Jag blir ofta kontaktad av personer som vill gå ned i vikt. De önskar hjälp, och det är alltid brådis. Det jag vill svara är först och främst att dra bort från bantningsspåret och hitta en livsstil som passar dem bättre, men att ALDRIG sluta äta. (jag har skrivit tidigare om vikten av att vara glad över och omfamna sin aptit!)
I en dokumentär som gick på SVT för ett litet tag sedan så förklarades hur hjärnan driver oss till energitäta feta och söta livsmedel när vi är hungriga. Att hoppa över måltider, eller äta lätta sallader utan protein och fett är en dålig idé om man kunna äta hälsosamt i vardagen, och då även gå ned i vikt om det är det man så önskar. Grunden är att inte banta sig till något, utan att behålla sunda matvanor (sunda i bemärkelsen ett sunt förhållande till mat), att njuta av mat genom hela livet.
En del av "hemligheten" bakom lowcarbmatens effekt, är att man håller sig mätt längre. Jag upplevde inte att jag bantade under min viktminskningsperiod. Visst, det är klart att jag inte åt vad jag vill om jag skulle gå loss när en impuls kom, jag åt sällan efterrätt som innehöll socker ens när jag blev bjuden för jag vet liksom hur det blir, då är man där igen där det blir allt mer frekvent i kosten (det är bara så jag funkar, min kropp tar alltid chansen. Andra kan absolut äta sött ibland och hålla det på den nivån, och då är det ju inget problem). Efter den rätt tuffa avvänjningsprocessen på ett par veckor, så var sötsuget borta. Jag var därefter inte så intresserad av snask, det var inte det jag tänkte på när jag blev hungrig. Jag fick därtill sällan ett lågt blodsocker eftersom det aldrig sköt i höjden, och således så utsatte jag mig själv inte för dagliga situationer där man måste mota tokhungern med en kexchoklad, en söt drickyoghurt el dyl.När man äter så, så äter man smart. Man gör inte kroppen så utsatt, alla prövningar som uppstår när man äter snabba kolhydrater och sen skall försöka hålla igen när suget kommer åter är borta och det blir lättare att göra smarta val. Aldrig någonsin slutade jag att äta gott eller inspirerat, och aldrig hoppade jag över måltider eller gick hungrig. Det är inte så jag vill leva, och det är inget som håller i längden heller.
Börja ät tills du är mätt - men ät sådan mat som gör att din kropp mår bra, som inte gör att du överäter eller blir hungrig snabbt igen. Ett exempel: efter ett besök på indisk restaurang där jag ätit en maffig korma med ris till lunch, så borde jag inte bli hungrig igen på åtskilliga timmar. Riset lurar dock hjärnan en smula, och det börjar gnaga i magen strax innan kl 15 trots allt. Samma portion utan ris med en sallad istället gör generellt att jag ät mätt och belåten länge utan den där koman som uppstår efter en kraftig måltid, och utan sug på eftermiddagen. Det var knepigt att ta in i början, att det är så det förhåller sig, men nu har jag sedan länge bara accepterat att det är så kroppen funkar och försöker jobba med den istället för tvärt om.
Läs även andra bloggares åsikter om Bantning, Nya vägar, Sockersöt, Tips,
Nu gör du det igen...
SvaraRaderaTack söta, jag länkar bums!
Åh, vad bra skrivet!! Jag ska verkligen försöka ta till mig dina ord. Har ju en tendens att så fort jag vill gå ner i vikt så slutar jag äta.. fast jag vet att det absolut inte funkar i längden. Jobbar nu med mina sista 6 gravidkilon, som envisas med att sitta kvar. (Fick finaste Smilla den 1:a mars :)) Vi har ju "pratat" om bantning och kroppsångest förr.. så du vet ju ungefär mina tankar. Det är svårt, det här med kropp och själ ibland..
