Lapsang Souchong

Efter lördagsyogan tog Theresa med mig på dumplingslunch. Jag hade min fina ljusa powerhoodie på mig. Ovan vid pinnar som jag är så slant en liten rackare ifrån mig, rätt ner i soyaskålen. Long story short, nu ligger en makalöst prickig hoodie i tvättmaskinen.

Måltiden i sig var fin mest på grund av sällskapet och den enorma hunger som flyttat in i min mage, maten i sig var rätt medioker när allt kom omkring. Det som var spännande dock var dock den tebutik som låg i anslutning till restaurangen.

Jag dricker mycket te om dagarna, och ibland är det som att jag inte ser skogen för alla träd. Jag har åtskilliga blandningar och smaksatta teer av alla de slag, men glömmer lätt basicdryckerna. Krulliga gunpowderblad t ex, hur ljuvligt är det inte? Vackra teblommor, högklassigt vitt te och riktigt svart no bullshit-te finner du främst på sådana här ställen. De vet vad de sysslar med, har stor kunskap om te som råvara och det är här man skall handla istället för att sätta sin tro till pulvret som finns i tepåsar tycker jag!

Idag insåg jag hur otroligt mycket jag saknar att dricka lapsang, det kinesiska svarta teet med rökt smak. Värmer mig verkligen en dag som denna, särskilt med lite honung och mjölk. Det smakar lite speciellt, men är värt ett försök. De som inte gillar det avskyr ofta smaken med besked, men om man gillar det som jag, så faller man handlöst! Någon gång skall jag gå till något av Stockholms riktigt välrenommerade tehus och testa lapsangens "urmoder", Zhengshan Xiaozhong, om man får tro Lisa på Taffel i alla fall.

Läs även andra bloggares åsikter om Lapsang, Ekologiskt, Tehus, Specialist, Värme, Snöstorm