En vanlig dag på nätet

Jag sitter här och läser runt på forum och bloggar. Slås av hur gränsen mellan hängivenhet och dumdristighet tangeras av så många i jakten på att gå ned i vikt, hur lätt det verkar vara för många människor att vara otrevliga mot andra på nätet. Min vän Johanna bloggar ofta om det där här, har t o m skrivit en bok om nätmobbingens extrema former. Konspirationsteorier om Livsmedelsverket florerar och efter en bunt förlorade kilon verkar vem som helst se sig själv som kompetent hälsoguru. Känns lite som en egen isolerad värld man dyker in i när man läser runt.

Mat för mig är inte bara en transportsträcka, jag vill inte äta ett par skedar kokosfett till lunch. Som så många andra vill jag njuta av det jag äter, vara frisk och stark hela livet. Jag aktar mig för att prata om att äta så naturligt som möjligt, äta såsom vi människor gjort i x antal år, såsom vi är utvecklade/skapade att äta, för vad betyder det? Det är lätt att å ena sidan säga att man inte bör äta raffinerade produkter för det är inte bra för oss, eller i alla fall så onaturligt som det bara kan bli, men att hävda att bröd alls är en onaturlig föda samtidigt som smör är naturligt, där blir det konstigt och sen går det bara utför i debatten. Jag personligen tycker att det verkar märkligt att bär skulle naturligt ingå i människans kost (lågt kolhydratvärde), medan frukt inte skulle göra det (högre kolhydratvärde). Visst är det skillnad i näringsämnen på olika typer av frukt, eller frukt jämfört med grönsaker, men det kategoriska är så otroligt problematiskt. Frukt som del av en balanserad kost hos en person som rör på sig osv är väl inga problem. Inget konstigt att äta en banan efter träningen, det är nog värre att vara sockerberoende och smälla i sig 10 äpplen för att stävja suget, två helt olika saker. Du kan använda kosten till mycket, missbruk är aldrig gynnsamt och jag tror att det är vårt eget beteende som är boven i de allra flesta fallen.

Jag saknar common sense i debatten, och en ödmjukhet inför medmänniskor. Om man själv väljer att luta sig mot anekdotiska bevis i sin argumentation för att LCHF är detta sekels mirakelmetod, så får man ju acceptera att andra gör det också i motsatt syfte. Inte särskilt begåvat att snickra sanningar av enskilda erfarenheter, däremot så kan man ju inspireras av andra och hitta sin egen modell. Jag har människor i min omgivning som äter lågfettkoster och tränar mycket, som ser alldeles smashing ut, det finns anekdotiska bevis för att Rössners metoder funkar asbra, att ISO-dieten är en hit för många har man ju läst. Du hittar bevis för det du vill hitta, och ingen modell är sända till oss från ovan som räddningen vi sökt.

Jag inspireras av personer som klarar att maximera sina kroppar och vågar pressa sina gränser, av personer som tar fajten mot vikten med ett leende, de som njuter av kokkonsten och de som visar prov på stor passion och experimentlusta i köket.

Vem inspirerar dig?

Läs även andra bloggares åsikter om Kostdebatt, Fett, Rössner, frukt, Fredrik Paulun, Jonas Colting, Ödmjukhet, Dr Dahlqvist, Anekdotiska bevis, konspirationsteorier, Kostdoktorn, SLV, Livsmedelsverket, Naturlig föda, Hälsa