i mig spenat ändå, det är ju så gott! ;))

    SvaraRadera
  2. @anonym: Hej hej, det är väl bara bra med länkar och mer info om vad man äter, inga problem, jag tackar och tar emot! Jag håller med taffelartikeln så till vida att det är en missuppfattning att spenat kan ersätta animaliska produkter vad gäller järn, givetvis är det även i stora mängder alldeles för lite i näringsinnehåll för att vara effektivt som enda järnkälla. När jag var veg åt jag alltid tillskott, även om jag åt mycket gröna grönsaker.

    Men, det som jag tycker är optimalt med spenat är att det är så mångsidigt. Och, nuförtiden har jag helt bytt ut alla typer av sallad mot spenat eftersom spenat är 1) mer näringsrikt vad gäller mineraler och vitamin C; men framförallt 2) i princip helt fritt från kolhydrater. Det är den kombon jag gillar.

    Vad gäller soyan så vet jag att det finns en stor diskussion om den och de biämnen som uppkommer vid industriell hantering. Just bönorna som de är eller ystad till tofu verkar enligt länken ses som mindre "farligt" än koncentrat eller industriellt framställda produkter. Jag själv har inte alls kunskaperna att avgöra vad det ligger någonting i eller inte enligt den här sidan. Generellt blir jag lite off när attityden till något känns konspirationsteoretisk, om tofu vore ett livsmedel farligt för människan i normal konsumtion så borde folk väl dö av denna förgiftning i de flesta asiatiska länder tänker jag mig?

    Jag skulle därför gärna vilja prata med någon som är duktig på detta med naturliga toxiner för att förstå vad som är farligt och inte. Många livsmedel kan vara riktigt farliga i större mängder men samtidigt ofarliga om de konsumeras i vettiga mängder (såsom vissa nötter, lakrits eller muskot).

    Det där kanske du kan berätta mer om, om du läst mycket om frågan?

    SvaraRadera