Halverad puls, minst

Nu är jag hemma igen. Skärgården verkar ju ligga stockholmarna fasligt varmt om hjärtat, nu har jag sett vad det handlar om. Och jag såg att det var gott (om än inte helt olikt Göteborgs skärgård). Jag är inte särskilt ledbruten, däremot betydligt nedtaggad, lugnare i maggropen och huvudet. Vi har bott på en liten ö som tidigare varit varv, Idöborg. Sovit i de gamla arbetarbostäderna, yogat och mediterat i en shala/dojo nere vid stranden 4 timmar om dagen. Finsk vedbastu på kvällen, tvätta håret i skitkalla vattnet efteråt. Det var givetvis alldeles, alldeles underbart, och känns rätt meningslöst att ens beskriva närmare, det låter mest käckt och upprepat. Det jag kan säga är att jag verkligen kan rekommendera retreatkonceptet. Du möter människor som kan vara sopåkare såväl som ministrar i en avskalad miljö där sådana identiteter i stort lämnats hemma. Vi var en grupp på 25 personer som umgicks under dessa dagar där ute, som hjälpte varann i träningen och vi pratade om andra saker som förenade mer än vart vi bodde, vilka framgångar vi haft osv. Jag upplevde att det gav många otroligt mycket att vara i ett sammanhang där alla aktivt försöker undvika det där rangordnandet. Det finns olika typer av retreats, sådana som är helt i tystnad t ex, eller sådana som går ut på att jobba med kroppen, meditera eller uppleva storslagen natur. Det är vid det här laget klyschigt att tala om den stressade nutidsmänniskan, så jag gör inte det utan nöjer mig med att jag tror att många människor skulle må bra av den typen av stillhet under en lite längre tid.Det var lite lustigt också att väl på plats så kändes den där champagnen och chokladen rätt malplacerad. Maten vi fick var sanslöst god och lagad med otroligt engagemang av krutkvinnan Gunilla som skötte om oss hela resan. Lite väl dygdigt kanske, men så var det. Det jag dock fick klart för mig, återigen, är hur bra jag mår när jag äter lågkolhydratkost, och hur kass jag således mår när jag går ifrån den modellen för mycket. Det vegetariska köket är generellt väldigt kolhydrattungt, det vet jag själv efter mina år som vegetarian och vegan. Lunch och middag innehöll en mängd smårätter, olika sallader, men det var omöjligt att inte "överdosera". Hembakt surdegsbröd, bakad potatis, kikärtsgryta och linsröra. I mitt vanliga liv äter jag kanske en av dessa saker till en måltid. Konsekvensen blev ont i magen samt en guppigare blodsocker som gjorde att jag var så hungrig på morgnarna när jag vaknade att jag mådde ordentligt illa. Low carb är inte bra för alla, men sannerligen det bästa för min kropp hittills.

Läs även andra bloggares åsikter om Low carb, Blodsockerblues, Gunilla Blom, Yogayama, Vinyasa, Idöborg