Fettet i politiken

I Riksdag och departement idag så skriver man på mittuppslaget om fetmaepidemin i industriländerna och idéerna som finns för att på politisk väg stävja risken att vi alla äter oss till döds. det är ju ett ämne som är viktigt ur politisk synvinkel; vi alla i samhället förlorar på att människor blir sjukare, mindre arbetsföra, mer deprimerade. Dessutom så borde det ligga i allas intresse att befolkningen är lycklig och lever bra liv - det är väl därför vi kämpar mot fattigdom och diskriminering, för jämställdhet och social integrering.

Det spåret som Danmark är inne på dock, med extra beskattning på feta livsmedel, blir ju helt galet när det samtidigt pågår en så stor debatt inom forskarvärlden att det kan vara frågan om ett paradigmskifte. Med både tobak och alkohol har man ju haft en tydlig agenda; det genom skatter höjda priset skall skrämma bort konsumenter, samtidigt som man från t ex Socialstyrelsens sida arbetar med folkhälsoupplysning osv. Detta är relativt okomplicerat, och följer en logik. Som artikeln formulerar det: Alkohol anses ohälsosamt och är därför belagt med extra hög skatt. Tobak är heller inte bra ut ett folkhälsoperspektiv och är följaktligen högre beskattat än många andra produkter. Fett i överflöd anses av många leda till bland annat diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Att därför tillgripa prisinstrumentet för att minska konsumtionen kan tyckas logiskt.

När idén om fettskatt tagits upp i Sverige så har den dock mött politiskt motstånd. Artikeln föreslår att en av anledningarna varit industrins inblandning och motstånd, vilket inte är osannolikt allt. Livsmedelsindustrierna är som bekant starka. Givetvis är det inte bara tillverkare av kolhydratrik mat som kan lobba osv utan även producenter av fettfylld mat. Jag kan tänka mig att det inte skulle vara särskilt gynnsamt för Sveriges bönder om en extra skatt lades på deras produkter. Risken att priserna på råvaran skulle pressas ned ännu mer än de redan gjorts finns helt klart, och frågan är om lantbruket - särskilt det småskaliga - klarar det? Skatteverket har också kritiserat förslaget, det kommer bli svårt att dra gränser och det är ett givet problem som jag undrar om man alls kan komma runt på ett trovärdigt vis. Det är en sak att bedöma vad som är en tobaksprodukt och inte, det är en helt annan att bedöma vad som är ett "farligt" livsmedel ur fettsynpunkt och inte.

Men, det upplyftande med artikeln är ändå att den tar upp att det råder en konflikt kring om fett är farligt eller inte. Debatten har verkligen gjort avtryck alltså, och det är ju intressant. För, det vore ju fullkomlig galenskap att använda prisinstrumentet i ett läge när det inte står klart vad som gäller, när artiklar som denna från Läkartidningen fins färskt i minne, eller när LCHF-kosten nyligen godkänts som välgörande kost mot fetma och diabetes 2.

Det måste finnas en fullkomlig trovärdighet i statens folkhälsoarbete. Givetvis kan man ha fel även om intentionerna varit goda, det får man liksom acceptera, men ett krav måste ändå vara att man är rätt så djävla bombsäker på vad man gör. Och i fråga om "dålig kost"? Inte en chans att det i nuläget går att göra sådana avgränsningar med samma forskningsstöd som när det gäller tobak eller alkohol. Frågan är om man även om en tid när debatten kommit längre och vi vet mer om fett, kolhydrater och livsmedlens relation till våra sjukdomar, kan göra avgränsningar och beskatta mat, varesig det rör sig om råvaror eller halv/helfabrikat. Man måste hitta andra redskap att arbeta politiskt med frågan, för att hindra fetman från att spridas ytterligare.

Läs även andra bloggares åsikter om LCHF, Läkartidningen, Folkhälsa, Socialstyrelsen, Lågkolhydratkost, Prisinstrument, Fettskatt, Beskattning, Tobak, Alkohol