Helgsmör

Coctailfest bland gother och synthare igår, i Göteborgs fantastiskt vackra karga hamn. Jag älskar min stad, de gamla kranarna vid varven som ser ut som origamitranor, Älvsborgsbron. Kvällens behållning var helt klart barens mörka årgångsrom, det goda sällskapet och ljuvliga Karins känslosamma ukuleleframträdande. Butterflies in my Tummy på Norrländska, melankoliskt och brilljant. (Nä. Eftersom detta är allt annat än en modeblogg, så kommer jag inte berätta vart min snygga fjäderprydda klänning kommer ifrån, vad den kostade eller vad för lack jag hade på mina tånaglar. Ajaj. )

Det faktum att jag för första gången i livet igår var på en bjudning där man fick betala (över självkostnadspris!) för snacks, gjorde mig väl förberedd på dagens tur till Liseberg. Marknad med lokala matproducenter (sedvanliga tomtar och troll skippades snabbt förbi) gjorde mig både mätt och belåten. Ingenting var billigt någonstans, men jag fick ändå med mig top notch-grejjor som jag har höga förväntningar på. Mätt blev jag också. Grillad majskolv med smör och salt, älgkorv i tunnbröd och fetaste bägaren med mums från Ben & Jerrys.

Ett marknadsstånd i mängden gjorde mig mycket lycklig. De kallar sig Gudagott och har en butik i Göteborg med närproducerade produkter. Ser verkligen fram emot att utforska den närmre, känns som ett strålande fint koncept! För nu får jag nöja mig med de tre ting som fick rum i min shoppingbag: ekologisk kalvdans på råmjölk, ett stort tråg med trattkantareller och ekologiskt finsmör från Kalv Mejeri.

Smöret smakade otroligt fint. Det är matkultur det, ett riktigt smör lyfter fram smaker som du inte trodde fanns! Ett fint smör bär själv på så många fler smaker än det från ditt vanliga mainstreammejeri. Det är absolut inget fel på Arlas ekosmör t ex, jag använder det med glädje till vardags, men till en fin bit fisk eller på nyförvällda haricot vertes så vill jag ha lite krut och karaktär. Jag har tidigare skrivit om det fina Järnasmöret som har en stor sälta och smakar av créme fraiche. Biten Kall-smör jag nu har hemma smakar av kryddor som kardemumma. Så spännande!

Överlag är det för lite finlir i mejeribranschen. I det sedvanliga utbudet sticker det extremt stora utbudet av sockrade yoghurtar verkligen ut. För mig är det oerhört ointressant, och jag har svårt att se det som råvaror. Sanningen är ju att det är produkter som har mer gemensamt med färdigrätter i frysdisken än turkisk tjockyoghurt. Jag vill ha rena råvaror som har olika smak och karaktär i sig självt, baserat på typen av ko, vad hon käkat, vart hon bott osv. Jag minns när jag bodde i Schweiz (spenderade ett helt år av mitt liv i Alperna), hur sektionen av smör och naturella fullfeta sorter av yoghurt, mjölk, créme fraiche och grädde kändes som en oigenomtränglig djungel för en nybörjar-Obwaldare. Så koolt, så mycket matkultur, så självklart för folk där att uppskatta smakerna och sätta guldkant på vardagen.

På den tiden kunde jag inte alls uppskatta det, eftersom jag psykobantade mest hela tiden, men har i efterhand tänkt tillbaka och önskar mig en mer kontinental approach här. Det handlar inte alls om en elitism eller om att ett kök fyllt av produkter som är förödande mot plånboken är det enda som gäller, utan om möjligheten att botanisera lite och lyfta upp ingredienser som av många nog ses som mest bulk, en transportsträcka.

Smöret verkar vara lite på tapeten just nu, läste både i bloggosfären och i GP om smörandet under föregående vecka.

Läs även andra bloggares åsikter om Smör, Ekologi, Gudagott, Liseberg, Ocker, Party, Fullfjädrad, Närproducerat, Slowfood, Mejeri, Kalvdans, Matkultur, Mångfald, Önskan