Kocken på ärten

Isterband får hemma hos mig alltid sällskap av rätt klassiska tillbehör; senap, saltgurka, kanske rötbetor och stuvad potatis, broccoli eller blomkål. Det var därför inte helt lätt att se kylen gapa tom, med undantag just för en bunt isterband som jag handlade på mässan i helgen.

Men, det man inte har i kylen får man ha bakom pannbenet, som jag brukar säga. Jag gjorde något nytt, testade mig fram och kom ut matlagningssessionen som en vinnare.

/ 1 dl grädde / 1 dl mjölk / 1 dl vitt vin / Ca en halv påse frysta ärtor / Salt och peppar från kvarnen / 7-8 korn rosépeppar /

Blanda vätskan i en kastrull och låt bubbla på svag värme en stund till smakerna gifter sig bra. Salta, peppra och smaka av efter hand så att du inte överkryddar. Mortla rosépepparkorn efter behag och addera, tillsammans med så mycket ärtor så att de precis täcks av ihopkoket - det skall vara trångt om saligheten för att purén sen skall få bra konsistens!

Mixa på ett eller annat vis när ärtorna blivit genomvarma. Sila purén, jobba med en sked eller slev för att all sås går vidare till andra sidan, så att vara ärtskal blir kvar i silen. Svårare än så var det inte att få till världens härligaste och framförallt i särklass vackraste tillbehör till middagen. Fantastiskt gott tillsammans med isterband!

Experimentera gärna med andra smaksättare, finns ju hur mycket som helst som kan bli tokbra. Gör så att du blandar smaksättaren med nån matsked av vätskan för att se om det gifter sig eller ej. Jag själv provade först med pepparrot, men det krockade helt med vinet jag valt. Var rätt tacksam att jag inte hade hystat i massor direkt i såsen. Smidigt sätt att experimentera utan att behöva börja från scratch hela tiden!

Har du förresten tankar och bekännelser rörande just isterband, så kan du skriva av dig hos DN:s Aptitretare.

Läs även andra bloggares åsikter om Ärtor, Tillbehör, Isterband, DN, Aptitretarna, Fattiglapp, Nöden är uppfinningarnas moder