Läs även andra bloggares åsikter om Öckerö, Il prete rosso, Budapest, Begravning, Släkten, Traditioner
fredag 20 november 2009
En dag vid havet
Idag samlades vår Bohusländska släkt ute på Öckerö för att begrava lilla morfar. Min mamma hade kommit överens med sina syskon om att ge pappa Alexius vad han ville en sista gång. På menyn i församlingshemmet stod Budapestlängd, trots att ingen av dem gillar det särskilt mycket. Legenden säger att detta var vad som serverades i deras föräldrahem varje förbenade gång något skulle firas. Vid ett tillfälle hade det inte fått att få tag på Budapest varvid min morbror köpt hem prinsesstårta istället. Mött av ett fullkomligt oförstående hemma, givetvis. Tradition är starka och kompromisslösa grejjer för vissa, helt klart.
Läs även andra bloggares åsikter om Öckerö, Il prete rosso, Budapest, Begravning, Släkten, Traditioner
Läs även andra bloggares åsikter om Öckerö, Il prete rosso, Budapest, Begravning, Släkten, Traditioner
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Då var du inte så långt ifrån mig då, jag bor i Torslanda. Hoppas allt gick bra.
SvaraRadera@Martina: ja, det var en jättefin begravning, och helt riktigt inte långt från Torslanda. Lade märke till när vi kom från färjan med båten att det finns så himla mycket fina hus där nere vid vattnet!
SvaraRaderaJa, dom husen som ligger vid färjelägret uppe på berget går inte av för hackor, lite över min prisklass kanske :-) Jag bor åt andra hållet, Björlanda.
SvaraRaderaStor varm kram från Lappland
SvaraRadera@martina: liiite över min också... Men man kan ju drömma en smula. :)
SvaraRadera@Fjällmor: stort tack för omsorgen, kram tillbaka!