Runners high light?

Igår eftermiddag begav jag mig in till SATS i stan. Nördigt att sitta där en tidig fredagkväll kan man kanske tycka, men under semestern flyter dagarna sannerligen ihop mer och distinktionen mellan helg och vardag suddas ut. Jag har kommit in i ett bra träningsflow under ledigheten. Grunden lades definitivt innan jag gick på semester, då jag såg till att plocka upp träningsfrekvensen för att redan vara inne i det till ledigheten. Väl här känns det som att jag har all tid i världen, och timmarna på gymmet blir som en investering inför hela hösten. Det är nu när jag är ledig som har har chansen att jobba upp formen i ett högre tempo, jag vet ju hur vardagen lätt blir väl tillbaka i Stockholm på arbetet, risken är att man återigen blir uppäten av övertidsmonstret. Om man då inte har en stark träningsrutin så blir det tufft att bygga upp något.

Jag fokuserar på att ha en varierad träning som är tuff för bål och balans. Mitt jobb med mina axlar och triceps ger verkligen resultat, jag kan vecka för vecka öka vikter och motstånd och det känns fantastiskt. Med tanke på den stundande skidåkningen kör jag mycket crosstrainer och rodd som aktiverar rätt muskler och rörelser. Igår stod en ny maskin framför mig, och jag gav den chansen. AMT heter min nye vän. Maskinen kan brukas på olika sätt och simulerar antingen gång, jogg eller löning. Jag höll den hela tiden i ett snabbt löpningsläge med bra motstånd, hade tänkt mig att jag skulle värma upp en 5 minuter (benen stela som vedträn efter föregående dags utfall) och sedan bruka gymmet resten av timmen, men jag bara fortsatte och fortsatte. Det kändes skönare och skönare. Efter ca 15-20 minuter så kände jag den där varma och glada känslan i kroppen som nog är en variant av Runners High, och då var det ju bara att trampa vidare. Slutade efter en halvtimme för att hinna med annat också, men hade kunnat fortsätta länge till kändes det som.

Denna upplevelse fick mig att tänka att det på sikt inte skulle vara omöjligt för mig att börja springa och uppskatta det. Jag har en mängd fantastiskt inspirerande bloggar framför mig dagligen, som definitivt skapat ett sug, men jag vet hur det blir. När man väl är ute och stegen är tunga så är det svårt att se det där fantastiska, transportsträckan till att njuta av löpningen är nog en ansenlig bit, och det krävs att ha den mentala styrkan att ta sig igenom det. Hittade lite nybörjartips från Colting igår som ytterligare spädde på min nyfikenhet.

Tänk att en dag genomföra en riktig free trail run!

Läs även andra bloggares åsikter om Jonas Colting, Träningsglädje, Free trail running, Vasaloppet, Runners high, Nyfikenhet, Motion, Core, SATS, Semester, Tid