SvaraRadera@Fjällmor: härliga tider. Om du gillar eller inte blir en sorts kvalitetsstämpel - den dan du inte håller med hoppas jag att du säger det, så får jag ta mig en funderare! :)
SvaraRadera@Lolita: jag förstår att man blir lite extra prövad i en sådan situation, svårt att förhålla sig till kilon och ett nytt jag + ett nytt vi. jag hoppas verklgien att du finner lugnet här och nu, ger dig tid och fokuserar på lyckan.
JAg är så himla kass på att kommentera men jag är inne här och läser alla dina nya inlägg... pekade även stolt på löpet häromveckan... "det är min mikkkan det!" :) Du inspirerar - fortsätt med det!
SvaraRaderaTack för en inspirerande blogg! Själv har jag gått ner nu ca 19 kg med LCHF sen oktober -09. Har ätit mej mätt hela tiden, och god mat. Du har så rätt i det du skriver , men tyvärr så kan man inte övertyga någon annan. På mitt jobb säger dom typ "jag skulle inte bli mätt om jag inte fick potatis och bröd". Jaha, men varför blir dom då så sabla sugna på eftermiddagen och vill ha mellanmål som bröd tex. Ja, det är lika bra man kör sitt race i sin lilla tystnad.
SvaraRaderaVissa bantar med olika påsgrejer, men jag tänker, kom igen om ett år, vem har då lyckats behålla sin viktnedgång.
Usch det blev långt inlägg, men vad jag ville säga var, du inspirerar.
Kramar från Gunborg
Det här med blodsocker och sötsug tycker jag är intressant.
SvaraRaderaHur arbetade du bort ditt sötsug? Godis och socker är väl ganska uppenbart att det påverkar de flesta av oss (ofta inte bara för stunden utan dessutom med backlash), men hur upplever du frukt t ex? Viss sorts lagad mat har jag lärt mig oundvikligt skapar sötsug hos mig efter avslutad måltid (sällan så med raw).
Jag tror att en nyckel för många ligger här i. Jag har alltid varit sötsaksglad och att ta itu med det har bara känts som hopplöst, tills jag med annan kost insåg att suget inte fanns i mig egentligen utan skapades av maten (+sötsakerna) jag åt.
Mycket bra beskrivning på hur det fungerar med lågkolhydratmat :)
SvaraRaderaBeskrivningen på effekten av riset till korman är klockren. Så var det jämt för mig tidigare. Ständigt hungrig efter två timmar. Inte så numera, mätt och nöjd i många timmar.
Jag äter mycket grönsaker till min mat, men får aldrig de snabba hungerskänslorna av det.
@Annika: hihi, kul att du kände igen! Jag får också bättra mig avseende kommenterandet, jag är lite av en periodare där även om jag alltid läser!
SvaraRadera@Gunborg: vad roligt att höra, att du trivs och har hittat rätt då! Påsarna är ju verkligen en paniklösning som brukar ta ändelse med förskräckelse, bättre att äta riktig mat, det är ju något man kan fortsätta med hela livet. Stå på dig! :)
@Eanie: i början så uteslöt jag ALLT sött, även frukt (åt fortfarande bär), potatis, rotsaker, honung mm. Det blev som en sockerdetox - något jag VERKLIGEN behövde. Emellanåt behöver jag skala av och gå ner till noll om jag börjat äta söta saker igen, så att man bryter av helt. de första dagarna är det bara att stå ut, jag blir enormt sur och frustrerad, vill äta konstant men blir aldrig tillfredställd. Väl framme vid målet där suget gått ned (efter en vecka typ), kan jag äta nån frukt om dagen, rotsaker osv utan att bli sugen på skit om dagarna.
@Birgitta: visst är det så man upplevt det, mat med ris vs utan gör enorm skillnad, trots att man får i sig mer energi med riset till maten?! Grönsaker i mängder är hur bra som helst, det har aldrig gjort annat än gott för min del iaf, det är inte sånt man bör undvika ju tycker jag utan mer den industriella maten, och de vita snabba livsmedlen.