Min mormor är uppvuxen i Göteborgs skärgård. Kargt, enkelt, ensamt, traditionellt. Under hela livet såg det någorlunda likadant ut, det fanns liksom ett matschema med stek och brunsås på söndagarna och sådär. Hon gjorde soppa med klimp och kalops till oss barnbarn, bakade gudomliga hönökakor, gjorde bohusländsk äggost till julen och lade in gurka varje vecka. Morfar lät maten tysta mun. Han var en garvad fiskare och matade ofta familjen med nyfångad rödspätta, av mormor enkelt stekt i smör med potatis och gräddsky. Det skulle vara som det alltid varit för honom. Jag minns att jag en gång lagade spagetti med köttfärssås (den enda exotiska rätt de tagit till sig) till dem. I min sås hackade jag ned både morot och lök och han bara tittade på mig, förstod liksom inte vad det skulle vara bra för, han var väl ingen kanin heller? Sött på något sätt.
Farmor var "statar-onge", uppvuxen otroligt fattigt och när hon väl var bliven farmor i en rätt stor familj så bjöd hon ofta hela gänget på storheter. Hon har bott i trakterna av Hjo hela sitt liv (där även jag är född), så färsk eller rökt Vätternfisk såsom röding och sik har stått på bordet nästan jämt. Klassiska strömmingflundror, fläskben, egen grynkorv* och egeninlagd sill har varit standard hos henne. Alltid marknadskarameller om julen, och kaffe drack man både på bit och på fat. Eftersom hon gillade att laga mat fick farfar alltsomoftast äta för två. Han behöll sin slanka silhuett genom livet, märkligt nog. När farmor hade försvunnit in i sin Alzeimerdimma så levde farfar ensam resten av livet. Han var, till skillnad från morfar, aldrig främmande för det nya. Han läste Nina Björk-feminism, hängde med, ville tänka nytt och när jag kom hem till honom med couscous, vin och arabiska kryddor så tackade han sannerligen aldrig nej.
När jag själv växte upp under 80- och 90-tal så tappade man mycket av den där klassiska robusta maten. Det koolaste man kunde sätta i sig var tacos, halvfabrikat var lite hett och nytt, och föräldrarna uppvuxna på grynkorv och kålpudding ville bort, bort. Till Italien, eller Frankrike, minst. Nu finner jag själv stor tillfredställelse i det genuint osnobbiga som husmanskosten har att erbjuda. Inga krusiduller liksom. Så, i mitt kök denna helg:
Rårakor:
en riven kålrot / ett ägg / 1-2 msk fryst hackad persilja / salt & peppar
Stek i smör på medelvärme. Ha tålamod innan du vänder så att rårakan verkligen får en chans att hålla ihop i ett stycke och bli sådär vackert gyllene. Till serverad en klick créme fraiche med curry samt en snabb sallad på spenatblad, fetaost och tomat. Husmanskost på Mikkans vis.
* I Grynkorvsakademiens stadgar står att läsa: "Är man en sann Skaraborgare så gäller givetvis att intaga Grynkôrv, minst en av veckans sju dagar året om, samt att bidraga till dess bevarande som kulturrätt i Västergötland", något hon helt uppenbart ärade utan kännedom om denna strävande förening.
Ps. Någon som skriver med stor kärlek och omsorg om svunnen mat är Kinna, titta gärna in hos henne, det är hon verkligen värd!
Läs även andra bloggares åsikter om Kålrot, Statare, Gammeldags, Mormor, Farmor, Råraka, I all enkelhet
Du skriver väldigt vackert. Själv sörjer jag att min mormor och farmor inte doku,enterade mer av sin matlagningskonst. Mycket fördes vidare till min mamma (från båda dessa kvinnor), men endast muntligt; inte nedskrivet (jag är ju inte så lite avundsjukj på Kinnas arv!).
SvaraRaderaJag landar själv alltid i husmanskosten, efter utflykter till andra matkulturer. Nu är jag visserliugen ganska konservativ, och letar mig matmässigt sällan längre än till Sydeuropa (annat än sommartid), men den svenska husmanskosten är en skatt. Dessutom upptäcker jag hela tiden rätter jag inte ens visste fann!
Vilken underbar beskrivning av dina mor- och farföräldrar! Det var nästan så jag kunde känna lukten av smörstekt rödspätta och höra hur din morfar lät när han muttrade om morötterna. :)
SvaraRaderaKul också med rårakan. Jag hinner glömma bort den mellan varven, och sen varenda gång jag gör det så fattar jag inte varför jag inte lagar det oftare. Det är ju så himla gott!
Älskar "gammal" mat som blodpalt, rårakor, kalvdans. Kaffe på fat det dricker jag inte själv men så mysigt när jag kommer hem till byn och ser andra göra det :).
SvaraRaderammm...enkel, vanlig mat från då. Den förtjänar verkligen att lyftas fram! Så vackert du skriver om den och de dina. En sann njutning att läsa.
SvaraRaderaHäromdagen slog jag på trumman för grytsteken. En i mitt tycke alltför bortglömd raring.
Rårakor!
Hur kunde jag glömma!?
Tack snälla för påminnelsen
/Fjällmor
@Annika: sådär är det för mig med, det var hopplöst att försöka få med sig deras recept, alltid "en nypa" ditt och datt, hopplöst... Håller med om att husmaknskosten är en skatt!
SvaraRadera@Drömmaren: tuff tillvaro för många från den tiden, man baxnar när man hör historierna! Fiskbullar är förresten efter barndomen det värsta jag vet - direkt från burken dvs. Riktiga har jag aldrig smakat, men på mormors vis lär det vara en fröjd!
@Therese: tro mig, det muttrades både en och tre gånger. Jag själv stod som ett frågetecken, fattade liksom inte varför man inte ville ändra på saker och ting. Men, rödspättan vad en riktigt lyx. han var en duktig fiskare, och ofta kravlade det omkring krabbor nere i källaren efter en tur!
@Frida: det är ju ofta enklare att laga än man tror, men handlar ju mycket om att ta tillvara på allt, vilket är verkligen sympatiskt.
@Fjällmor: Grytstek, det var inte igår, har jag inte ätit sen jag var barn!
Vad härligt du skriver om underbar Gammaldags mat, Mikaela. Jag blir så glad av att läsa att intresset för vår egen Husmanskost växer sig större hela tiden. Är själv uppvuxen med riktig mat under 60 och 70-tal, innan det blev modernt med halvfabrikat. Något jag är väldigt tacksam för.
SvaraRaderaStort Grattis till nomineringen till Matbloggspriset, din blogg är en värdig Finalist.
Hälsningar från ett regnigt Alanya./ Birgitta