Rörigt och basalt

I min fysiska frånvaro (ah, glider runt på en å nånstans) kan jag upplysa om att jag nu har läst Jonas Coltings bok Jag vill ju bara se bra ut naken, en tunn pocketbok om träning och kost som har några år på nacken. Efter att ha läst många andra texter av honom så var jag rätt förväntansfull, hade hoppats på att boken skulle vara lite mer av en djupdykning i det jag redan fått mig till livs i diverse artiklar och intervjuer. Svaret på om det nu blev så är nog njae. Jag känner att boken var på en rätt basal nivå, grundläggande pepp för att få folk att alls börja träna. Det fyller ju absolut sitt syfte för många människor, men jag hoppas att han kommer gå vidare och göra nåt mer avancerat, för att han bär på många träningsvisdomar råder det nog inga tvivel om.

En del av de basala träningsråden gav mig absolut något, jag själv är ju ingen elitidrottare (än) direkt, har ju bara hållit på i ett halvår. Jag fick en känsla av att jag kan, andra perspektiv på hur man kan se på sund träning. Det var helt klart kul att se någon som han, som arbetar som elitidrottare ändå, tycker att träning skall vara kul, stimulerande och socialt. Idén om att det bästa träningspasset ger blodsmak i munnen byter han ut mot tanken att du lyckats bra när du efteråt känner att du skulle kunna göra om det där igen. Tror det är välbehövligt i en rätt macho gymkultur och gynnar vårt lands allmäna motionsstatus (om det får genomslag vill säga). Många lägger ned träningen redan i inledningsfasen eftersom det är rätt avskräckande att vara i dålig form och träna tills man spyr ett par gånger i veckan. Har sett det så ofta i min omgivning, och har själv gjort samma sak mer än en gång.

Det som dock störde min läsning otroligt mycket var språket och formgivningen. Kalla mig anal, men jag tycker faktiskt att det finns gränser. Försökte till en början att se bortom alla stav- och skrivfel, men efter ett tag så kände jag mig nästan lite småsur. Att inte korrläsa en bok (fel på varje/varannan sida är inte okej, då har man inte gått igenom texten något särskilt), att inte göra den smidigt läsbart genom att välja rubriktypsnitt framför läsvänliga serif-dito, att inte dela in i stycken rätt, att gödsla med olika storlekar på text osv, det är lite att pissa på sin läsare tycker jag. Man skall inte behöva kämpa för att kunna fokusera på texten – det är en sådan förlust för författaren dessutom! Så, ett riktigt, seriöst förlag hade ju inte varit dumt att satsa på.

Kokboken är destu bättre. Sprudlande, vackert utformad, utrymme för variation hos den som lagar. Delar med sig av stor kunskap om kost och hälsa, med en stor känga åt alla Svenssons som stoppar i sig fiskpinnar, pulversoppor och lättmargariner, vilket det ju finns fog för ändå. I kokboken får man redskap att laga bra mat själv, och i den finns också bokens kapitel om livsmedel och kost med som inledning.

Du hittar den bara på ett ställe numer, vad jag vet, och det är butiken Kitsch i Stockholm varifrån man kan beställa. Jag är supernöjd med mitt köp!

Har ni förresten sett att Colting plockat upp bloggandet igen?

Läs även andra bloggares åsikter om Jonas Colting, Triathlon, Kokbok, Jag vill ju bara se bra ut naken, Kritik, Läsvänlighet, Någon måtta får det vara