Som så många gånger förr, så fick jag syn på något, som jag sedan inte kunde släppa. Surdegs-Martin hade bakat ett havrebröd som bara verkade så fräscht och smarrigt! Jag har inte kunnat släppa det på en månad typ. Om jag skall äta bröd så vill jag verkligen att det skall vara värt det, det skall inte bara vara en lumpen transportsträcka, utan som en vacker skogsväg på landet. Bröd är ett vackert mathantverk, även om jag själv som jag nog nämnt aldrig riktigt behärskat konsten. Man blir ju bra på det man övar på brukar det sägas, och till det skulle jag idag vilja tillägga att man blir bra på det som man blir väl vägledd i av någon som kan. Idag testade jag att baka med min surdeg för första gången, och resultatet blev helt lysande!
Tekniken att inte knåda utan vika degen, låta jäsa länge (i jäskorg mot slutet) och grädda med pysande isbitar i ugnen gjorde susen. Havrebrödet 2.0 postade Martin häromdagen bara, och det var det receptet jag körde på. Testa, resultatet blev ljuvligt även för en novis, och det tackar jag den fina läraren för!
Läs även andra bloggares åsikter om Pain de Martin, Surdeg, Hemma, Norge, havre, Hangup
Jag måste nog testa din tips, mina levainbröd blir goda men ganska platta. Detta resulterar i väldigt långsmala smörgåsar som inte får plats på tallriken - dagen I-landsproblem!
SvaraRadera@therese: ja, det blir lätt att de flyter ut, men att ha jäskorg eller durkslag med handduk i gör skillnad måste jag säga, kostar ju inget att testa - durkslag har nästa alla hemma! :)
SvaraRadera