Så kom då dagen då jag skulle laga min egen klassiska Bolognaragu i lilla andrahandsköket (även känt och tolkat i bambarätten Spagetti Bolognese). Det finns mycket skrivet i ämnet. Om uppkomsten av det klassiska receptet, om hur riktigt bolognese inte är nån särskilt tomatsåshistoria egentligen, om hur man absolut inte äter spagetti till anrättningen ever i Bologna.
Den hemmafru vi alla lärt oss att älska över åren liknar dessutom anrättningen med missionären, och jag är benägen att hålla med: tomatguckaköttfärssås är väl ungefär så. Trivsamt på vardagsvis, men inte döhett.
Med detta sagt, så måste jag säga att det finns förfärligt många där ute som gör anspråk på att ha det klassiska receptet och jag letade länge och väl innan jag hittade något som verkade fylla Bolognaskorna någorlunda. Denna kulinariska Italienblogg kändes sjukt seriös, och jag tände till när receptet föranleddes av följande text: "On October 17, 1982, the Bolognese chapter of the Accademia Italiana della Cucina, “after having carried out long and laborious investigations and conducted studies and research”, announced the following recipe to be the official one. I’m sure that every family in Emilia Romagna has their own version though." Både rätt nivå av formalitet, och ödmjukhet.
Såhär blev det:
500 g nötfärs från naturbetande djur / 250 g pancetta / 2 stänglar blekselleri / 1 gul lök / 1 stor morot / en puck köttfond / 2-3 msk fin olivolja / 3-4 msk tomatpuré / 2-3 dl mjölk / salt&peppar / 0,5 glas vitt vin /
Fräs finhackad pancetta med olivolja varsamt, när det gått runt en stund i pannan så tillsätter du samtliga finhackade grönsaker. Tillsätt färsen och bryn. När den brunat till sig, tillsätt tomatpuré, fond och vin. Låt såsen bubbla ett par timmar, häll på lite mjölk då och då och låt det koka in. Var noga med att inte ha för varm platta, bränd botten gör ingen glad.
Servera med (färsk) fettucine eller tagliatelle om du vill vara traditionell, finhyvlade morötter om du vill vara präktigt lowcarb.
Summa summarum blev såsen god, men kändes inte riktigt värd allt snack och alla timmar i köket. Kanske var mitt problem att min pancetta var rökt, och att den nog skall vara orökt för att de andra smakerna skall få utrymme. En variant som tydligen ses som ok i Bologna är med svamp i, samt finhackad kycklinglever. Kanske vänder jag åter och försöker mig på det igen, jag vill ju ändå tro att det vilar något himmelskt i den klassiska ragún som verkar vara på allas läppar.Läs även andra bloggares åsikter om Ragu Bologna, Standardsex, Italien, Långkok, Spagetti Bolognese, Low carb
Jag läste i någon artikel där Gordon Ramsay intervjuades att han brukade ha kycklinglever i sin köttfärssås, för att ge den mustiga smak. Och hur kan det bli fel med svamp? Hmm, kanske något som är värt att pröva ändå?
SvaraRaderaJag blir väldans inspirerad och taggad av din dina matäventyr och hur du tar maten i egna händer. Lusläste och log hela kvällen igår. Nu skall jag gå och lägga kolhydraterna i en kasse att skänkas till nån som vill ha 5 kg couscous. apropos köttfärsås, Min svenska italiensksnackande mamma gör denna:
SvaraRaderahalvt kilo köttfärs
1 stor finriven morot
3 brk tomatkross el 1 kg färska hackade
1 stor hackad lök
1 tsk oregano
1 tsk salt samt 25 vrid på pepparkvarnen
2 msk tomatpuré
1 msk balsamvinäger (i brist på vin men det var lyckat)
10 cm finhackad selleri
1/2 dl olivolja
(vi brukar riva muskotnöt och parmesan vid bordet)
Missionären. Jag säger då det.
SvaraRadera@Plommonet: jag har sett det med, värt ett försök. Jag tycker ofta att enbart kycklinglever blir för "mycket" på något sätt, för fett och mastigt.
SvaraRadera@Mothergeek: du, den där kommentaren känns som att den kom från hjärtat och gör mig helt varm och glad! Tack för att du kom hit, för att du läser, hajjar mig och för att du ger så mycket tillbaka! :)
@Axel: visste väl att jag skulle uppröra nåt missionärfan med det där. Nu var det hänt.