Långsamhetens lov

Idag är en dagen efter. Dagen efter vårfest på Astoria i vacker vintageklänning och ett litet coiffe-diadem från min nya favoritaffär. Mode Rosa i Gamla Stan är mitt livs stora fresterska. Dagen efter makalös trerätters av årets kock 2005, Stefan Eriksson. Norsk matjes på färskpotatis med örter och skirat smör till förrätt. Långlagad kalvstek (vi snackar tjälknulstillagning över natt) med parmesandressad färskpotatis och bakade italienska grönsaker. Nyslungad kardemummaglass med rabarberkompott till efterrätt. Varmkorv med bröd och alla tänkbara tillbehör till natten, efter all dans. Grädden på ett flott mos.

Och, så långt vore väl allt väl, men nu serverades också en öl och ett par OP till förrätten, ett sagolikt okralligt rödvin till kalven och ett puttrigt muscatvin till efterrätten. Syrlig fördrink, och mojitos åt folket när vi intagit dansgolvet! Vilken kväll - och vilken morgon att vakna till sedan. Jag tar det varligt, och passar på att utveckla mina skills i mindfullness.Min hund Mir är en läromästare i denna ädla konst. I ett hundliv plockas ingen smutsig tvätt på väg till sömnen, här torkas inga fläckiga duschväggar av samtidigt som man stresskissar, inga jobbsamtal tas samtidigt som man försöker sno ihop middag. Man tar det glest, man helgar sömnen och man gör en sak i taget.

Mindfullness i matlagningen kan innebära att man skalar skållad eller uppblött mandel lugnt och stilla, en i sänder. Känner mandelns form mot fingrarna, ser omsorgsfullt till att de inte går sönder, att allt skal försvinner. Tusen gånger bättre än mitt vanliga sätt: klämma en näve i taget lite halvdant, lätt stress över att det inte går så snabbt som jag tänkt. Jag som brukar fnysa lite drygt åt allt som luktar new age känner att detta potentiellt kan vara nåt att ha ändå.

Läs även andra bloggares åsikter om Coctail, Blykepa, Balluns, Årets kock, Långsam