Det händer i San Francisco

Idag har jag två korta saker att dela med mig av.1) Om man, som jag igår, glad i hågen, äter ett berg med lyxtårta till middag mitt under en sockerdetox, så händer det grejjer. Förutom att jag var mätt hela eftermiddagen och kvällen, så vaknade jag idag bakis. På riktigt! Jag mår illa, känner mig inte riktigt hemma i mitt eget skinn, lätt yr och utan matlust. Bedrövligt. Och, om sanningen skall fram så är jag oklar över om det var värt det, även om tårtan var väldigt god. Jag förundras över att jag alltid drar åt två håll, ett som är bra för mig, och ett som jag dras till av andra skäl. Nu är det ju i och för sig så att man bara fyller 30 en gång, och det är ju fantastiskt kul att bli bjuden på massa fint av alla arbetskamrater, på det viset var det ju värt det såklart.2) San Francisco, mina drömmars stad. Jag tänker fortfarande på detta underbara ställe minst ett par gånger i veckan. Det var ett par år sedan jag var där nu, med Daniel på 2 veckors bröllopsresa (inlägg och bilder på min gamla rabiatblogg finns här) och långt där inne så när jag en dröm om att någon gång hamna där. Kanske bo en lite längre tid som David & Luise, kanske jobba, kanske slappa runt som lyxhustru i skuggan av min framgångsrike man. Det var i SF jag föll för Whole Foods. Bara en sån sak. Och idag fick jag via ett tips från Annika att Happy Meals har förbjudits i San Francisco. I den form de existerar nu vill säga, med present som belöning/lockbete i kombination med mat som innehåller för lite grönt och för mycket kalorier, salt och kass fett. Jag blir glad när jag ser människor som bara gör och byter riktning. Allt måste inte vara tillåtet, man kan tänka utanför Happy Meal-lådan.

Läs även andra bloggares åsikter om Mc Donalds, Huffington Post, Sockerchock, Bakis, Vänner, Drömmar, San Francisco