fredag 9 april 2010

Mikkan har blivit med surdeg!

Idag hände det, nu är adoptionen ett faktum. Fina Kafkaf-Eva som dagligen förser mig med min morgonfix av det ljuva svarta guldet har nu givit mig en bit av deras grymma, väletablerade ekologiska surdegskultur!

Sagan säger att Kafkaf-mannen (som står i en likadan vagn som "min" utanför NK, uppe vid Klarabergsviadukten) matade surdegen med otrolig frenesi för att få en perfekt kultur. Lite som med en tamagotchi så ringde alarmet regelbundet och han begav sig hemåt för att mata. Men så blev det ju bra också. Nu skall jag ta mig an surdegandet på bred front, ta tag i något av Martins enklare grundrecept, få degen att bubbla och göra underverk.

Det är ingen vacker syn just nu, det håller jag med om, men så är det ibland även för en matbloggare. Surdegen är som den där grå äckliga puppan, som blir till en vacker fjäril om man bara har lite tålamod.

Inför påsken publicerade SvD en mycket läsvärd understreckare om surdegsbrödets historia (jag gillar att grunda med lite teori). Jag har inte gjort kopplingen innan, men i Bibeln talas det i tid och otid om det obefläckade rena brödet, det som inte blivit syrat. Kristi lekamen intages ju i form av ett stycke osyrat bröd, till råga på allt. Dagens surdegskramare lever alltså mer eller mindre i hor. Bibeln och maten vore ett vettigt ämne att rota i, kanske Jonas Gardell kan ringa mig och så blir vi vänner och gör en TV-serie ihop? I'm just saying, han skulle inte ångra sig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

4 kommentarer:

  1. Så fort min son blir tillräckligt gammal ska han få en surdeg att underhålla i stället för en tamagotchi!

    /Linda

    SvaraRadera
  2. Tack så mycket-kom ihåg att vårda mina egna vanskötta surdegar:)

    SvaraRadera
  3. Allt gott är inte snyggt.
    Tänker osökt på min obloggade påsksuccé den Långkokta renkarrén i tomatsås som gått i vedspisens ugn en hel dag och lite till...

    Hur får man en sån snygg på bild?

    Men jösses så gott...

    Vänliga fjällhälsningar

    SvaraRadera
  4. @Linda: vilken skolning för sonen - kan inte bli annat än matbloggare av han! ;)

    @Anna: låter klokt! :)

    @Fjällmor: visst är det så. Vissa i min omgivning (läs: min ärade make) har svårt att acceptera detta och skulle aldrig tycka att man skulle blogga något som ser äckligt ut med bild, i princip, men ibland måste man faktiskt....

    SvaraRadera