Vartåt hjärtat pekar

Ett inlägg om det nya året, om trender. Även om det cykliska tidstänkandet i timmar, dagar, veckor, månader och år är en konstruktion för att hålla allas våra autistiska drag i schack (ja, vi knarkar alla ramar, regler och förutsägbarhet i olika mån), så är det något bra och vackert tycker jag. Det är en drivkraft och ett redskap för oss för att stanna upp och reflektera kring den tid som gått, sätta nya mål och lova bot och bättring inför en framtid som känns ljus.

Därför älskar jag den tid då det slår om till nytt år. Början på januari innebär nästan alltid att man är utvilad, mätt, lite rikare på såväl gos som prylar, eftertänksam och beredd stora möjligheter till att gotta sig i trender och framtidsvisioner till höger och vänster.

Jag missade tyvärr Lisa Förare Winbladhs föreläsning om Dining Trends på Älvsjömässan i november 2009. Hon tog där upp något som präglat mitt 2009 mycket, dvs krocken mellan de generella kostråden som serveras oss från Livsmedelsverket, upproret mot tillsatser och konstgjord mat. Lisa menar att debatten förs framåt framförallt på nätet, och det är väl sant, men jag tror att ju bredare nytänket blir, destu fler morgonsoffor, Uppdrag granskning och så-gör-du-maten-själv-reportage i tidningarna kommer vi se kring detta ämne. Det kan vara en trend som växer mer under 2010?

För mig handlar tillsatsdebatten inte om att det nödvändigtvis är farligt (när jag ögnade mig igenom boken Hemlige Kocken så slogs jag av att det är många tillsatser man inte vet så mycket, eller som visats vara oskadliga för oss människor) utan att dra i nödbromsen. Vägen man slagit in på med halv- och helfabrikat, snabbare och snabbare kolhydrater är inge kul, det ger ingen vision om en framtid där matkulturen spelar stor roll, där vi ägnar oss åt njutning, det långsamma och enkla. För mitt eget liv vill jag i alla fall åt ett annat håll, så jag glädjer mig åt trenden.

Brunkullan skriver att längtan till den rena och naturliga maten nog är mer än en trend, och det tror jag också. Det finns en stor tröghet i matkultur såsom alla sociala sammanhang som hänger ihop med hur vi lever våra liv i stort, vad vi tror på och prioriterar. det skrevs en del om detta redan inför årsskiftet 2008/2009.

Det tar säkert flera år innan resultatet av de diskussioner som nu förs faktiskt syns i den snittmässiga matkorgen, i skolköket och på kvarterskrogen. Brunkullans spådom inför 2010 är att vi får en mer personlig relation till vår mat, vi kommer behöva en starkare förankring till våra röttern när världen är kaos. Jag personligen tror att välrden alltid tett sig som kaos för de människor som levt där och då, förändringar har alltid skett, man känner att marken försvinner under ens fötter en smula för att sedan hitta ett sätt att anpassa sig i den nya världen. Rötterna och den personliga relationen till maten tror jag mer kommer av det närodlade och lokalt producerade. I mötet med maten och råvarorna kan man som hemmalagare finna något nytt, och kanske börja sätta ett större värde på det vi har. Laga efter säsong och efter tillgång.

Det fina med trender är ju att man i det lilla kan haka på eller jobba motvals. I ditt kök bestämmer du, och ditt liv kan byta riktning och följa nya trender hur många gånger du vill. Under mitt eget 2010 så vill jag gå mot slow food-hållet. när jag helt satt ned bopålarna i denna stad så skall jag engagera mig mer i det, utforska det Stockholms har att erbjuda. Gå vilse, förlora mig och hitta hem igen till det kök som jag på riktigt kan kalla mitt.

Läs även andra bloggares åsikter om Slow food, mattrender, 2010, Nytt år, Fundera, Ett eget kök